Mathilda är 24 år och har ett svårt funktionshinder som kallas för AMC. Vilket står för arthrogryposis multiplex congenita. Vilket innebär att man har försvagade muskler och leder. Hon kan inte föra armarna över brösthöjd för att ta ett exempel, trots det här har hon fått kämpa mot sin kommun för att få några assistanstimmar över huvudtaget. Hon måste få hjälp hela tiden. Trots det här har hon som mest fått bara 28 timmars assistans i veckan. Det låter helt galet.
Men för att att få den assistans som hon hade tidigare så var hon tvungen att ta strid i Förvaltningsrätten. Eftersom Ale kommun hade sänkt hennes timmar till bara 22 timmar i veckan. För att sedan vid omprövning dra in assistansbeslutet helt, med motiveringen att hon inte uppfyller samtliga krav för att tillhöra personkrets 3 i LSS.
Det som inte går att förstå i det här är att handläggaren från kommunen har träffat Mathilda och ändå anser man att hon kan klara ett självständigt liv. Jag tycker det räcker att läsa om hennes funktionshinder, för att inse att hon har ett stort hjälpbehov. Nu ligger hennes överklagande hos Förvaltningsrätten, men det kan ta 18 månader. Det är tid som Mathilda står utan hjälp.
Mathilda säger att hon vill kunna leva ett någorlunda självständigt liv, då hon är 24 år och känner att hon inte vill ta hjälp av familjen hela tiden. Det är inte svårt att förstå, när man är vuxen så vill man ju kunna klara sig själv. Man vill inte känna att man måste belasta sin familj, eftersom man inte får den hjälp man behöver. Jag vet hur Mathilda känner sig, då jag själv varit i en liknande situation.
Vill du läsa hela artikeln med Mathilda så finns den här nedan:
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/rAkRAA/utan-assistans-kan-jag-inte-leva-mitt-liv
Är du i behov av hjälp med att ansöka eller överklaga ett beslut om assistans. Kontakta oss på Assistansjuristerna.
Niklas
//sekreterare