Assistans TV

Hofors kommun

Den enskilde inkom med en ansökan om personlig assistans enligt LSS till Hofors kommun i april 2012. Denna ansökan avslogs i sin helhet av LSS-handläggaren som ansåg att karaktären av  hjälpbehov inte var av sådan karaktär eller omfattning att det förelåg behov av personlig assistans. Den enskilde överklagade beslutet via sitt ombud Assistansjuristerna till Förvaltningsrätten i Falun. I juli 2013 gjorde den enskilde en ny ansökan om personlig assistans till Hofors kommun, vilket fick samma utfall.

I februari 2014 fattade Förvaltningsrätten i Falun en dom angående båda dessa ansökningar. De återförvisade ärendet till socialnämnden i Hofors för prövning av insatsens omfattning. Socialnämnden i Hofors överklagade till både Kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen men fick inget prövningstillstånd där.

Den enskilde fick beslut i september 2014, alltså nästan 2,5 år efter att den första ansökan ingavs.

Den 2 juni deltog jag och min kollega Åsa Valter i en konferens om kvalité inom personlig assistans.  Konferensen var indelad i två olika delar, och ägde rum i World Trade Center i Stockholm.

Varav den första hade en panel bestående av representanter från Socialstyrelsen, Försäkringskassan, föreningen STIL, Assistansanordnarna, föreningen JAG,KFO och IFA.

Vad är kvalité i personlig assistans, och vad är det som krävs för att uppnå detta. Det var några av många frågor som togs upp, där man fick olika syn på dessa frågor från panelen.

Både från hur användaren ser på kvalité och hur myndigheter tycker att målet för bra assistans ska säkerställas.

Min egen uppfattning är att idag när så många inte får assistans, heller får kämpa för att få hjälp. Så borde frågan ha varit hur kan vi se till att LSS lagens intentioner stärks och efterlevs.

Även om naturligtvis kvalité också är viktigt för den enskilde användaren. Del två av konferensen var till stor del inriktad på att fråga ut de tre politiska representanter, som anslutit till panelen.

Tre partier var representerade: Moderaterna, Folkpartiet och Socialdemokraterna. Frågor som att ta bort 20 timmars gränsen för grundläggande behov, samt att öka schablonavgiften m.m var stora och viktiga frågor från publiken. Tyvärr svarade partierna ganska lika, och inget tyder på att assistansfrågor står särskilt högt i kurs när budgeten klubbas igenom. Vad innebär då detta för den enskilde användaren? Mycket troligt är att situationen kommer vara oförändrad och verkligheten för personer beroende av assistans, kommer vara otrygg och osäker. Varje omprövning är för många en ångestladdad och orolig tid. Kommer jag som användare att kunna vara delaktig i samhället dom närmaste åren, heller är jag hänvisad till hemtjänst och punktinsatser.

På P4 Västernorrland kunde vi igår höra om Malin som inte får flytta ihop med sin pojkvän i ett gruppboende. Malin har en utvecklingsstörning och vill bo tillsammans med sin pojkvän, men hennes gode man och hennes föräldrar hindrar dem från att flytta ihop. Personalen på gruppboendet vill inte heller hjälpa dem flytta ihop och Karin Högberg, verksamhetschef för omsorgen om funktionshindrade i Härnösands kommun säger att det är inte uppenbart vilket mandat personalen har och anser att det är oklart om den gode mannen ska bestämma var individen ska bo, varför de inte vill medverka till en flytt.

Den övergripande frågan är vem som får rätten att bestämma över sitt eget liv?

En god man ska enligt lagen råda individen den är god man till. Det innebär att den gode mannen till exempel kan påpeka att något individen vill köpa är för dyrt, men får inte vägra individen att köpa saken. Malin som artikeln gäller har en god man. I förevarande fall innebär det att hon bibehåller sin rättförmåga, får ingå avtal, rösta i val etc. Malin får således bestämma om vem som ska sitta i Sveriges riksdag, men hon får inte välja vem hon ska bo tillsammans med.  Något som ter sig uppenbart orimligt.

Enligt lagen ska en god man vara en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna. Lämplighetskravet borde rimligen innebära att man ska vara lojal med sin huvudman och framför allt att man kan kommunicera med honom eller henne. Vi behöver ett regelsystem som säkrar rätten till en god man som kan kommunicera med sin huvudman, och som utgår från den enskildes vilja. Malin ska, om hon så önskar, ha rätt till att bo tillsammans med sin partner utan att det ska ifrågasättas av varken personal eller hennes goda man. Den gode mannens roll måste tydliggöras för att det inte ska råda en tvekan om Malins rättigheter.

Det kan konstateras att uppdraget som god man/förvaltare ofta är ett utomordentligt svårt och komplicerat uppdrag som åläggs en lekman utan krav på annan kompetens än att personen ska vara rättrådig, erfaren och lämplig. Det skapar stort utrymme för subjektiva bedömningar och att felaktigheter angående befogenhet uppstår. Konsekvensen blir att situationer som Malins uppstår där den enskilde får lida för den gode mannens inkompetens.

/Åѕа