Bemötanden, del 2

Hej alla!

Idag är det dags för del II av mina funderingar kring bemötanden. Sedan jag skrev sist har jag hunnit stöta på ytterligare en del sådana, dock övervägande positiva. Det glädjer mig när jag känner att vi alla, assistanssamordnare som myndigheter som skolor och habiliteringar, arbetar tillsammans för att hjälpa den enskilde. Det har rasat in intyg, det ena mer utförligt och välskrivet än det andra och jag har fullt upp med att mata in dessa till myndigheter och domstolar landet över. Stort tack till er alla som arbetar med funktionshindrade och inser värdet i personlig assistans och förstår vikten av er funktion i det hela.

Så lite gnäll. Jag blir både ställd och bedrövad när jag får samtal från habiliteringar som inte anser sig ha vare sig tid eller skyldighet att utfärda några intyg eller redogöra för några hjälpbehov. Den ena hänvisar till den andra som hänvisar tillbaka och till slut står vi med endast familjens utsago till grund för utredning och beslut. Jag har även flera gånger fått frågan rakt ut varför vi inte bara kan be föräldrarna eller personen med funktionshinder själv berätta om sin situation. Det torde enligt mitt tycke säga sig självt att man inte själv kan styrka ett behov man söker ersättning eller hjälp för. Skulle en sådan bevisprincip gå igenom skulle vi ställas inför en rad märkliga situationer där jag bara genom att säga att min situation ser ut på ett visst sätt, automatiskt tas på orden. Självfallet behöver man få det man anför backat av andra med insikt i situationen, särskilt personal med expertkunskap med avseende på just den personen. Och en annan fråga som alltid dyker upp i mitt huvud när jag bemöter denna typ av beteenden – vilken funktion fyller habiliteringens verksamhet om personen med funktionshinder inte kan genomföra träningen p g a brist på assistans?

Jag fick ett samtal från en habilitering i förra veckan som gjorde mig alldeles yr. Skolan hade precis varit i kontakt med mig och kunde bara konstatera att den person som kände personen med funktionshinder var sjukskriven varför ingen från skolans sida kunde redogöra för barnets hjälpbehov. Må så vara. Men när sedan habiliteringen ringer och med någon slags stolthet i rösten meddelar att man från habiliteringens sida inte sysslar med utfärdande av intyg – av något slag – kände jag mig lätt provocerad. Det enda man utfärdade var en lista över diagnoser. Man ansåg sig heller inte ha någon insikt i barnets hjälpbehov i toalettsituationen, något man berättade för mig upprepade gånger med stor indignation. När jag sedan lyckades lugna det hela och försökte styra in på saker som man från habiliteringens sida med all säkerhet måste veta och ha insikt tog samtalet dock en annan riktning. Jag fick först och främst information om att personen i fråga aldrig var på habiliteringen ändå varför man inte kände honom så bra. Jag föreslog att detta kan bero på at barnet inte har någon assistans alls idag samtidigt som familjen har flera andra barn. Det finns alltså ingen som har möjlighet att ta honom till habiliteringen särskilt ofta. Sedan frågade jag om kommunikation och behovet av tillsyn, något som jag tyckte att man borde kunna redogöra för endast med ytligare kontakt med barnet, då detta är så uppenbart. Fick till svar att man gjort allt möjligt som att tillverka en gomplatta, men eftersom familjen inte använder sig av materialet har man ”gett upp”. Återigen frågade jag om hon trodde att detta kanske beror på bristen på assistans. När vi så trasslat fram och tillbaka konstaterades att hon skulle återkomma efter ytterligare konsultation med sin chef, och se om det inte var så att ett intyg kunde utfärdas ändå. Så! Förhoppningsvis tar habiliteringen sitt ansvar även denna gång och gör det som åligger dem, d v s hjälpa personer med funktionshinder framåt i sin utveckling genom att bl a redogöra för hjälpbehovet gentemot de myndigheter som beslutar hur personens vardag ska se ut, d v s om man får tillräcklig assistans för att genomföra habiliteringsåtgärder eller om all tid även fortsättningsvis kommer att ätas upp av vardagen.

Men som sagt, jag har fått ett otroligt positivt gensvar från så många andra läkare, arbetsterapeuter och andra samt även från en rad skolor över landet. Ni ska veta det att det är NI som i princip alltid avgör om en person med funktionshinder får hjälp i sin vardag eller inte och vi är så otroligt tacksamma och glada över att se att så många av er faktiskt sätter er ner tillsammans och funderar ordentligt kring detta.

Tills vi ses nästa gång!

Jessica

Reinfeldt och Sahlin – Jag ha er i min värld!

Den negativa biten med att jobba inom den branschen som vi gör är att på nära håll uppleva hur det svenska samhället sätter pris på sina medborgares liv. För så är det ju, och det gäller inte bara inom assistans, utan försämrade villkor inom sjukvård, barn- och äldreomsorg och för arbetslösa och sjukskrivna. Livskvalitet inom de grupper som behöver samhällets hjälp för att få den – det är helt enkelt för dyrt.

Tydligast blir det dock inom just assistans och äldrevård, två områden där ekonomi är en ständig stötesten. Ta som exempel en funktionshindrad som 2008 ansågs behöva personlig assistans upp emot 100 timmar per vecka och 2010 helt plötsligt inte bedöms kvalificera sig för personlig assistans överhuvudtaget? Ett mirakulöst tillfrisknande som skulle få Lazarus att framstå som en petitess? Eller en cynisk bedömning som handlar mer om att spara pengar än att se till individens behov och möjlighet till goda levnadsvillkor?

Sverige satsar näst mest i världen på forskning och utveckling, sett till procent av BNP. Hela 3,9%, vilket i reda siffror motsvarar cirka 13,5 miljarder kronor. Det är naturligtvis jättebra att satsa på forskning och utveckling – också. Men kanske skulle vi satsa 3,5%? Eller 3%?

I höstens val talar de rödgröna mycket om att höja skatterna. Jag skulle tveklöst kunna leva med 500 kronor extra skatteavdrag/månad. Herregud, jag skulle till och med välkomna det, om jag visste att det kom rätt människor tillgodo, att pengarna satsades på mjuka värden, på omsorg om våra medborgare. Problemet är att socialismen inom politiken är död. Ute bland folket finns fortfarande en vilja att omhänderta, att vårda de våra, det är jag helt säker på och tvekar man så är Assistansuppropet ett strålande exempel på att så är fallet. Men i politiken handlar även vänsterpolitiken idag om att kamma hem fler skattekronor som kan läggas på andra saker, sådant som syns i tidningen och sånt som gör en till vinnare även i kommande val.

Jag vill så gärna tro på ett modernt samhälle där vi tar hand om de som behöver hjälp. Där du kan lita på det sociala skyddsnätet, där stöd finns att få. För på samma sätt som jag imorgon kommer att sitta i möten med funktionshindrade och diskutera deras processer och framtidsutsikter, på samma sätt kan jag en månad senare sitta som kund istället för som chef på VH efter en trafikolycka och diskutera upplägget på min egen LASS-ansökan. Sådan är verkligheten. Livet är skört, men systemet är hårt. I min värld borde dessa faktorer gå hand i hand.

Jag önskar att fler ledande politiker ville leva i min värld.

/Daniel

Reseberättelse från Mallorca 2010

Nu har vi varit hemma i några dagar. När jag tänker tillbaka på vår fantastiska resa till Alcudia, Mallorca är det genast ett par saker jag minns extra starkt. Främst det härliga gänget som reste tillsammans. Det var så roligt att få lära känna nya kompisar och få umgås med gamla; allt från att leka och att ha gemensamma aktiviteter och utflykter, till att gå och käka tillsammans eller bara heja på vid frukosten. Det var ett riktigt bra gäng fyllt av energi som spred massor av glädje som gjorde just denna resa fylld av fina minnen.

Efter det fina sällskapet kommer jag att tänka på värmen, solen och badandet. Vi hade tur som fick en vecka utan ett enda moln på himlen, det sköna vädret fick alla att njuta extra mycket av allt fint veckan erbjöd. Vi badade varje dag antingen vid hotellets pooler eller vid havet. Utmärkta hjälpmedel gjorde badandet till ett rent nöje för alla, vid havet fanns en stol med breda hjul och flytdynor som gick jätte lätt att rulla på sanden och ner i havet där den sedan flöt. Badandet vid poolen gick smidigt och njuta till fullo gjorde man av de svalkande doppen.

De roliga aktiviteterna är något jag också minns starkt. Första dagen tog vi en gemensam tur till den inhemska marknaden, vi var i majoritet tjejer som botaniserade bland lädervaror, grönsaker, kläder, smycken och klockor, fyndade gjorde nästan alla. En prima dag på Marineland fick vi också uppleva – delfiner, sjölejon, pingviner och en massa olika sorters fiska fick vi se på nära håll. Några i gänget åkte vattenskidor, sittandes, helt anpassat och supercoolt! Vi hade strand aktiviteter och tävlingar, pop quiz och charader, alla bjöd på sig själva och vi hade jätte skoj!

Det fina hotellet som funkade toppen för tillgänglighet och den goda maten som serverades i hotellrestaurangen är verkligen ett starkt och fint minne. Och visst är det som jag befarade – jag ångrar att jag inte åt ännu mer av den delikata maten och ännu mer från dessertbordet. De rymliga rummen med oklanderlig standard bidrog till den jättefina veckan.

Jag vill med stor värme tacka alla som var med på resan och delade alla fantastiska upplevelser och skapade fina minnen.  Det var ett sant nöje att få ha lära känna er alla! Tack för all er glädje och energi som gjorde Mallorcaresan så lyckad!

På återseende!

Fredag 090904

Hej hallå!

Idag är det sista dagen i paradiset och vi har tagit reda på varenda solminut.

Alla började dagen med den fantastiska hotellfrukosten innan vi slängde oss ut till sol, pool och strand för att få de bästa platserna. Sedan låg vi och lapade sol tills VH olympiaden började klockan 15.00.
Vi tog över bassängen och körde lekar och tävlingar så det hette duga.
Då målades de OS-ringar i pannorna, sverigeflaggor på ena kinden och lagfärg på den andra kinden.
Vi kastade boll på flaskor, löste gåtor, körde madrassrace, prickade med vattenpistol på ballong och håvade upp bollar från flytsaker.
Det gul/blåa laget stod efter en hård kamp som vinnare och fick en ärofylld applåd som belöning.

Nu ska vi alldeles strax gå och äta avsutningsmiddag i hotellets restaurang tillsammans med alla som varit med på resan. Det har varit en underbar resa och vi har haft riktigt roligt tillsammans.
Vi ser alla mycket fram emot nästa resa!

(Fler bilder kommer när vi landat i Sverige då uppkopplingen är lite seg här på Mallis så det tar så lång tid att ladda upp bilderna)

Kramar
/Sophie, Matilda och Caroline

Torsdag 090903

Hola!
Idag är det näst sista dagen och vi har varit med om riktiga äventyr.

På förmiddagen har alla legat och solat, antingen vid poolen eller nere vid havet. Det är så varmt och skönt idag. Ni ska tro vad vi blivit bruna nu! 😉

Vid klockan halv fyra så hoppade vi på en båt som skulle ta oss ut på Medelhavet. Man kunde sitta både i fören, aktern, på soldäck och inne i båten där de hade ett litet café.
På väg ut på havet så såg vi två bergsgetter som stod i mitten på berget där det sluttade i så gott som 90 graders vinkel.
Vi åkte förbi lite fina berg och klippor innan vi till slut stannade i en liten vik där de som tordes fick hoppa i och simma i det klarblå vattnet.
Det var riktigt härligt att komma ut på havet.

På kvällen hade vi en födelsedagsfest för Hanna som fyllde år. Det blev ballonger, glassstårta, kakor, saft och lite dans för de som vågade.
Kvällen avslutades med en mysig middag på stranden med födelsedagsbarnet.
/Caroline, Matilda och Sophie

Onsdag 090902 Marineland

mallorca3

Vi vaknade på onsdagsmorgonen förväntansfulla och uppspelta, denna dag hade vi väntat på i flera månader, och idag skulle drömmen förverkligas! Vi hade laddat genom att gå och lägga oss extra tidigt på tisdagskvällen, men det var svårt att sova när man längtar så mycket!

Vi åkte hyrbil till Marineland, där fick vi se pingviner, sjölejon, hajar, massa fina fiskar i regnbågens alla färger, apor, papegojor, och läskiga leguaner och ormar. Men det bästa bästa av allt var DELFINERNA. Vi såg en jätterolig show där de duktiga delfinerna gjorde jätte fina konster och hoppade högt ovanför vattenytan. Efter showen fick man träffa delfinerna och klappa dem och ta kort tillsammans med dem  – det var helt fantastiskt! Ett minne för livet!

Sophie, Matilda och Caroline

Tisdag 090901

mallorca2

Idag har vi sol och fint här i Alcudia, Mallorca. Vi har nu på förmiddagen varit nere på stranden och haft lekar och tävlingar för de som ville

Tipspromenaden gick ut på att de fick svara på vem de i gruppen trodde var modigast, kunde vissla efter killar bäst eller vem som var mest godisråtta. När alla svarat på dessa frågor så gjorde vi tävlingar till alla frågor så de fick se vem som verkligen var modigast etc.

Ikväll så är det en lokal falmenco show här på hotellet med riktiga spanjorer och sen ska vi gå ned till stranden och äta middag. Kommer att bli mycket mysigt.

Måndag 090831

mallorca1

Efter en skön dag på playan var det dags för lite stadsliv i Palma. Vi hoppade på lokalbussen som tog oss tvärs över ön på en knapp timma. I Palma delade vi upp oss – några körde på 100% shopping, och andra strosade runt på Palmas mysiga gator. Vi promenerade vid katedralen och i gamla stan och stannade till vid det nästintill obligatoriska stoppet ‘Abaco’, en supermysig restaurang/bar med frukter och blommor utspritt nästan överallt. Vi åt glass och bara myste! En riktigt trevlig utflykt till Palma var det!

Några fina bilder så ni kan se hur mysigt det var!

/ Sophie, Matilda Caroline

Söndag 090830 Hawaiifest

Hej hej!

Idag har vi haft en riktigt rolig och fullspäckad dag.

Det började med ett otroligt härligt frukostbord som är till för alla på hotellet. Fanns allt möjligt mellan himmel och jord.
Efter frukosten så hade vi lek och bus med VH kids. Då vi hade lite bollekar, var på skattjakt efter Bamses glömda ryggsäckar och lek i poolen med bland annat madrassrace.

På kvällen så bjöds det in till Hawaiifest!  Vi fick en helt egen avdelning i hotellets restaurang som vi förvandlade till Hawaii. Det var girlanger i taket, blommor på golv och bord, chips i skålar av meloner och häfftiga välkomst drinkar. Vissa hade även varit och inhandlat egna hawaii dressar, så snygga.
När alla först kom till bords fick de varsin Hawaii krans och en välkomstdricka för att mingla lite.
Vi åt middag från ett härligt buffébord med kakor och glass till efterrätt.

Under middagen så hade vi en hel del roliga lekar. Den första gick ut på att man skulle spöka ut sig med diverse saker på huvudet och i ansiktet, resultatet ser du här nedan.

Sen hade vi ett musikquiz där man fick höra introt på en låt och att man snabbast möjligast skulle komma på vilken artist och låt det var. Efter varje låt kom också en följdfråga. Det var lag ”Aloha” som vann, här ser ni det vinnande laget.

Vi hade även en liten namntävling där man skulle gissa vilket namn det var. Exempel Hur många pengar etc. Inga.

När vi börjat känna oss nöjda och belåtna med mat, lekar och trevligt sällskap så gick vi ut till scenen där hotellet hade annordnat scenfrwamträndande med eurovision låtar.

Tack för trevligt sällskap och trevlig kväll/ Caroline, Matilda och Sophie

Mallorca – Lördag 090829

Hallå!

Idag lyfte flygen från Landvetter och Arlanda med alla resenärer från VH assistans, VH astion  och VH kids. Planen gick kring 06.30 så det blev tidiga mornar för oss alla men humöret var på topp och alla förväntningsfulla.

När vi anlände till hotellet så var det kring lunch så alla instalerade sig och sen blev det mat.

Tidigare ikväll hade vi en liten välkomstträff vid poolen där alla fick presentera sig och där vi fick veta lite mer om aktiviteter som händer under veckan.

Imorgon fortsätter äventyret, både här på bloggen och hos oss här på Mallis. Följ oss gärna genom veckan så kommer du få se mycket roliga bilder och texter.

/Matilda, Caroline och Sophie