Kategori: Resebloggen

Förväntningarna var höga inför tjänstemannadagarna i Barcelona. Vi hade ett intensivt program under dagen med utbildning som bland annat hade temat kommunikation.

Dagarna började klockan sju med frukost på hotellet varpå vi samlades klockan åtta för kick-off. Utbildningen avslutades vanligtvis omkring klockan fyra på eftermiddagen och det fungerade som startskott för kvällssamvaro. Fina och spännande middagar avslutade kvällen på ett stämningsfullt vis.

Utbildningen börjar!

Med en resdag på söndag och en på onsdag så kan man återigen konstatera att utbildningsdagar är givande på flera nivåer och minst sagt intensiva. Utbildningsdagar tillsammans är givetvis ett ypperligt tillfälle för oss tjänstemän att få gemensam fortbildning, men utbildningsdagarna finns först och främst till för att vi ska sammanstråla och lära känna varandra bättre som ett team.

Min upplevelse av vår tid i Barcelona var minst sagt positiv.

Det jag tänkte på efter resan var: Hur upplevs jag då jag kommunicerar med andra i organisationen? Hur upplever vi alltså varandra då vi samtalar i telefon, skickar e-post eller håller ett möte. Det är sådana frågor alla vi som var med kommer att tänka på och reflektera över i vår arbetsvardag.

Hur kommunicerar jag med en människa jag inte ser, hör och står med ryggen vänd mot mig?

Temat var alltså kommunikation. Att förstå sina kollegers e-postmeddelanden rätt är en konst, oftast går budskapet bäst hem om man känner varandra och kan läsa av kommunikationen rätt.

Speciellt då man inte hinner tänka igenom precis varenda mening kan det bli svårt att förstå exakt vad som åsyftas. Alla har också olika preferenser när det gäller kommunikationsstil: jag tycker till exempel om att få huvudsaken presenterad direkt, medan någon annan kan känna att poängen är artighetsfraser och förkortningar per e-post.

Sammanfattningsvis kan man säga att kommunikation, och därmed samarbete, fungerar bäst då kroppsspråk, gemensam ton och ögonkontakt upprättas. Man kommunicerar ju inte ensam!

Stort tack till alla som gjorde VH-assistans Barcelonaresa till en oförglömlig och lärorik upplevelse!

Daniel Hilli

Ekonomichef

VH Assistans AB

Fart och fläkt, sol och snö, högvarv och glädje. Det är nog en skälig sammanfattning av denna torsdag den 14/4-2011, som ju är skidskolans näst sista dag för våra Sälenresenärer. Vädret är på topp med strålande sol, klar himmel och cirka 10 grader varmt. Snön pryder än Sälens backar, och just här i Högfjället ser snötäcket nästan ut som en brudklänning. En följsam, spektakulär och härligt glimmande syn som för tankarna till alla de ljusa stunder som är livet.

Det verkligt fantastiska är att på avstånd få njuta med våra tappra och energiska åkare i backen. Och tro mig, att njuta av detta kräver knappast mer än att i all enkelhet blicka ut Högfjällets backar, där både Skidor, Biski, Snowboard och Skikart susar fram tillsammans. Det är en fantastisk tanke att våra gäster åker både tryggt, bekvämt och säkert i våra färdmedel. Och likväl kan Biskins fartuppelvelse, om man så vill, stå sig väl mot en Porsche.

Nästan i alla fall! Tillsammans med våra sömnlöst kompetenta och utbildade instruktörer är säkerheten prövad. Det går att åka snabbt, unikt, tryggt och säkert även med funktionshinder. Det bevisar vi varje år, i samband med att vi reser till Sälen, där vi alla upplever genuin skidlycka och värmande solsken. Här vill Du vara, kring den saken råder ingen tvekan!

/Björn

Nu har vi tillbringat ett par dagar tillsammans uppe i Sälen på VH:s årliga skidresa, dagar som vi fyllt med skidåkning, gemenskap och glädje. Det är alltid lika roligt att få vara delaktig i dessa resor och är någonting som berikar mig som människa och som berikar mig i oerhört mycket i mitt arbete.

Jag har haft förmånen att vara med för tredje året i rad och känner att jag gladeligen har detta som ett fast och återkommande inslag i mitt arbete.

Efter en mycket härlig bussresa från Göteborg i söndags var jag väl på plats för att möta de som redan anlänt och ta emot de som anlände senare under kvällen. Det var många bekanta ansikten men också ett par nya vilket alltid är roligt.

Vi hade sedan en gemensam information-och välkomstträff och middag på Kalas under söndagskvällen.

Efter en god natts sömn var det så dags att ge oss ut i backen med all utrustning och kicka igång skidåkningen som vi sedan fyllde hela veckan med. Det är och kommer nog alltid att vara lika roligt och värmande att se glädjen hos alla i backen, både de som åkt sedan tidigare men också att få se de som åker ner för backen första gången. Och så modiga alla är, det går riktigt snabbt ner i backen och inte bara det, det har åkts slalom i slalombanor och hoppats på stora hopp i backen osv. bra mycket mer än jag skulle våga.

Själv hittade jag snabbt min plats ovanför backen framför grillen för att se till att alla hungriga åkare får i sig lite föda för att orka och för att se till att sovsäckar och filtar och diverse annat fanns torra och rena på plats inför varje skidpass, ett uppdrag som passade mig mycket bra.

Kvällarna har vi tillbringat i gemenskap på de restauranger som Sälen erbjuder med mycket god mat och trevligt sällskap, nedan följer ett par bilder från dessa stunder.

Nu ser jag framemot min sista dag här i Sälen innan det är dags att bege sig tillbaka till Göteborg och vardagen, tack alla för dessa härliga dagar och jag ser mycket framemot nästa resa och att få se er alla igen och även er andra som inte var med denna gång.

Ta hand om er och varandra!

Kram Linnéa Lilja

Idag har varit en mycket trevlig och händelserik dag med känslan av att vara med kungligheter.
Alla var glada och trevliga trots att denna dag inte bjöd på bästa vädret men allt vi kunde påverka var bra. Jag har åkt biski med instruktörenKeijo. Han förde mig ner för backen som en prinsessa. Vi, tillsammans med de andra fyra som åkte biskii med instruktörer, åkte i formation vilket är att vi på rad åker slalom i 8:or, en riktigt fin syn settnerifrån.  Vi gjorde piruetter sådet kittlade i magen. De andra gjorde också hockeystopp men det gjorde inte vi.

Väntandes vid backens slut stod dalademokraten som togbilder för att göra reportage om biski som anpassad skidåkning.
Efter skidåkandet serverade korvdrottningen Linnea korv med bröd som vi mumsade i oss.

När jag senare sitter och dricker varm choklad ser jag kungen på skidor kliver in, ingen mindreän Ingemar Stenmark och hans familj.
Tack alla som var med och gjorde denna dag så bra!

Kram från Hanna

Här i Sälen finns ännu snö och massor av åkglädje, det kan vi nu konstatera såhär efter första dagen i backen! Biski såväl som Skikart har åkts brännheta under både för- och eftermiddag och vare sig lust eller must tycks svika de familjer och instruktörer vi har med oss.

De känslor vi känner och de äventyr vi upplever tillsammans kan knappast sammanfattas här och nu. Vad som dock kan sägas är som följer: det vi känner och upplever här tillsammans är svårslaget, var så säkra!

Det har varit en ovanligt varm sportlovsvecka, varm på fler än ett sätt.

Milt väder, runt nollstrecket, men också mycket värme och gemenskap här på SMU-gården och i vår egen grupp.

Stämningen har varit familjär och mycket tillåtande, här blandas elever med gäster och personal som fixar och ordnar allt vi behöver från skoterpulkor till skattkistor.

Härom kvällen hade ett glatt gäng samlats till stickcafé i matsalen, och det kändes minst sagt som en riktig mysfaktor till fikat.

Vi har varit ett glatt och härligt gäng, alla barnen har hittat nya kompisar och njutit av skidskolan, om än med lite träningsvärk i benen.

I går passade vi på att ta en skotertur upp på fjället för att njuta av utsikten och smarriga våfflor i Viterskalsstugan, kvällen avslutades med femkamp i snödrivorna där det mest populära var att göra snögubbar av föräldrarna.

Idag tackar vi för oss och åker hem var och en till sitt. Under vecka 16, påsklovsveckan, reser vi hit på skidresa igen.

Välkommen att följa med du också, på återseende SMU-gården och Hemavan!

Hälsningar Agnetha

Fjälluft är stärkande, men vissa dagar är mer intensiva än andra.

Idag började vi storstilat med utförsåkning och skidskola, sedan blev det fiske direkt efter lunch.

Det milda vädret håller i sig här uppe i Hemavan, och lagom till fisketuren började det regna. Små, ihärdiga droppar som gör snön så där extra tung.

Men vad gör det, när man väl kommit sig ut, borrat sina hål isen, elden är tänd , kaffekitteln puttrar och hoppet i pulkabacken äntligen är färdigbyggt?

Då trivs man ändå.

Full fart framåt kan vi säga, och fast fångsten uteblev så fick vi färsk röding till middag. Inte vår förtjänst alltså, utan en tröst från vår snälla husmor.

Kan ni tänka er att just idag är Hemavans simhall så full av badgäster, att man får köa för att komma sig in?

En person ut, en person in, man kan tro att vi är på ett populärt hak i Stockholms nattliv och inte i fjällen en tisdag eftermiddag. Men vi gillade läget och kom tillbaka lite senare, och då fanns det gott om plats att bada!

Tillbaka i kvällningen satte vi fart på gänget igen, skattjakt på tre plan, ut och in ur rummen snodde vi som en lång ringlande människoorm, och se till slut hittade vi den, skatten alltså.

Om någon gillade den?

Mmm, skulle tro det.

Hälsningar Agnetha