Assistans TV

I denna handbok skrivs att de vill försöka förmå bl.a. journalister och fotografer att fokusera på individen och människan och inte funktionshindret. Detta kan jag hålla med till fullo om, eftersom jag anser att det väldigt ofta är så att det glöms bort vem den enskilde individen är och istället ser man en funktionsnedsättning. Men en person med funktionsnedsättningar är inte sin funktionsnedsättning, vi är alla enskilda individer!
Det är också vanligt att personer med funktionsnedsättningar klumpas ihop, som om de vore en enda homogen grupp, när det i själva verket är så att det är individer som har helt skilda funktionsnedsättningar och även lever helt skilda liv, precis som med personer utan funktionsnedsättningar.

Bilden som förmedlas i media handlar nästan uteslutande om att antingen är man hjälte eller offer. Ett exempel på det är vad som skrivs i aftonbladets artikel angående där Nyhetsmorgons programledare sätter ”offerstämpeln” på en person med funktionsnedsättningar som intervjuas i morgonprogrammet. Nedlåtande, nyhetsmorgon. Mycket av den där offerstämpeln handlar också om att personer utan funktionsnedsättningar försöker göra en godgärning för sin egen skull. Men det är viktigt att ha i åtanke att bara för att man behöver stöd och insatser i form av t.ex. personlig assistans som innebär det inte automatiskt att man också behöver ha en ”liten klapp på huvudet”. Om samhället  hade varit inkluderande och tillgängligt för alla så skulle förmodligen inte ens någon reflektera över om någon har en funktionsnedsättning.

Jag har även fått höra att ibland är det mycket rullans på personliga assistenter, många som börjar och slutar. Särskilt bland unga personer (nu vill ja inte dra alla över en kam). Jag tror en orsak kan vara att en del personer söker sig till yrket som personlig assistent för att de vill göra en god insats och att det ser bra ut på CV:et. Nu menar jag absolut inte att det är något fel i att vilja göra goda gärningar, men det bör inte göras av fel orsaker. Risken finns att det snarare handlar om att stärka sin egen självbild vilket leder till att personer med funktionsnedsättningar görs till offer, och det kan nog vara extremt förminskande. ”Stackars dig, här kommer jag och ska hjälpa dig”.

Jag tror även svårigheten att få personlig assistans och assistansersättning lätt gör att det blir en offer-bild av personer med funktionsnedsättningar i media. Med det menar jag att många som inte får den assistans som de är i behov av ”tvingas” gå ut i media och lämna ut sig själv för att problemtiken och missförhållanden ska uppmärksammas.

I handboken som jag refererade till i början av inlägget, på s. 17, så kommer en liten lista med ”Vett och etikett runt personer med funktionshinder”. Detta gjorde att jag helt tappade intresset för handboken. Jag blev faktiskt less. Till en början tyckte jag att handboken var meningsfull, men att komma med vett- och etikettregler tycker jag bara omkullkastar syftet med handboken samt det jag har skrivit om. Det visar bara på att synen fortfarande är att personer med funktionsnedsättningar är annorlunda, och man måste lära sig hur man ska bete sig runt dessa personer. Återigen klumpas alla ihop till en grupp som skiljer sig från alla personer utan funktionshinder. Jag tycker det rent utsagt är att förminska personen om man försöker behandla han eller hon på något annat sätt. Jag har aldrig hört att det finns vett-och etikett regler för hur man ska bete sig runt alla personer som heter Liselotte, eller runt alla personer som är brunhåriga eller blonda. Förmodligen är tanken med denna lista inte ond, men bara att man kommer på tanken att göra den visar på att samhället har svårigheter att behandla alla som enskilda individer utan manualer eller förhållningsregler.

Alla är vi olika men samtidigt lika.

Trevlig solig helg från oss på Assistansjuristerna!!

//Liselotte Olofsson
Jurist
Assistansjuristerna

Detta inlägg kommer ha ett lite annorlunda upplägga än de tidigare. Då jag tänkte skriva lite om reflektioner kring att umgås och ha det roligt tillsammans i vardagen.

Påsken här på kontoret hos Assistansjuristerna inleddes med en härlig påskfest på skärtorsdagen. Alla klienter var inbjudna och det bjöds på påskbuffé och påskpyssel. Det blev även en liten påskäggsjakt för barnen. Stämningen var på topp och det var roligt att träffa alla klienter.Jag tror alla som var på påskfesten kände hur skönt det var att kunna slappna av och ha roligt tillsammans med varandra och även oss jurister, i en annars så allvarsam och tuff vardag. Jag tror även det är viktigt att kunna bjuda in till sådana tillfällen där man får känna att man är en del av gemenskapen och alla får vara precis som dom är.  Vid sådana här tillfällen går det tydligt att se hur viktig den personliga assistansen är, utan den skulle många personers liv se annorlunda ut. I det här inlägget sämre hälsa hos personer med funktionsnedsättningar har jag skrivit mer om att bl.a. deltagande i samhällsaktiviteter leder till sämre hälsa. Delaktighet och personlig assistans hänger ihop, utan assistans är det för många personer inte möjligt att delta i sådana här sammanhang, som är en självklarhet för personer utan funktionsnedsättningar.

En av våra klienter hade tänkt gå hem från påskfesten alldeles i början då hon trodde att hon och hennes barn med funktionshinder störde de övriga deltagarna. Man blir så ledsen över att höra att någon ska behöva känna på detta vis, för det borde vara en självklarhet att få vara den man är utan att det ska anses störande. Tyvärr tror jag att just denna känsla hör till vardagen hos många.

I en forsknings och utbildningsrapport som heter Delaktighet eller utanförskap från Stockholms läns landsting, handikapp och habilitering, har det gjorts en undersökning av hur delaktigheten i olika livssituationer upplevs av unga vuxna med funktionshinder. Resultatet visar att delaktighet är ett komplext fenomen som påverkas av såväl sammanhanget, som personliga och miljömässiga faktorer. Studien visar att känslan av utanför- och annorlundaskap, ojämlika maktförhållanden, omgivningens kollektivistiska synsätt samt bräcklig självbild hindrar upplevelsen av delaktighet. Känslan av tillhörighet, möjligheten att dela gemensamma levnadsvillkor samt tillgänglighet underlättar däremot upplevelsen av delaktighet. Så gör även flexibilitet och lyhördhet hos yrkesgrupper och arbetsorganisationer. Gott bemötande underlättar också delaktighet, men förutsätter individens möjlighet att få göra egna val. I rapporten uttalades även en elev att hon kände sig mindre delaktig i skolan när de allt för stort fokus lades på hennes behov och anpassning efter detta. Det fick en motsatt effekt och hon upplevde istället utanförskap. I likhet med denna rapport tror jag därför att sådana evenemang där personer med funktionsnedsättningar bjuds in och kan träffas tillsammans och alla har en möjlighet att delta efter sin egna villkor, skapar en bra stämning och är även viktig för välbefinnandet.

Tillbaka till klienten som vill gå hem i början, så slutade det med att hon stannade och hade roligt tillsammans med hennes barn och alla andra.För egen del tycker jag att påskfesten var en stor glädjestund i vardagen. Tyvärr innebär vårt jobb ibland jobbiga samtal och beslut, men en sådan här gång är det skillnad. Nu fick man träffa alla utanför en massa ansökningar och beslut och få se dem glömma kampen mot kommuner och försäkringskassan för en stund och bara ha ett värdigt liv.

Klientkontakten som detta yrke innebär är en av de allra roligaste delarna med jobbet enligt mig och den lämnar stora positiva avtryck inom mig. För mig inleddes påsken på bästa sätt när en av klienterna, ett litet barn, kommer springande mot mig och lyser som en sol tar min hand och drar in mig på påskfesten!

//Liselotte Olofsson
Jurist
Assistansjuristerna

Vad är funkofobi egentligen?
Det är ett nytt ord i svenska akademins ordlista (SAOL) för år 2015, det beräknas finnas tillgängligt den 9 april. Funkofobi innebär fördomar mot personer med funktionsnedsättningar. Innan ordet blev ett officiellt ord så har det länge använts för att beskriva diskriminering mot person med olika funktionsvariationer. Funkofobi grundar sig i en rädsla, avsky eller osäkerhet gentemot människor som uppfattas vara annorlunda, eller konstiga. Termen kan, med enkelhet, jämföras med homofobi eller rasism, eftersom det handlar om att särskilja människor på grund av “annorlunda” egenskaper, jämfört med vad som uppfattas vara normen.

Hemsidan funkofobi.se har funnits för att försöka få med ordet i SAOL-ordlista, numera finns hemsidan kvar som ett verktyg för att motverka funkofobi i samhället. Där alla kan berätta anonymt om sina erfarenheter av funkofobi.

Att ordet erkänns som ett riktigt ord får betydelsen att det beskriver ett riktigt problem som faktiskt existerar i vårt samhälle. Vilket i sin tur förhoppningsvis kan medföra att politiken som förs inom dessa frågor med diskriminering av personer med funktionsnedsättningar blir mer framåtskridande.

I dessa artiklar kan man läsa lite mer om själva ordet funkofobi:

Funkofobi med i saol
Nytt ord i saol
Terminilogi – Funkofobi

Fall från verkligheten
Från hemsidan funkofobi.se kan man läsa om anonyma insändare där funkofobi förekommer i vardagen, här nedan är några exempel:

”Händer ofta att skolan inte tar mina inlärningssvårigheter på allvar, de tror att det handlar om dåligt självförtroende till följd av tidigare funkofobi pågrund av att jag sitter i rullstol. Det går ju liksom inte att ha både och…”

”Otaliga gånger har jag fått höra av nära släkt och/eller vänner ”du kan väl knappast ha Aspergers? Du som är så social och pratar så bra för dig. Du är bara lite lat och bekväm. Det är väl mera ett personlighetsdrag?” Spelar ingen roll hur många gånger jag hävdar att en neuropsykiatrisk utredning inte utförs varken godtyckligt eller ”på en kafferast”. Ovan nämnda ”fördomar” eller uttryck för okunskap stöter jag på nästan dagligen.”

Jag har också ett exempel på en situation där en familj som jag varit i kontakt med i samband med frågor gällande personlig assistans. Familjen kom till oss på Assistansjuristerna eftersom de kände att de inte fick hjälp någon annanstans. Deras son har en utvecklings- och beteendestörning som innebär att han sitter i rullstol och behöver hjälp med alla grundläggande behov och övriga behov i vardagen. Han kommunicerar med sin omgivning genom att göra olika ljud och ansiktsuttryck, som enbart de som  känner honom ingående som person kan tyda. Den här familjen hade tagit kontakt med en annan advokat för att bl.a. få hjälp med Migrationsfrågor men även personlig assistans. De hade varit i kontakt med advokaten på byrån endast två gånger, under ett helt år som deras ärende hade pågått. Föräldrarna hade givetvis med sig sin son under dessa möten. Advokaten hade under dessa möten tittat snett på sonen när han gjorde olika ljud och rynkat på näsan, ungefär som att han störde henne. Familjen kände direkt att de blev annorlunda bemött för att deras son har en funktionsnedsättning.

Jag tycker det är väldigt märkligt hur man kan reagera på detta sätt? Vilket företroende ger det egentligen?

Vad säger lagen?
I inlägget bristande tillgänglighet, skrev jag om den nya diskriminerigsgrunden som infördes i diskrimineringslagen 1 januari 2015. Vilket innebar en skärpning av diskrimineringslagstiftningen när det gäller funktionsnedsättningar. Som tidigare anfört är det ett steg i rätt riktning och även införandet av begreppet funkofobi i ordlistan uppmärksammar problematiken med fördomar och diskrimineringar för personer med funktionsnedsättningar. Dock utelämnas mycket i den nya lagändringen, den tar inte sikte på fördomar utan enbart tillgängligheten. Även med avseende på tillgängligheten utelämnas mycket, som t.ex. gäller inte lagen för företag med mindre än 10 anställda, vilket innebär att många cafeér och restauranger inte omfattas och de kommer fortfarande innebära en bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar.


Publikationer
I diskrimineringsombudsmannens rapport Mötas av hinder så sammanställs en analys av upplevelser av diskriminering som har samband med diskrimineringsgrunden funktionsnedsättning. Det framkommer at okunskap och generaliserande föreställningar om personer med funktionsnedsättningar som grupp är en vanlig orsak till upplevd diskriminering. T.ex. att vissa personer med funktionsnedsättningar tillskrivs fler egenskaper eller problem än vad de själva upplever. Dock visar rapporten långt i från alla som utsätts för diskriminering pga. funktionsnedsättningar. Det finns ett stort mörkertal som inte anmäler. Många av dem som anmäler har ofta motivet att förändra eller påverka samhället. Det är ju bra! Men vad händer med dem som mår så dåligt pga. diskrimineringen och som inte orkar anmäla, det är för dem som det är verkligt viktigt med en förändring i samhället!

I undersökningen Sämre hälsa hos personer med funktionsnedsättningar från folkhälsomyndigheten uppges att en av orsakerna till sämre hälsa beror på att utsättning för kränkande behandling.

———

Vi måste sluta behandla persons med funktionsnedsättningar annorlunda och istället se dem som de medborgare som de faktiskt är! Som med alla andra uttryck för fördomar och diskriminering, är det viktigt med upplysning och information för att skapa förståelse och motverka att det förekommer. Det är inte acceptabelt att människor uttrycker sig funkofobiskt, alla människor ska behandlas på lika villkor och inget annat!

Glad påsk allesammans!

// Liselotte Olofsson
Jurist
Assistansjuristerna

För att klara av vardagen har familjen sökt om personlig assistans hos kommunen, men upplever att de blir bollade mellan olika beslutsfattare.

Den känslan är inte alltför ovanlig, att familjer som är i behov av personlig assistans blir hänvisade till olika personer. Ingen känner ett ansvar för att hjälpa personen. Dessutom tar det lång tid innan ett beslut kommer. Egentligen är det speciellt att jurister måste kopplas in för att det överhuvudtaget ska vara möjligt att söka efter stöd och service som är en rättighet för personer med funktionsnedsättningar. Men det tillhör numera vanligheten eftersom familjer behöver tiden till att ta hand om sina anhöriga med funktionsnedsättningar, och inte lägga tiden på att tjafsa med myndigheter. Mycket av tiden inför en ansökan hos kommunen eller försäkringskassan går åt till att hämta in olika intyg från t.ex. läkare eller arbetsterapeuter, som kan styrka rätten till personlig assistans. Detta är en väldigt tidskrävande process samtidigt som de som ska utfärda intygen är väldigt upptagna inom sina verksamhetsområden och inom t.ex. hälso- och sjukvården pågår det mycket besparingar, vilket medför att utfärdandet av dessa intyg inte prioriteras. Vid en ansökningsprocess måste hela tiden de som ansöker om personlig assistans eller assistans ersättning bevisa sin rätt till det hjälp och stöd som lagarna erbjuder. Vilket medför att många ger upp, eftersom de tror att de inte har rätt till assistans, men det handlar snarare om att de inte har kämpat tillräckligt länge och inte lyckats bevisa det som egentligen är uppenbart. Man kan tycka att det borde räcka med ett hembesök för att få beslutsfattarna att förstå vilket behov som finns, men dessvärre är det ofta inte tillräckligt för dem att se det med egna ögon, det behöver står på ett papper av någon som inte har träffat personen med funktionshinder så ofta, för att det ska vara sant.

Vad säger lagen?


I Förvaltningslagens 7 § framkommer det att myndigheter har en skyldighet att handlägga ärenden med enskilda som part så enkelt, snabbt och billigt som möjligt, utan att säkerheten ska åsidosättas.

Med enkelhet åsyftas den enskildes intresse av att handläggningen ska gå enkelt till, och inte myndighetens. Vidare syftar paragrafen till att motverka långa handläggningstider för den enskilde då det leder till att den hamnar i kläm. T.ex. långa handläggningstider inom ärenden med personlig assistans medför personen med funktionsnedsättning inte får det hjälpbehovs som behövs, vilket leder till förödande konsekvenser i dennes vardag. Ett annat syfte med paragrafen är att det ska medföra att myndigheter samverkar med varandra för snabbheten och enkelhetens skull. Dock är det dessvärre inte alltid så mellan kommunen och försäkringskassan i frågor som rör personlig assistans. Ibland vill t.ex. kommunen invänta ett beslut från Försäkringskassan, för att se om de hamnar över 20 timmar, så  hamnar inte ansvaret om personlig assistans hos dem längre.

7 § i Förvaltningslagen medför även en utredningsskyldighet för myndigheten. Detta innebär att myndigheten ska beakta möjligheten att inhämta utredning från andra myndigheter som en del i att handläggningen ska vara så snabb, enkel och billig som möjligt. Vid yttranden och upplysningar från andra myndigheter så måste en avvägning göras med hänsyn till den rådande arbets- och resurssituationen.

Det verkar dessvärre i verkligheten som att det är så ”billigt” som möjligt som gäller och även att det hela tiden är en resursfråga där det inte finns tid till att utreda ordentligt. Varför stort ansvar hamnar på den enskilde vid en ansökan. Alla intyg som kan styrka situationen är så viktiga!

Rättsfall

I RÅ 2009 ref 61 har kommunen ansetts skyldig enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade att tillgodose personens behov av personlig assistans i avvaktan på Försäkringskassans beslut vid en ansökan om utökning av av antalet assistans timmar hos Försäkringskassan och kommunen.

Vilket innebär att kommunen i dessa fall inte kan avslå en utökad ansökan om personlig assistans då den enskilde redan är beviljad assistansersättning hos Försäkringskassan.

Publikationer

Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten, denna publikation är tillför att underlätta tillämpningen av de lagar och regler som gäller socialnämndens handläggning av ärenden.

I Justitieombudsmännens (JO) ämbetsberättelse Redogörelse 2014/15:JO1 går det att läsa om den kritik som har riktats mot handläggning av ärenden inom personlig assistans, se s. 451ff. Handläggare från kommunen hade kommit överens med handläggare från Försäkringskassan att utredningen hos kommunen skulle ”vila” i avvaktan på Försäkringskassans utredning och bedömning. Vilket JO ansåg ytterst tveksamt, och om så sker måste den enskilde bli informerad om eventuella konsekvenser av detta.

Assistansjuristerna hjälper dig!

// Liselotte Olofsson
Jurist
Assistansjuristerna

Huset som mamman har köpt var för henne och familjen ett bra objekt när hon köpte det och även anpassat efter hennes ekonomi. Huset ligger nära Hugos pappa, vilket är nödvändigt då det uppstår mycket akuta sjukhusbesök. Även för Hugos syskon var huset bra, då de inte behövde byta skola, fick två egna rum där de fick utrymme att vara för sig själv utan att bli ”störd” av Hugo. Huset har även en stor trädgård, där Hugo kan leka utan att störa sin omgivning, då han kan vara ganska högljudd.

Hugo har även läkarintyg där det framkommer att inte ens läkarna hade kunnat förutse att Hugo skulle bli sjuk så snabbt, men det spelade ingen roll för kommunen i deras bedömning.

Kommunen hjälper inte svårt sjuka hugo

Vad säger lagen?

I lag (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. återfinns reglerna om ansökan kring bostadsanpassningsbidrag.
I lagens 1 § framkommer syftet med lagen, dvs. att genom bidrag till anpassning av bostäder ska personer med funktionshinder ges en möjlighet till ett självständigt liv i ett eget boende. Vidare framkommer i lagens 2 § att det är kommunerna som ska svara för att bidrag ska lämnas enligt lagen.
Det som är relevant för den ovanstående fallbeskrivningen är lagens 9 § som lyder:

”Vid köp eller byte av bostad lämnas bostadsanpassningsbidrag till kostnadskrävande åtgärder endast om det finns särskilda skäl för att välja en bostad som kräver anpassning.”

Vid prövningen av särskilda skäl, är det alltså valet av bostad som ska prövas och inte skälen till att man flyttar. (se prop. 1999/2000:79, s, 69ff.) Särskilda skäl kan t.ex. vara att en bostad ligger nära en vårdinrättning som den funktionshindrade bör ha tillgång till. Det kan också vara att den funktionshindrade trots omfattande försök inte lyckats få tag i någon lämplig bostad. Avgörande av vad som utgör särskilda skäl i det enskilda fallet får bedömas av den beslutande kommunen. Vidare är  syftet med regeln att den funktionshindrade ska välja en bostad med stor omsorg. Om kommunen inte kan visa att det finns en bostad som är mer lämplig än den bostaden som har valts, föreligger i princip särskilda skäl. Eftersom bostadsutbudet kan variera från kommun till kommun så skiljer sig bedömningen av ”särskilda skäl” åt beroende på vilken kommun den funktionshindrade tillhör.

Att förarbeten inte har specificerat vidare vad ”särskilda skäl” kan innefatta, är problematiskt eftersom det till stor del är upp till kommunerna att bedöma detta, vilket kan tyckas vara en aningen godtyckligt. Det blir också svårt för dem eftersom de inte har andra riktlinjer än praxis att gå efter.

Rättsfall

I en dom från Högsta förvaltningsdomstolen, HFD 2014 ref 77, har rätt till bostadsanpassningsbidrag för kostnadskrävande åtgärder ansetts föreligga när det vid förvärvet av bostaden inte kunna förutses att sådana åtgärder skulle bli nödvändiga inom en inte alltför snar framtiden. I fallet var hade en man MS, men vid köpet av huset hade han inga behov av bostadsanpassningsåtgärder. Han hade även intyg från läkare där det framgick att det var svårt att förutse hur hårt sjukdomen skulle drabba just honom. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade även att en längre tid än 5-6 år är inte något som kan tas i beaktande vid bedömningen om det kunder förutses att en anpassning av bostaden skulle bli nödvändig.

Detta rättsfallet kan jämföras med Hugos situation där det finns läkarintyg som styrker att ingen kunnat förutse att hans sjukdom skulle utvecklas så snabbt i så låg ålder.

I HFD 2011 ref. 37, hade en kommun avslagit en ansökan om bostadsanpassningsbidrag med motiveringen att vårdnadshavaren till ett barn med funktionshinder hade kunnat hittat en lämpligare bostad. Fallet handlade om en flicka, Ella, som hade en svår CP-skada med utvecklingsstörning och mycket begränsad rörelseförmåga. Familjen bodde tidigare i lägenhet och flyttade senare till en villa i samma bostadsområde. Som skäl för att välja den aktuella bostaden har vårdnadshavaren framfört att det i praktiken är fråga om en enplansvilla med alla primära bostadsfunktioner på samma plan, att man övervägt ett stort antal bostäder men inte hittat någon lämpligare inom rätt prisklass, att planlösningen är väl fungerande med tanke på Ellas behov samt att det är en fördel att det finns en gillestuga på ett annat plan eftersom de övriga barnen då får tillgång till ett utrymme där de kan vistas utan att störa Ella. Högsta förvaltningsdomstolen fann att Ella visat att hon haft särskilda skäl att välja den nu aktuella bostaden trots att den kräver viss anpassning.

Detta rättsfall är väldigt jämförbart med Hugos fall, där både prisklass, hans behov, och hänsyn till de övriga barnen i familjen, spelade in för mammans val av bostad.

Publikationer

Boverket har i rapport 2014:38 – Översyn av lagen om bostadsanpassningsbidrag m.m., analyserat och bedömt huruvida lagen om bostadsanpassningsbidrag behöver ändra, efter uppdrag från regeringen. Eftersom lagen om bostadsanpassningsbidrag är en rättighetslag har en av utgångspunkterna för Boverket varit att se över om bestämmelserna är förutsebara för dem som omfattas av lagen.

I rapport 2013:4 Kommunens handläggning av bostadsanpassningsbidraget, har boverket granskat 33 kommuners handläggning av bostadsanpassningsbidraget. Boverket fann bl.a. i deras utredning att det formellt sett skiljer sig åt hur olika kommuner hanterade bostadsanpassningsbidraget. Vissa kommuner följde intentionerna i lagen vid bidragsgivning, medan vissa kommuner gjorde stora avsteg från detta. Att hanteringen skiljer sig åt när man ser till det rent formella som att tillämpa lagen, är inte alls rättssäkert för den enskilde.

// Liselotte Olofsson
Jurist
Assistansjuristerna