Lite annorlunda och lite bättre

Hej på er!

Hoppas att ni alla har fått möjlighet att njuta av det vackra vädret som nu kommit till Sverige.

Jag gör det inte, då jag tillbringar hela mina dagar instängd på kontoret och sen fast framför Tv:n för att följa Fotbolls VM.  (Dock, helt självvalt!)

Jag tänkte ägna dagens blogg till att dels återkoppla till min blogg i måndags gällande kvaliteten på assistansen men också för att mer konkret gå in på vad jag arbetar med just nu och hur det hänger ihop, jag har ju en relativt osynlig roll i företaget idag utåt, men jag tror inte att den är lika osynlig internt.

Det som jag har fokuserat på mina första månader i arbete är arbetsmiljö, och mitt fokus är arbetsmiljön ute i alla arbetsgrupper och för varje enskild medarbetare. Hur ska vi arbeta med arbetsmiljö och vilka verktyg ska vi använda oss av i det arbetet och hur ska vi kunna göra det enkelt, effektivt och faktiskt, intressant.

Ni kommer alla under hösten att ta del av det här och förstå det arbetet som pågår och har pågått.

Och nej, det här är absolut ingenting nytt och ingenting som vi själva väljer till, utan det här görs hela tiden och baseras på lagstiftning, vi ska bara göra det lite annorlunda och lite bättre framöver.

Allt det här handlar om systematiken, att ha tydliga instruktioner, rutiner och att dokumentera, det är också den svåra delen, hur säker ställer vi att allting dokumenteras på rätt sätt överallt och hur utformar vi rutiner och arbetsmiljödokument som är helt applicerbara på just vår verksamhet och som går att använda oss alla kunder och arbetsgrupper, och inte för att bara göra ”jobbet” utan för att få fram rätt information och se dem som ett hjälpmedel i arbetet för att höja kvaliteten på assistansen.

Som ni säkert förstår så är det många, många dokument och handlingsplaner som ligger bakom det här arbetet för att kunna få allting att fungera hela vägen ut och att alla ska känna sig trygga i det här.

Att arbeta med arbetsmiljöfrågor är för mig väldigt viktigt, det är sättet att kunna mäta status i en arbetsgrupp på, men också ett sätt att se på vilken assistans som levereras till kunden.

Att se till att alla medarbetare har en fungerande arbetsmiljö och att värna om varje enskild medarbetare är grunden till att kunna leverera kvalitativ assistans, det är att kunna kontrollera vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra. Åtgärda de brister

som finns, men också att tillgodose behov som varje enskild individ har. Arbetsmiljö är egentligen allting som rör enskild medarbetares arbetssituation men också arbetsgruppens.

Ja, som sagt det är vad jag arbetat med ett litet tag och kommer fortsätta med framöver, men när alla rutiner och dokument är integrerade i verksamheten och används så kommer det att gå av sig självt, då har vi uppnått systematiken i arbetet, vilket är det jag strävar och vilket kommer att bli väldigt, väldigt bra, det är jag övertygad om.

Så det var allt för mig för den här gången, Önskar er alla en fantastisk sommar och att vi ses därute snart. Ta hand om er och varandra!

Linnea här

Så då var det min tur att delge er mina tankar kring mitt yrke och kanske en inblick i vad som är viktigt för mig i den yrkesrollen jag har under den här veckan. Jag tror inte att det längre är någon hemlighet för de allra flesta att jag har gjort ett par hopp mellan olika tjänster inom VH assistans och det har för mig varit en möjlighet att lära mycket men också att utvecklas i mitt yrke. Det har oavsett varit en unik möjlighet som ger mig oerhört mycket i det arbetet jag har idag och jag tror att ni kommer att förstå varför längre fram.

Jag vill flytta fokuset till det som för mig är det allra viktigaste i mitt yrke och har så varit från början, och det är kvalitén på den personliga assistansen. Jag arbetar med kvalitet på olika plan och i olika forum i företaget men det är just det jag brinner för och kärnfrågorna i allt arbete jag vill bedriva inom VH assistans.

Med det arbetet jag har idag som kvalitetschef är det just det jag vill utveckla och då via våra regionchefer och alla våra personliga assistenter, vad de levererar och hur vi som företag ska göra det mycket bättre. Just att kvalitetssäkra allt arbete vi bedriver, och det får inte bara vara en illusion utan att det blir förankrat hos alla medarbetare. Det är ett svårt jobb, för jag tror att alla förstår hur det kan bli när organisationen och de som arbetar på kontoren inte förstår vad de som är personliga assistenter arbetar med, eller hur lätt det är i en större organisation att sitta på bra tankar och utvecklade idéer men när de aldrig når ut hela vägen eller inte är applicerbara på verksamheten. För mig så är det viktigt att ha ett individperspektiv i allt det arbete jag gör och kommer göra, jag vet hur det är att arbeta som personlig assistent och det bär jag med mig i allt det arbetet som jag gör och alla idéer som jag presenterar för organisationen. Vi arbetar för våra kunder, inget annat, men det går att göra på en mängd olika sätt. Där är just i den här branschen oerhört svårarbetat på många sätt.

När jag började arbeta som personlig assistent/arbetsledare började jag ganska snart att inse vikten av professionen och den stora skillnaden man kan göra och på hur många olika sätt man kan göra. Det är ett unikt uppdrag jag tilldelades och ju mer jag började tänka på det ju svårare blev det, ganska snart hamnade jag i en rad etiska dilemman som ställde till det lite för mig. Men i takt med att jag växte in i uppdragets mening blev svaren alltmer klara.

För mig blev det tydligare att yrket är långtifrån enbart det vårdinriktade som jag tror att många ser som självklart, att arbeta som personlig assistent är först och främst i mina ögon ett pedagogiskt arbete.  Att arbeta som personlig assistent är i grunden detsamma oavsett vilken individ man arbetar med och för. Det innebär att först och främst flytta sitt perspektiv utanför sig själv till en annan person och den personens möjligheter och livssituation vilken den än må vara, där fyller den personliga assistenten sin roll som vägledande, stöttande och även fysiskt så som armar, ben eller vad det än må vara, och där följer de unika arbetsuppgifterna som yrket innebär.  Det totala fokuset ska i arbetet flyttas till en annan individ, det är det som är professionen personlig assistans.

När de basala behoven är uppfyllda, vilket alltid är nummer ett följer just att stötta, uppmuntra, förenkla och uppmuntra och därigenom faktiskt kunna påverka, förändra och faktiskt kunna sätta en guldkant på tillvaron när det är möjligt, utifrån de förutsättningar som finns, det är en unik möjlighet att kunna göra det här, men ingen svår uppgift när man har förstått sitt uppdrag och det är det jag vill kunna få ut till alla medarbetare som arbetar inom VH assistans, de som inte förstår sitt uppdrag eller arbetar utifrån dessa enkla (Ja, faktiskt) krav har inget i mina ögon att göra inom den här professionen.

Jag har tyvärr upplevt många situationer som skrämt mig inom personlig assistans, och gör det fortfarande, när någon inte förstått sitt uppdrag och hur lätt det då är att gå över en annan människa, kränka någon annan och även hämma dennes utveckling. Många gånger tror jag inte att det är medvetet utan endast på grund av att personen ifråga inte har förstått sitt uppdrag.

Men jag har också sett bevis på precis motsatsen, personer som fullt ut förstått sitt uppdrag och vilka förändringar det har kunnat innebära för enskilda individer. Det gör mig varm i hela kroppen och fyller mig av lust att kunna påverka så att fler förstår just det här, och det har lärt mig så mycket i hur jag vill att VH assistans ska arbeta och vad vi ska leverera. Så för att avsluta denna text som skulle kunna bli hur lång som helst, vill jag tacka alla fantastiska medarbetare vi har och säga att jag kommer att arbeta hårt för att ni ska trivas hos oss och ta möjligheterna som mitt nya uppdrag ger i att inom VH assistans kunna förbättra för professionen och den assistans vi levererar ut till våra kunder!

Önskar er en fin vecka, ta vara på de möjligheter ni har, och njut av det vackra vädret!

Linnéa Lilja, kvalitetschef

Höstrusket

Jaha, då var det dags igen och plocka fram sollampan, vitaminrören och knapra morötter så det står härliga till. Vad det blev mörkt snabbt! Tur man håller till i de sydligare delarna av Sverige så att man fått njuta några dagar extra av solen.

Är det så att man inte lyckas hålla kroppsvärmen i höstrusket så kan jag pigga upp er med två härliga besök här i Malmö, nu i november kommer den här ”tomtemoren” på besök:

Lady Gaga gör en spelning(19 nov) i Sverige, och det i Malmö. Sugna? Malmökontoret har 3 st rullstolsbiljetter med ledsagare) kvar. Först till kvarn gäller!

Kan eller vill man inte se Lady Gaga kanske man är sugen på lite ”Candle in the wind” med Elton John. Han förärar oss med ett besök i december(10:e) och har med sig Ray Cooper på piano.

Till denna spelning har vi 4st ordinarie sittplatser kvar, även här är det först till kvarn som gäller.

Är ni intresserade mailar ni till mig på hasse@vhassistans.se

Det var allt för mig idag, hörs i slutet av veckan, då ska jag skriva lite om min föreläsning jag höll på Rosengård.

Må väl alla!

Hasse, Regionchef Syd

Sol, bad och salta dopp

Jag vill återanknyta till mitt inlägg tidigare i veckan. För även om sommaren har en baksida så har den ju helt klart en ”framsida” också. Här på VH har vi ju bland annat ett fullspäckat sommarprogram med massor av härliga resor och upplevelser. Hoppas att många av er har möjlighet att hänga med på dessa. Om vi inte ses så vill jag i allafall passa på att önska alla kunder och medarbetare en riktigt härlig sommar!

solnedgng_94203969

/Maria

 

Bemötande, del 1

Jag har arbetat på VH assistans i ett halvår nu och har – som ni säkert vet – hanterat juridik i alla regioner, d v s från sydligaste söder till nordligaste norr. Det har gett mig en del insikt i hur bemötanden kan variera beroende i vilken del av landet man befinner sig, och – i de större städerna – i vilken del av staden man befinner sig.

Slående skillnader framträder under de s k hembesöken. Ett hembesök är en slags utredning i hemmet som Försäkringskassan och kommunen vill genomföra som en del av sitt beslutsunderlag. Tanken med hembesöket synes dock skifta över landet. Hembesöket kan vara allt från ett trevligt samtal och ett tillfälle att få ett ansikte på personer man arbetar gentemot i frågor som i alla hänseenden är privata till ett tre timmar långt förhör helt utan riktning och framförallt helt utan respekt för den enskilde och dennes anhöriga. Vissa handläggare är av uppfattningen att för det fall den enskilde har ett ombud som inkommer med skriftligt underlag innehållande det man behöver veta, saknas anledning att ställa annat än kompletterande frågor vid hembesöket. Andra handläggare å sin sida synes snarare se hembesöket som ett tillfälle att granska skriftliga inlagors riktighet och således punkt för punkt gå igenom alla behoven igen för att upptäcka eventuella motsägelser mellan mitt ord och den enskildes.

Några exempel.

Ett hembesök med en vuxen man. Försäkringskassans handläggare sa redan inledningsvis att hon inte tänkte ställa några frågor som kunde uppfattas som integritetskänsliga utan förlitade sig på att det skriftliga materialet redogjorde för detta i sin helhet. Och då hade hon inte ens hunnit få något skriftligt material eller några intyg från mig. Den enskilde liksom familjen och självklart jag själv andades ut och det hela resulterade inte i det trauma som vi från början hade trott, där personen i fråga i detalj skulle tvingas redogöra för saker han aldrig talat med någon om tidigare.

Ett hembesök med föräldrarna till ett barn. Till saken hör att jag sällan haft ett så omfattande underlag som i just det här fallet. Det hade även tillkommit ett antal nya diagnoser och producerats en rad nya intyg. Försäkringskassans handläggare öppnade hembesöket med att meddela att återkrav med avseende på utbetalat vårdbidrag skulle skickas till föräldrarna vid eventuell beviljad assistansersättning. Även en siffra angavs som var tillräcklig för att få oss alla ut banan. Efter detta önskades information om exakta datum för sjukhusvistelser sedan ansökningsdatum för att göra en avräkning gentemot eventuell beviljad assistansersättning. Nu så började förhöret. Det råder nog olika uppfattningar om hur man i det läget ska agera som ombud, d v s frågor kring mitt bemötande. Ska man avbryta Försäkringskassan och kommunen och riskera en konflikt i en situation som redan är spänd eller avleder man dem och antecknar för att sedan i efterhand inkomma med kommentarer i de frågor där man förstått från samtalet att myndigheterna har tvivel? Jag brukar arbeta enligt det senare, även om det självklart finns fler alternativ än just dessa. Vid detta hembesök valde jag att – efter det att man ställt frågor kring på- och avklädning i minst 15 minuter – be om vi kunde få inkomma med klargöranden i efterhand i de frågor där det uppenbarligen uppstått frågor, för att bespara familjen blotta huvudvärken av att vid sittande bord försöka beräkna skillnad i tidsåtgång för att klä på sitt barn höstkläder kontra vinterkläder. Påpekade även att det här torde finnas en rimlighetsbedömning av vad en normal tidsåtgång är och sedan får man göra ett tillägg med hänsyn tagen till de svårigheter som kommer med själva diagnosen. Utmattade och uttömda på all möjlig relevant och irrelevant information lämnades vi ett par, tre timmar senare.

Ett hembesök med föräldrarna till ett mycket litet barn. Försäkringskassans handläggare tar vid flertalet tillfällen upp frågan om ombudets, d v s min, handläggning. Det ansågs att jag inte inkommit med mina skriftliga inlagor i tid och informerades även om hur detta påverkar Försäkringskassans statistik. Jag försökte upprepade gånger avleda handläggaren från ämnet med motiveringen att detta var en fråga mellan mig och Försäkringskassan, inte en fråga för hembesöket, och att jag dessutom vill att denna typ av förvaltningsrättsliga diskussioner förs skriftligen av bevishänsyn. Det var tämligen uppenbart att handläggarens intention var att med all tydlighet understryka nackdelarna med att ha ett ombud i assistansfrågor. Bör nämnas att ifrågavarande handläggare till slut beviljade assistansersättning på mitt – om än försenade så ändå gedigna – ingivna underlag.

Vad som är ett professionellt bemötande är kanske ibland svårare att svara på än frågan vad som är ett oprofessionellt bemötande? Ett oprofessionellt bemötande är – i mitt tycke – i dessa frågor att kräva av familjen att man återupprepar och på något sätt verifierar det som redan står skrivet i inlagor och intyg. Det förutsätter nämligen att det ligger oegentligheter, överdrifter och bedrägeri i det som tidigare anförts. Lite som man gör i brottmål när man drar vittnesmål om och om igen för att hitta sprickorna. Att ha bevisbörda för att visa att man har rätt till sökt ersättning är en sak – att tvingas genomgå ett hembesök enligt de två sista exemplen ovan är något helt annat.

Ni ska veta att vi inom VH assistans arbetar intensivt för att ”rädda” assistansen i Sverige genom att förändra myndigheternas syn på funktionshindrade och – i förlängningen – deras bemötande i dessa frågor. Det är ett kostnadseffektivt och samhällsintelligent sätt att garantera funktionshindrade ett liv som andra och sysselsätter idag ca 60 000 personer i Sverige som alltså arbetar som personliga assistenter. Personlig assistans kan hjälpa att hålla ihop familjer och äktenskap och det för mindre per timme än vad hemtjänsten kostar.

Nästa blogginlägg kommer att handla om bemötanden jag stött på inom vård och skolor när jag ber dem att göra det som alltid uppfattas som så besvärligt – nämligen skriva intyg! Vi ses då!

Jessica

Den sommartid nu kommer

Det stora samtalsämnet i arbetsplatsernas fikarum runt om i Sverige just nu är garanterat den efterlängtade SEMESTERN. Vem går på semester denna vecka? Vad har ni för semesterplaner? Hur ser senaste flerdygnsprognosen ut? Hela Sverige laddar för sommar och sol.  Visst är det helt underbart att sommaren är här!

Jag heter Maria och jobbar som jurist här på VH assistans. Tyvärr ser jag i mitt dagliga arbete att det även finns en baksida i samband med denna evigt efterlängtade årstid. De finns de som hamnar i kläm på grund av att myndigheterna i princip stänger vid midsommar med en inofficiell hänvisning -Återkom i slutet av augusti. Myndigheterna har naturligtvis inte rätt att lägga ner verksamheten under sommaren men i praktiken är det ändå så det fungerar, minsta möjliga personalstyrka så pass att man ändå ska kunna säga att verksamheten är igång och att man har personal på plats. Att försöka boka in ett möte är dock stört omöjligt har jag fått erfara.  När jag häromdagen talade med en enhetschef i en mellansvensk kommun fick jag höra att om ansökan hade kommit in för en månad sedan kanske de hade kunnat boka in ett möte men nu får vi vänta till efter semestern, någon gång i augusti. För en månad sedan låg personen i fråga på intensiven och det var inte fråga om att ansöka om personlig assistans. Nu behöver han dock det, inte i augusti, utan omgående. Det är ju så med livet, hälsotillstånd och personers hjälpbehov inrättar sig inte efter semsterperioder. Ett behov av personlig assistans kan vara exakt lika akut i juli som i september.

Kommunicera med hjälp av Japanska

Hej!

Denna vecka är det min tur att blogga. Jag heter Didrik och jobbar på kommunikationsavdelningen här på VH assistans.

När jag skriver att jag jobbar på kommunikationsavdelningen så kommer jag helt osökt in på detta med kommunikation och vikten av en god sådan. För att jag och någon annan skall kunna förstå varandra, måste vi ha ett gemensamt språk, det vill säga en kommunikationsmetod som vi båda behärskar och förstår. Symboler och bilder är ett sådant språk.

Jag tycker detfinitivt det kan finnas en mening i att gå till ett mer symbolinriktat publikt rum då bilder kan vara en bro mellan den som kan kommunicera och den som inte kan det. Kommunikationshjälpmedel idag baseras ofta på symboler och bilder just därför att de täcker hålen som kan uppstå när möjligheten till tal eller skrift inte finns.

tokyosubway2_92622147

Mitt favoritexempel på hur lätt det kan vara att anpassa samhället är japans tunnelbana som på ett lustigt och effektivt sätt kommunicerar kort med skrift på både japanska och engelska, samt en bild som enkelt förklarar meddelandet.

Vikten av ett bra intyg

Detta är min första vecka som bloggare. Jag heter Emma och jobbar som jurist i Umeå. Just nu i mitt arbete håller jag på att begära in intyg från personer som i sin profession som kan styrka ett behov av personlig assistans. Det är av oerhörd vikt att få ett bra intyg som kan användas som ”bevisning” i en process mot kommunen eller försäkringskassan. Det kan röra sig om intyg från läkare, logoped, pedagog, sjukgymnast, kurator, rektor, lärare, övrig skolpersonal, elevassistent osv. Alla personer som på något sätt kan intyga och beskriva vilket behov personen i fråga har.

Problemet som man stöter på är att dessa människor tycker att det är svårt att skriva intyg, på vilket sätt ska det skrivas. Jag möter olika människor i olika professioner och vissa ställer verkligen upp och tar till sig allt som jag försöker förklara för dem. Vad som måste framgå i intyget, hur dessa personer kan styrka exempelvis barnets behov av assistans, hur man kan skriva det på ett språk som riktar sig till myndigheter och den praxis som utvecklats kring lagstiftningen. Medan vissa personer ställer sig högst ovilliga till att skriva ett intyg som styrker ett visst behov. Då känner jag mig rålös. I ett ansökningsförfarande gällande personlig assistans eller ett överklaganingsförfarande som rör ett avslagsbeslut kan ett väl skrivet intyg från en läkare vara det som blir den avgörande faktorn. Den faktor som gör att just detta barn eller denna vuxna  person med funktionshinder får personlig assistans. Med ett bra intyg som är skrivet utifrån de begrepp som lagstiftningen utarbetat gällande de grundläggande behoven. Exempelvis att barnet behöver tillsyn av en person som haringående kunskaper om barnets funktionshinder för att kunna veta vad barnet behöver, vad barnet vill och även för att kunna hjälpa barnet att kommunicera med andra, att enbart skriva att barnet är i behov av vuxenstöd räcker inte. Av detta kan man då utläsa att vem som helst kan inte hjälpa barnet, utan det måste vara en person som känner barnet och dennes funktionshinder och hur det yttrar sig.

Får man ett bra intyg kan hela processen vara räddad. Därför tycker jag det är så viktigt att verkligen all personal som arbetar med personer som på något sätt har ett funktiosnhinder ställer sig positiva till att intyga att dessa personer är i behov av personlig assistans. Givetvis hjälper jag dem som undrar hur man ska skriva det, men blir bara extra glad när det är en person i sin profession som faktiskt också vill hjälpa personen som är i behov av den personliga assistansen. Tack till alla er!

Ett bra jobb

I mitt förra inlägg skrev jag om det timbelopp vi arbetar efter och som är samma för alla företag och kommuner som sysslar med personlig assistans. För år 2010 är detta belopp 252 kr per assistanstimma.  Höjningarna från år till år är nog den enskilt största faktorn som avgör om assistansens kvalité bevaras, förbättras eller rentav försämras. Låga höjningar = sämre förutsättningar.

Kopplat till mitt förra inlägg där jag pratade om assistansens timbelopp så är den personliga assistenten givetvis den enskilt största kostnadsposten för alla assistansbolag. Av det timbelopp som betalas ut från Försäkringskassan går merparten i alla assistansbolag till kostnader för lön och kringkostnader för den personliga assistenten. Den personliga assistenten är givetvis också den viktigaste tillgången.  Utan assistenter kan ett assistansbolag ha hur många kunder som helst men ändå inte få några intäkter. Försäkringskassan betalar bara ut ersättning om de beviljade assistanstimmarna utförts (vilket är logiskt). I assistansersättningen ska lön, sociala avgifter, pensionskostnader, försäkringar, utbildningar, personalförmåner, och så vidare för den personliga assistenten täckas in.

Idag vill jag gå in på yrket personlig assistent. Jag är ekonom och räknar på siffror, löner och bokföring mest hela dagarna. Min bild av personliga assistenter skiljer sig säkert från den bild andra har. Personlig assistent är kanske inte ett yrke för alla likväl som yrken som ekonom, säljare, läkare eller städare inte är det.

Sett ur mina ögon som aldrig varit personlig assistent måste de tydligaste fördelarna med yrket vara att känna att man kan göra en skillnad för en annan person. De saker man gör på jobbet varje dag hjälper en annan människa på ett väldigt tydligt sätt. Yrket borde vara relativt fritt. Det borde vara varierande och man upplever nog inte att man är ”instängd” på ett kontor eller ett fabriksgolv hela dagarna. Samtidigt är arbetet givetvis väldigt ansvarsfullt! Vad är din uppfattning om yrket personlig assistent?

Har yrket personlig assistent hög status idag? Det beror på vem man frågar. Den som är funktionshindrad och har behov av assistans tycker givetvis att det inte finns något viktigare yrke medan andra inte förstår hur mycket en personlig assistent kan bidra med.

Hur höjer vi statusen för yrket personlig assistent? Den del av yrket som förmodligen alltid kommer debatteras är nog vad som är en rimlig lön. Ur ett politiskt ekonomiskt synsätt ska kostnaden vara så låg som möjligt. Genom att bestämma assistansens timbelopp kan också politikerna styra lönebilden (och löneutvecklingen) i hög grad.  Det finns så klart ingen som kan (även om många nog skulle vilja) bedriva assistans med löner som kostade mer än man fick in per timma. Andra delar i ett yrkes status kan vara möjligheten till utbildning och utveckling. Det vore kanske inte fel med någon form av certifiering eller examen för personliga assistenter.  Möjligheten till karriär kan också vara en faktor som lockar människor till ett yrke där de ser en lång framtid. Anledningarna till att man väljer ett yrke kan givetvis variera väldigt mycket från person till person.

Som ni förstår bygger resonemanget på att det finns en ekonomisk grund att stå på. Det mesta kostar som ni vet pengar nuförtiden. Att få ett yrke att anses viktigare och bättre går inte över en natt men målet måste givetvis finnas där. Jag hoppas att alla som idag arbetar som personliga assistenter förstår hur viktiga de är och att även de som aldrig träffat en personlig assistent ändå förstår vikten av att personliga assistenter finns!

/ Thomas

Thomas heter jag och arbetar inom VH Assistans ekonomiavdelning i sköna Halmstad.

Mitt inlägg idag kommer handla om assistansens ekonomi och hur enormt bundna vi är vid det timbelopp per assistanstimma som fastställs för varje år . Som ni säkert vet ersätts varje assistanstimma med en fast summa per timma, för 2010 är denna summa 252 kr per beviljad och utförd assistanstimma. Timbeloppet fastställs (och höjs) årsvis då nytt beslut tas i regeringen. Summan ger det ekonomiska utrymme som finns i varje assistans. Vad ska beloppet täcka? Alla kostnader som uppstår i assistansen där löner givetvis är den stora kostnadsposten för alla aktörer inom personlig assistans. Timbeloppet är det samma oavsett om man som funktionshindrad väljer att anlita kommunen eller ett privat assistansbolag. (Undantag finns i form av förhöjt timbelopp som man kan ansöka om vid särskilda skäl men här kommer jag att fokusera på schablonbeloppet).

En tillbakablick på tidigare års timbelopp:
2010: 252 kr/t (höjdes med c:a 2 % från 2009)
2009: 247 kr/t (höjdes med c:a 4,2 % från 2008)
2008: 237 kr/t (höjdes med c:a 3,9 % från 2007)

Notera att ökningen inför 2010 bara var c:a 2 % jämfört med drygt det dubbla året innan. Försäkringskassan har föreslagit en ökning till 2011 med 6 kr upp till 258 kr vilket skulle innebära en ökning på nästan 2,4 %. Även här är det mycket lägre än tidigare år. Detta är dock än så länge bara ett förslag och om regeringen beslutar enligt detta eller inte återstår att se.

I år pågår också en avtalsrörelse där det kollektivavtalsområde VH Assistans tillhör ska få fram ett nytt kollektivavtal. VH Assistans har kollektivavtalet ”Personlig assistans” som förhandlas fram av Kommunal och KFO. Det säger sig nästan av sig självt att en ökning av intäkten per timma på c:a 2 % tyvärr inte ger möjlighet till några stora utsvävningar när det gäller t ex höjningar av timlöner.  Men det återstår även här att se vad som händer i avtalsrörelsen. Även höjningar av t ex OB-tillägg samt ersättning vid jour- och beredskap påverkar givetvis.

Om vi förutsätter att en timlön skulle öka med 5 kr ger det en total ökning av kostnaden för den assistanstimman med över 7 kr (ökning av bruttolönen plus semesterersättning plus sociala avgifter och pension) . Ökar då samtidigt assistansersättningen för den timman med 6 kr så förstår man att den sista kronan måste hittas någon annanstans. Kommer man överens om årsvis löneökningar som inklusive sociala avgifter kostar mer än den ökning av timbeloppet som regeringen fastställer för assistansersättningen så blir det inte goda tider för assistansbolag och inte heller för den som får assistansen. Möjligheterna att erbjuda bra villkor till sina assistenter, att betala bättre löner, att utbilda dem osv. blir sämre. Sämre förutsättningar för personlig assistans överlag drabbar alla bolag i branschen och är på intet sätt något som bara VH Assistans känner av.

Det är alltså viktigt att betona för våra makthavare att rimliga ökningar av assistansersättningen behövs varje år.  Vettig ökning ger vettiga möjligheter att förbättra statusen för yrket personlig assistent och för att bedriva bra assistans.  En lagstadgad rätt till personlig assistans men utan ekonomiska medel att bedriva assistansen ter sig ganska meningslös i slutändan, men än är vi inte där.

/ Thomas