Hej! Loren här igen,
Jag har tänkt mycket på hur viktigt det är att studera för att lyckas när man har ett funktionshinder.
Har man inte ett funktionshinder så kan man använda sina armar och ben för att ta sig frammåt i livet.
Har man ett rörelsehinder är det hjärnan som får arbeta hårdare.
Jag vill få ett riktigt bra betyg, ta mig in på ett bra gymnasium och vidare till universitet där jag skall studera juridik. Redan sedan sexårs har jag varit intresserad av rättighets och jämlikhetsfrågor och följt med i samhälsdebatten.
Mitt mål när jag blir jurist är att få arbeta med lagar och rättigheter, jag tror att det är den bästa vägen för att kunna hjälpa så många som möjligt på en gång.
En rättighet jag tänkt mycket på, är elevers rätt i skolan.
Från mina erfarenheter har jag fått lära mig att alla barn tyvärr inte har samma rättigheter.
Eleverna skall få välja skola, det skall inte vara skolorna som väljer eleverna! Om jag hittar en skola jag trivs i, bör jag få gå där oavsett var jag bor.
Ur ett internationellt perspektiv är Malala Yousafzai ett exempel, en flicka som inte får gå i skolan bara för att hon är tjej. Hon har arbetat hårt för att förändra detta och mött ett omöjligt motstånd, men inte get upp!
Här i Sverige får tjejer och killar studera tillsammans, men det finns andra ojämlikheter vi måste arbeta med! Oavsett om man sitter i rullstol eller kan stå på benen själv så är vi alla lika mycket värda.
Skolinspektionen och politiker vill i sitt uppdrag alltid det bästa för barnen, men jag har upplevt att skolorna har svårt att hitta bra assistenter vilket gör det svårt för mig att delta på samma villkor som alla andra.
Jag känner mig ofta maktlös i situationer när jag är ensam med assistenter som inte har förstått sitt uppdrag, när jag pratar med högre instanser i skolan tar de ofta assistenternas perspektiv.
Det är en stor skillnad mellan de assistenter jag har själv privat genom mitt assistansbolag VH assistans och de assistenter jag får av skolan. De assistenter jag fått välja själv ger mig en större trygghet och de har en mycket bättre förståelse för mig.
Jag upplever att om man har ett funktionshinder så finns det stora sannolikheter att du blir underskattad och kränkt i skolan. Jag är exempelvis muskelsvag och har nedsatt syn och har blivit ifrågasatt i min förmåga att skriva själv eller se texten framför mig istället för att få hjälp med just dessa delar. Ofta är det vikarierande personal som jobbar med mig, ofta inte mer än en dag, skolan säger att de bytt assistenter då jag inte varit nöjd, men det är för att varje dag är det en ny person som arbetar, det skapar ingen trygghet eller någon möjlighet för assistenten att förstå mina behov. Nya assistenter måste sätta sig in i personen de arbetar med situation, jag tycker också det skall erbjudas kurser till de assistenter som arbetar med elever som behöver särskilda insatser.
Det tar så mycket energi att diskutera dessa problem istället för att försöka hitta lösningar!
Möjligheten för barn med funktionshinder delaktighet i skolan och fritids, måste bli bättre. Jag tycker man skall arbeta mer med att komma på aktiviteter och innehåll i undervisningen där alla kan vara delaktiga. Jag hoppas politiker läser detta och får lära er hur det kan vara. Jag vill att vi skall bli behandlade som alla andra, med stöd och förståelse för våra behov. När skolorna anställer assistenter måste de få lägga mer resurser på assistenternas lön och kunskap så att fler väljer att stanna och kvalitén blir bättre. Med rätt insatser kan vi barn med funktionshinder ta oss lika långt som alla andra.
Det är viktigt för mig som barn att politiker förstår allt detta och jobbar för oss barn!
Barn och unga med funktionshinder hörs inte så ofta i media och debatten. Jag kommer gärna ut och föreläser eller pratar om mina tankar och idéer. Lämna en kommentar här på bloggen!
