Kategori: Juridikbloggen

Hur kan bedömningar av personkrets-tillhörighet variera så oerhört?

Det är frågan jag ställer mig efter att ha läst en dom från Kammarrätten som kom i slutet på förra året. Den enskilde har ett omfattande funktionshinder med höggradig halvsidig förlamning och epileptiska kramper som gör att han behöver omfattande hjälp med allt från att laga mat, duka fram och duka av samt skära mat. Personen i fråga behöver också mycket omfattande hjälp vid toalettsituation samt dusch och annan hygien. Trots detta anses han inte tillhöra någon personkrets när kommunen utreder.

Den enskilde överklagar naturligtvis till Förvaltningsrätten som man tror skall göra en annan bedömning men tyvärr går dem på kommunens linje. Förvaltningsrätten anser inte att alla villkor(rekvisit) är uppfyllda för att personen i fråga skall tillhöra personkrets 1. Vilket är helt galet, när någon har ett så omfattande hjälpbehov så är det ingen tvekan.

Målet överklagas till Kammarrätten som har en helt annan syn och bl.a hänvisar till ett mål från 2009 där den enskilde hade samma funktionshinder men ansågs tillhöra personkrets 1. Detta hade Förvaltningsrätten helt bortsett ifrån. Olika bedömningar som kan ha stor betydelse för en människas liv.

Niklas Pajuste

sekreterare

 

Ett allmänt ombud inom socialförsäkringen utses av regeringen och har till uppgift att överklaga beslut som Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten har fattat.  Besluten kan överklagas både till fördel och till nackdel för den försäkrade. Det huvudsakliga syftet med det allmänna ombudet är att få till stånd prejudicerande domar för att på så sätt få en enhetlig rättstillämpning. Ombudet skall samtidigt ha en självständig roll i förhållande till Försäkringskassan. Den självständiga rollen har dock varit starkt ifrågasatt.

I ett tidigare blogginlägg redogjorde min kollega Niklas för Högsta Förvaltningsdomstolens dom i målnummer 3527-14 och vilka konsekvenser den kan innebära för assistansberättigade. Det målet drevs av det allmänna ombudet för Socialförsäkringen Birgitta Smedberg efter tips ifrån Försäkringskassan. Som ni kanske läst tidigare så kommer utfallet av domen att drabba många assistansberättigade personer negativt eftersom deras funktionshinder helt enkelt faller utanför de kriterier som ställs för det femte grundläggande behovet ingående kunskaper. Det är dock inte domen som är kärnfrågan, utan det är det allmänna ombudets roll i hela processen.

Kritiken gäller det allmänna ombudets självständighet i rättsprocessen eftersom den självständiga ställningen är oklar med tanke på att ombudet för ärenden för både privatpersoner och försäkringskassan men sitter på samma kontor som Försäkringskassan. I detta fall har regeringen inte respekterat myndigheternas självständiga ställning.

Många politiska röster har höjts gällande kostnaderna för assistansen och finansministern har även uttalat att dessa kostnader måste skäras ner. Samtidigt driver det allmänna ombudet ärenden i domstol mot personer som har haft rätt till assistansersättning i över 20 år och som nu på grund av detta riskerar att bli av med ersättningen. Även om man inte kan dra några ordentliga slutsatser utav detta så är det inte omöjligt att det föreligger ett samband mellan ombudets rättsprocesser och regeringens uttalade vilja att skära ner på assistansen. Konsekvenserna av att det allmänna ombudet driver ärenden, som innebär en sådan radikal tolkningsförändring av lagen som i den tidigare nämnda domen, blir således att kostnaderna för assistansen minskar. Det allmänna ombudet har i samband med domen i HFD påverkat utvecklingen av lagen och kommer säkerligen att göra det även i framtiden. Det innebär i förlängningen att vi troligen kommer att se en märkbar finansmässig skillnad i assistansersättningen, i samband med den rättsliga utvecklingen.

// Mattias

Det är en myt att Sverige är ledande i världen vad det gäller funktionshinderfrågor. Många länder som tex Australien har kommit mycket längre inom många områden. Menar Professor Magnus Tideman från Halmstad som är expert på handikappvetenkap. Magnus Tideman  jobbar även på ett universitet i Melbourne med funktionshinderfrågor.

Australien håller på att lansera en lag liknande LSS lagen i Sverige. Men skillnaden mellan Australien och Sverige är att i Australien skulle aldrig privata aktörer få tjäna pengar på assistans. Australien har en helt annan syn på funktionshindrade och det är väldigt många organisationer som hjälper personer med funktionshinder utan något som helst vinstintresse. Ett av problemen enligt professor Tideman är att funktionshinderrörelsen i Sverige är splittrad, man måste ena sig i några frågor så att man med större kraft kan driva igenom dem menar han.

Han delar också den oro som många känner beträffande den nya LSS utredning som ska komma. Det finns en stor risk att det blir ytterligare försämringar om inte hela funktionshinderrörelsen går samman och säger att detta är våra minimikrav. Hela intervjun med Magnus Tideman hittar man på assistanskoll.se

Niklas Pajuste

sekreterare, Assistansjuristerna

 

 

Veckan innan jul läste jag om ett fall där den enskilde haft ledsagning med 12,5 timmar i veckan sedan 1999. 2001 fick han ett beslut som sade att han hade rätt till ledsagning i samma utsträckning som tidigare så länge behov finns och inget ändras. Socialnämnden beslutade några år senare sig för att halvera den enskildes rätt till ledsagning. Till endast 6 timmar i veckan med motiveringen att mannen i fråga flyttat in med sin flickvän och inte längre använt sina timmar som tidigare. Till saken hör att flickvänen också har en SOL insats och kan inte hjälpa honom.

I den aktuella kommunen finns bara 3 ledsagare, men bara en av dessa känner sig mannen trygg med. Detta har medfört att när den personen inte kan jobba så har han fått hjälp av släkt och vänner.  Vilket har resulterat i att han inte utnyttjat sina timmar. Till saken hör att den enskilde har ett gravt mentalt funktionshinder som gör att han inte förstår värdet av pengar, hur man åker buss eller hur man klarar sig förövrigt i samhället.

Socialnämndens beslut överklagades till Förvaltningsrätten som ansåg att den enskilde hade rätt till sina timmar. Att på dessa grunder halvera beslutet var fel. För trygghet är väldigt viktigt både om man har ledsagare eller personlig assistent.

/Niklas Pajuste, sekreterare

 

Försäkringskassan presenterade en ny rapport till regeringen om assistansersättningens utveckling. Man började med att ta upp att de totala antal assistanstimmar har femdubblats sedan lagen kom 1994.

Även att assistansanvändarna ökat sedan 1994 vilket inte är så konstigt då man räknade på att ca 7000 skulle vara i behov av assistans när lagen kom. En oerhörd underskattning av behovet.

Två lagändringar bidrar till ökningen enligt Försäkringskassan. Det är införandet av ett femte grundläggande behov som är: ”annan hjälp som kräver ingående kunskap” och det andra är att man nu mera kan få behålla sin assistansersättning efter 65 år.

– När det gäller ökningen av genomsnittligt antal timmar per person är förklaringen även rättspraxis och tillämpning av lagen, kommenterar Birgitta Målsäter vid Försäkringskassan. Vilket känns helt fel, snarare har tillämpningen av lagen gjorts på ett felaktigt sätt som gjort att fler förlorar sin assistans.

Birgitta Målsäter vid Försäkringskassan vill ha en översyn av lagen, som klargör vilka behov som ska tillgodoses med assistansersättning och vilka som ska tillgodoses av andra instanser.

Gå gärna in och läsa hela Försäkringskassans rapport på: https://www.forsakringskassan.se/wps/portal/omfk/!ut/p/a1/04_Sj9CPykssy0xPLMnMz0vMAfGjzOJNPFycDd2dDbz9_UxMDBxDndy9gw2cjAN8TIEKIoEKDHAARwNC-sP1o8BK8JhQkBthkO6oqAgAdXjvaA!!/?1dmy&urile=wcm%3Apath%3A%2FContentSE%2Fnyheter%2Fny_rapport_om_assistansersattningen 

I den här rapporten har Försäkringskassan bara tagit upp en skenande utveckling av kostnader. Om man vill få en annan bild av assistansersättning så kan man läsa en artikel skriven av Veronica Hedenmark styrelseordförande för VH Assistans och VD Agnetha Wiklund-Hélen: http://m.gp.se/nyheter/debatt/1.2930059-en-ofortjant-attack-mot-assistansbranschen 

God Jul och Gott nytt år

Niklas Pajuste

sekreterare

Kommunen bekostar alltid de 20 första timmarna även för dem som har assistansersättning
enligt LASS. Kommunerna har även ett basansvar för personlig assistans. Det
innebär bl.a. att kommunen alltid ska stå beredd att ombesörja och tillhandahålla
personlig assistans eller ge ekonomiskt ersättning för att enskilda ska kunna ordna
insatsen på annat sätt t.ex. anställa personliga assistenter själv eller anlita ett företag
eller kooperativ (prop. 1992/93:159 s. 70 och 73). Kommunen har ett basansvar enligt LSS 9a § att tillgodose hjälpbehoven när behovet faktiskt inte tillgodoses på annat sätt.

I ett ärende som Assistansjuristerna driver mot en kommun i Stockholmsområdet, som berör en tjej som bor på ett boende med assistans dygnet runt och som många år haft insatsen från kommunen under helger för att kunna hälsa på sin familj och komma ut och ägna sig åt fritidsaktiviteter. Kommunen bestämde vid hennes 18-årsdag att dra in denna insats, vilket kom som en stor chock för familjen. Beslutet överklagades och ligger just nu i Förvaltningsrätten. Vi mottog i veckan ett yttrande från kommunen där de bland annat skriver att ”enligt Assistansjuristerna har kommunen ett basansvar enligt LSS” vilket de menar inte föreligger. Det är skrämmande att se hur stora kunskapsbrister det finns bland handläggare och tjänstemän som jobbar med dessa frågor dagligen.

Av 5-7 §§ LSS framgår att verksamheten enligt lagen ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. Målet ska vara att den enskilde får möjlighet att leva som
andra. Vidare ska verksamheten bedrivas i samarbete med andra berörda samhällsorgan
och myndigheter. Den ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt
och integritet. Den enskilde ska i största möjliga utsträckning ges inflytande och
medbestämmande över insatser som ges och genom insatserna tillförsäkras goda
levnadsvillkor. Insatserna ska vara varaktiga och samordnade.

Dessa grundläggande principer hamnar kommer inte i första hand för många kommuner, det gör istället pengar. Att kommuner t.ex. väljer att inte genomföra beslut som en följd av de behöver spara pengar eller använda det till andra saker i deras kommunala verksamhet. Bristen på pengar är ett ständigt återkommande problem som i sin tur ger upphov till en rad andra problem. Oavsett hur det ekonomiska läget måste den enskilde individen kunna förvänta sig att handläggarna är insatta i lagens mest grundläggande principer.

//Niklas
Jurist

 

Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, har i sin rapport gjort en statistisk analys av assistansersättningen. I rapporten redogörs det för en hel del intressant statistik som man kanske inte tänkt på innan.

Idag finns 16 155 assistansberättigade personer. Kostnaden för assistansersättningen uppgår till ca 28 miljarder, där kommunen står för ca 4 miljarder och resterande belopp betalas ut av Försäkringskassan. Kostnaderna har debatterats flitigt och det finns de som menar att det kostar för mycket för staten. Regeringen tillsatte ISF att utreda hur effektiv och rättssäker LSS är ur statlig synpunkt.

Man kom fram till en hel del intressant statistik, bl.a.:

• Sedan 2002 har antalet personer med assistansersättning ökat varje år vilket således betyder att kostnaderna ökat varje år.

• Samtidigt som antalet personer med assistansersättning ökat så har också avslagsbesluten och beslut om indrag av assistans vid omprövning ökat.

Denna statistik är intressant av flera anledningar. Här drar det åt två olika håll. Staten vill sänka kostnaderna för assistansersättning och resultatet av detta har inneburit det motsatta. Förändringen som skett de senaste fem åren, i form av utveckling av rättspraxis, tillämpning av densamma samt förändrade arbetssätt hos Försäkringskassan har fått ett genomslag som går i olika riktning.

Så som jag ser det väntar en tid för förändring av LSS. Debatten kring kostnaderna har blivit stor och ISF:s rapport visar tydligt att den förändring som skett inte gett den önskade effekten. Reformer och förändringar är att vänta. Utslaget av reformen är desto mer oklar dock.

//

Mattias

Assistansjuristerna