Kategori: Juridikbloggen

Länsförbundet för barn och vuxna med utvecklingstörning har presenterat en ny rapport. Vilken jag kommer att blogga om denna vecka. Den första delen av rapporten handlar om insats och kommun. Så många som 171 domar bara mellan januari och april 2016 gällande LSS insatser. Rapporten vill visa på följande:

Vilka insatser som överklagats och i vilken omfattning Vilken/Vilka insatser avslås mest respektive minst Vilka kommuner är det som överklagar Slutligen är det någon eller några kommuner som utmärker sig mest vad det gäller antal överklagningar Av alla insatser som överklagats är personlig assistans i topp med 45,3 procent medan Råd och stöd har 0 procent och korttidsvistelse utanför det egna hemmet bara 0,5 procent. Att det är just personlig assistans som ligger i topp är inte så konstigt med tanke på senaste tidens hårdare bedömning av just den insatsen. Av 179 överklagande ärenden kom hela 84 från Stockholms Stadsdelar. Enskede är den stadsdelen med flest överklagande ärenden sedan kommer Spånga-Tensta för att följas av Skarpnäck, Skärholmen och Farsta. Nu har jag bara tagit personlig assistans, men siffrorna är skrämmande hur som helst. Detta är intressant med tanke på att tydligen spelar det roll var man bor, fast det inte ska göra det. Bedömningarna av dessa insatser ska vara lika över hela landet. Den totala listan för antalet överklagande fall toppas av Södertälje 13, Värmdö 13 och Enskede-Årsta som har hela 10 fall av 84. Andra stadsdelar som inte heller är särskilt bra är: Hässelby-Vällingby 8, Hägersten-Liljeholmen 8 samt Kungsholmen 8. Medan Södermalm tex bara har 2 fall.

 

Det här är en lite del av rapporten, mer kommer senare i veckan. God fortsättning Niklas //sekreterare

Äntligen får vi se en positiv dom som kan ha stor betydelse för bedömningen av det grundläggande behovet matsituation. För tidigare har det bara räknats som ett grundläggande behov om man inte kan föra maten till munnen på egen hand. Men nu har en 8-årig flicka fått rätt i Kammarrätten att intag av föda via sond i magen ska räknas som ett grundläggande behov, eftersom måltider enligt lag är ett grundläggande behov. Därför är också sondmatning en form av måltid som ska räknas in enligt kammarrätten.

Enligt en tidigare dom från Högsta Förvaltnings Domstolen så ska intag av föda med sond räkans som egenvård och inte ett grundläggande behov. Hur man nu kan anse att detta är helt obegripligt. Att äta så väl som att andas måste väl vara ett grundläggande behov om något. Tyvärr tycker inte Försäkringskassan att den här domen kan bli vägledande för gamla eller kommande beslut. Då detta först måste prövas i Högsta Förvaltnings Domstolen för att gälla som vägledning. Henrik Petren från RBU= Rörelsehindrade Barn och Ungdom är kritisk till Försäkringskassans uttalande om domen. Han menar att många fler kommer att bli drabbade om inte Försäkringskassan tar till sig Kammarrättens dom.

 

Niklas //sekreterare

Många personer med funktionshinder har en daglig verksamhet, där man får ett jobb och en meningsfull tillvaro. Om man flyttar vilket många människor gör, också personer med funktionshinder. Så skaffar man kanske ett nytt jobb eller en utbildning. För personer som har daglig verksamhet ser det lite annorlunda ut. Det finns en stor rädsla att förlora sin sysselsättning om man flyttar för att man inte vill stötta sig med kommunen. Man kan ju undra hur det är möjligt? Alla måste ju ha rätt till en vardag som är meningsfull och givande. Min egen erfarenhet är att kommunen ofta tycker att det är besvärligt att hjälpa till med att hitta sysselsättning till personer med funktionshinder.

Man tycker att det är enklast att personerna är sjukpensionärer. Att ha en sysselsättning eller ett jobb är oerhört viktigt för självförtroendet och självkänslan. Kan vara extra viktigt om man inte har något annat som man är bra på, eller har en stor vänkrets eller är involverad i en förening för att nämna några exempel. Att kunna delta i samhället och känna att man gör någon nytta är av stor vikt för alla människor skulle jag tro. Därför måste samhället bli bättre på att se möjligheter och inte svårigheter när det kommer till funktionshindrades möjligheter att komma in i arbetslivet, eller att få en sysselsättning. Niklas //sekreterare

I fredagskväll gick den årliga Svenska hjältar galan. På galan delas pris ut till personer som har utmärkt sig på olika sätt, först och främst genom hjältemodiga insatser på olika sätt. Vad har nu det här att göra med funktionshinder? Jo för på galan delades bl.a priset ut för årets eldsjäl. Årets eldsjäl blev Pär Johansson som var med och startade Glada Hudik teatern. För er som inte känner till Glada Hudik teatern så är det en teater, där skådespelarna har olika mentala funktionshinder.

För några år sedan så hörda jag Pär när han sommarpratade i radion, där man höra om hur han fick kämpa för att kunna starta teatern. Motstånd fanns både från myndigheter och från föräldrar. Ni tycker kanske att det är konstigt att föräldrarna inte ville att teatern skulle starta. Pär berättade att det fanns en stor rädsla att deras barn skulle förlöjligas på något sätt. Men Pär trodde hela tiden stenhårt på att det här skulle gå att genomföra. Mycket riktigt fick han rätt. På galan så fick han oerhört mycket beröm för sitt arbete både av skådespelare och andra. Det som jag tycke var bäst var att skådespelarna talade om hur mycket självförtroende dom har fått av att vara med på teatern. Så att Pär Johansson fick pris var nog inte en sekund försent.

Niklas //sekreterare

 

Vad är det som gör att man kan bedöma en sak så olika? Det är väldigt svårt att svara på. När det kommer till bedömningen av om en person tillhör någon av de tre personkretsarna så kan det se väldigt olika ut. Vilka är då dem tre personkretsarna?
1. Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd
2. Personer med betydande begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder, föranlett av yttre våld eller kroppslig sjukdom

3. Personer med andra stora och varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som ger betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och som har ett omfattande behov av stöd

Den enskilde i det fall som jag nu ska ta upp har ett svårt fysiskt funktionshinder som ytterligare förvärrats av många olika omständigheter. Kommunen där den enskilde bor ansåg inte att hen tillhörde någon personkrets. Ärendet överklagades då till Förvaltningsrätten.
Men tyvärr så såg inte Förvaltningsrätten annorlunda på saken i det aktuella fallet. Ytterligare överklagan gjordes och fallet togs upp i kammarrätten, där man ändrade underinstansernas beslut.
Men det är ända konstigt att man först i kammarrätten tar personens allmän tillstånd på allvar. När man har ett så omfattande och varaktigt fysiskt funktionshinder, så tycker jag det är konstigt att man helt kan avfärda personen från personkretstillhörighet både från kommunen och Förvaltningsrättens sida.
Niklas //sekreterare

I vanliga fall är det ända som räknas till grundläggande behov om man kan föra maten till munnen. Men i en del fall så har den enskilde en stor risk att sätta i halsen och i samband med det kvävas när mat kommer ner i luftstrupen.
I dem här speciella fallen så kan detta räknas in som ett grundläggande behov. Vilket helt klart måste vara riktigt, när det finns fara för livet så kan det inte vara mycket att tveka om.
I det här aktuella fallet så bortser Försäkringskassan från den enskildes ändrade tillstånd, där en oerhört stor risk att sätta i halsen föreligger. Den enskilde kan styrka detta genom en röntgen som visar på anatomiska förändringar som orsakar stora svårigheter vid måltider.

När maten riskerar att fastna i svalg och matstrupe på grund av att magmunnen inte öppnar sig som den ska. Så är det svårt att förstå Försäkringskassans syn på saken. När man har så stora problem så att tillsyn krävs vid måltid tycker man inte det ska finnas någon tvekan alls. Vi flera tillfällen har personen dragit ner mat i lungorna med operation som följd, då mat fastnat i bronkerna. Vilket orsakat lunginflammation bl.a.
Det här aktuella ärendet överklagades till Förvaltningsrätten, som undanröjde Försäkringskassans beslut. Det som är skrämmande i Försäkringskassans hantering är att man helt bortser från saker som faktiskt kan vara livsavgörande.
Vi kan bara ta det fruktansvärda exempel som vi alla ha läst om i dagarna. En kvinna i Malmö fick hela sin assistans indragen då hon begärde fler timmar. Det resulterade i att kvinnan avled på en offentlig toalett, eftersom hon varit tvungen att klara sig själv.
Niklas //sekreterare

Tv 4 sände en debatt från riksdagen om LSS, som handlade om de nedskärningar som regeringen gör i reformen. Det här har resulterat till att Vänsterpartiet kommer att lägga fram ett förslag till socialutskottet om att stoppa nedskärningarna inom LSS och personlig assistans. För regeringen har tillsatt en utredning av LSS, men gjort försämringar innan utredningen är klar.
På debatten i tv fick statsminister Stefan Löven hård kritik för regeringens brev till Försäkringskassan om att bidra till att aktivt verka för att stoppa kostnadsutvecklingen inom personlig assistans. Vilket har inneburit att oerhört många har förlorat sin assistans. Sen är det hela 70 procent av alla ny ansökningar som blir avslag för att ta ett annat exempel.

Det som ofta kommer upp är fusk som regeringen använder som argument för att göra nedskärningar. 1 procent av alla fall har dömts för fusk inom personlig assistans. Det säger en hel del om hur felinformerade regeringen är.
Det förslag som Vänsterpartiet lade fram i socialutskottet röstades tyvärr ner, då både Socialdemokraterna och Moderaterna var emot det. Det här är katastrof för alla i behov av assistans. Hur ska läget förbättras när Sveriges största partier tycker att assistans inte får kosta några pengar.

 

//Niklas sekreterare

En man som drabbats av stroke fick helt nyligen sin assistans indragen av Försäkringskassan. Mannen är totalförlamad bara en sådan sak, hur tycker man att det är möjligt att han ska klara sig? Detta har nu anmälts till Justiteombudsmannen, då man från Försäkringskassan beslutat om minskad assistans utan ha ett ordentligt underlag.
Jag kan inte se hur man kan ha ett allvarligare fysiskt funktionshinder. Men tydligen är ingen tillräckligt funktionshindrad längre för att få personlig assistans. Människovärdet hos personer med olika sjukdomar är noll i dem här sammanhangen.

Att inte kunna leva som alla andra och vara tvingad till hjälp av andra är inget som man väljer frivilligt, men nu råkar det vara så att många av oss inte klarar någonting utan assistans. Men tydligen är rätten att leva och vara delaktig för dyr enligt våra politiker.

En sådan här syn på personer med funktionshinder skrämmer mig, det går åt fel håll. När man hela tiden försämrar och gör det svårt för assistansbolag och i sin tur personer som behöver assistans så börjar man att bli orolig.
Nu måste någonting göras. En del av våra politiker har reagerat och står på vår sida. Men tyvärr är majoriteten i socialutskottet fortfarande på den linjen att assistans är för dyr, och att fusket är väldigt utbrett.
Niklas /sekreterare

Idag presenterades den nya rapporten från ISF= Inspektionen för socialförsäkringen. Som uppmanar regeringen att se över LSS-lagen och villkoren för assistansen.

ISF menar att lagen är så otydlig att personer med stora sjukvårdande behov riskerar att bli av med den statliga assistansersättningen. Man tar också upp den allt stramare rättspraxis som kommit genom diverse domar.

 

 

Ett stort problem som jag tagit upp tidigare är ändrad praxis för sjukvård som nu inte längre räknas som ett grundläggande behov enligt Försäkringskassan. Så numera räknas sjukvårdande hjälp som egenvård och är därför inte längre är ett grundläggande behov.
ISF menar också att det är svårt att avgöra vad som är daglig omvårdnad för grundläggande behov och vad som är insats där hälso och sjukvården ska bedöma patientsäkerheten. Sen tycker man på ISF att lagen är otydlig när det gäller de olika huvudmännens ansvar.

Niklas //sekreterare

En fundering som jag har haft är när jag, tillsammans med mina klienter och de personliga assistenterna, skriver en behovsbeskrivning. Denna behovsbeskrivning gör exakt vad det låter som, det vill säga beskriver behovet av hjälp. Det kan låta ungefär som: ”X kan inte självständigt ta sig upp ur sängen utan behöver handgriplig hjälp för att resa sig och levande stöd för att förflytta sig till sin rullstol”. Det är ett typiskt exempel på en beskrivning av ett behov.

Min fundering om denna behovsbeskrivning är kopplad till en av våra grundläggande fri- och rättigheter. Art. 8 av Europakonventionen stadgar vår rätt till privatliv. Det innebär övergripande att vi har rätt att utvecklas i förhållande till andra människor utan utomståendes inblandning. Det talas mycket om rätten till privatliv när det förs diskussioner om en legalisering av internetanvändande eller kameraövervakning på offentliga platser. Att detta skulle innebära en inskränkning av vårt privatliv. Men varför är det så tyst om det gällande personlig assistans? Slutar rätten till privatliv när Försäkringskassan eller kommunen ska bedöma om en person behöver tillräckligt mycket hjälp med att gå på toaletten?

Något av det mest privata jag kan tänka mig är att behöva hjälp med att gå på toaletten, att få hjälp med att duscha intima delar eller bli matad. Och det tycker självklart Försäkringskassan också (se vägledningen) och domstolarna (enligt praxis), men hur mycket ska man behöva visa upp för att faktiskt bevisa att man har ett hjälpbehov av dessa väldigt privata handlingar? Det är ju oerhört integritetskränkande att behöva ta tid på hur länge någon sitter på toaletten och hur lång tid det tar att få hjälp med att torka sig efter ett toalettbesök. Inte bara för den enskilde utan också för den personliga assistenten!

Trots detta kräver Försäkringskassan, kommunen och domstolar att en objektiv person (oftast en arbetsterapeut) med egna ögon ser denna handling äga rum och sedan skriver en funktionsbedömning (ADL-intyg) om hen bedömer att personen behöver hjälp eller inte. I många fall behöver arbetsterapeuten säkert klocka momentet för att det ska bli en rätt bedömning, och inte en rimlighetsbedömning som Försäkringskassan brukar benämna det (som ex. när de räknar att ett toalettbesök tar 5 minuter istället för de yrkade 10).

Jag tycker att det känns fruktansvärt att de mänskliga rättigheterna hamnar bakom handläggares bedömning och regeringens nerskärning. Alla har rätt till sitt privatliv. För vem drabbas av att våra rättigheter inskränks? Jo, i slutändan så är det alla.

//Antonia
Jurist