Publicerat

Leva och Fungera 2015 torsdag 16 april

Torsdagen började med en taxi resa till mässan för min del. Där måste jag passa på att ge en eloge till Taxi Göteborg för fin service. Väl framme vid mässan så fick jag några intressanta samtal om assistans.

Senare på dagen var det dax att lyssna på Britt Cleassons föreläsning.Hur det är att vara syskon till någon med ett funktionshinder. Den fick mig att tänka på allt som mina egna syskon fått avstå under min uppväxt. Samt hur dom många gånger ställt upp och hjälpt mig i olika situationer då jag saknat assistans. Kände också igen mig i hur mycket de anhöriga får kämpa, för att vi med funktionshinder under våra uppväxt år ska få den hjälp vi har rätt till. För innan LSS-lagen kom fanns ju nästan ingen avlastning alls för de anhöriga till funktionshindrade.

Sist måste jag visa något som gjorde mig glad på mässan då jag besökte synskadades riskförbund. Eftersom jag spelat schack i många år blev jag oerhört glad och imponerad av dessa herrar. Inget är omöjligt det var dagens lärdom.

Leva och Fungera mässan är slut och som vanligt var den oerhört lärorik. För Leva och Fungera är precis också vad assistans handlar om. Vilket vi på assistansjuristerna arbetar för varje dag.

Niklas Pajuste

sekreterare

Assistansjuristerna

Publicerat

Leva och fungera onsdag 15 april 2015 – dag 2

Då var det dags för dag 2 på mässan och idag med tema ”att vara anhörig”.  Ett ämne som diskuterades flitigt under dagen var föräldraansvaret. Många föräldrar förstår inte hur kommuner och Försäkringskassan kan hänvisa till föräldraansvaret och sedan ge avslag för deras barns ansökan. Jag pratade med en mamma till en 9-årig son med ett funktionshinder om just detta. Sonen var de yngsta av fyra syskon och genom det kunde mamman tydligt se vad de andra barnen hade klarat av utan problem vid en viss ålder som sonen inte klarade av utan behövde fullständig hjälp med. Trots detta hade de fått avslag med hänvisning till föräldraansvaret. Familjen hade inte orken att överklaga utan hon gick istället ner i arbetstid för att kunna ta hand om sin son och ge honom den hjälp som han behöver. När man hör hennes historia funderar man kring hur handläggare kan ta det så lätt och bara hänvisa till föräldraansvaret? Bedömningen av föräldraansvaret ska innebära att en jämförelse görs mellan de individuella hjälpbehov som barnet som söker assistans har, och det behov som är normalt hos andra barn i samma ålder. Återfinns barnets behov bland de hjälpbehov, som normalt sett föreligger bland barn i samma ålder, är det inte assistansberättigande. I detta fall återfanns hjälpbehoven definitivt inte hos barn i motsvarande ålder utan funktionshinder.

Jag lyssnade även på Magdelena Carsis föreläsning, vars son Alexander var med om en svår trafikolycka som förändrade hela familjens liv. Först var det osäkert om han skulle överleva men efter lång tid på sjukhus lyckades läkarna rädda hans liv. Då började kampen för ett  värdigt liv och rätt rehabilitering, något som var långt ifrån enkelt. Detta var en föreläsning som berörde en fullsatt lokal.

Mässan hade ett stort aktivitetstorg där mässbesökarna fick prova på olika aktiviteter, exempelvis paracykel, racerunning och rullstolshandboll. Här möttes man av väldigt engagerade instruktörer som informerade kring de olika aktiviteterna och peppade de som prövade på att själva utöva aktiviteterna. Man får en helt annan bild och förståelse för detta då man själv får möjligheten att testa det själv. Det är inte bara något man skriver om, man vet nu också hur det är att själv utöva det.

  IMG_0168

En annan föreläsning som jag lyssnade till var Axel Lexbergs. Han pluggar möbeldesign på HDK och under våren gör han sitt examensarbete om hjälpmedelsdesign och då främst rullstolar. Han undersöker hur man kan göra rullstolar lite mer personliga och gärna något som gör att brukaren kan känna någon form av stolthet kring rullstolen. Detta var en populär föreläsning där många fick möjlighet att efteråt ställa frågor kring olika möjligheter till just sina idéer kring design.

Efter att ha varit på mässan under två dagar inser man hur många personer det finns som verkligen brinner för möjligheten att kunna hjälpa andra på alla möjliga vis för att kunna leva ett liv med så goda levandsvillkor som möjligt. Det är vanligt att personer med funktionsnedsättningar klumpas ihop, som om de vore en enda homogen grupp, när det i själva verket är så att det är individer som har helt skilda funktionsnedsättningar och även lever helt skilda liv, precis som med personer utan funktionsnedsättningar. Viktigt att komma ihåg är att alla är enskilda individer!

Niklas Fjällström

Jurist

Assistansjuristerna

Publicerat

Leva och Fungera 2015 onsdag 15 april

Då var årets Leva och Fungera mässa slut för den här gången. Mässan för min del började på onsdag eftermiddag, med att jag först försökte få en överblick över var alla utställare fanns.Sen åkte jag runt och pratade assistans och vikten av det arbete som vi på assistansjuristerna gör för den enskilde. På den här bilden pratar jag med Vintersol om deras resor. Fick då veta att många av deras kunder har svårt att resa pga för få assistanstimmar. Valfrihet och egen bestämmande finns många gånger inte för oss som har assistans. Utan man är utelämnad till andra att bestämma vad man faktiskt kan göra.

Träffade många utställare och assistansbolag, och alla är lika oroade över det som händer idag med LSS-lagen, och den osäkerhet som finns för brukarna. När mässan nästan var slut för dagen träffade jag RBU, och berättade min historia. Om hur jag blev av med min assistans och hur jag tack vare assistansjuristerna fick den tillbaka.

Onsdag kvällen avslutades med en mycket trevlig middag, tillsammans med alla kollegor från olika delar av landet.

//Niklas Pajuste
ekreterare
Assistansjuristerna

Publicerat

Att använda tecken – Leva och fungera tisdag den 14 april

En av föreläsningarna som jag besökte på mässan Leva och fungera under tisdagen den 14 april var Att använda tecken. En föreläsare från DART, som är ett kommunikations- och dataresurscenter för personer med funktionsnedsättning, föreläste om hur kommunikation med tecken går till.

Jag tyckte det var intressant att lära mig lite mer om kommunikation genom tecken, eftersom många av de klienter som vi har endast kommunicerar på detta sätt. Kommunikation via tecken kan ske på tre olika sätt, antingen genom teckenspråk, tecken som AKK (alternativ kommunikation) eller tecken som stöd. De två sistnämnda är inte detsamma som teckenspråk. Tecknen är detsamma men det är grammatiken som skiljer sig åt. Föreläsningen fokuserade mycket på hur tecken som kommunikation har utvecklats genom tiden, och det poängterades även att numera så finns det inte så mycket forskning som för språkutvecklingen gällande kommunikation via tecken framåt, vilket jag tycker var intressant. Eftersom det finns så pass många som använder använder tecken som alternativ kommunikation eller som stöd pga. funktionsnedsättning så är det underligt att det inte utvecklas vidare. Det verkar också som att det finns lite kännedom om denna typ av kommunikation bland bl.a. handläggare för personlig assistans eller assistansersättning.
En annan sak som jag också tyckte var särskilt intressant från föreläsningen var att precis som med talat språk så anpassas kommunikationen till barnens ålder. Ibland förekommer det att barn har ”egna” tecken eller är ”otydliga” i sina tecken, men det kan ofta bero på att de har motoriska svårigheter som begränsar deras förmåga att göra tecknet fullt ut som en vuxen, det kan även ha att göra med att barn uppfattar tecken spegelvänt om de ser en annan person göra det. Detta gör att jag tror att det finns mycket mer att lära om kommunikation via tecken, bara för att ”alla” tecken redan finns, så innebär det inte att man har lärt sig färdigt om språket. Personer med olika funktionsnedsättningar och med kommunikationssvårigheter, har förmodligen olika inlärningsgrad och att allting måste anpassas till den enskilda individen.
Här kan det läsas lite mer om DART och tecken som AKK.
Publicerat

Leva och fungera tisdag 14 april 2015

IMG_0174

Då var det tid för mässan Leva och fungera i Göteborg. Mässan, som anordnas vartannat år, är en stor mötesplats för alla med funktionsnedsättningar, alla som arbetar inom hjälpmedel, assistans, service och tjänster för brukare i alla åldrar. Man märker snabbt när man går runt bland alla montrar och lyssnar på seminarier och föreläsningar vilket oerhört engagemang som många har och vilken positiv inställning som finns med filosofin allt är möjligt. Det som däremot oroar de flesta är hur lagen om personlig assistans har utvecklats och det tuffa klimat som nu råder samt den stora osäkerheten det försätter brukarna i. Det är inte bara fler avslag vid nyansökan utan också vid omprövningar händer det att personer som tidigare har haft assistans förlorar sin assistans ersättning vid försäkringskassans 2-årsomprövning.

Att personlig assistans är en lysande reform råder det inget tvivel om men vad är personlig assistans med god kvalitet? Det var något som diskuterades vid ett av alla seminarier som mässan bjöd på. Det som de flesta ansågs som den viktigaste faktorn för en kvalitativ assistans var självbestämmande och delaktighet efter sin egen förmåga. En bra kvalitet på assistansen uppnås när den assistansberättigade själv upplever att man kan leva på det sätt som man själv väljer och att den personliga assistansen möjliggör detta utan att medföra begränsningar. Att kunna göra val som i andras ögon kanske inte är det allra bästa, exempelvis dricka alkohol, äta onyttig mat eller ha för tunna kläder på sig på vintern tas som exempel. Det är ett tydligt sätt att få känna sig ”som alla andra. Här ses det som viktigt att den personliga assistenten inte ska ses som en ”förälder” eller ”övervakare” och se till att valen som den assistansberättigade gör är de rätta. Man märker tydligt hur många olika sätt det finns att lägga upp sin assistans på och det är väldigt viktigt att alla får möjlighet att göra det på just sätt.

Friheten att kunna göra utlandsresor är också något som värderas högt. Här får man snabbt intrycket av att många känner att det var betydligt enklare tidigare att få tillfälliga utökningar av assistanstimmar från kommunen för att en sådan resa ska vara möjlig. Samma svar fick jag när jag besökte Vintersols och Sommarsols montrar, de märker tydligt att det blivit betydligt svårare för enskilda att få möjlighet att kunna resa. Vi diskuterade kring många kommuners numera klassiska beslutsformulering vid avslag; ”du får fördela om timmarna”. Denna formulering är såklart helt orimlig, hur ska man kunna ta från de timmar som man ständigt behöver för att kunna göra något extra utöver det normala? Själva grunden i en tillfällig utökning är just att det rör sig om en tillfällig aktivitet som kräver mer assistanstimmar.

Efter den första dagen på mässan kan man konstatera att det är en grymt bra mötesplats för alla typer av människor. Det vore nyttigt för hela befolkningen att närvara vid sådana här tillställningar för att få en bättre insikt kring hur det är att leva med ett funktionshinder samt att få bort de fördomar som finns i samhället idag.

Niklas Fjällström

Jurist

Assistansjuristerna

Publicerat

En liten klapp på huvudet

Till dagens inlägg började jag kolla runt bland lite olika artiklar och rapporter för att snappa upp ett bra ämne för dagen. Jag hittade en rapport/handbok som jag tyckte verkade intressant Mediabilden av personer med funktionshinder. Det är en handbok som är utformad av svensk handikapprörelse, Sveriges radio och dagens nyheter och syftet med den är visa på hur personer med funktionsnedsättningar framställs i media.

I denna handbok skrivs att de vill försöka förmå bl.a. journalister och fotografer att fokusera på individen och människan och inte funktionshindret. Detta kan jag hålla med till fullo om, eftersom jag anser att det väldigt ofta är så att det glöms bort vem den enskilde individen är och istället ser man en funktionsnedsättning. Men en person med funktionsnedsättningar är inte sin funktionsnedsättning, vi är alla enskilda individer!
Det är också vanligt att personer med funktionsnedsättningar klumpas ihop, som om de vore en enda homogen grupp, när det i själva verket är så att det är individer som har helt skilda funktionsnedsättningar och även lever helt skilda liv, precis som med personer utan funktionsnedsättningar.

Bilden som förmedlas i media handlar nästan uteslutande om att antingen är man hjälte eller offer. Ett exempel på det är vad som skrivs i aftonbladets artikel angående där Nyhetsmorgons programledare sätter ”offerstämpeln” på en person med funktionsnedsättningar som intervjuas i morgonprogrammet. Nedlåtande, nyhetsmorgon. Mycket av den där offerstämpeln handlar också om att personer utan funktionsnedsättningar försöker göra en godgärning för sin egen skull. Men det är viktigt att ha i åtanke att bara för att man behöver stöd och insatser i form av t.ex. personlig assistans som innebär det inte automatiskt att man också behöver ha en ”liten klapp på huvudet”. Om samhället  hade varit inkluderande och tillgängligt för alla så skulle förmodligen inte ens någon reflektera över om någon har en funktionsnedsättning.

Jag har även fått höra att ibland är det mycket rullans på personliga assistenter, många som börjar och slutar. Särskilt bland unga personer (nu vill ja inte dra alla över en kam). Jag tror en orsak kan vara att en del personer söker sig till yrket som personlig assistent för att de vill göra en god insats och att det ser bra ut på CV:et. Nu menar jag absolut inte att det är något fel i att vilja göra goda gärningar, men det bör inte göras av fel orsaker. Risken finns att det snarare handlar om att stärka sin egen självbild vilket leder till att personer med funktionsnedsättningar görs till offer, och det kan nog vara extremt förminskande. ”Stackars dig, här kommer jag och ska hjälpa dig”.

Jag tror även svårigheten att få personlig assistans och assistansersättning lätt gör att det blir en offer-bild av personer med funktionsnedsättningar i media. Med det menar jag att många som inte får den assistans som de är i behov av ”tvingas” gå ut i media och lämna ut sig själv för att problemtiken och missförhållanden ska uppmärksammas.

I handboken som jag refererade till i början av inlägget, på s. 17, så kommer en liten lista med ”Vett och etikett runt personer med funktionshinder”. Detta gjorde att jag helt tappade intresset för handboken. Jag blev faktiskt less. Till en början tyckte jag att handboken var meningsfull, men att komma med vett- och etikettregler tycker jag bara omkullkastar syftet med handboken samt det jag har skrivit om. Det visar bara på att synen fortfarande är att personer med funktionsnedsättningar är annorlunda, och man måste lära sig hur man ska bete sig runt dessa personer. Återigen klumpas alla ihop till en grupp som skiljer sig från alla personer utan funktionshinder. Jag tycker det rent utsagt är att förminska personen om man försöker behandla han eller hon på något annat sätt. Jag har aldrig hört att det finns vett-och etikett regler för hur man ska bete sig runt alla personer som heter Liselotte, eller runt alla personer som är brunhåriga eller blonda. Förmodligen är tanken med denna lista inte ond, men bara att man kommer på tanken att göra den visar på att samhället har svårigheter att behandla alla som enskilda individer utan manualer eller förhållningsregler.

Alla är vi olika men samtidigt lika.

Trevlig solig helg från oss på Assistansjuristerna!!

//Liselotte Olofsson
Jurist
Assistansjuristerna

Publicerat

När kommunen ser pengar istället för den enskilde individen

Dagens inlägg fortsätter i samma stil som igår med tankar och reflektioner kring det som händer rakt framför ögonen. Dagens inlägg handlar om när jag och min kollega Åsa en gång följde med en klient till ett möte hos en kommun.

Klienten är ett litet barn som har behov av assistans dygnet runt. Jag tänker inte gå in allt för detaljerat på behoven utan mer övergripande. Om det inte görs kontinuerliga kontroller av klientens värden varje halvtimme och att åtgärder sätts in efter dessa kontroller, leder det till att klienten får bestående hjärnskador, och i värsta fall till att klienten dör. Det är tack vare att klienten har assistans dygnet runt som något av detta inte har skett.
Mötet hos kommunen handlade om en omprövning av ansökan om personlig assistans. Under mötet fick vi träffa två handläggare från kommunen som ställde frågor i likhet med vilka förändringar som hade skett sen senaste mötet. Till en början var det inga konstigheter då de även själva var medvetna om klientens behov av assistans. Men efter ett tag börjar mötet ta en annan vändning, fokus flyttas från klienten och dennes behov, till att handla om pengar (!) då handläggaren tar upp de besparingskrav som kommunen har. Handläggarna börjar förklara att de är i ett svårt läge då besparingskraven är så höga och trots att de ser behoven så menar de på att vi måste vara medvetna om att dessa krav finns. Ursäkta mig, men hur sjukt är inte det att vid ett sådant här möte där en ansökan om personlig assistans ska gås igenom hamnar i en diskussion om besparingar.
Att kommuner har olika besparingskrav på sig är inte chockerande i sig, så är det nog hos de allra flesta kommuner runt om i landet. Överallt ska det försökas dras in på både det ena och det andra. Men det är märkligt hur man kan sitta och dra upp en sån sak när det gäller en ansökan om personlig assistans. Klienten behov av assistans förändras inte för att kommunen måste spara pengar. Rätten till personlig assistans förändras inte heller bara för att kommunen måste spara pengar! Lagen är densamma oavsett besparingar eller inte. Det enda som förändras i det här läget är kommunens sätt att se på behoven, istället för att se den enskilda individen ser de pengar!
En annan sak som man kan ha i åtanke när man pratar om besparingar och sedan kopplar det till vilka resurser som det går att ge den enskilda individen är kortsiktigheten vs. långsiktigheten av besparingar. Som sagt så tycker jag inte överhuvudtaget att man ska behöva prata pengar, men när diskussion har hamnat i det hörnet så bör ändå denna aspekt av långsiktighet tas upp. Vad leder besparingskrav till i detta fall om den personliga assistansen behöver skäras ner? Jo det leder till att kommunen sparar pengar just det året, eller nästa år. Men vad händer med klienten? Som ovan har skrivits, tack vare den personliga assistans som klienten har idag så har inte bestående hjärnskador uppstått och klienten har inte heller avlidit. Vid nedskärningar av assistans kommer detta så småningom att bli följderna, och vad innebär det för kommunen om vi ändå är inne på att prata pengar? Jo det innebär att hjälpbehovet blir än mer omfattande, dvs. det blir dyrare. Klienten kanske inte kan bo hemma och måste placeras på gruppboende, vilket innebär ännu mera pengar. Ökat behov av resurser i skolan, ökade sjukhuskostnader, osv. Ja det går att fortsätta diskutera kostnader, men det vill jag inte göra och det ska man inte heller göra, eftersom det här handlar om någons liv. Alla har rätt till ett värdigt liv, men vari ligger värdigheten då man måste börja dra upp argument vad en människa och dennes hjälpbehov kostar? Helt plötsligt har man hamnat i en värderingsfråga av en människa, av våran klient. Som alla nog redan vet så går det inte att sätta ett värde på ett liv, och det ska inte heller försöka göras.
Som sagt behovet och rättigheten till personlig assistans kvarstår trots att kommunen måste spara pengar = besparingar påverkar inte lagen. Kommunen får helt enkelt spara sina pengar på sådana sätt där inte människors liv börjar räknas i pengar.
P.s. Ett inlägg om statens ansvar i det hela kommer framöver.
//Liselotte Olofsson
Jurist
Assistansjuristerna
Publicerat

Påskfest och glädje i vardagen

Hoppas alla har haft en trevlig påsk!

Detta inlägg kommer ha ett lite annorlunda upplägga än de tidigare. Då jag tänkte skriva lite om reflektioner kring att umgås och ha det roligt tillsammans i vardagen.

Påsken här på kontoret hos Assistansjuristerna inleddes med en härlig påskfest på skärtorsdagen. Alla klienter var inbjudna och det bjöds på påskbuffé och påskpyssel. Det blev även en liten påskäggsjakt för barnen. Stämningen var på topp och det var roligt att träffa alla klienter.Jag tror alla som var på påskfesten kände hur skönt det var att kunna slappna av och ha roligt tillsammans med varandra och även oss jurister, i en annars så allvarsam och tuff vardag. Jag tror även det är viktigt att kunna bjuda in till sådana tillfällen där man får känna att man är en del av gemenskapen och alla får vara precis som dom är.  Vid sådana här tillfällen går det tydligt att se hur viktig den personliga assistansen är, utan den skulle många personers liv se annorlunda ut. I det här inlägget sämre hälsa hos personer med funktionsnedsättningar har jag skrivit mer om att bl.a. deltagande i samhällsaktiviteter leder till sämre hälsa. Delaktighet och personlig assistans hänger ihop, utan assistans är det för många personer inte möjligt att delta i sådana här sammanhang, som är en självklarhet för personer utan funktionsnedsättningar.

En av våra klienter hade tänkt gå hem från påskfesten alldeles i början då hon trodde att hon och hennes barn med funktionshinder störde de övriga deltagarna. Man blir så ledsen över att höra att någon ska behöva känna på detta vis, för det borde vara en självklarhet att få vara den man är utan att det ska anses störande. Tyvärr tror jag att just denna känsla hör till vardagen hos många.

I en forsknings och utbildningsrapport som heter Delaktighet eller utanförskap från Stockholms läns landsting, handikapp och habilitering, har det gjorts en undersökning av hur delaktigheten i olika livssituationer upplevs av unga vuxna med funktionshinder. Resultatet visar att delaktighet är ett komplext fenomen som påverkas av såväl sammanhanget, som personliga och miljömässiga faktorer. Studien visar att känslan av utanför- och annorlundaskap, ojämlika maktförhållanden, omgivningens kollektivistiska synsätt samt bräcklig självbild hindrar upplevelsen av delaktighet. Känslan av tillhörighet, möjligheten att dela gemensamma levnadsvillkor samt tillgänglighet underlättar däremot upplevelsen av delaktighet. Så gör även flexibilitet och lyhördhet hos yrkesgrupper och arbetsorganisationer. Gott bemötande underlättar också delaktighet, men förutsätter individens möjlighet att få göra egna val. I rapporten uttalades även en elev att hon kände sig mindre delaktig i skolan när de allt för stort fokus lades på hennes behov och anpassning efter detta. Det fick en motsatt effekt och hon upplevde istället utanförskap. I likhet med denna rapport tror jag därför att sådana evenemang där personer med funktionsnedsättningar bjuds in och kan träffas tillsammans och alla har en möjlighet att delta efter sin egna villkor, skapar en bra stämning och är även viktig för välbefinnandet.

Tillbaka till klienten som vill gå hem i början, så slutade det med att hon stannade och hade roligt tillsammans med hennes barn och alla andra.För egen del tycker jag att påskfesten var en stor glädjestund i vardagen. Tyvärr innebär vårt jobb ibland jobbiga samtal och beslut, men en sådan här gång är det skillnad. Nu fick man träffa alla utanför en massa ansökningar och beslut och få se dem glömma kampen mot kommuner och försäkringskassan för en stund och bara ha ett värdigt liv.

Klientkontakten som detta yrke innebär är en av de allra roligaste delarna med jobbet enligt mig och den lämnar stora positiva avtryck inom mig. För mig inleddes påsken på bästa sätt när en av klienterna, ett litet barn, kommer springande mot mig och lyser som en sol tar min hand och drar in mig på påskfesten!

//Liselotte Olofsson
Jurist
Assistansjuristerna

Publicerat

Funkofobi

Vad är funkofobi egentligen?
Det är ett nytt ord i svenska akademins ordlista (SAOL) för år 2015, det beräknas finnas tillgängligt den 9 april. Funkofobi innebär fördomar mot personer med funktionsnedsättningar. Innan ordet blev ett officiellt ord så har det länge använts för att beskriva diskriminering mot person med olika funktionsvariationer. Funkofobi grundar sig i en rädsla, avsky eller osäkerhet gentemot människor som uppfattas vara annorlunda, eller konstiga. Termen kan, med enkelhet, jämföras med homofobi eller rasism, eftersom det handlar om att särskilja människor på grund av “annorlunda” egenskaper, jämfört med vad som uppfattas vara normen.

Hemsidan funkofobi.se har funnits för att försöka få med ordet i SAOL-ordlista, numera finns hemsidan kvar som ett verktyg för att motverka funkofobi i samhället. Där alla kan berätta anonymt om sina erfarenheter av funkofobi.

Att ordet erkänns som ett riktigt ord får betydelsen att det beskriver ett riktigt problem som faktiskt existerar i vårt samhälle. Vilket i sin tur förhoppningsvis kan medföra att politiken som förs inom dessa frågor med diskriminering av personer med funktionsnedsättningar blir mer framåtskridande.

I dessa artiklar kan man läsa lite mer om själva ordet funkofobi:

Funkofobi med i saol
Nytt ord i saol
Terminilogi – Funkofobi

Fall från verkligheten
Från hemsidan funkofobi.se kan man läsa om anonyma insändare där funkofobi förekommer i vardagen, här nedan är några exempel:

”Händer ofta att skolan inte tar mina inlärningssvårigheter på allvar, de tror att det handlar om dåligt självförtroende till följd av tidigare funkofobi pågrund av att jag sitter i rullstol. Det går ju liksom inte att ha både och…”

”Otaliga gånger har jag fått höra av nära släkt och/eller vänner ”du kan väl knappast ha Aspergers? Du som är så social och pratar så bra för dig. Du är bara lite lat och bekväm. Det är väl mera ett personlighetsdrag?” Spelar ingen roll hur många gånger jag hävdar att en neuropsykiatrisk utredning inte utförs varken godtyckligt eller ”på en kafferast”. Ovan nämnda ”fördomar” eller uttryck för okunskap stöter jag på nästan dagligen.”

Jag har också ett exempel på en situation där en familj som jag varit i kontakt med i samband med frågor gällande personlig assistans. Familjen kom till oss på Assistansjuristerna eftersom de kände att de inte fick hjälp någon annanstans. Deras son har en utvecklings- och beteendestörning som innebär att han sitter i rullstol och behöver hjälp med alla grundläggande behov och övriga behov i vardagen. Han kommunicerar med sin omgivning genom att göra olika ljud och ansiktsuttryck, som enbart de som  känner honom ingående som person kan tyda. Den här familjen hade tagit kontakt med en annan advokat för att bl.a. få hjälp med Migrationsfrågor men även personlig assistans. De hade varit i kontakt med advokaten på byrån endast två gånger, under ett helt år som deras ärende hade pågått. Föräldrarna hade givetvis med sig sin son under dessa möten. Advokaten hade under dessa möten tittat snett på sonen när han gjorde olika ljud och rynkat på näsan, ungefär som att han störde henne. Familjen kände direkt att de blev annorlunda bemött för att deras son har en funktionsnedsättning.

Jag tycker det är väldigt märkligt hur man kan reagera på detta sätt? Vilket företroende ger det egentligen?



Vad säger lagen?
I inlägget bristande tillgänglighet, skrev jag om den nya diskriminerigsgrunden som infördes i diskrimineringslagen 1 januari 2015. Vilket innebar en skärpning av diskrimineringslagstiftningen när det gäller funktionsnedsättningar. Som tidigare anfört är det ett steg i rätt riktning och även införandet av begreppet funkofobi i ordlistan uppmärksammar problematiken med fördomar och diskrimineringar för personer med funktionsnedsättningar. Dock utelämnas mycket i den nya lagändringen, den tar inte sikte på fördomar utan enbart tillgängligheten. Även med avseende på tillgängligheten utelämnas mycket, som t.ex. gäller inte lagen för företag med mindre än 10 anställda, vilket innebär att många cafeér och restauranger inte omfattas och de kommer fortfarande innebära en bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar.


Publikationer
I diskrimineringsombudsmannens rapport Mötas av hinder så sammanställs en analys av upplevelser av diskriminering som har samband med diskrimineringsgrunden funktionsnedsättning. Det framkommer at okunskap och generaliserande föreställningar om personer med funktionsnedsättningar som grupp är en vanlig orsak till upplevd diskriminering. T.ex. att vissa personer med funktionsnedsättningar tillskrivs fler egenskaper eller problem än vad de själva upplever. Dock visar rapporten långt i från alla som utsätts för diskriminering pga. funktionsnedsättningar. Det finns ett stort mörkertal som inte anmäler. Många av dem som anmäler har ofta motivet att förändra eller påverka samhället. Det är ju bra! Men vad händer med dem som mår så dåligt pga. diskrimineringen och som inte orkar anmäla, det är för dem som det är verkligt viktigt med en förändring i samhället!

I undersökningen Sämre hälsa hos personer med funktionsnedsättningar från folkhälsomyndigheten uppges att en av orsakerna till sämre hälsa beror på att utsättning för kränkande behandling.

———

Vi måste sluta behandla persons med funktionsnedsättningar annorlunda och istället se dem som de medborgare som de faktiskt är! Som med alla andra uttryck för fördomar och diskriminering, är det viktigt med upplysning och information för att skapa förståelse och motverka att det förekommer. Det är inte acceptabelt att människor uttrycker sig funkofobiskt, alla människor ska behandlas på lika villkor och inget annat!

Glad påsk allesammans!

// Liselotte Olofsson
Jurist
Assistansjuristerna

Publicerat

Tidskrävande att ansöka om hjälp

Fallbeskrivning från verklighetenI artikeln Liten Tuva i stort behov av hjälp, kan vi läsa om Tuva som har en svår hudsjukdom som kallas Epidermolysis bullosa. Det är en hudsjukdom som ger upphov till blåsbildning avlossning av hudens yttersta skikt. Tuva är endast 1 år och varje dag måste hennes blåsor punkteras, 20-25st, för att de inte ska växa vidare och att infektionsrisken därmed ska åka. Infektionsrisken för Tuva är oerhört hög, och hon har därför svårt att vistas i offentliga miljöer, så som t.ex. affärer eller förskola. De gånger hon har besökt förskola har hon fått högfeber på kvällen. På grund av sjukdomen måste en av föräldrarna hela tiden vara hemma med Tuva och ta hand om henne eftersom hon utan behandling tillslut dör.

För att klara av vardagen har familjen sökt om personlig assistans hos kommunen, men upplever att de blir bollade mellan olika beslutsfattare.

Den känslan är inte alltför ovanlig, att familjer som är i behov av personlig assistans blir hänvisade till olika personer. Ingen känner ett ansvar för att hjälpa personen. Dessutom tar det lång tid innan ett beslut kommer. Egentligen är det speciellt att jurister måste kopplas in för att det överhuvudtaget ska vara möjligt att söka efter stöd och service som är en rättighet för personer med funktionsnedsättningar. Men det tillhör numera vanligheten eftersom familjer behöver tiden till att ta hand om sina anhöriga med funktionsnedsättningar, och inte lägga tiden på att tjafsa med myndigheter. Mycket av tiden inför en ansökan hos kommunen eller försäkringskassan går åt till att hämta in olika intyg från t.ex. läkare eller arbetsterapeuter, som kan styrka rätten till personlig assistans. Detta är en väldigt tidskrävande process samtidigt som de som ska utfärda intygen är väldigt upptagna inom sina verksamhetsområden och inom t.ex. hälso- och sjukvården pågår det mycket besparingar, vilket medför att utfärdandet av dessa intyg inte prioriteras. Vid en ansökningsprocess måste hela tiden de som ansöker om personlig assistans eller assistans ersättning bevisa sin rätt till det hjälp och stöd som lagarna erbjuder. Vilket medför att många ger upp, eftersom de tror att de inte har rätt till assistans, men det handlar snarare om att de inte har kämpat tillräckligt länge och inte lyckats bevisa det som egentligen är uppenbart. Man kan tycka att det borde räcka med ett hembesök för att få beslutsfattarna att förstå vilket behov som finns, men dessvärre är det ofta inte tillräckligt för dem att se det med egna ögon, det behöver står på ett papper av någon som inte har träffat personen med funktionshinder så ofta, för att det ska vara sant.

En ansökan om personlig assistans tär på den enskilde. Hur länge ska man vänta innan man får hjälp?

Vad säger lagen?


I Förvaltningslagens 7 § framkommer det att myndigheter har en skyldighet att handlägga ärenden med enskilda som part så enkelt, snabbt och billigt som möjligt, utan att säkerheten ska åsidosättas.

Med enkelhet åsyftas den enskildes intresse av att handläggningen ska gå enkelt till, och inte myndighetens. Vidare syftar paragrafen till att motverka långa handläggningstider för den enskilde då det leder till att den hamnar i kläm. T.ex. långa handläggningstider inom ärenden med personlig assistans medför personen med funktionsnedsättning inte får det hjälpbehovs som behövs, vilket leder till förödande konsekvenser i dennes vardag. Ett annat syfte med paragrafen är att det ska medföra att myndigheter samverkar med varandra för snabbheten och enkelhetens skull. Dock är det dessvärre inte alltid så mellan kommunen och försäkringskassan i frågor som rör personlig assistans. Ibland vill t.ex. kommunen invänta ett beslut från Försäkringskassan, för att se om de hamnar över 20 timmar, så  hamnar inte ansvaret om personlig assistans hos dem längre.

7 § i Förvaltningslagen medför även en utredningsskyldighet för myndigheten. Detta innebär att myndigheten ska beakta möjligheten att inhämta utredning från andra myndigheter som en del i att handläggningen ska vara så snabb, enkel och billig som möjligt. Vid yttranden och upplysningar från andra myndigheter så måste en avvägning göras med hänsyn till den rådande arbets- och resurssituationen.

Det verkar dessvärre i verkligheten som att det är så ”billigt” som möjligt som gäller och även att det hela tiden är en resursfråga där det inte finns tid till att utreda ordentligt. Varför stort ansvar hamnar på den enskilde vid en ansökan. Alla intyg som kan styrka situationen är så viktiga!

Rättsfall

I RÅ 2009 ref 61 har kommunen ansetts skyldig enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade att tillgodose personens behov av personlig assistans i avvaktan på Försäkringskassans beslut vid en ansökan om utökning av av antalet assistans timmar hos Försäkringskassan och kommunen.

Vilket innebär att kommunen i dessa fall inte kan avslå en utökad ansökan om personlig assistans då den enskilde redan är beviljad assistansersättning hos Försäkringskassan.

Publikationer

Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten, denna publikation är tillför att underlätta tillämpningen av de lagar och regler som gäller socialnämndens handläggning av ärenden.

I Justitieombudsmännens (JO) ämbetsberättelse Redogörelse 2014/15:JO1 går det att läsa om den kritik som har riktats mot handläggning av ärenden inom personlig assistans, se s. 451ff. Handläggare från kommunen hade kommit överens med handläggare från Försäkringskassan att utredningen hos kommunen skulle ”vila” i avvaktan på Försäkringskassans utredning och bedömning. Vilket JO ansåg ytterst tveksamt, och om så sker måste den enskilde bli informerad om eventuella konsekvenser av detta.

Assistansjuristerna hjälper dig!

// Liselotte Olofsson
Jurist
Assistansjuristerna