Författare: Assistansjuristerna

I lördags den 3 december kl. 13.00 hölls manifestationer för LSS runt om i landet. Det var mycket inspirerande att se alla människor, både brukare, assistenter och andra lyssnare, stå ute i kylan och vara så engagerade i frågan om personlig assistans! Trots kylan i vädret kunde man känna en stor värme bland deltagarna! Jag tyckte att det var mycket inspirerande och stärkande att träffa alla dessa människor som är i ett så stort behov av sina assistenter och ändå nekas av kommun och Försäkringskassa. Stor eloge till er som kämpar varje dag!

Jag tänkte att vi skulle prata om några av principerna inom LSS. Det finns ett antal viktiga principer inom LSS som ämnar att tillgodose människors rätt till full delaktighet och jämställdhet. LSS är i sig en rättighetslagstiftning som syftar till att tillförsäkra personer med stora och varaktiga funktionshinder stöd och service för att undanröja deras betydande svårigheter i den dagliga livsföringen. 

Här är några principer som är syftade till att bibehålla dessa rättigheter:

1. Rätten till självbestämmande och inflytande
Varje individ har rätt att själv bestämma över sitt liv och såklart ha inflytande över det. Det innebär att det är brukaren som själv får bestämma över assistanssamordnare och påverka det stöd som hen får. Den enskilde ska ha största möjliga inflytande på sitt liv och medbestämmande av det stöd som ges.

2. Tillgänglighet
Det ska vara tillgängligt och förståeligt för den enskilde med den personliga assistansen och det ska inte vara krångligt för den som behöver hjälp. Det innebär att insatserna ska vara lättillgänliga och informationen lätt att förstå.

3. Delaktighet
Individer med funktionshinder ska ha möjlighet att vara delaktig i samhället, i den grad de själva vill. Detta är lagstadgat i 9 § 10 p LSS genom att individen ska ha rätt att arbeta och ha sysselsättning i den grad de själva vill.

4. Kontinuitet
En av hörnstenarna inom LSS är kontinuitet. Det innebär att den enskilde och dess familj inte ska känna osäkerhet att hjälpen upphör eller förändras så länge behovet kvarstår.

Fler viktiga principer finns inom LSS. Kontakta oss om ni vill veta mer!

//Antonia
Jurist

Nu är det svart på vitt. Antalet personer i Sverige som har assistansersättning har minskat drastiskt på ganska kort tid. I oktober 2015 hade 16179 personer assistansersättning, men nu i november 2016 har den siffran minskat till 15738. Sifforna kommer direkt från Försäkringskassan.

Nu kanske ni tycker att den siffran inte är så stor som jag skrev. Men bakom varje siffra finns en människa som inte längre får hjälp. Det som är skrämmande är att på ca ett år har 441 personer förlorat sin assistans. Om utvecklingen fortsätter så finns det snart ingen som har assistansersättning.

Maria Persdotter på RBU säger att nu är det nog. LSS lagen är så urholkad så nu finns det snart ingen lag kvar, jag är beredd att hålla med. Nu är det verkligen nödstopp som gäller. Vi vill inte tillbaka till institutioner och liv utan frihet och självbestämmande.
Vi får hoppas att lördagens manifestation ger avtryck hos regeringen. Så att besparingarna på LSS stoppas.

 

Niklas

//sekreterare

Jag har en klient som är beviljad assistansersättning då Försäkringskassan bedömt att karaktären på funktionsnedsättningen är av sådan att det är särskilt angeläget att en personlig assistent finns till hands och utövar en aktiv tillsyn av övervakande karaktär och hälsotillstånd kräver ett starkt begränsat antal personer med ingående kunskaper om honom. Men när han nu är inlagd på sjukhuset får han inte en minut i assistansersättning.

 

Motiveringen som Försäkringskassan använder sig av är att de bedömer att karaktären av funktionshindret inte gör det angeläget att den personliga assistenten finns till hands på sjukhuset samt att hälsotillståndet inte kräver ett starkt begränsat antal personer med ingående kunskaper om den sökande och dennes funktionshinder. Varför kassan gör en annan bedömning i nu aktuellt beslut är svårt att förstå. Sjukhuspersonal har förvisso kunskap om diagnoserna i allmänhet men det ska framhållas att de inte har ingående kunskaper om den enskildes funktonshinder och hur det påverkar just honom. De kan inte avgöra om ett anfall är på väg eller om anfallen kommer att komma i en serie, då de inte har den ingående kunskapen som är absolut nödvändig.

Vidare anför Försäkringskassan att den enskildes kommunikationssvårigheter inte kräver att en personlig assistent måste finnas till hands för att han ska kunna kommunicera med tredje person på sjukhuset. Både logopedintyg och Försäkringskassans grundbeslut säger mot denna motivering. Eftersom den enskilde har en mental utvecklingsstörning är det uppenbart att han inte kan förmedla budskap till sjukhuspersonalen och han kan inte förstå budskap som sjukhuspersonalen förmedlar till honom. Det krävs således en person med ingående kunskaper om hans kommunikationssätt och mentala utvecklingsnivå för att han skall kunna göra sig förstådd och också förstå personalen på sjukhus.

 

Sammanfattningsvis kan det konstateras att kassan inte företagit några egentliga utredningsåtgärder med anledning av ansökan och beslutet saknar även individuell motivering. Den enskilde och hans anhöriga är av den bestämda uppfattningen att personlig assitans under sjukhusvistelser är förutsättning för hans säkerhet och för att säkerställa att han uppnår goda levandsvillkor även under kortare sjukhusvistelser.

 

Läkarna ser det som självklart att den enskilde i detta fall måste få assistans under sin sjukhusvistelse och kommer nu skriva kompletterande intyg som vi ska tillföra till ärendets omprövning, som förhoppningsvis kommer fram till att assistansersättningen behövs även under sjukhusvistelsen.

 

//Niklas

Jurist

Hur är det att jobba som personlig assistent? Vilka är fördelarna med yrket?
Det är ju frågor som är svåra att svara på för mig som assistansanvändare. Men några uppenbara fördelar kan till och med jag se. Först och främst så har man ett arbete där man hjälper en annan människa att få sin vardag att fungera. Sen kan man få följa med på konserter, utlandsresor eller shopping. Vilket inte kan vara vanligt i andra yrken.
Men vilken status har då assistent yrket? Vad jag förstår så är statusen väldigt dålig. Många som arbetar som personliga assistenter upplever att statusen knappt är bättre en för den som jobbar som lokalvårdare. Hur kan det här komma sig? Jo för att många personer som inte har någon kontakt med funktionshinder, vet inte vad en personlig assistent är. Vilket gör att de inte heller vet vilket viktigt arbete som alla de 80.000 personer i Sverige gör dagligen.

Jag ställde frågor till två av mina assistenter om hur dem upplever att det är att jobba som assistent:

–       Vilket bemötande brukar du få, när du berättar att du jobbar som personlig assistent?
Ass. 1 – Oftast positivt, folk blir imponerade att man jobbar som assistent.
Ass. 2 – Positivt! Folk tycker att man gör skillnad i någons vardag.
– Vad ser du som positivt med arbetet?
Ass.1 – Mer personligt än något annat jobb. Man får ha väldigt olika arbetsuppgifter vilket är roligt.
Ass. 2 – Mycket givande arbete. Där man får vara med och få en annans vardag att fungera.
I de här intervjuerna vill jag lyfta fram det som är positivt med assistent yrket, och varför det är så viktigt att yrket får vara kvar. Förhoppningen är att ni som läser detta, ska se vikten av personlig assistans och hur den kan göra skillnad i någons liv.

Niklas /sekreterare

Jag tror att alla vill kunna känna sig trygga i sitt hem. Tyvärr är inte det verklighet för alla människor i Sverige. Anders 40 år har autism och en svår utvecklingsstörning, i 20 år har han bott på ett LSS boende utanför sin kommun. Men nu vill hans hemkommun Kumla att han ska flytta till ett annat boende som ligger i den egna kommunen. Detta har familjen överklagat, då Anders trygghet och funktionshinder gör att det skulle vara mycket olämpligt för honom att behöva flytta.

När man lider av Autism och svår utvecklingsstörning som i Anders fall, så tar det många år för personalen att lära sig tyda hans signaler och hur han kommunicerar. Att han då ska behöva flytta och börja om med ny personal efter 20 år, måste skapa en väldig otrygghet för både Anders och hans familj.

Varför vill då Kumla flytta på Anders efter så många år? Jo svaret är att man ska kunna garantera hans omvårdnad även i framtiden. Som vanligt saknas empati och känsla för vad som är bäst för den enskilde. Varför ändra något som fungerar? Är det inte Anders bästa som ska komma i första hand, kan man fråga sig? Tydligen inte, för då skulle man låta honom bo kvar där han är trygg och känner personalen och omgivningen.

Både kommunen och domstolen har helt struntat i intyg av både läkare och psykologer som beskriver, varför en flytt skulle vara olämplig för Anders. Familjen har överklagat detta till högsta instans Högsta Förvaltnings Domstolen. Men tyvärr förlorat där också, då domstolen bara tar hänsyn till om den enskilde kan tillförsäkras goda levnadsvillkor. Vilket dem anser att Anders får även på det nya LSS boendet.

Vad blir då resultatet av flytten? Jo Anders kan förlora sina förmågor och det kan få stora konsekvenser för hans utveckling. Vilket naturligtvis skulle vara förödande för honom. Ett justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen håller inte med övriga justiteråd, och säger att en flytt skulle innebära sådana stora olägenheter för Anders, att man inte längre kan prata om att goda levnadsvillkor skulle uppnås.

Niklas
/sekreterare

En förälder som har extra arbete eller kostnader för ett barn som är sjukt eller har en funktionsnedsättning kan få vårdbidrag. Extra arbete och extra kostnader bedöms i förhållande till friska barn i motsvarande ålder. Utöver helt vårdbidrag kan du få ersättning för merkostnader. Du kan också få ersättning för enbart merkostnad. Merkostnader kan till exempel vara kostnader för hälsa, vård, tvätt och slitage av kläder. Det kan också vara utgifter för hjälpmedel, särskild mat eller resor av olika slag.  Exempel på extra kostnader är kostnader för läkemedel, vård, tvätt och slitage av kläder. Det kan också vara utgifter för hjälpmedel, särskild mat eller resor av olika slag.

 

När Försäkringskassan får in en ansökan om assistansersättning så drar man in vårdbidraget direkt, utan någon utredning. Sannolikhetsbedömningen görs således inte av huruvida det funktionshindrade barnet beviljas assistansersättning eller inte, utan av huruvida redan beviljad assistansersättning vid en slutlig bedömning av vårdbidraget bedöms tillgodose vård- och tillsynsbehovet eller inte. Vidare kan, även för det fall att beviljad assistansersättning bedöms tillgodose barnets hela behov av hjälp och omvårdnad, vårdbidrag betalas ut med beaktande av enbart merkostnader.

Jag anser att rätten till vårdbidrag ska omprövas så att man inte får ersättning för samma sak två gånger, dock först i samband med att assistansersättning beviljas, inte redan vid ansökan. Detta leder till att familjen får det oerhört tufft under ansökningstiden, som tyvärr i många fall blir lång. Det kan också avskräcka familjer från att söka assistansersättning, fast det egentligen är den insatsen som verkligen kan tillgodose behovet.

 

Vårdbidraget kompenserar den särskilda vård och tillsyn som ett barn med funktionshinder behöver och/eller de eventuella merkostnader som finns på grund av funktionshindret. Det är därför viktigt att utreda vilket vård- och tillsynsbehov som ligger till grund för vårdbidraget vid den omprövning som ska göras när barnet beviljas assistansersättning. Hänsyn ska tas till vårdbehov i den mån det kommer att kompenseras med assistansersättning.

 

När denna indragning per automatik sker, förbiser Försäkringskassan att man kan vara beviljad assistansersättning och få ersättning för merkostnader samtidigt. Denna prövning genomförs då i de flesta fall inte, utan ersättningen försvinner när ansökan lämnas in.

 

 

//Niklas

Jurist

Vid vårat senast kontorsmöte, så diskuterade vi hur det kan komma sig att uppgifter hanteras så olika. Hur kan t.e.x en domstol lämna ut sekretesshandlingar, med uppgifter om en persons namn, personnr, bostadsadress och till och med lägenhets nr? Vi finner detta märkligt, då vi är extremt noga med att hålla på sekretessen för våra klienter.

Dagens samhälle är konstigt, först måste man strida i en domstol för att få sina rättigheter tillgodosedda. Men efter det så är det fritt fram för vem som helst att begära ut handlingar med mycket privata uppgifter. Vilket är fruktansvärt, särskilt för våra klienter. Som måste delge så mycket av sina liv, saker som ingen människa vill att andra ska veta. Så som hur man gör när man går på toaletten, eller vad man behöver hjälp med i duschen.

Jag har svårt att förstå hur det här kan räknas som allmänna uppgifter.

Känslan är att något måste göras för att skydda individen, från att behöva delge intigritetskränkande delar av sitt liv. För att har man varit med om ett brott, kämpar för insatser som exempelvis LSS eller något att annat livsviktigt.

Så ska man väl ändå få ha sitt privatliv ifred.

Viljan måste som många gångar annars finnas hos våra politiker.

Det måste börja där för att vi ska kunna få en förändring i samhället.

Ett rättsäkert samhälle där man kan lämna ut privata uppgifter hos domstolar och myndigheter, och vara trygg med att det stannar där.

Det är alldeles för lätt att få tag i uppgifter om en annan människa idag. Hur många gånger har man inte läst om kvinnor som lever under skyddad identitet, som har fått sin hemliga bostadsadress röjd.

För att man inte har ett tillräckligt rättsäkert system.

Jag vill avsluta med att önska alla våra klienter och anhöriga en Glad Påsk

Niklas Pajuste

sekreterare

Jag har alltid funderat på hur det är att leva i andra länder med funktionshinder. Finns det personlig assistans, heller andra insatser så som ledsagarservice eller hemtjänst.
I Norge har man all assistans under kommunerna, eftersom dem saknar en motsvarighet till vår Försäkringskassa. Hur det fungerar vet jag tyvärr inte så mycket om.
I Tyskland har man ett märkligt system. Där får man bara ha en viss summa pengar sparat för att få personlig assistans. Om man inte har en försäkring som betalar får man bara ha en förmögenhet på max 2600 Euro, samt behålla 800 Euro + det till hyra av din inkomst om du ska få personlig assistans. Detta gäller till största del de som bor på institution. Vilket är vanligt i Tyskland, det är verkligen en tankeställare för oss som lever med personlig assistans i Sverige.

Den som bedömer rätten till personlig assistans i Tyskland, är en läkare som är anställd av den som behandlar ansökan om assistans. Därför kan det vara som ett lotteri vilken läkare du får, och var någonstans du bor.

Faktiskt lite likt Sverige om man tänker efter.

Australien har många frivilliga som jobbar med att hjälpa personer med funktionshinder, vilket är fantastiskt.

I Australien har man också tittat på den svenska lagstiftningen och är i färd med att lansera en lagstiftning som LSS, vilket jag har skrivit om i tidigare blogginlägg.  Jag tror att Australien kommer att bli ett föregångsland vad det gäller insatser för funktionshindrade.

Man förstår att Sverige har en fantastisk lag som många länder saknar, tyvärr håller den på att monteras ner fullständigt. Jag hoppas inte att den situation som Tyskland har blir verklighet, eftersom trenden håller i sig med mer och mer försämringar av alla LSS insatser.

/Niklas sekreterare

Rätten till personlig assistans bestäms av Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade (LSS). LSS är en rättighetslag vilket innebär att om du uppfyller vissa kriterier har du rätt till assistans. Det är kommunen eller Försäkringskassan som gör en objektiv bedömning av hjälpbehoven och beslutar om rätt till insatser.

 

För att kunna genomföra denna bedömning är det viktigt att handläggaren träffar den enskilde och bildar sig en uppfattning om hur hjälpbehovet ser ut. Som jurist brukar jag vara våra klienter behjälpliga med att skriva ansökan och gå igenom behovet för att sätta samman en behovsbeskrivning inför hembesöken. Att jag får träffa den assistanssökande personligen är en förutsättning för att jag ska kunna skriva en bra och fullständig behovsbeskrivning. Sen tycker jag att det är viktigt att veta vem det är man jobbar för.

 

 

Försäkringskassan delar denna uppfattning att ett möte alltid ska erbjudas, vilket går att läsa på deras hemsida;

 

”Eftersom vi alltid erbjuder ett personligt möte så gör det inget om din ansökan är kortfattad eller om någonting saknas. På mötet pratar ni om vilken slags hjälp du behöver och hur mycket. Mötet kan antingen vara hemma hos dig eller på Försäkringskassan. Du får ta med andra personer till mötet som stöd, till exempel en familjemedlem.” http://www.forsakringskassan.se/privatpers/funktionsnedsattning/assistansersattning

Jag har en klient i Västerbotten som idag är i de yngre tonåren. Hon ansökte om assistansersättning för ca 3,5 år sedan och fick då avslag, handläggaren valde då att inte träffa henne. När vi nu ansökte på nytt med en ny handläggare ställde jag frågan när hon tänker boka in ett hembesök för att gå igenom ansökan och hjälpbehoven. Handläggaren svarar då att hon inte ämnar boka in ett hembesök, Försäkringskassan har tidigare träffat den sökande. Jag har upplyst handläggaren kring att det var väldigt länge sedan detta skedde och att det vid det senaste beslutet om assistansersättning genomfördes inget hembesök. Det rör sig dessutom om ett barn, där hjälpbehoven kan förändras snabbt med stigande ålder. Frågan varför hon nekar den enskilde sina rättigheter har ej besvarats.

 

Denna inställning hos vissa handläggare är bekymmersam. Vanför vill man inte utreda en ansökan så bra man kan? Ska inte den enskilde få möjlighet att redogöra för sina hjälpbehov även muntligt? Vill man inte vem det är man fattar beslut för? Att bara hänvisa till en tidigare utredning, som dessutom är väldigt undermålig, visar på dåligt engagemang och förståelse för den sökandes situation. Ärendet är sänt vidare till Försäkringskassans huvudkontor för att försöka få till ett möte, fortsättning följer.

 

 

//Niklas

Jurist

När man inte trodde att det kunde bli värre. Så går faktiskt regeringen ut och försvarar det regleringsbrev, som de skickat till Försäkringskassan.

Där de uppmanar Försäkringskassan att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar. Den helt otroliga förklaringen till detta är att de vill värna om människors rättigheter.

För barn, äldre och folkhälsominister Åsa Régner tycker att regeringen håller sig inom ramen för gällande lagstiftning, när de i egentligen helt dömer ut den.

Åsa Régner hänvisar också till den felberäkning som gjordes av regeringen 1993, som sa att det skulle vara ca 7000 personer med assistans och att timmarna skulle uppgå till ca 40 timmar i veckan per assistansberättigad. Hon säger att de beräkningarna haft väldigt lite träffsäkerhet.

Det här är en direkt replik på den kritik som riktades mot regeringen av handikappförbunden, Stefan de Vylder nationalekonom och Vilhem Ekensteen ordförande i IFA= Intresseorganisationen för assistansberättigade.

Man kan inte annat än känna obehag inför vad som ska komma.

Vill regeringen ner till de nivåer som sittanden regering 1993 hade beräknat eller vad menar man egentligen? För då står vi inför en katastrof för väldigt många människor. Då kan regeringen inte längre prata om att värna om mänskliga rättigheter. För då har många personer med funktionshinder inte några mänskliga rättigheter kvar.

Min önskan är att fler människor började protestera mot det här, för det kan någon gång i livet vara skillnaden mellan ett värdigt liv och att vara inlåst i sitt hem för i stort sett vem som helst.

För om man är med om en olycka, drabbas utav sjukdom eller på något annat sätt blir funktionshindrad. Så kan den ända möjlighet att komma tillbaka till ett värdigt liv vara just personlig assistans.

/Niklas

sekreterare