Författare: Assistansjuristerna

Jag har en klient som blivit tvingad att driva process mot Lycksele kommunen för att kunna få sina hjälpbehov tillgodosedda. Vi fick avslag i Förvaltningsrätten och överklagade till Kammarrätten som beviljade prövningstillstånd och sedan återförvisade ärendet till kommunen för bedömning av tillsyn vid måltider, detta då Kammarrätten inte kan pröva detta som första instans. Kommunen hade gett avslag för måltider som grundläggande behov, men inte ens prövat det som övrigt behov, vilket inte är första gången.

I och med att handläggningstiderna i domstolarna är långa så är det idag nästan två år sedan som kommunen fattade beslutet som man nu ska göra en ny bedömning kring. Det gäller således hur omständigheterna såg ut då. Vi tänkte här är det inga problem då både arbetsterapeut och läkare skrivit intyg samt vittnat vid förhandlingen i Förvaltningsrätten, där det framgår tydligt hur behoven ser ut. Men handläggaren på Lycksele kommun var av en annan uppfattning och mailade mig under veckan med en begäran om att hon själv vill boka in ett flertal träffar där hon själv ska överse måltiderna och göra en bedömning. Hon skulle kanske ta med sig kommunens egen arbetsterapeut.

Detta agerande väcker flera funderingar hos mig. Tänker handläggaren sig in den funktionshindrades situation? Upplevelserna av att känna sig ifrågasatt, kontrollerad och kränkt är utbrett bland de människorna med erfarenheter av funktionshinder. En vanlig reaktion jag möter bland mina klienter är att man talar “över huvudet på dessa personer” på ett sätt som är väldigt kränkande och respektlöst. Att handläggaren inte ser några problem kring detta är tydligt, men hur tror hon att det känns för den funktionshindrade?

Det hade varit en sak om intyg och bevisning helt saknades, då hade en begäran om ett ADL-intyg varit mer förståeligt. Men att ifrågasätta bedömningar gjorda av utbildade experter som har flerårig kännedom om den funktionshindrade och istället kräva att själv få göra en ny bedömning visar på en bristande respekt och framförallt brister i sin kunskap som handläggare. En LSS-handläggare ska bedöma insatsens omfattning utifrån den enskildes beskrivna behov samt intyg från läkare och i de flesta fall också arbetsterapeut. Handläggaren ska inte själv, utan medicinsk kunskap och utbildning, genomföra tester och använda som bedömningsgrund.

Jag kan bara tolka det som att kommunen är en dålig förlorare efter påbackningen av Kammarrätten. En seger i Kammarrätten för den enskilde är något som kommunens handläggare vill ändra på genom sitt agerande. Antingen genom att den enskilde inte vill att dessa ”tester” genomförs och då inte samarbetar till utredningen eller att själv göra bedömning att behovet ej föreligger och på så vis kunna fatta ett avslag. Detta trots att läkare och arbetsterapeut beskrivit hjälpbehovet ingående. Även om den enskilde i detta fall har bra bevisning är det minst ett år till bort innan en dom kring detta kan fattas på grund av handläggningstiderna.

//Niklas

Jurist

På SVT har vi kunnat läsa om Janna som trots att hon inte kan gå, äta eller prata blir av med sin assistans. Anledningen? För att hon blir sondmatad istället för att matas genom munnen. Sondmatning ses inte som ett grundläggande behov och därför har Försäkringskassan gjort bedömningen att hon inte längre är berättigad assistansersättning.

Andreas Larsson, verksamhetschef för området funktionsnedsättning på Försäkringskassan, uppger att två domar från 2012 och 2015 har lett till att Försäkringskassan gjort strängare bedömning gällande grundläggande behov. Sondmatning ses inte längre som hjälp med att inta mat utan ses som sjukvård eller egenvård.

Denna utveckling som sker är fruktansvärd. Vi kan läsa vitt och brett om barnperspektivet och att alltid sätta barnets bästa i fokus. Men barnperspektivet och barnets bästa sätts ändå i skymundan när regeringen ska bryta utvecklingen av antalet timmar i assistansersättningen.

Vad är egentligen syftet med assistansersättning? Jo, att en person med stora och varaktiga funktionshinder tillförsäkras stöd och service för att undanröja deras betydande svårigheter i den dagliga livsföringen. Vad är då barnperspektivet? Det är svårdefinierat, men innebär i stora drag att man ska fatta beslut efter barnets bästa.

Att dra in assistansersättning på grund av att barnet blir sondmatad och därmed inte matas genom munnen är som mamma Asta säger helt skrattretande. Nu riskerar Janna istället att hamna på institution för att föräldrarna inte har möjlighet att få vardagen att fungera när assistansen dras in. Det går helt emot syftet med de lagar som reglerar assistansersättningen och är en fruktansvärd utveckling i rättssystemet.

Har du eller någon som du känner blivit utsatt för något liknande? Kontakta då Assistansjuristerna så kan vi hjälpa er.

//Antonia
Jurist

I dessa tider när vi mest får höra om elände i form av förlorad assistans och minskade beslut, så kan det vara roligt att ta upp något lite mer glädjande. Att göra något för en annan människa trots att man själv har en jobbig situation är otroligt starkt och bra gjort. Även om det man gör kan verka obetydligt för en själv så kan det göra stor skillnad för någon annan. För fem år sedan så blev Pernilla mamma till lilla Love som föddes med livshotande andningsproblem. Senare fick Pernilla både utmattningssymptom och bröstcancer.

Trots allt detta så ville Pernilla göra något för andra, en beundrans värd handling. Hon har nu startat en adventskalender för utmattade föräldrar. Med råd och tips i varje lucka på hur man kan få vardagen att gå ihop. Den hjälper föräldrar att fokusera på vad som gör att man mår bra. Ta del av Pernillas adventskalender på en utmattademamma.se eller på Facebook.

Några andra hjältar i vardagen var alla dem som på lördagen den 3:e december trotsade kylan för att delta på manifestationen för LSS och personlig assistans. Många bra talare kunde man höra som: Bengt Westerberg tidigare ledare för Liberalerna och en av grundarna till LSS lagen. Nora Eklöf från unga rörelsehindrade berättade om hur hon nu förlorat sin assistans. Jonas Franksson höll ett inspirerande tal och fick åhörarna med sig. Detta var bara några av alla dem som höll tal på manifestationen. Tyvärr var det många som ville komma men inte kunde pga av neddragen assistans heller i många fall indragna beslut.

 

Niklas //sekreterare

 

 

 

Bengt Westerberg tidigare partiledare för dåvarande Folkpartiet och Socialminister på 90-talet. Intervjuades nyligen på assistanskoll.se om LSS-reformen som han var med och tog fram. Jag vill påstå att ingen annan politiker betytt så mycket för personer med funktionshinder som just Bengt Westerberg. Han gav genom sitt arbete många en möjlighet att leva ett självständigt liv med valmöjlighet både vad det gäller fritid och arbete.

I intervjun tar man upp många aspekter av lagstiftningen som t.ex de många fördelar som reformen ger upphov till:

Assistansen ersätter delvis andra insatser
Assistansen frigör resurser hos familjemedlemmar, vilket gör att fler kan arbeta.
Assistansen gör att personer med funktionshinder kan arbeta
Assistansen ger arbete åt 90.000 som annars skulle vara arbetslösa och kosta samhället pengar
Det här är väldigt viktiga argument i den diskussion som nu pågår om ökade kostnader inom personlig assistans.  Så här skrev Socialstyrelsen för åtta år sedan om assistanskostnader:

”Personlig assistans är en insats som i mycket hög grad bidrar till att personer med svåra funktionsnedsättningar kan vara aktiva och delaktiga i samhällslivet samt själva bestämma över sitt liv. Många stödbehov tillgodoses av personlig assistans och insatsen är på många sätt kostnadseffektiv jämfört med andra insatser. I vissa situationer kostar dock personlig assistans mer än andra insatser.”
Bengt tar också upp att han som förslagsställare ångrar att de här med tvåårsomprövningar skrevs in lagen, eftersom det har orsakat så mycket lidande för personer med funktionshinder. Som reducerade beslut samt helt indragna beslut. Slutligen tycker Bengt att det är dags för en ny LSS-reform. Han hoppas mycket på den utredning som ska komma inte bara inriktar sig på att spara pengar, utan faktiskt försöker utveckla funktionshinderpolitiken. Jag rekommenderar alla att läsa intervjun med Bengt Westerberg på assistanskoll.se

Niklas sekreterare

 

 

Fritidsintressen är idag en självklarhet för de allra flesta människor. Många har lyxen att ständigt vara aktiva och göra de aktiviteter man tycker mest om, det kan vara alltifrån att läsa en bok till att bara umgås med vänner. För personer med funktionshinder är tyvärr vardagen inte lika lätt. De behöver ständigt planera i förväg och allt som oftast tvingas de flesta avstå ifrån en eller flera aktiviteter eftersom de beviljade assistanstimmarna inte räcker till. Att dessutom delta i spontana aktiviteter är för de flesta en omöjlighet.

För de flesta innebär fritidsaktiviteter något som man tycker om att göra på sin lediga tid. Således innebär det att tiden för detta behov skiljer sig från person till person. Det finns ingen generell regel som säger att alla personer spenderar en specifik tid just för fritidsaktiviteter. Jag tror att de flesta är överens om att det är såhär det ser ut.

Frågan som då uppkommer är hur Försäkringskassan och kommuner inte utgår ifrån samma princip, att vissa personer utför fler fritidsaktiviteter än andra. Det hela beror på hur aktiv man är som person och vilka intressen man har. Ser man till statistiken som är hämtad ur Statistiska Centralbyrån (se bild) så ser man att antalet timmar per dag är klart högre än vad som beviljas i de beslut som vi ser.

Genomsnittlig tid för fritidsaktiviteter, 20-84 år (timmar per dag). Källa: SCB.

Även om vissa av dessa fritidsaktiviteter inte räknas in som fritidsaktiviteter under LSS så överstiger denna tabell fortfarande de flesta beslut om fritidsaktiveter. Tabellen visar tydligt hur stora skillnaderna är mellan de funktionshindrades vardag och hur det ser ut för personer utan funktionshinder. Medan funktionshindrade hela tiden behöver avstå ifrån aktiviteter för att de inte har tillräckligt med assistans så har personer utan funktionshinder friheten att själva välja.

Tanken med detta inlägg är inte att visa på hur stora skillnaderna är mellan funktionshindrade och icke-funktionshindrade, utan tanken är att visa hur begränsade personer med funktionshinder är i sin vardag. De tvingas hela tiden planera utifrån de beviljade timmarna, sedan måste de förhålla sig till dessa på bästa möjliga sätt för att inte riskera att ”dra av” timmar ifrån ett annat behov.

// Mattias

Vet inte hur många av er som såg programmet Sofias Änglar på kanal 5. Den här veckan handlade det om 20-åriga Nicole som hade blivit påkörd av en lastbil och pga det blivit gravt funktionshindrad.
Från att ha varit en fullt frisk tjej som var aktiv inom ridning och jobbat med djur. Så är hon idag både mentalt och fysiskt funktionshindrad, och får kämpa varje dag för att komma tillbaka till livet.
Varför skriva om det här? Jo för det första var det ett program som jag blev berörd av, och för det andra visar det hur livet kan förändras oerhört fort. Var har då detta med assistans att göra? Jo det här är ett mycket starkt argument för att LSS reformen inte kan skäras ner ytterligare. För personlig assistans är inte bara till för alla med medfödda funktionshinder, utan också alla som Nicole som råkar ut för en trafikolycka eller genom sjukdom på något sätt får ett hjälpbehov.

Regeringen har skrivit till Försäkringskassan att man ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen. Helt emot lagstiftningens intentioner. Det här gör regeringen utan stöd av riksdagen. Man kan säga att regeringen helt enkelt struntar i lagen. För att återkoppla till det jag skrev tidigare så kommer det här få stora konsekvenser för hela vårdsektorn.
Tyvärr har vi inte beslutsfattare i det här landet som har någon personlig erfarenhet av funktionshinder. För då skulle nog situationen se helt annorlunda ut. Jag tror helt och fullt ut att man inte kan besluta om saker, som man inte har någon erfarenhet av.

Niklas sekreterare

Hur har media påverkat utveckling inom personlig assistans? I många fall negativt för den assistansberättigade.

Varför skriver jag om det här? Jo för en tid sedan så hörde jag ett radioprogram som handlade om läget inom LSS. Där programledaren inte kunde uppfattas som helt opartisk i frågan. De frågor som ställdes var väldigt konstigt vinklade och kändes inte helt positiva till reformen.

Det gick till stor del ut på att prata om fusk inom personlig assistans samt att kostnaderna ökade kraftigt. Men det värsta var att programledaren, avslutar programmet med att det är skattebetalarna som får stå för de ökade kostnaderna. Jag tycker att det här är att vända den allmänna opinionen mot LSS reformen. Inte ett ord sades om allt positivt som den här reformen för med sig. Vilket jag tagit upp i tidigare blogginlägg.

Vilka erfarenheter har du av medias rapportering om personlig assistans? Jag tycker att media måste rapportera objektivt om assistans, vilket jag inte tycker att det gör idag.

Nu har det startats ett upprop på Facebook om att media ska rapportera objektivt kring personlig assistans. Hoppas att detta ger resultat.

Niklas
sekreterare

 

I dagarna blev det känt att en handläggare på Försäkringskassan har lämnat ut sekretessskyddade uppgifter om 3000 assistansberättigade personer till ett assistansbolag.  Så här står det i offentlighets och sekretesslagen:

2 kap. Lagens tillämpningsområde

1 § Förbud att röja eller utnyttja en uppgift enligt denna lag eller enligt lag eller förordning som denna lag hänvisar till gäller för myndigheter.

Ett sådant förbud gäller också för en person som fått kännedom om uppgiften genom att för det allmännas räkning delta i en myndighets verksamhet

1. på grund av anställning eller uppdrag hos myndigheten,
2. på grund av tjänsteplikt, eller
3. på annan liknande grund.

Det värsta i hela historien är att Försäkringskassan inte har polisanmält handläggaren. Oerhört allvarligt att en statlig myndighet kan begå sekretessbrott utan att något händer.

Vi på Assistansjuristerna ser väldigt allvarligt på det som har hänt och alla som vill kan kontakta oss för att göra en polisanmälan. Nästa fråga är: Varför reagerar inte media mer på det här? Det tycker jag är en skrämmande utveckling för personer med assistans. Är inte personer med funktionshinder lika mycket värda som medborgare?

Samt vilka signaler sänder det här till andra handläggare inom statliga myndigheter? Att tydligen är det där med sekretess något som man kan tumma på om känner för det. Nej en myndighet som hela tiden försöker stävja fusk inom personlig assistans, måste vara redo att ta itu med felaktigheter och brott som begås i dem egna leden.

Niklas

/sekreterare

Definitionen av begreppet psykiskt funktionshinder har varit omdiskuterad sedan Högsta Förvaltningsdomstolen i dom från den 25 juni 2015 beslutade att det femte grundläggande behovet ”annan hjälp som kräver ingående kunskaper om den enskilde” endast omfattar personer med ett psykiskt funktionhinder. Följdfrågan blev således hur man skall tolka begreppet psykiskt funktionshinder? Vilka omfattas av begreppet? Utgår man ifrån diagnosen eller det funktionsmässiga? Frågorna var således många men svaren få.

Försäkringskassan har efter domstolens beslut valt att avvakta med handläggningen av ärenden i de fall det är av avgörande betydelse om personen har en psykisk funktionsnedsättning och det är tveksamt om personen har en sådan nedsättning. Det var således fortsatt oklart för Försäkringskassan, trots att domen kom i juni 2015, vilka som omfattas av det kriteriet. Fram tills före jul då Försäkringskassan gjorde ett rättsligt ställningstagande. Detta kan ni läsa här.

I Försäkringskassans ställningstagande anges bland annat att begreppet bör definieras utifrån funktion och inte utifrån diagnos. Det anges samtidigt att vid bedömningen av funktionsnedsättningen så kommer man att utgå ifrån WHO:s International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). Med psykisk funktionsnedsättning avses alltså en nedsättning av någon psykisk funktion, som anges i ICF. Denna kan ni läsa här (sid 51-55).

Personligen anser jag att det är väldigt märkligt att man inte tidigare definierat begreppet psykiskt funktionshinder, detta trots att begreppet psykiskt funktionshinder används i LSS 1 § 3. Ställningstagandet saknar den tydlighet som man önskade efter att HFD:s dom kom. I dagsläget får vi helt enkelt vänta tills praxis tydliggör definitionen av begreppet ännu mer, eftersom det i dagsläget fortfarande är inte är helt klart vilka personer som omfattas av begreppet psykiskt funktionshinder.

// Mattias

Var är rättsäkerheten för personer med funktionshinder? Vem stöttar och hjälper de anhöriga? Ingen…
Kompetensen hos myndigheter vad det gäller LSS är oerhört dålig, när myndigheter skickar runt ett ärende mellan sig för att slippa att ta itu med problemet.

Då är det något som är väldigt fel.

Precis det här hände den 22 årige man med down syndrom och autism som tvångsomhändertogs av samma myndigheter som skall skydda och ta hand om honom. Ingen tar ansvar för det som hänt, utan alla skyller på varandra. Mannens släktingar har sedan dess kämpat och gjort allt i sin makt för att få honom tillbaka, men utan resultat.

Hur kan man tvångsomhänderta en annan människa utan dennes vilja? Vi lever trots allt i Sverige 2016. Utvecklingen är oroväckande och tragisk när dom ända som står på den enskildes sida  är de anhöriga.
Vad skulle personer med funktionshinder göra utan anhöriga, som kämpar mot myndigheter och sjukhus för att den enskilde ska få rätt hjälp och vård. Det är en resurs som många gånger kan vara skillnaden mellan liv och död för en funktionshindrad.
Niklas Pajuste sekreterare