En blogg om personlig assistans
Här i Sälen finns ännu snö och massor av åkglädje, det kan vi nu konstatera såhär efter första dagen i backen! Biski såväl som Skikart har åkts brännheta under både för- och eftermiddag och vare sig lust eller must tycks svika de familjer och instruktörer vi har med oss.
De känslor vi känner och de äventyr vi upplever tillsammans kan knappast sammanfattas här och nu. Vad som dock kan sägas är som följer: det vi känner och upplever här tillsammans är svårslaget, var så säkra!
Hej!
Nu är det min tur att blogga och uppdatera vad som händer i region Stockholm. Eftersom jag jobbar som regionschef och ansvarar för våra utlandsresor, så är det nu fullt upp med planera inför sommarens och hösens resor och event. Tänkte nu skriva om de event som vi har ordnat i Stockholm den sista månaden.
I mars månad har våra kunder och dess syskon fått prova på att vara cirkusartister. De fick utmana sig själva i cirkuskonstens tecken med balans, koordination och akrobatik. Det gavs möjlighet att prova på några av cirkusens alla konster på ett kul och spännande sätt tillsammans med duktiga pedagoger. Alla kunde delta oavsett funktionshinder. Vi har även i mars månad varit på melodifestivalen och sett finalen i Globen. Det blev en sprakande fest med glädje och sång. Vi var med och hejade fram Sveriges vinnare Eric Saade.
Igår var min kollega och assistenter i Uppsala och lyssnade på Mia Thörnblom. Hon föreläste om självkänsla och själens kondition. De fick tips på hur man kan utvecklas som människa både på jobbet och privat. Hon berättade att med god självkänsla blir man fri från oro och stress och man tar ansvar för att uppnå sina mål. De som gick tyckte att det var en mycket givande och rolig föreläsning.
Nästa vecka blir det musikalen Romeo och Julia med Måns Zelmerlöw och Lisett Pagler. Då får vi följa deras jakt efter den omöjliga kärleken. Jag håller även på att planera inför sommarens kollon och resor och det kommer att bli en mängd olika resmål både inrikes och utomlands.
Tveka inte att anmäl dig till caroline@vhassistans.se
Kram Caroline!
Jag vet inte om jag vågar tro på att våren har kommit, men jag njuter av varje minut som solen tittar fram!
Det har varit en lång och mörk vinter i Göteborg, nog den längsta och mörkaste jag upplevt. Men jag har också hört att man glömmer från år till år och alltid känner likadant, så jag vet faktiskt inte.
Men mörk har den varit och nu vill jag bara slänga av mig vinterkläderna och gå ut i solskenet och se när blommor och träd börjar växa till liv!
Men nog om det, jag har ju ett jobb att sköta också, oavsett årstid J
Jag tror att min roll i företaget ibland kanske kan vara lite förvirrande, och det är inte så konstigt med tanke på att kvalitet inbegriper i princip allting och sker för det mesta i bakgrunden. Så vad är det jag gör egentligen?!
Kortfattat utan att gå in på detaljer så arbetar jag främst med ett par huvudområden sedan en tid tillbaka.
Först och främst arbetar jag med arbetsmiljön i hela företaget, inte direkt, utan indirekt jag ser till att vi har rätt verktyg när det kommer till rutiner och checklistor, att vi arbetar efter lagstiftningen och att vi faktiskt gör det vi är skyldiga att göra.
Sen har jag som ni förstod efter mina tidigare blogginlägg arbetat med socialstyrelsens tillstånd och kommer fortsätta med arbetet genom att återigen försöka se till att vi gör det vi ska, det här inbegriper i princip alla rutiner och kontroll över alla processer i företaget, det här görs genom att gå igenom samtliga områden ett efter ett och regelbundet utföra internrevisioner.
Ett annat område som jag arbetar med är utbildningar, det gäller våra interna utbildningar och även inköp av externa utbildningar, men då tillsammans med de som har personalansvar.
De interna utbildningarna anser jag själv vara oerhört viktiga och är någonting som jag vill ska hålla hög kvalitet och genomföras regelbundet på samtliga platser i Sverige. En del har redan tagit del av det nya utbildningspaketet och övriga hoppas jag kommer att få göra det inom kort.
Ja, det var mycket kortfattat, men ändå en inblick i mitt arbete.
Trots att jag för det mesta sitter på mitt kontor och bakom min dator så sätter jag stort värde i att vara ute i verksamheten och få möjligheten att möta människor, så jag ser mycket framemot dem tillfällena och vet att det kommer att ges ett par nu under våren! Så vi ses, hoppas jag!
Kram Linnéa Lilja, Kvalitetschef, VH assistans
Det vackra vädret håller i sig nu vill jag endast ha lite värme också!
För er som kanske inte hängt med på alla svängar med socialstyrelsen och vad som egentligen pågår där så tänkte jag redogöra lite för detta.
Vad tillståndet innebär och innehållet i ansökan har jag redan berättat om men tänker lite mer på vad som händer efter och nu,
Tanken var att alla företag som ska bedriva personlig assistans ska ha tillstånd f.o.m 1 april 2011, vilket är en omöjlighet. Så ansökan om att bedriva verksamhet ska vara inskickad före den 1 april och sedan råder det en stor ovisshet om hur lång tid det kommer att dröja innan några tillstånd beviljas.
Information från veckan var att endast ett 100-tal har skickat in av förväntade 700-800 företag, vilket låter väldigt lite då det är drygt en vecka kvar. Vad jag förstår är det också så att det inte i dagsläget ens finns handläggare för att kunna hantera dessa ansökningar.
VH assistans skickade in sin ansökan i januari och vi har hittills endast fått ett diarienummer, så med största sannolikhet så går arbetet ganska långsamt. Det här diarienumret är det ända vi kan använda i nuläget i kontakt med försäkringskassan som bevis på att vår ansökan är inskickad, för tillståndet lär vänta på sig.
Det har skapats en ganska stor förvirring i allt det här, då frågorna som ställts är luddiga och det är väldigt otydligt vad som efterfrågas och var ribban är satt för godkännande. Socialstyrelsen kommer att använda inskickade ansökningar för att själva hitta nivån för vad som är rimligt, vilket för mig är ganska märkligt.
Men nog om detta nu!
Vill ni läsa mer:
http://www.socialstyrelsen.se/tillstandsolochlssochanmalanoffentligverksamhet
På måndag åker jag till Kiel för att hålla i en arbetsledarutbildning. Det ska bli mycket trevligt, så veckans sista dag kommer att ägnas åt att gå igenom material och se till att vi har allt under kontroll och medpackat inför detta. Denna utbildning ska vara lite uppsamlande i kunskapsnivån hos arbetsledare, och kommer att innefatta följande områden, Lagar och regler, arbetsledarens uppdrag, arbetsledning och professionalitet, och inte minst arbetsmiljö J
Jag fick möjligheten att hålla i utbildning för arbetsledare i London i höstas så jag vet hur trevligt det kan vara på dessa resor. Längre fram i vår så ska jag även få möjligheten att träffa Stockholms arbetsledare, känns som att denna våren kommer att bli mycket trevlig på många sätt.
Önskar er alla en mycket trevlig helg och en härlig vår!
Vi Ses!
Linnéa Lilja, Kvalitetschef, VH assistans
Ps: Glöm inte Earth hour imorgon, lördag klockan 20.30 !
En regionchefs vardag är omväxlande. Normalt så är det mycket budget, schema, rekrytering och administration som präglar arbetslivet.
Men utvecklingen av våra medarbetare är otrolig viktig del för oss. Därför befinner jag mig just nu på det härliga spahotellet Källan i Åmliden. Där genomför vi just nu en tvådagar lång utbildning för de viktigaste personer vi har i företaget. Dvs våra assistenter.
Här har vi diskuterat assistentens roll på arbetsplatsen. Vi har en psykolog som föreläst om konflikthantering som var fantasktiskt interssant och väckte till eftertanke. Hjärt och lungräddning och brandutbildning är också med på programmet.
Men befinner man sig på ett Spa hotell så måste man utnyttja dess faciliteter, så när de kvinnliga deltagarna nu är på sminkutbildning, så får undertecknad blogga och sedan koppla av en stund i bastun innan Västerbottens buffén serveras i matsalen.
Ha det bra för det har jag!
/Anders
Vår i luften, och som brukligt är för årstiden så känns det som att tiden flyger iväg! Senast det var min tur att blogga var i november, och det känns verkligen som om det vore bara några veckor sedan. Men sedan dess har vi tagit oss igenom nästan en hel vinter, och innan vi vet ordet av har vi sol, +20 grader och slitet med snöskyffeln är höjt i glömska igen.
Jag skulle vilja ägna min bloggvecka åt att föra upp lite tankar kring personlig assistans och synen på utförandet av denna, både på företagen som utför den och assistenterna.
När jag gick på gymnasiet och spenderade betydligt mer tid på det lokala kaféet med en kopp kaffe och Sportbladet snarare än på att lära mig tredjegradsekvationer och hur fotosyntes fungerar, så såg jag tämligen ofta personliga assistenter som var där och fikade med sin kund.
Med tonåringens naturliga lathet studerade jag fascinerat dessa personer och deras, för mig, uppenbara brist på ”riktiga arbetsuppgifter”. Hur skönt vore det inte glida runt på betald arbetstid, fika lite och ta det allmänt lugnt?
Att denna bild av yrket personlig assistent inte är, milt uttryckt, helt med verkligheten överensstämmande fick jag senare klart för mig. Dock tror jag nog att jag inte är den enda som fått den här uppfattningen, och många har nog kvar den längre än vad jag själv hade.
Personlig assistent är inte ett lågstatusyrke idag, det sak noga poängteras. Men får professionen nog med uppmärksamhet och erkännande? Min uppfattning är att så inte är fallet. Att vara personlig assistent idag innebär att du ska vara kunnig inom vård och omsorg, inte sällan ska du klara ganska avancerade medicinska insatser och sköta utrustning. Du ska kunna fungera socialt i en ofta svår situation, där du ska samspela med kund, dennes eventuella familj, anhöriga och vänner. Du ska besitta en flexibilitet som skulle göra vilken överdirektör som helst grön av avund. Du ska vara empatisk, du ska klara balansen mellan privat och professionell, du har ofta fler viktiga roller att spela i ditt yrkesliv än vilken Dramaten-skådis som helst. Är yrket personlig assistent för vem som helst? Absolut inte.
Under tiden jag varit i branschen har jag hunnit med ett par roller inom VH assistans där jag, direkt eller indirekt, varit chef för väldigt många personliga assistenter. Detta har ju gett möjlighet att få en bra inblick i hur komplext arbetet är, hur mycket som krävs och vilken kompetens dessa duktiga yrkesmänniskor besitter.
Så vad kan man göra och vad görs för att föra upp yrket på den nivå som professionen faktiskt förtjänar? Inom VH assistans har vi valt att lägga mycket tyngdpunkt på utbildning, intern såväl som extern, vi har goda förmåner i form av friskvårdsbidrag och försöker alltid se till att det finns vägar för utveckling vidare inom företaget för den som har sådana ambitioner. Vi är öppna och tacksamma för förslag, åsikter och tankar och försöker att tillvarata dessa.
Sitter du själv kanske med just tankar som berör detta? Kontakta gärna din regionchef eller maila till mig på daniel@vhassistans.se. Kanske är det just dina idéer som tar oss vidare!
Det har varit en ovanligt varm sportlovsvecka, varm på fler än ett sätt.
Milt väder, runt nollstrecket, men också mycket värme och gemenskap här på SMU-gården och i vår egen grupp.
Stämningen har varit familjär och mycket tillåtande, här blandas elever med gäster och personal som fixar och ordnar allt vi behöver från skoterpulkor till skattkistor.
Härom kvällen hade ett glatt gäng samlats till stickcafé i matsalen, och det kändes minst sagt som en riktig mysfaktor till fikat.
Vi har varit ett glatt och härligt gäng, alla barnen har hittat nya kompisar och njutit av skidskolan, om än med lite träningsvärk i benen.
I går passade vi på att ta en skotertur upp på fjället för att njuta av utsikten och smarriga våfflor i Viterskalsstugan, kvällen avslutades med femkamp i snödrivorna där det mest populära var att göra snögubbar av föräldrarna.
Idag tackar vi för oss och åker hem var och en till sitt. Under vecka 16, påsklovsveckan, reser vi hit på skidresa igen.
Välkommen att följa med du också, på återseende SMU-gården och Hemavan!
Hälsningar Agnetha
Fjälluft är stärkande, men vissa dagar är mer intensiva än andra.
Idag började vi storstilat med utförsåkning och skidskola, sedan blev det fiske direkt efter lunch.
Det milda vädret håller i sig här uppe i Hemavan, och lagom till fisketuren började det regna. Små, ihärdiga droppar som gör snön så där extra tung.
Men vad gör det, när man väl kommit sig ut, borrat sina hål isen, elden är tänd , kaffekitteln puttrar och hoppet i pulkabacken äntligen är färdigbyggt?
Då trivs man ändå.
Full fart framåt kan vi säga, och fast fångsten uteblev så fick vi färsk röding till middag. Inte vår förtjänst alltså, utan en tröst från vår snälla husmor.
Kan ni tänka er att just idag är Hemavans simhall så full av badgäster, att man får köa för att komma sig in?
En person ut, en person in, man kan tro att vi är på ett populärt hak i Stockholms nattliv och inte i fjällen en tisdag eftermiddag. Men vi gillade läget och kom tillbaka lite senare, och då fanns det gott om plats att bada!
Tillbaka i kvällningen satte vi fart på gänget igen, skattjakt på tre plan, ut och in ur rummen snodde vi som en lång ringlande människoorm, och se till slut hittade vi den, skatten alltså.
Om någon gillade den?
Mmm, skulle tro det.
Hälsningar Agnetha
Första dagen i skidbacken var lyckosam för de allra flesta.
Flera av oss var nybörjare i backen, men med duktiga instruktörer gick det mesta utmärkt.
För Amanda, 14 år och nybörjare, gick det extra bra.
-Det här är det roligaste jag gjort i hela mitt liv, jag körde slut på grabbarna, sa hon nöjt efter att ha svängt sig elegant i den röda pisten.
Även de allra yngsta stod på skidor, och i repliften sprang regionchef Rose-Marie upp och ner, vem behöver träna på gym?
Men måndagen innehöll mycket mer än skidåkning. Vera och Herman kom på besök och guidade oss runt i Hemavans Naturum, där man kan se såväl uppstoppade björnar som lodjur, och få veta en massa om traktens alla djur.
Bland djuren på Naturum dök Vera och Herman upp till alla barns förtjusning.
Efter husmors goda middag blev det pulkaåkning för vissa i lilla skidbacken, medans våra duktiga ungdomar satte fart och ordnade en fest i brasrummet.
Storbildsfilm, läskbar och spelhörna, sedan satt vi där med våra popcornburkar och njöt. Hoppborgen som gått varm under aftonen fick vila, istället satsade tjejerna på danslek och killarna på bastu och när partyt var över orkade vi inte annat än hoppa i säng.
I morgon är en ny dag, med nya möjligheter, som en av papporna uttryckte det när hans dottern tjutit sig upp och ner i skidbacken,
Hälsningar Agnetha
Så var vi då på väg norrut efter en tidig morgon och med fullpackad bil där slalomskidor trängs med hoppborg och varma ytterkläder. Längs Blå vägen rullar vi på i god marschfart, och en bit framför susar regionchef Rose-Marie med sin röda skoter på släp.
Det är en strålande vacker och lagom kall marsmorgon, minus 10 grader och det är mest nyfikna älgar och oberörda renar som kantar vår väg.
När jag var liten skaldade min farmor om Blå vägen så vackert att hon vann en Norgeresa:
”Från kust till kust, från land till land, går Blå Vägen som ett pärleband”
Och visst hade hon rätt, Blå Vägen är en vacker sträcka även vintertid, och kanske hjälper det till att vi har fem härliga skiddagar i Hemavanfjällen att se fram emot?
-Nu kommer jag, säger dottern belåtet till sin finklädda Barbiedocka, för naturligtvis ska hon med till fjällen. Lite olämpligt klädd kan jag tycka, i liten topp och lårhöga stövlar, men är man gjord av det rätta virket, plast vill säga, så klarar man det mesta.
Sonen hänger över sitt nya spel i ett hörn av bilen och är helt förlorad för omvärlden. Han lyssnar förstås till musik samtidigt i sin lurar, och emellanåt utbrister han ”epic” och vem som helst kan förstå att inte är det utsikten han tjusas av.
Själv njuter jag av en latte framför datorn och tycker att mobil uppkoppling är ett fantastiskt påfund, hur gjorde vi förr, innan vi var så multimediala?
-Vi glömde termosen, säger maken lakoniskt och mina funderingar kring tidsandan får ett abrupt slut.
Från och med nu kommer det mesta att handla om mer jordnära ting som yllesockor, knixiga svängar och varma underställ.
Tillsammans med den friska fjälluften och alla härlig deltagare på vår resa, så kommer det att bli ett reningsbad för kropp och knopp, det är jag helt övertygad om.
På återseende i morgon;
Hälsningar Agnetha