Detta inlägg handlar om en reflektion jag gjorde under mässan leva och fungera 2015 i Göteborg. Jag upplevde att mässan var en väldigt nyttig och lärorik mötesplats. Med besök i olika montrar bl.a. för olika assistansbolag och även besök på föreläsningar, gjorde att tisdagen den 14 april blev en dag full med intryck.
Det var särskilt ett samtal i en monter som tillhörde ett assistansbolag som i efterhand har fått mig att reflektera mycket över hur det är att ansöka om personlig assistans och assistansersättning. Under samtalet talade vi om den ”juridiska-delen” vad gäller ansökningar om personlig assistans och assistansersättning. Jag påpekade under samtalet att trots syftet med lagstiftningarna om personlig assistans och assistansersättning, så är det tyvärr så att det blir allt fler avslag och att juridisk hjälp behövs allt oftare. Dock var detta något som företrädaren från assistansbolaget minsann aldrig hade uppmärksammat och de hade aldrig några problem med avslag på ansökningar. Tyvärr är inte verkligheten så som hon beskrev den då det har uppmärksammats i bl.a. media ett flertal gånger om att det blir allt fler avslag på ansökningar om personlig assistans eller assistansersättning. Se t.ex. här.
Givetvis var jag nyfiken hur det kom sig att denna kvinna inte hade märkt av de ökade avslagen vid ansökningar. Hennes svar var kort och gott att hon hade en god relation med handläggarna på kommunen eller Försäkringskassan.
Detta fick mig att reagera, och även fundera i efterhand på ansökningar om assistans. Huruvida relationen till handläggaren som ska bedöma om assistans eller inte är god, har ingen som helst betydelse för vilket behov av assistans man har. Behovet för den enskilde är detsamma oavsett hur bra eller dåligt man känner en handläggare, hur trevlig eller otrevlig man är som person osv. Bedömningarna av rätten till assistans blir väldigt godtyckliga om det ska baseras på vilka relationer handläggarna har till dem som ansöker. För att undvika det finns det en lag som ska vara lika för alla, och bedömningen ska göras i det enskilda fallet. Det finns även verkliga exempel på personer som flyttar från en kommun till en annan för att kunna få rätt till assistans. Enligt min mening har något gått snett om det ska vara på detta sätt, att man behöver söka sig till ”snällare och bättre” handläggare för att kunna beviljas något som man enligt lagen har rätt till. Självklart är en ansökan om assistans alltid en bedömning i det enskilda fallet, och det är svårt att jämföra med andra fall. Men någon enhetlighet bör ändå finnas i bedömningarna. Dock verkar det tyvärr inte alltid så när man hör andras berättelser.
Här kan ni läsa en artikel som handlar om bristande rättssäkerhet gällande personlig assistans.
// Liselotte Olofsson
Jurist
Assistansjuristerna