Månad: december 2016

Helt nyligen så skrev Åsa Regner i Dagens nyheter lite olika saker som får en att tro att regeringen börjar backa om än bara lite i sin hållning till assistansen. Först ska timbeloppet kunna variera under än längre period än bara än månad som tidigare varit bestämt.
Men det som var den största överraskningen var att det regleringsbrev som regeringen skickat till Försäkringskassan ska förtydligas under nästa år. Vad det kommer att leda till är svårt att säga i nuläget, men med tanke på att regeringen fått mycket kritik för brevet så borde det vara positivt. Åsa Regner menar att innehållet i brevet har misstolkats och måste bli tydligare.
Hon menar också att domar till stor del påverkat rätten att få assistans. Om det här är något som regeringen ska se över framgår inte i hennes artikel. Men personligen tror jag att det är oerhört viktigt att regeringen ser över det här. Då domarna har gjort att särskilt många barn förlorat sin assistans.

Domen om att egenvård inte längre räknas som ett grundläggande behov har orsakat stora problem. Med egenvård menas att med hjälp av annan kunna medicinera. Att få i sig medicin likaväl som att ha hjälp med att andas, är väl ett grundläggande behov om något.
Skriv gärna på våran facebooksida om era upplevelser av den här domen, samt om ni behöver hjälp att överklaga eller ompröva ett beslut.
Niklas //sekreterare

Försäkringskassan anser att goda levnadsvillkor ska vara måttstock i bedömningen av hur många assistanstimmar som ska beviljas. Det här inte förenligt med lagens intentioner. Goda Levnadsvillkor är något som bedöms efter att en insats beviljats och kvalitén på insatsen ska avgöras. Så som varaktighet, samordning, samt anpassning till det individuella behovet. Viktigast av allt är att den enskilde ska kunna leva ett självständigt liv.

Sophie Karlsson på IfA tycker att  goda levnadsvillkor även ska tas med vid bedömning av de grundläggande behoven.
Den stora risken med Försäkringskassans bedömning är att man använder ”goda levnadsvillkor” som grund för att bevilja timmar. I den nya vägledningen så skriver Försäkringskassan att även personer med funktionshinder måste prioritera mellan sina behov vilket är oroväckande. Detta tyder på att man anser goda levnadsvillkor vara ett tak för att bevilja timmar.
För personer med funktionshinder tar saker ofta mycket längre tid än normalt. Därför måste man också prioritera hårdare för att man ska få allt att gå ihop.
Den nya vägledningen som Försäkringskassan har tagit fram är högst oroande ur många aspekter. Mycket av detta beror helt klart på det regleringsbrev som regeringen skickat ut. Vilket som jag skrev tidigare i veckan nu ska förtydligas eftersom det orsakat oro och problem för personer med funktionshinder skriver regeringen. Det här är väl bra, men till stor del trams. För det verkliga problemet är dom allt snävare bedömningar som görs. Mycket kan naturligtvis tillskrivas de Domar som kommit i Högsta förvaltningsdomstolen. Vilket både Försäkringskassan och kommuner använt som argument för indragningar och minskningar av beslut. Eller i många fall avslag av ansökningar av begärd insats.

Niklas //sekreterare

I dessa tider när vi mest får höra om elände i form av förlorad assistans och minskade beslut, så kan det vara roligt att ta upp något lite mer glädjande.
Att göra något för en annan människa trots att man själv har en jobbig situation är otroligt starkt och bra gjort. Även om det man gör kan verka obetydligt för en själv så kan det göra stor skillnad för någon annan.
För fem år sedan så blev Pernilla mamma till lilla Love som föddes med livshotande andningsproblem. Senare fick Pernilla både utmattningssymptom och bröstcancer.

Trots allt detta så ville Pernilla göra något för andra, en beundrans värd handling. Hon har nu startat en adventskalender för utmattade föräldrar. Med råd och tips i varje lucka på hur man kan få vardagen att gå ihop. Den hjälper föräldrar att fokusera på vad som gör att man mår bra. Ta del av Pernillas adventskalender på en utmattademamma.se eller på Facebook.

Några andra hjältar i vardagen var alla dem som på lördagen den 3:e december trotsade kylan för att delta på manifestationen för LSS och personlig assistans. Många bra talare kunde man höra som: Bengt Westerberg tidigare ledare för Liberalerna och en av grundarna till LSS lagen. Nora Eklöf från unga rörelsehindrade berättade om hur hon nu förlorat sin assistans. Jonas Franksson höll ett inspirerande tal och fick åhörarna med sig. Detta var bara några av alla dem som höll tal på manifestationen. Tyvärr var det många som ville komma men inte kunde pga av neddragen assistans heller i många fall indragna beslut.

 

Niklas //sekreterare

I lördags den 3 december kl. 13.00 hölls manifestationer för LSS runt om i landet. Det var mycket inspirerande att se alla människor, både brukare, assistenter och andra lyssnare, stå ute i kylan och vara så engagerade i frågan om personlig assistans! Trots kylan i vädret kunde man känna en stor värme bland deltagarna! Jag tyckte att det var mycket inspirerande och stärkande att träffa alla dessa människor som är i ett så stort behov av sina assistenter och ändå nekas av kommun och Försäkringskassa. Stor eloge till er som kämpar varje dag!

Jag tänkte att vi skulle prata om några av principerna inom LSS. Det finns ett antal viktiga principer inom LSS som ämnar att tillgodose människors rätt till full delaktighet och jämställdhet. LSS är i sig en rättighetslagstiftning som syftar till att tillförsäkra personer med stora och varaktiga funktionshinder stöd och service för att undanröja deras betydande svårigheter i den dagliga livsföringen. 

Här är några principer som är syftade till att bibehålla dessa rättigheter:

1. Rätten till självbestämmande och inflytande
Varje individ har rätt att själv bestämma över sitt liv och såklart ha inflytande över det. Det innebär att det är brukaren som själv får bestämma över assistanssamordnare och påverka det stöd som hen får. Den enskilde ska ha största möjliga inflytande på sitt liv och medbestämmande av det stöd som ges.

2. Tillgänglighet
Det ska vara tillgängligt och förståeligt för den enskilde med den personliga assistansen och det ska inte vara krångligt för den som behöver hjälp. Det innebär att insatserna ska vara lättillgänliga och informationen lätt att förstå.

3. Delaktighet
Individer med funktionshinder ska ha möjlighet att vara delaktig i samhället, i den grad de själva vill. Detta är lagstadgat i 9 § 10 p LSS genom att individen ska ha rätt att arbeta och ha sysselsättning i den grad de själva vill.

4. Kontinuitet
En av hörnstenarna inom LSS är kontinuitet. Det innebär att den enskilde och dess familj inte ska känna osäkerhet att hjälpen upphör eller förändras så länge behovet kvarstår.

Fler viktiga principer finns inom LSS. Kontakta oss om ni vill veta mer!

//Antonia
Jurist

Nu är det svart på vitt. Antalet personer i Sverige som har assistansersättning har minskat drastiskt på ganska kort tid. I oktober 2015 hade 16179 personer assistansersättning, men nu i november 2016 har den siffran minskat till 15738. Sifforna kommer direkt från Försäkringskassan.

Nu kanske ni tycker att den siffran inte är så stor som jag skrev. Men bakom varje siffra finns en människa som inte längre får hjälp. Det som är skrämmande är att på ca ett år har 441 personer förlorat sin assistans. Om utvecklingen fortsätter så finns det snart ingen som har assistansersättning.

Maria Persdotter på RBU säger att nu är det nog. LSS lagen är så urholkad så nu finns det snart ingen lag kvar, jag är beredd att hålla med. Nu är det verkligen nödstopp som gäller. Vi vill inte tillbaka till institutioner och liv utan frihet och självbestämmande.
Vi får hoppas att lördagens manifestation ger avtryck hos regeringen. Så att besparingarna på LSS stoppas.

 

Niklas

//sekreterare

Jag har en klient som är beviljad assistansersättning då Försäkringskassan bedömt att karaktären på funktionsnedsättningen är av sådan att det är särskilt angeläget att en personlig assistent finns till hands och utövar en aktiv tillsyn av övervakande karaktär och hälsotillstånd kräver ett starkt begränsat antal personer med ingående kunskaper om honom. Men när han nu är inlagd på sjukhuset får han inte en minut i assistansersättning.

 

Motiveringen som Försäkringskassan använder sig av är att de bedömer att karaktären av funktionshindret inte gör det angeläget att den personliga assistenten finns till hands på sjukhuset samt att hälsotillståndet inte kräver ett starkt begränsat antal personer med ingående kunskaper om den sökande och dennes funktionshinder. Varför kassan gör en annan bedömning i nu aktuellt beslut är svårt att förstå. Sjukhuspersonal har förvisso kunskap om diagnoserna i allmänhet men det ska framhållas att de inte har ingående kunskaper om den enskildes funktonshinder och hur det påverkar just honom. De kan inte avgöra om ett anfall är på väg eller om anfallen kommer att komma i en serie, då de inte har den ingående kunskapen som är absolut nödvändig.

Vidare anför Försäkringskassan att den enskildes kommunikationssvårigheter inte kräver att en personlig assistent måste finnas till hands för att han ska kunna kommunicera med tredje person på sjukhuset. Både logopedintyg och Försäkringskassans grundbeslut säger mot denna motivering. Eftersom den enskilde har en mental utvecklingsstörning är det uppenbart att han inte kan förmedla budskap till sjukhuspersonalen och han kan inte förstå budskap som sjukhuspersonalen förmedlar till honom. Det krävs således en person med ingående kunskaper om hans kommunikationssätt och mentala utvecklingsnivå för att han skall kunna göra sig förstådd och också förstå personalen på sjukhus.

 

Sammanfattningsvis kan det konstateras att kassan inte företagit några egentliga utredningsåtgärder med anledning av ansökan och beslutet saknar även individuell motivering. Den enskilde och hans anhöriga är av den bestämda uppfattningen att personlig assitans under sjukhusvistelser är förutsättning för hans säkerhet och för att säkerställa att han uppnår goda levandsvillkor även under kortare sjukhusvistelser.

 

Läkarna ser det som självklart att den enskilde i detta fall måste få assistans under sin sjukhusvistelse och kommer nu skriva kompletterande intyg som vi ska tillföra till ärendets omprövning, som förhoppningsvis kommer fram till att assistansersättningen behövs även under sjukhusvistelsen.

 

//Niklas

Jurist

Hur är det att jobba som personlig assistent? Vilka är fördelarna med yrket?
Det är ju frågor som är svåra att svara på för mig som assistansanvändare. Men några uppenbara fördelar kan till och med jag se. Först och främst så har man ett arbete där man hjälper en annan människa att få sin vardag att fungera. Sen kan man få följa med på konserter, utlandsresor eller shopping. Vilket inte kan vara vanligt i andra yrken.
Men vilken status har då assistent yrket? Vad jag förstår så är statusen väldigt dålig. Många som arbetar som personliga assistenter upplever att statusen knappt är bättre en för den som jobbar som lokalvårdare. Hur kan det här komma sig? Jo för att många personer som inte har någon kontakt med funktionshinder, vet inte vad en personlig assistent är. Vilket gör att de inte heller vet vilket viktigt arbete som alla de 80.000 personer i Sverige gör dagligen.

Jag ställde frågor till två av mina assistenter om hur dem upplever att det är att jobba som assistent:

–       Vilket bemötande brukar du få, när du berättar att du jobbar som personlig assistent?
Ass. 1 – Oftast positivt, folk blir imponerade att man jobbar som assistent.
Ass. 2 – Positivt! Folk tycker att man gör skillnad i någons vardag.
– Vad ser du som positivt med arbetet?
Ass.1 – Mer personligt än något annat jobb. Man får ha väldigt olika arbetsuppgifter vilket är roligt.
Ass. 2 – Mycket givande arbete. Där man får vara med och få en annans vardag att fungera.
I de här intervjuerna vill jag lyfta fram det som är positivt med assistent yrket, och varför det är så viktigt att yrket får vara kvar. Förhoppningen är att ni som läser detta, ska se vikten av personlig assistans och hur den kan göra skillnad i någons liv.

Niklas /sekreterare

Jag tror att alla vill kunna känna sig trygga i sitt hem. Tyvärr är inte det verklighet för alla människor i Sverige. Anders 40 år har autism och en svår utvecklingsstörning, i 20 år har han bott på ett LSS boende utanför sin kommun. Men nu vill hans hemkommun Kumla att han ska flytta till ett annat boende som ligger i den egna kommunen. Detta har familjen överklagat, då Anders trygghet och funktionshinder gör att det skulle vara mycket olämpligt för honom att behöva flytta.

När man lider av Autism och svår utvecklingsstörning som i Anders fall, så tar det många år för personalen att lära sig tyda hans signaler och hur han kommunicerar. Att han då ska behöva flytta och börja om med ny personal efter 20 år, måste skapa en väldig otrygghet för både Anders och hans familj.

Varför vill då Kumla flytta på Anders efter så många år? Jo svaret är att man ska kunna garantera hans omvårdnad även i framtiden. Som vanligt saknas empati och känsla för vad som är bäst för den enskilde. Varför ändra något som fungerar? Är det inte Anders bästa som ska komma i första hand, kan man fråga sig? Tydligen inte, för då skulle man låta honom bo kvar där han är trygg och känner personalen och omgivningen.

Både kommunen och domstolen har helt struntat i intyg av både läkare och psykologer som beskriver, varför en flytt skulle vara olämplig för Anders. Familjen har överklagat detta till högsta instans Högsta Förvaltnings Domstolen. Men tyvärr förlorat där också, då domstolen bara tar hänsyn till om den enskilde kan tillförsäkras goda levnadsvillkor. Vilket dem anser att Anders får även på det nya LSS boendet.

Vad blir då resultatet av flytten? Jo Anders kan förlora sina förmågor och det kan få stora konsekvenser för hans utveckling. Vilket naturligtvis skulle vara förödande för honom. Ett justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen håller inte med övriga justiteråd, och säger att en flytt skulle innebära sådana stora olägenheter för Anders, att man inte längre kan prata om att goda levnadsvillkor skulle uppnås.

Niklas
/sekreterare