Månad: december 2016

En förälder som har extra arbete eller kostnader för ett barn som är sjukt eller har en funktionsnedsättning kan få vårdbidrag. Extra arbete och extra kostnader bedöms i förhållande till friska barn i motsvarande ålder. Utöver helt vårdbidrag kan du få ersättning för merkostnader. Du kan också få ersättning för enbart merkostnad. Merkostnader kan till exempel vara kostnader för hälsa, vård, tvätt och slitage av kläder. Det kan också vara utgifter för hjälpmedel, särskild mat eller resor av olika slag.  Exempel på extra kostnader är kostnader för läkemedel, vård, tvätt och slitage av kläder. Det kan också vara utgifter för hjälpmedel, särskild mat eller resor av olika slag.

 

När Försäkringskassan får in en ansökan om assistansersättning så drar man in vårdbidraget direkt, utan någon utredning. Sannolikhetsbedömningen görs således inte av huruvida det funktionshindrade barnet beviljas assistansersättning eller inte, utan av huruvida redan beviljad assistansersättning vid en slutlig bedömning av vårdbidraget bedöms tillgodose vård- och tillsynsbehovet eller inte. Vidare kan, även för det fall att beviljad assistansersättning bedöms tillgodose barnets hela behov av hjälp och omvårdnad, vårdbidrag betalas ut med beaktande av enbart merkostnader.

Jag anser att rätten till vårdbidrag ska omprövas så att man inte får ersättning för samma sak två gånger, dock först i samband med att assistansersättning beviljas, inte redan vid ansökan. Detta leder till att familjen får det oerhört tufft under ansökningstiden, som tyvärr i många fall blir lång. Det kan också avskräcka familjer från att söka assistansersättning, fast det egentligen är den insatsen som verkligen kan tillgodose behovet.

 

Vårdbidraget kompenserar den särskilda vård och tillsyn som ett barn med funktionshinder behöver och/eller de eventuella merkostnader som finns på grund av funktionshindret. Det är därför viktigt att utreda vilket vård- och tillsynsbehov som ligger till grund för vårdbidraget vid den omprövning som ska göras när barnet beviljas assistansersättning. Hänsyn ska tas till vårdbehov i den mån det kommer att kompenseras med assistansersättning.

 

När denna indragning per automatik sker, förbiser Försäkringskassan att man kan vara beviljad assistansersättning och få ersättning för merkostnader samtidigt. Denna prövning genomförs då i de flesta fall inte, utan ersättningen försvinner när ansökan lämnas in.

 

 

//Niklas

Jurist

Vid vårat senast kontorsmöte, så diskuterade vi hur det kan komma sig att uppgifter hanteras så olika. Hur kan t.e.x en domstol lämna ut sekretesshandlingar, med uppgifter om en persons namn, personnr, bostadsadress och till och med lägenhets nr? Vi finner detta märkligt, då vi är extremt noga med att hålla på sekretessen för våra klienter.

Dagens samhälle är konstigt, först måste man strida i en domstol för att få sina rättigheter tillgodosedda. Men efter det så är det fritt fram för vem som helst att begära ut handlingar med mycket privata uppgifter. Vilket är fruktansvärt, särskilt för våra klienter. Som måste delge så mycket av sina liv, saker som ingen människa vill att andra ska veta. Så som hur man gör när man går på toaletten, eller vad man behöver hjälp med i duschen.

Jag har svårt att förstå hur det här kan räknas som allmänna uppgifter.

Känslan är att något måste göras för att skydda individen, från att behöva delge intigritetskränkande delar av sitt liv. För att har man varit med om ett brott, kämpar för insatser som exempelvis LSS eller något att annat livsviktigt.

Så ska man väl ändå få ha sitt privatliv ifred.

Viljan måste som många gångar annars finnas hos våra politiker.

Det måste börja där för att vi ska kunna få en förändring i samhället.

Ett rättsäkert samhälle där man kan lämna ut privata uppgifter hos domstolar och myndigheter, och vara trygg med att det stannar där.

Det är alldeles för lätt att få tag i uppgifter om en annan människa idag. Hur många gånger har man inte läst om kvinnor som lever under skyddad identitet, som har fått sin hemliga bostadsadress röjd.

För att man inte har ett tillräckligt rättsäkert system.

Jag vill avsluta med att önska alla våra klienter och anhöriga en Glad Påsk

Niklas Pajuste

sekreterare

Jag har alltid funderat på hur det är att leva i andra länder med funktionshinder. Finns det personlig assistans, heller andra insatser så som ledsagarservice eller hemtjänst.
I Norge har man all assistans under kommunerna, eftersom dem saknar en motsvarighet till vår Försäkringskassa. Hur det fungerar vet jag tyvärr inte så mycket om.
I Tyskland har man ett märkligt system. Där får man bara ha en viss summa pengar sparat för att få personlig assistans. Om man inte har en försäkring som betalar får man bara ha en förmögenhet på max 2600 Euro, samt behålla 800 Euro + det till hyra av din inkomst om du ska få personlig assistans. Detta gäller till största del de som bor på institution. Vilket är vanligt i Tyskland, det är verkligen en tankeställare för oss som lever med personlig assistans i Sverige.

Den som bedömer rätten till personlig assistans i Tyskland, är en läkare som är anställd av den som behandlar ansökan om assistans. Därför kan det vara som ett lotteri vilken läkare du får, och var någonstans du bor.

Faktiskt lite likt Sverige om man tänker efter.

Australien har många frivilliga som jobbar med att hjälpa personer med funktionshinder, vilket är fantastiskt.

I Australien har man också tittat på den svenska lagstiftningen och är i färd med att lansera en lagstiftning som LSS, vilket jag har skrivit om i tidigare blogginlägg.  Jag tror att Australien kommer att bli ett föregångsland vad det gäller insatser för funktionshindrade.

Man förstår att Sverige har en fantastisk lag som många länder saknar, tyvärr håller den på att monteras ner fullständigt. Jag hoppas inte att den situation som Tyskland har blir verklighet, eftersom trenden håller i sig med mer och mer försämringar av alla LSS insatser.

/Niklas sekreterare

Rätten till personlig assistans bestäms av Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade (LSS). LSS är en rättighetslag vilket innebär att om du uppfyller vissa kriterier har du rätt till assistans. Det är kommunen eller Försäkringskassan som gör en objektiv bedömning av hjälpbehoven och beslutar om rätt till insatser.

 

För att kunna genomföra denna bedömning är det viktigt att handläggaren träffar den enskilde och bildar sig en uppfattning om hur hjälpbehovet ser ut. Som jurist brukar jag vara våra klienter behjälpliga med att skriva ansökan och gå igenom behovet för att sätta samman en behovsbeskrivning inför hembesöken. Att jag får träffa den assistanssökande personligen är en förutsättning för att jag ska kunna skriva en bra och fullständig behovsbeskrivning. Sen tycker jag att det är viktigt att veta vem det är man jobbar för.

 

 

Försäkringskassan delar denna uppfattning att ett möte alltid ska erbjudas, vilket går att läsa på deras hemsida;

 

”Eftersom vi alltid erbjuder ett personligt möte så gör det inget om din ansökan är kortfattad eller om någonting saknas. På mötet pratar ni om vilken slags hjälp du behöver och hur mycket. Mötet kan antingen vara hemma hos dig eller på Försäkringskassan. Du får ta med andra personer till mötet som stöd, till exempel en familjemedlem.” http://www.forsakringskassan.se/privatpers/funktionsnedsattning/assistansersattning

Jag har en klient i Västerbotten som idag är i de yngre tonåren. Hon ansökte om assistansersättning för ca 3,5 år sedan och fick då avslag, handläggaren valde då att inte träffa henne. När vi nu ansökte på nytt med en ny handläggare ställde jag frågan när hon tänker boka in ett hembesök för att gå igenom ansökan och hjälpbehoven. Handläggaren svarar då att hon inte ämnar boka in ett hembesök, Försäkringskassan har tidigare träffat den sökande. Jag har upplyst handläggaren kring att det var väldigt länge sedan detta skedde och att det vid det senaste beslutet om assistansersättning genomfördes inget hembesök. Det rör sig dessutom om ett barn, där hjälpbehoven kan förändras snabbt med stigande ålder. Frågan varför hon nekar den enskilde sina rättigheter har ej besvarats.

 

Denna inställning hos vissa handläggare är bekymmersam. Vanför vill man inte utreda en ansökan så bra man kan? Ska inte den enskilde få möjlighet att redogöra för sina hjälpbehov även muntligt? Vill man inte vem det är man fattar beslut för? Att bara hänvisa till en tidigare utredning, som dessutom är väldigt undermålig, visar på dåligt engagemang och förståelse för den sökandes situation. Ärendet är sänt vidare till Försäkringskassans huvudkontor för att försöka få till ett möte, fortsättning följer.

 

 

//Niklas

Jurist

När man inte trodde att det kunde bli värre. Så går faktiskt regeringen ut och försvarar det regleringsbrev, som de skickat till Försäkringskassan.

Där de uppmanar Försäkringskassan att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar. Den helt otroliga förklaringen till detta är att de vill värna om människors rättigheter.

För barn, äldre och folkhälsominister Åsa Régner tycker att regeringen håller sig inom ramen för gällande lagstiftning, när de i egentligen helt dömer ut den.

Åsa Régner hänvisar också till den felberäkning som gjordes av regeringen 1993, som sa att det skulle vara ca 7000 personer med assistans och att timmarna skulle uppgå till ca 40 timmar i veckan per assistansberättigad. Hon säger att de beräkningarna haft väldigt lite träffsäkerhet.

Det här är en direkt replik på den kritik som riktades mot regeringen av handikappförbunden, Stefan de Vylder nationalekonom och Vilhem Ekensteen ordförande i IFA= Intresseorganisationen för assistansberättigade.

Man kan inte annat än känna obehag inför vad som ska komma.

Vill regeringen ner till de nivåer som sittanden regering 1993 hade beräknat eller vad menar man egentligen? För då står vi inför en katastrof för väldigt många människor. Då kan regeringen inte längre prata om att värna om mänskliga rättigheter. För då har många personer med funktionshinder inte några mänskliga rättigheter kvar.

Min önskan är att fler människor började protestera mot det här, för det kan någon gång i livet vara skillnaden mellan ett värdigt liv och att vara inlåst i sitt hem för i stort sett vem som helst.

För om man är med om en olycka, drabbas utav sjukdom eller på något annat sätt blir funktionshindrad. Så kan den ända möjlighet att komma tillbaka till ett värdigt liv vara just personlig assistans.

/Niklas

sekreterare

Jag har en klient som blivit tvingad att driva process mot Lycksele kommunen för att kunna få sina hjälpbehov tillgodosedda. Vi fick avslag i Förvaltningsrätten och överklagade till Kammarrätten som beviljade prövningstillstånd och sedan återförvisade ärendet till kommunen för bedömning av tillsyn vid måltider, detta då Kammarrätten inte kan pröva detta som första instans. Kommunen hade gett avslag för måltider som grundläggande behov, men inte ens prövat det som övrigt behov, vilket inte är första gången.

I och med att handläggningstiderna i domstolarna är långa så är det idag nästan två år sedan som kommunen fattade beslutet som man nu ska göra en ny bedömning kring. Det gäller således hur omständigheterna såg ut då. Vi tänkte här är det inga problem då både arbetsterapeut och läkare skrivit intyg samt vittnat vid förhandlingen i Förvaltningsrätten, där det framgår tydligt hur behoven ser ut. Men handläggaren på Lycksele kommun var av en annan uppfattning och mailade mig under veckan med en begäran om att hon själv vill boka in ett flertal träffar där hon själv ska överse måltiderna och göra en bedömning. Hon skulle kanske ta med sig kommunens egen arbetsterapeut.

Detta agerande väcker flera funderingar hos mig. Tänker handläggaren sig in den funktionshindrades situation? Upplevelserna av att känna sig ifrågasatt, kontrollerad och kränkt är utbrett bland de människorna med erfarenheter av funktionshinder. En vanlig reaktion jag möter bland mina klienter är att man talar “över huvudet på dessa personer” på ett sätt som är väldigt kränkande och respektlöst. Att handläggaren inte ser några problem kring detta är tydligt, men hur tror hon att det känns för den funktionshindrade?

Det hade varit en sak om intyg och bevisning helt saknades, då hade en begäran om ett ADL-intyg varit mer förståeligt. Men att ifrågasätta bedömningar gjorda av utbildade experter som har flerårig kännedom om den funktionshindrade och istället kräva att själv få göra en ny bedömning visar på en bristande respekt och framförallt brister i sin kunskap som handläggare. En LSS-handläggare ska bedöma insatsens omfattning utifrån den enskildes beskrivna behov samt intyg från läkare och i de flesta fall också arbetsterapeut. Handläggaren ska inte själv, utan medicinsk kunskap och utbildning, genomföra tester och använda som bedömningsgrund.

Jag kan bara tolka det som att kommunen är en dålig förlorare efter påbackningen av Kammarrätten. En seger i Kammarrätten för den enskilde är något som kommunens handläggare vill ändra på genom sitt agerande. Antingen genom att den enskilde inte vill att dessa ”tester” genomförs och då inte samarbetar till utredningen eller att själv göra bedömning att behovet ej föreligger och på så vis kunna fatta ett avslag. Detta trots att läkare och arbetsterapeut beskrivit hjälpbehovet ingående. Även om den enskilde i detta fall har bra bevisning är det minst ett år till bort innan en dom kring detta kan fattas på grund av handläggningstiderna.

//Niklas

Jurist

På SVT har vi kunnat läsa om Janna som trots att hon inte kan gå, äta eller prata blir av med sin assistans. Anledningen? För att hon blir sondmatad istället för att matas genom munnen. Sondmatning ses inte som ett grundläggande behov och därför har Försäkringskassan gjort bedömningen att hon inte längre är berättigad assistansersättning.

Andreas Larsson, verksamhetschef för området funktionsnedsättning på Försäkringskassan, uppger att två domar från 2012 och 2015 har lett till att Försäkringskassan gjort strängare bedömning gällande grundläggande behov. Sondmatning ses inte längre som hjälp med att inta mat utan ses som sjukvård eller egenvård.

Denna utveckling som sker är fruktansvärd. Vi kan läsa vitt och brett om barnperspektivet och att alltid sätta barnets bästa i fokus. Men barnperspektivet och barnets bästa sätts ändå i skymundan när regeringen ska bryta utvecklingen av antalet timmar i assistansersättningen.

Vad är egentligen syftet med assistansersättning? Jo, att en person med stora och varaktiga funktionshinder tillförsäkras stöd och service för att undanröja deras betydande svårigheter i den dagliga livsföringen. Vad är då barnperspektivet? Det är svårdefinierat, men innebär i stora drag att man ska fatta beslut efter barnets bästa.

Att dra in assistansersättning på grund av att barnet blir sondmatad och därmed inte matas genom munnen är som mamma Asta säger helt skrattretande. Nu riskerar Janna istället att hamna på institution för att föräldrarna inte har möjlighet att få vardagen att fungera när assistansen dras in. Det går helt emot syftet med de lagar som reglerar assistansersättningen och är en fruktansvärd utveckling i rättssystemet.

Har du eller någon som du känner blivit utsatt för något liknande? Kontakta då Assistansjuristerna så kan vi hjälpa er.

//Antonia
Jurist

I dessa tider när vi mest får höra om elände i form av förlorad assistans och minskade beslut, så kan det vara roligt att ta upp något lite mer glädjande. Att göra något för en annan människa trots att man själv har en jobbig situation är otroligt starkt och bra gjort. Även om det man gör kan verka obetydligt för en själv så kan det göra stor skillnad för någon annan. För fem år sedan så blev Pernilla mamma till lilla Love som föddes med livshotande andningsproblem. Senare fick Pernilla både utmattningssymptom och bröstcancer.

Trots allt detta så ville Pernilla göra något för andra, en beundrans värd handling. Hon har nu startat en adventskalender för utmattade föräldrar. Med råd och tips i varje lucka på hur man kan få vardagen att gå ihop. Den hjälper föräldrar att fokusera på vad som gör att man mår bra. Ta del av Pernillas adventskalender på en utmattademamma.se eller på Facebook.

Några andra hjältar i vardagen var alla dem som på lördagen den 3:e december trotsade kylan för att delta på manifestationen för LSS och personlig assistans. Många bra talare kunde man höra som: Bengt Westerberg tidigare ledare för Liberalerna och en av grundarna till LSS lagen. Nora Eklöf från unga rörelsehindrade berättade om hur hon nu förlorat sin assistans. Jonas Franksson höll ett inspirerande tal och fick åhörarna med sig. Detta var bara några av alla dem som höll tal på manifestationen. Tyvärr var det många som ville komma men inte kunde pga av neddragen assistans heller i många fall indragna beslut.

 

Niklas //sekreterare

 

 

 

Bengt Westerberg tidigare partiledare för dåvarande Folkpartiet och Socialminister på 90-talet. Intervjuades nyligen på assistanskoll.se om LSS-reformen som han var med och tog fram. Jag vill påstå att ingen annan politiker betytt så mycket för personer med funktionshinder som just Bengt Westerberg. Han gav genom sitt arbete många en möjlighet att leva ett självständigt liv med valmöjlighet både vad det gäller fritid och arbete.

I intervjun tar man upp många aspekter av lagstiftningen som t.ex de många fördelar som reformen ger upphov till:

Assistansen ersätter delvis andra insatser
Assistansen frigör resurser hos familjemedlemmar, vilket gör att fler kan arbeta.
Assistansen gör att personer med funktionshinder kan arbeta
Assistansen ger arbete åt 90.000 som annars skulle vara arbetslösa och kosta samhället pengar
Det här är väldigt viktiga argument i den diskussion som nu pågår om ökade kostnader inom personlig assistans.  Så här skrev Socialstyrelsen för åtta år sedan om assistanskostnader:

”Personlig assistans är en insats som i mycket hög grad bidrar till att personer med svåra funktionsnedsättningar kan vara aktiva och delaktiga i samhällslivet samt själva bestämma över sitt liv. Många stödbehov tillgodoses av personlig assistans och insatsen är på många sätt kostnadseffektiv jämfört med andra insatser. I vissa situationer kostar dock personlig assistans mer än andra insatser.”
Bengt tar också upp att han som förslagsställare ångrar att de här med tvåårsomprövningar skrevs in lagen, eftersom det har orsakat så mycket lidande för personer med funktionshinder. Som reducerade beslut samt helt indragna beslut. Slutligen tycker Bengt att det är dags för en ny LSS-reform. Han hoppas mycket på den utredning som ska komma inte bara inriktar sig på att spara pengar, utan faktiskt försöker utveckla funktionshinderpolitiken. Jag rekommenderar alla att läsa intervjun med Bengt Westerberg på assistanskoll.se

Niklas sekreterare

 

 

Fritidsintressen är idag en självklarhet för de allra flesta människor. Många har lyxen att ständigt vara aktiva och göra de aktiviteter man tycker mest om, det kan vara alltifrån att läsa en bok till att bara umgås med vänner. För personer med funktionshinder är tyvärr vardagen inte lika lätt. De behöver ständigt planera i förväg och allt som oftast tvingas de flesta avstå ifrån en eller flera aktiviteter eftersom de beviljade assistanstimmarna inte räcker till. Att dessutom delta i spontana aktiviteter är för de flesta en omöjlighet.

För de flesta innebär fritidsaktiviteter något som man tycker om att göra på sin lediga tid. Således innebär det att tiden för detta behov skiljer sig från person till person. Det finns ingen generell regel som säger att alla personer spenderar en specifik tid just för fritidsaktiviteter. Jag tror att de flesta är överens om att det är såhär det ser ut.

Frågan som då uppkommer är hur Försäkringskassan och kommuner inte utgår ifrån samma princip, att vissa personer utför fler fritidsaktiviteter än andra. Det hela beror på hur aktiv man är som person och vilka intressen man har. Ser man till statistiken som är hämtad ur Statistiska Centralbyrån (se bild) så ser man att antalet timmar per dag är klart högre än vad som beviljas i de beslut som vi ser.

Genomsnittlig tid för fritidsaktiviteter, 20-84 år (timmar per dag). Källa: SCB.

Även om vissa av dessa fritidsaktiviteter inte räknas in som fritidsaktiviteter under LSS så överstiger denna tabell fortfarande de flesta beslut om fritidsaktiveter. Tabellen visar tydligt hur stora skillnaderna är mellan de funktionshindrades vardag och hur det ser ut för personer utan funktionshinder. Medan funktionshindrade hela tiden behöver avstå ifrån aktiviteter för att de inte har tillräckligt med assistans så har personer utan funktionshinder friheten att själva välja.

Tanken med detta inlägg är inte att visa på hur stora skillnaderna är mellan funktionshindrade och icke-funktionshindrade, utan tanken är att visa hur begränsade personer med funktionshinder är i sin vardag. De tvingas hela tiden planera utifrån de beviljade timmarna, sedan måste de förhålla sig till dessa på bästa möjliga sätt för att inte riskera att ”dra av” timmar ifrån ett annat behov.

// Mattias