Försäkringskassan anser att goda levnadsvillkor ska vara måttstock i bedömningen av hur många assistanstimmar som ska beviljas. Det här inte förenligt med lagens intentioner. Goda Levnadsvillkor är något som bedöms efter att en insats beviljats och kvalitén på insatsen ska avgöras. Så som varaktighet, samordning, samt anpassning till det individuella behovet. Viktigast av allt är att den enskilde ska kunna leva ett självständigt liv.
Sophie Karlsson på IfA tycker att goda levnadsvillkor även ska tas med vid bedömning av de grundläggande behoven.
Den stora risken med Försäkringskassans bedömning är att man använder ”goda levnadsvillkor” som grund för att bevilja timmar. I den nya vägledningen så skriver Försäkringskassan att även personer med funktionshinder måste prioritera mellan sina behov vilket är oroväckande. Detta tyder på att man anser goda levnadsvillkor vara ett tak för att bevilja timmar.
För personer med funktionshinder tar saker ofta mycket längre tid än normalt. Därför måste man också prioritera hårdare för att man ska få allt att gå ihop.
Den nya vägledningen som Försäkringskassan har tagit fram är högst oroande ur många aspekter. Mycket av detta beror helt klart på det regleringsbrev som regeringen skickat ut. Vilket som jag skrev tidigare i veckan nu ska förtydligas eftersom det orsakat oro och problem för personer med funktionshinder skriver regeringen. Det här är väl bra, men till stor del trams. För det verkliga problemet är dom allt snävare bedömningar som görs. Mycket kan naturligtvis tillskrivas de Domar som kommit i Högsta förvaltningsdomstolen. Vilket både Försäkringskassan och kommuner använt som argument för indragningar och minskningar av beslut. Eller i många fall avslag av ansökningar av begärd insats.
Niklas //sekreterare