Jag tror att alla vill kunna känna sig trygga i sitt hem. Tyvärr är inte det verklighet för alla människor i Sverige. Anders 40 år har autism och en svår utvecklingsstörning, i 20 år har han bott på ett LSS boende utanför sin kommun. Men nu vill hans hemkommun Kumla att han ska flytta till ett annat boende som ligger i den egna kommunen. Detta har familjen överklagat, då Anders trygghet och funktionshinder gör att det skulle vara mycket olämpligt för honom att behöva flytta.
När man lider av Autism och svår utvecklingsstörning som i Anders fall, så tar det många år för personalen att lära sig tyda hans signaler och hur han kommunicerar. Att han då ska behöva flytta och börja om med ny personal efter 20 år, måste skapa en väldig otrygghet för både Anders och hans familj.
Varför vill då Kumla flytta på Anders efter så många år? Jo svaret är att man ska kunna garantera hans omvårdnad även i framtiden. Som vanligt saknas empati och känsla för vad som är bäst för den enskilde. Varför ändra något som fungerar? Är det inte Anders bästa som ska komma i första hand, kan man fråga sig? Tydligen inte, för då skulle man låta honom bo kvar där han är trygg och känner personalen och omgivningen.
Både kommunen och domstolen har helt struntat i intyg av både läkare och psykologer som beskriver, varför en flytt skulle vara olämplig för Anders. Familjen har överklagat detta till högsta instans Högsta Förvaltnings Domstolen. Men tyvärr förlorat där också, då domstolen bara tar hänsyn till om den enskilde kan tillförsäkras goda levnadsvillkor. Vilket dem anser att Anders får även på det nya LSS boendet.
Vad blir då resultatet av flytten? Jo Anders kan förlora sina förmågor och det kan få stora konsekvenser för hans utveckling. Vilket naturligtvis skulle vara förödande för honom. Ett justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen håller inte med övriga justiteråd, och säger att en flytt skulle innebära sådana stora olägenheter för Anders, att man inte längre kan prata om att goda levnadsvillkor skulle uppnås.
Niklas
/sekreterare