Fritidsintressen är idag en självklarhet för de allra flesta människor. Många har lyxen att ständigt vara aktiva och göra de aktiviteter man tycker mest om, det kan vara alltifrån att läsa en bok till att bara umgås med vänner. För personer med funktionshinder är tyvärr vardagen inte lika lätt. De behöver ständigt planera i förväg och allt som oftast tvingas de flesta avstå ifrån en eller flera aktiviteter eftersom de beviljade assistanstimmarna inte räcker till. Att dessutom delta i spontana aktiviteter är för de flesta en omöjlighet.
För de flesta innebär fritidsaktiviteter något som man tycker om att göra på sin lediga tid. Således innebär det att tiden för detta behov skiljer sig från person till person. Det finns ingen generell regel som säger att alla personer spenderar en specifik tid just för fritidsaktiviteter. Jag tror att de flesta är överens om att det är såhär det ser ut.
Frågan som då uppkommer är hur Försäkringskassan och kommuner inte utgår ifrån samma princip, att vissa personer utför fler fritidsaktiviteter än andra. Det hela beror på hur aktiv man är som person och vilka intressen man har. Ser man till statistiken som är hämtad ur Statistiska Centralbyrån (se bild) så ser man att antalet timmar per dag är klart högre än vad som beviljas i de beslut som vi ser.
Genomsnittlig tid för fritidsaktiviteter, 20-84 år (timmar per dag). Källa: SCB. |
Även om vissa av dessa fritidsaktiviteter inte räknas in som fritidsaktiviteter under LSS så överstiger denna tabell fortfarande de flesta beslut om fritidsaktiveter. Tabellen visar tydligt hur stora skillnaderna är mellan de funktionshindrades vardag och hur det ser ut för personer utan funktionshinder. Medan funktionshindrade hela tiden behöver avstå ifrån aktiviteter för att de inte har tillräckligt med assistans så har personer utan funktionshinder friheten att själva välja.
Tanken med detta inlägg är inte att visa på hur stora skillnaderna är mellan funktionshindrade och icke-funktionshindrade, utan tanken är att visa hur begränsade personer med funktionshinder är i sin vardag. De tvingas hela tiden planera utifrån de beviljade timmarna, sedan måste de förhålla sig till dessa på bästa möjliga sätt för att inte riskera att ”dra av” timmar ifrån ett annat behov.
// Mattias