Idag har vi varit på öppen förskola. Vi har provat på lite olika öppna förskolor runt om i Umeå och idag var Tegs öppna förskola. Jag råkar alltid säga förskola istället för öppen förskola och det får man aldrig göra. Det är något som jag märker av speciellt på Facebook, då blir man direkt rättad med pekpinnar att man inte kan lämna en bebis som är så liten på en förskola. Det är verkligen inte min tanke, utan jag råkar helt enkelt bara säga fel ibland. William och jag är på en öppen förskola, jag lämnar honom inte ensam, vi är där tillsammans.
På öppna förskolor så är jag alltid ensam om att sitta i rullstol. Jag är alltid den enda med ett funktionshinder. Inom mig känns det olika olika gånger. Ibland bryr jag mig inte, jag är så van med att alltid vara själv om det, som exempelvis när man handlar på affären. Man får mycket blickar på sig och det är ju inte ”oj vad snygg du va”-blickar. Det är blickar som handlar om att man inte tillhör en normalitet.
Ett problem med att vara förälder med ett funktionshinder är att många inte tror att det är jag som är Williams mamma. Många tror att det är assistenten som är mamma och jag bara är en väninna. Det sårar ganska mycket. På öppna förskolor har vi löst det med att assistenterna har västar på sig som det står ”assistent” på.
På öppna förskolor får även assistenten hjälpa mig med allt jag inte kan. Nästan alla aktiviteter är på golvet, vilket är ett problem för mig. För jag kan inte sitta eller vara på golvet på grund av min benskörhet.
Jag har tid beviljad för två assistenter, men endast för att lyfta mig ned och upp från golvet. Inte för själva tiden jag tillbringar på golvet. För att jag skulle kunna vara på golvet krävs det att en assistent skulle ”skydda” mig så inget barn eller vuxen ramlar över mig. EN assistent kan inte hjälpa både mig och William samtidigt, så därför kan jag helt enkelt inte vara på golvet.
Det blir väldigt annorlunda för både mig och de andra föräldrarna, men jag tycker ändå att jag alltid blir väldigt vänligt bemött. Men många har nog aldrig sett en mamma med funktionshinder förut.
Det blir ett väldigt annorlunda arbetssätt när vi är på öppen förskola. William blir exempelvis alltid placerad så att han har ögonkontakt med mig i stället för assistenten. Detta för att han ska känna att det är jag som är mamma. Det är små detaljer som är viktiga. Nu är han så liten så han kanske inte är så medveten, han kan i alla fall inte sätta ord på det.
Men det kommer ju komma en dag när han är äldre och blir medveten om att han har en annorlunda mamma. Men det är inget som jag är orolig för, det är något som man får prata om. Han har alltid sett mig i rullstol och för honom kommer det antagligen vara något som är normalt.
Något som känns viktigt med att gå till den öppna förskolan är att även visa andra barn att det finns de som är annorlunda. Ett av VH assistans varumärken är VH kids. Under hösten startade VH kids en öppen förskola för barn med funktionshinder, barn som har föräldrar med funktionshinder och även för barn som har föräldrar utan funktionshinder. På det sättet kan barn få lära sig tidigt att människor är olika, vilket jag tycker är väldigt viktigt.
Slutligen vill jag visa den här texten som vi publicerade idag. Den handlar om ALS-sjuka Erika och vår syn på situationen.
Hon är fånge i sin kropp och sin lägenhet. ALS-sjuka Erika Maxes livssituation har satt igång debatt och på VH assistans ser man allvarligt på situationen.
– Det här måste lösas skyndsamt, det är både ovärdigt och skamligt, jag förstår inte vad man väntar på, Säger Veronica Hedenmark, grundare av VH assistans.
De senaste dagarna har medierna rapporterat om ALS-sjuka Erika Maxes som är fånge i sin egen lägenhet. Tillfällena utanför lägenheten är få och att för att komma ut ur lägenhetshuset krävs resurser från både ambulanspersonal och brandmän.
Två gånger har Erika blivit nekad en anpassad bostad från den kommunala bostadsförmedlingen. Grundaren av VH assistans, Veronica Hedenmark ser allvarligt på situationen.
– Det är inte svårt att leva sig in i Erikas livssituation. ALS är en helvetes sjukdom. Däremot är den kommunala bostadsförmedlingens motivering till avslag helt obegriplig, säger hon.
Nekas förtur
På grund av att Erika äger en bostadsrätt har hon blivit nekad förtur till en anpassad lägenhet.
– Det säger ju sig självt att man inte kan sälja sin bostad innan man har någonstans att flytta till. Speciellt om man har ett funktionshinder, då är bostadsmarknaden så begränsad. Det finns få tillgängliga bostäder som är anpassade, säger Veronica Hedenmark.
– Det finns förtursregler för det här ändamålet, för att hjälpa personer med ett funktionshinder. Om inte Erika uppfyller de kriterierna, vem gör det i så fall?
”Ta förnuft till fånga”
– Kommunen måste ta sitt förnuft till fånga. Als är en svårt medicinsk sjukdom, om man är drabbad så ska man inte behöva oroa sig för något som en bostad. En bostad går att lösa, det gör inte sjukdomstillståndet, säger Veronica Hedenmark.
/Veronica