Assistans TV

Ett av mina finaste smultronställen är Torsång, en liten by mellan Falun och Borlänge, den ligger precis vid Dalälven. Det finns en kyrka, ett café och en restaurang där. Många båtmänniskor lägger till här, det fungerar bra att ta sig fram med rullstolen här och det finns en handikapptoalett invid restaurangen. William hade klätt sig fint i fluga för att åka hit på besök.
Jag kan verkligen rekommendera en tur hit.

/Veronica

William älskar att bada, han tycker om att plaska lite som ni ser på filmen här. Efter badstunden klär han på sig och tittar spjuveraktigt på mig – tänk att kunna läsa barns tankar.

0

/Veronica

Vet ni vad vyssan-lull-tassar är? Inte? Jag förstod väl det, hade aldrig hört talas om det innan jag fick William.

Man sätter dem i alla fall på spjälsängen under benen för att få gung på bädden. Modern vagga, typ.

Idag har vi bara varit hemma, och så har vi köpt hjortron. Det blev hjortron och glass till middag, inte till efterrätt och det var den godaste middag jag ätit på länge!

Jag vilade under dagen med min andningsmask på och William slumrade sött på min mage. Fredagsmys!

/Veronica

I dag har jag varit på utflykt hemma hos min vän Fia med familj i Borlänge. William har träffat sin första tjej, Freja 9 månader. Det var kärlek vid första ögonkastet.

Det var jätteroligt att träffa Fia och hennes man och prata om livet och hur det är att vara småbarnsförälder. Fia har precis som jag personlig assistans, det var så spännande att se deras fantastiska hus som är helt anpassat, och som Fia och hennes man byggt själva. Gott fika fick vi dessutom.
Tack Fia med familj för en trevlig eftermiddag, vi ses snart igen!
Det blev också en fin avslutning på dagen. Vilken underbar sommarkväll det var igår i Sundborn, helt vindstilla. Här kommer några bilder från kvällen. William och Joy sover skönt i soffan, assistenten sitter bredvid för er som undrar.

/Veronica

Idag är vi på skogspromenad i Sundborn, och det är också en del av mitt Dalarna. Här är jag uppväxt i byn Sundborn, dock träffade jag aldrig Carl Larsson även om jag känner mig som 100 år ibland 🙂

Det går jättebra att ta sig runt udden vid Sundborns kyrka där det finns bra skogsvägar där det är lätt att ta sig fram med rullstol. Det som oftast saknas är parkbänkar och sopkorgar. Visst är det konstigt? Runt hela udden finns det inte en enda bänk där man kan sitta och vila och fika. En viloplats är viktigt för alla, för äldre och barnfamiljer eller vem som helst som bara blir trött och behöver sitta ner en stund.

Fika ute är ju också jättemysigt, det gäller att passa på mellan regnskurarna.
Det finns en bra handikapptoalett på restaurangen vid Carl Larssongården, men det fungerar inte att komma in i Carl Larssons utställningslokal (kvarnen), inte heller i shoppen, ej heller i Carl Larssongårdens nya café.

Hela juni och hela juli försvann, och jag längtar fortfarande utomlands till värmen och solen.

Så William och jag bestämde oss för att trotsa regnet och göra en liten miniweekend, ni kommer nu att få följa mig genom mitt Dalarna där jag delar med mig av mina bästa tips utifrån att vara mamma i rullstol med en liten baby och med hund. Så häng med!

Tällberg

Tällberg är en liten by vid Siljan mellan Leksand och Rättvik, med åtta stora fina hotell. Man kan komma dit med direkttåg från Stockholm, Tällberg har en egen station, då tittar man på tidtabellen Stockholm-Mora och avstigning sker vid Tällbergs station. Då är det gångavstånd till alla hotell, men det är mycket kuperat.
Men har man permobil och en hurtig assistent, så fungerar det bra att ta sig uppför backarna. Det hjälper att det är asfalterat överallt, ej grusvägar.
Jag brukar bo på Dalecarlia i ett handikapprum med utsikt över Siljan.
Mitt tips är att kolla vilka olika sommarerbjudanden som finns, om hotellet du vill bo på har fullt kan man kolla om det finns tillgängliga rum via bokningssidor online som exempelvis hotels.com och booking.com.
Det funkar alltid jättebra på Dalecarlia. Det var första gången William bodde på hotell. Vi var två familjer som åkte tillsammans, den andra familjen har lite större barn, femåringen tyckte det var jättekul med lekrum och annat som finns på hotellet.
Vi badade mycket, det svåraste med att bada när man har ett rörelsehinder är att det inte finns någon lift ner i bassängerna, jag känner inte till ett enda hotell i Sverige som har det. Endast på sjukhusen brukar det finnas. Är det någon som har ett bra tips på ett hotell med lift i bassängen, så får ni gärna höra av er till mig på veronica@veronica.se.

Jag har alltid två assistenter när jag ska bada, assistenterna hjälper mig då ner i bassängen. De har alltid badskor för att inte halka när de lyfter mig. En assistent är alltid på land för att kunna bistå om det skulle hända någonting. Jag kan simma själv men det som skulle kunna hända är en ren olycka med benbrott som följd, om någon annan badare av misstag skulle krocka med mig eller hoppa i för nära mig eftersom jag är så benskör.
Det var första gången som William badade i inomhusbassäng och han tyckte jättemycket om det. Han grinade inget alls. När han låg på min arm på mage i vattnet så somnade han, det var så varmt och mysigt!
Den 19 augusti ska vi börja på babysim. Jag hoppas det kommer att funka med tillgängligheten så att jag kan bada med William i bassängen.

/Veronica

Det var ju ovanligt för den här sommaren. Är det något vi svenskar alltid kommenterar och som har stor påverkan på oss så är det vädret, jag är väl inte den enda som kollar väderapparna varenda dag?
Nu har hela juli gått och jag längtar utomlands, men i år har jag bestämt mig för att inte följa med VH assistans till Mallorca och det tycker jag är riktigt tråkigt, men William är så liten ännu och det är så himla varmt där i augusti.
Vi har åkt till Mallis åtta år i rad, till norra sidan av ön till den lilla staden Alcudia, där det är lätt att bada om man har ett funktionshinder, för det finns inga undervattensströmmar eller höga vågor eftersom orten ligger vid en bukt. Stranden är också mycket långgrund.
Jag rekommenderar det verkligen, precis som att resa i grupp, det är så enkelt. Allt är anpassat, till och med transfern, och man åker med duktiga reseledare. Annars brukar transfern från flygplatsen vara en av de svåraste sakerna.

I år är Helena och Josefine reseledare på VH-resan som precis som tidigare år blev fullbokad på några timmar. Och nästa år hänger vi med, jag och William.

Nu har jag och William varit ute och shoppat loss på rean. Jag tror att William efter tre månaders levnad har tre gånger mer kläder än vad jag har. Babykläder är faktiskt dyrt, men det kanske också beror på hur ofta man handlar 🙂

Ett större logistikproblem är att vara bosatt minst 100 mil från Ullared, helt felplanerat när det gäller bosättning!

Men det kan alltid behövas något nytt i garderoben. Dessutom är det nu halva priset på rean, så det blev tröja, byxor, skor och en solhatt ifall solen skulle vilja titta fram för en gångs skull den här sommaren.

Det finns vissa passioner i mitt liv som fortfarande håller efter 20 år:

Ullared, Tomas Ledin, och Frölunda hockey.