Idag är vi på skogspromenad i Sundborn, och det är också en del av mitt Dalarna. Här är jag uppväxt i byn Sundborn, dock träffade jag aldrig Carl Larsson även om jag känner mig som 100 år ibland 🙂
Det går jättebra att ta sig runt udden vid Sundborns kyrka där det finns bra skogsvägar där det är lätt att ta sig fram med rullstol. Det som oftast saknas är parkbänkar och sopkorgar. Visst är det konstigt? Runt hela udden finns det inte en enda bänk där man kan sitta och vila och fika. En viloplats är viktigt för alla, för äldre och barnfamiljer eller vem som helst som bara blir trött och behöver sitta ner en stund.
Fika ute är ju också jättemysigt, det gäller att passa på mellan regnskurarna.
Det finns en bra handikapptoalett på restaurangen vid Carl Larssongården, men det fungerar inte att komma in i Carl Larssons utställningslokal (kvarnen), inte heller i shoppen, ej heller i Carl Larssongårdens nya café.