Ett ekonomiskt utdrag från Upplysningscentralen visar att drygt 3 av 10 privata assistansföretag inte når upp till ett positivt resultat i dag och att hela 7 av 10 ligger på en vinstmarginal på max 4 procent. Att få en kostnadsökning på 5-6 procent kommer att bli förödande för många av landets assistansanordnare. I stället för att sakta strypa assistansanordnarnas existens genom ett tak för ersättningen, bör regeringen omgående se över hur beräkningsmodellen kan förbättras.
Personlig assistans är år 2015 den billigaste välfärdsservicen vi har. Den kostar 284 kr i timmen inklusive moms timmen och det är inklusive löner, arbetsgivaravgifter, semesterersättning, övertidsersättning, utbildning, resor och andra omkostnader. Jämförelsevis har vi hemtjänsten som kostar 443kr per hemtjänsttimme (2014 års siffor).
När försäkringskassan ger ut underlaget för schablonen till regeringen så tar de inte med de extra lönekostnader som också ingår, som t.ex. utbildningslön, personalmöteslön och introduktionslön.
KFO har gjort en uträkning på detta och kommit fram till att en genomsnittlig assistanstimme kostar 1,1 grundlön, det motsvarar ungefär 10% extra, detta är en kostnad som saknas i kassan beräkning.
Hanna Kauppi på KFO uttrycker att hon börjar fundera på om detta är en politisk önskan, hon fortsätter med att hon börjar fundera över om politikerna tänker sig att branschen blir mer lätthanterlig om det är ett fåtal större aktörer inklusive kommunen som vekar på marknaden. Eller om vi helt enkelt ska tillbaka till andra lösningar och insatser än personlig assistans.
KFO har intervjuat Stefan De Vylder som är nationalekonom, han säger att: ”man ger inte bara en människa arbete, man möjliggör för kunden att kunna arbeta, man frigör resurser från kommuner (särskilda lokaler eller hemtjänst) och man frigör tid från anhöriga och låter dem fortsätta med sina arbeten, särskilt positivt är det för många kvinnor som kan gå tillbaka till arbetsmarknaden igen. Som jag ser det så är de samhällsekonomiska utfallen av personlig assistans mycket positiva, MEN även om de inte vore det så handlar det om rättigheter och inte kostnad och intäktskalkyler”
Stefan har gjort en uträkning på assistansersättningen och kommit fram till att ungefär 90% av assistansersättningen går till löner och på det betalar man 30% till staten i sociala avgifter och sen 30% i inkomstskatt till kommunerna. Det tar oss upp i 60% som går tillbaka till den offentliga sektorn. Ytterligare en stor del går tillbaka till staten i form av moms, så lägger man ihop dessa poster så kanske 2/3 av kostnaderna för assistansen kommer tillbaka direkt till den offentliga sektorn.
Den oro som många assistansbolag står inför nu är att det kommer bli svårare för idéburna/värdegrundsdrivna mindre verksamheter. Svårare för assistansberättigade med omfattande behov. Sämre förutsättningar för kvalitativ personlig assistans med självbestämmande och valfrihet
Sämre löneutveckling och utrymme för utbildning. Svårt att rekrytera och behålla personal
Den fråga som vi på VH Assistans AB ställer oss är; Vad vill regeringen göra med assistansreformen egentligen?
