Vi fick en inblick i hur assistansen möjliggör för hennes dotter att prova på idrotter, och andra aktiviteter. Samt gör att familjen kan åka på semestrar, resor m.m. Annas föreläsning var full av värme och humor samt även allvar och jobbiga detaljer, vilket naturligtvis är en del av vardagen när man lever med funktionshinder.
När hon hade vänner som assistenter så skiljde hon på de olika rollerna på ett väldigt bra sätt. När vännen jobbade då var det en ren arbetsrelation och då kunde vännen duka fram allt för en fika, för att sen lämna Annas hem och komma tillbaka 5 minuter senare men då som vän och inte assistent.
Den andra föreläsning hölls av Veronica Hedenmark som nyligen har blivit mamma till William. Veronica är en av få kvinnor med svår OI som har fått barn. Veronica höll en mycket bra och stundtals gripande föreläsning om alla fördomar och motgångar hon har varit med om under sin graviditet och även efter.
Att samhället inte alltid accepterar föräldrar med funktionshinder är inget nytt. Men att man som Veronica kunde få så oerhört mycket elaka kommentarer, och bli så motarbetad bara för att man har en dröm om att bli mamma. Trodde jag inte var möjligt i dagens moderna samhälle.
När man blir ifrågasatt som förälder bara för att man har ett funktionshinder så det något som är galet.