Författare: Assistansjuristerna

Ska inte alla behandlas lika när man går ut på offentliga lokaler? Det kan man ju tycka är självklart. Tyvärr är inte det fallet många gånger. För personer med funktionshinder har det blivit väldigt mycket sämre. Jag kan bara jämföra med hur jag tyckte det var tidigare då man tex bokade bord på en restaurang eller skulle gå på en konsert. Personalen var alltid hjälpsam och noga med att allt skulle fungera på bästa sätt. Tyvärr så är inte det verklighet längre. Nu ser man mest besvär och mer jobb när någon kommer med rullstol eller i mitt fall elrullstol. En gång skulle jag boka bord för mig och några vänner som också använder rullstol och elrullstol (permobil). När jag först uppgav hur många vi var möttes jag av en trevligt bemötande i telefon, men när jag sen sa att vi var ett sällskap som använde rullstolar så ändrades bemötandet snabbt. Från att ha varit trevliga till att bli otrevliga och sura.

Vad är det då som gör att man kan svänga så i sitt bemötande? Jag tror att man bara ser problem och inte lösningar. Sen kan man också boka in bord där personer med olika typer av rullstolar inte kan sitta, som där det är trappsteg upp för att ta ett exempel. Jag tycker det skulle vara oerhört intressant att få höra era erfarenheter om hur ni har blivit bemötta på olika ställen. Skriv gärna en kommentar  på våran Facebooksida.
Niklas //sekreterare

Enligt 10 § LSS ska den enskilde erbjudas en individuell plan i samband med att den enskilde beviljas en insats från lagen. En individuell plan består av två delar:

1. Dels planeringsmöten där man tillsammans med andra planerar vad och på vilket sätt man vill förändra sin situation.

2. Dels ett dokument av resultatet.

Med en individuell plan har den enskilde större möjlighet att själv bestämma över sina insatser och sin situation i den enskildes liv och vardag. Trots detta glöms den individuella planen ofta bort av kommunen. Detta trots att lagen kring individuell plan förstärktes 2011 genom att byta från orden ”har rätt att begära” till ”ska erbjudas”. Trots förtydligandet i lagen har jag inte under mitt arbete stött på en individuell plan vid ett enda tillfälle för någon av mina klienter. Det är mycket oroväckande!

Vad är då det positiva med en individuell plan för den enskilde? Jo, som jag tagit upp i mitt förra inlägg så är självbestämmande en grundprincip inom LSS. Den enskilde ska själv kunna ha inflytande i sina insatser och har möjlighet att bestämma över sitt liv. En individuell plan kartlägger den enskildes behov och ger den enskilde möjlighet att framföra sina behov av förändring, exempelvis i samband med flytt, byte av personliga assistenter eller ny sysselsättning. Att kartlägga dessa behov i samråd med den enskilde tillför ett större inflytande för den enskilde och upprätthåller därför grundprincipen inom LSS.

Det är också till fördel för kommunen att upprätta en individuell plan. Det sparar på resurser att göra rätt från början och att få med alla på samma plan, istället för att behöva göra dubbelarbete. Det ökar också underlaget och kunskapen hos alla delaktiga i ärendet.

Det är mycket tråkigt att kommunen inte tar sitt ansvar och erbjuder den enskilde en individuell plan i samband med att hen får insatser från kommunen. Det går dock att söka en individuell plan själv och detta kan göras i samråd med jurist.

Om du behöver hjälp med att få en individuell plan, kontakta gärna oss på Assistansjuristerna så kan vi hjälpa dig.

//Antonia
Jurist

Idag tänkte jag ta upp ett ärende som jag arbetar med just nu. Det är en person som har en grav funktionsnedsättning på grund av en hjärtinfarkt och flertalet andra diagnoser. På grund av detta har personen svårigheter att kommunicera, ta hand om sin personliga hygien, av- och påklädning samt matintag. Kort sagt, han har ett stort behov av hjälp vilket har bekräftats från flera olika medicinska professioner.

Det tycker dock inte Försäkringskassan.

Försäkringskassan har gång på gång valt att dra in personens assistansersättning då de har ifrågasatt personens hjälpbehov. I första rundan valde Försäkringskassan att dra in assistansersättningen med hänvisning till att hans hjälpbehov inte uppgick i tillräckligt många timmar. Detta överklagades till länsrätten (nuvarande förvaltningsrätten) och sedan till kammarrätten som slog fast att personen hade ett hjälpbehov över 20 timmar. Detta innebar att ärendet återförvisades till Försäkringskassan som beviljade assistansersättning igen.

Men inte räckte det för Försäkringskassan. I nästa runda valde Försäkringskassan att dra in assistansersättningen med hänvisning till att personen inte längre tillhörde personkretsen. Man ansåg att funktionsnedsättningen var varaktig men inte att den var så omfattande att den kunde anses ge betydande svårigheter. Detta sa man till en person som inte längre kan kommunicera med sin egen familj på grund av sitt funktionshinder. Kort sagt, detta överklagades och i förvaltningsrätten fastslog man att personen visst tillhörde personkretsen och därmed återförvisades ärendet till Försäkringskassan för en beräkning av timmar.

Kan ni gissa vad som hände då? Jo. En ny utredning startade och Försäkringskassan bedömde i detta fall, med stöd av domen, att personen tillhörde personkretsen men att personen inte hade ett hjälpbehov som översteg 20 timmar. Här är vi nu. I förvaltningsrätten igen.

Till råga på allt har kommunen konstant bedömt att personen i fråga har grundläggande behov som överstiger 20 timmar med råge och har i sin tur beviljat personen en mycket större del än vad Försäkringskassan någonsin gjort. Det är även kommunen som har kontaktat Försäkringskassan och uppgett att personen har ett större hjälpbehov än 20 timmar. Det är därför mycket, mycket intressant hur Försäkringskassan gång på gång försöker dra in personens assistans när domstol, kommun och den medicinska professionen vid flertalet tillfällen anfört att personen har ett omfattande hjälpbehov. Mycket intressant.

Vi får se hur det blir i förvaltningsrätten i kommande förhandling. Förhoppningsvis går förvaltningsrätten på vår, läkarnas och kommunens linje och beviljar personen rätten till assistansersättning. Annars går vi vidare. För vi tänker fortsätta kämpa för att denna person ska få den hjälp som personen är berättigad till!

//Antonia
Jurist

Nu slår flera kommuner larm om att dom fått en ohållbar situation sen allt fler förlorat sin assistansersättning. Hos Försäkringskassan har antalet som får assistansersättning minskat med över 400 personer sen oktober 2015. Om det här fortsätter så kommer 450 personer ha förlorat sin assistansersättning innan året är slut. Som jag har tagit upp tidigare så får hela 70 procent avslag på nyansökningar gällande den statliga assistansersättningen. Med att jämföra med för tio år sedan då endast 30 procent fick avslag på nyansökan om personlig assistans.

Detta har inneburit en sänkning av Försäkringskassans kostnader med samanlagt 700 miljoner. Men det här innebär nödvändigtvis inte en besparing för samhället. Då statens kostnader har minskat så ökar kommunernas som måste ta hand om alla dem som förlorat sin assistansersättning. Problemet där är att personer har fortfarande ett lika stort hjälpbehov. Vilket innebär stora kostnader för kommunerna, som i många fall stjälper deras budgetar. Precis det här har flera ekonomer varnat för då kostnaderna bara hamnar på andra ställen. Faktum är att den statliga assistansersättningen är en kostnadseffektiv lösning, det måste regeringen begripa. För alla dessa människor behöver hjälp, och på något sätt måste det här lösas. Lösningen är inte att bolla kostnader mellan stat och kommun. För en rättighetslag som LSS-lagen måste få kosta, för man kan inte spara in på människors liv.

Niklas //sekreterare

Senaste tiden har det varit många uppmärksammade fall av svårt sjuka barn som har förlorat sin assistans, eller fått kraftigt indragna timmar. Detta mycket pga en Dom i Högsta förvaltningsdomstolen om att medicinering numera räknas som egenvård och inte ett grundläggande behov. Vilket har fått förödande konsekvenser.Oron hos föräldrar med svårt sjuka barn kan man väl förstå, då assistans är den ända avlastning som dom kan få. Utan den så går dem många gånger på knäna. Med sjukskrivningar och utbrändhet som följd.

Men hur har då Försäkringskassan tänkt? Man pratar ofta om föräldraansvar, men då måste det ställas i emot vilket behov ett icke funktionshindrat barn i samma ålder har. Det här görs väldigt sällan och man tar oerhört konstiga beslut många gånger.
Det som fick mig att skriva detta blogginlägg är den artikel som jag läste om 1-åriga Eleonora som är multihandikappad och är i stort behov av assistans. Hennes pappa har skrivigt ett inlägg på Facebook om behovet av assistans för barn som är i hans dotters situation, som har fått stor spridning. Samt den oro han känner
inför framtiden.

Bengt Westerberg pratade nyligen om ökade kostnader på andra områden ifall att man spar in på LSS. Vilket vi har sett när olika ekonomer har kommit fram till att LSS och personlig assistans är en väldigt kostnadseffektiv insats. Han menar att det är dem anhöriga som kommer att få ta över. Vilket inte bara gäller barn utan också ungdomar och ibland vuxna med funktionshinder. För de anhöriga är ofta den sista livlina som dessa personer har, utan dem så skulle inte den enskilde överleva.
Niklas //sekreterare

Helt nyligen så skrev Åsa Regner i Dagens nyheter lite olika saker som får en att tro att regeringen börjar backa om än bara lite i sin hållning till assistansen. Först ska timbeloppet kunna variera under än längre period än bara än månad som tidigare varit bestämt.
Men det som var den största överraskningen var att det regleringsbrev som regeringen skickat till Försäkringskassan ska förtydligas under nästa år. Vad det kommer att leda till är svårt att säga i nuläget, men med tanke på att regeringen fått mycket kritik för brevet så borde det vara positivt. Åsa Regner menar att innehållet i brevet har misstolkats och måste bli tydligare.
Hon menar också att domar till stor del påverkat rätten att få assistans. Om det här är något som regeringen ska se över framgår inte i hennes artikel. Men personligen tror jag att det är oerhört viktigt att regeringen ser över det här. Då domarna har gjort att särskilt många barn förlorat sin assistans.

Domen om att egenvård inte längre räknas som ett grundläggande behov har orsakat stora problem. Med egenvård menas att med hjälp av annan kunna medicinera. Att få i sig medicin likaväl som att ha hjälp med att andas, är väl ett grundläggande behov om något.
Skriv gärna på våran facebooksida om era upplevelser av den här domen, samt om ni behöver hjälp att överklaga eller ompröva ett beslut.
Niklas //sekreterare

Försäkringskassan anser att goda levnadsvillkor ska vara måttstock i bedömningen av hur många assistanstimmar som ska beviljas. Det här inte förenligt med lagens intentioner. Goda Levnadsvillkor är något som bedöms efter att en insats beviljats och kvalitén på insatsen ska avgöras. Så som varaktighet, samordning, samt anpassning till det individuella behovet. Viktigast av allt är att den enskilde ska kunna leva ett självständigt liv.

Sophie Karlsson på IfA tycker att  goda levnadsvillkor även ska tas med vid bedömning av de grundläggande behoven.
Den stora risken med Försäkringskassans bedömning är att man använder ”goda levnadsvillkor” som grund för att bevilja timmar. I den nya vägledningen så skriver Försäkringskassan att även personer med funktionshinder måste prioritera mellan sina behov vilket är oroväckande. Detta tyder på att man anser goda levnadsvillkor vara ett tak för att bevilja timmar.
För personer med funktionshinder tar saker ofta mycket längre tid än normalt. Därför måste man också prioritera hårdare för att man ska få allt att gå ihop.
Den nya vägledningen som Försäkringskassan har tagit fram är högst oroande ur många aspekter. Mycket av detta beror helt klart på det regleringsbrev som regeringen skickat ut. Vilket som jag skrev tidigare i veckan nu ska förtydligas eftersom det orsakat oro och problem för personer med funktionshinder skriver regeringen. Det här är väl bra, men till stor del trams. För det verkliga problemet är dom allt snävare bedömningar som görs. Mycket kan naturligtvis tillskrivas de Domar som kommit i Högsta förvaltningsdomstolen. Vilket både Försäkringskassan och kommuner använt som argument för indragningar och minskningar av beslut. Eller i många fall avslag av ansökningar av begärd insats.

Niklas //sekreterare

I dessa tider när vi mest får höra om elände i form av förlorad assistans och minskade beslut, så kan det vara roligt att ta upp något lite mer glädjande.
Att göra något för en annan människa trots att man själv har en jobbig situation är otroligt starkt och bra gjort. Även om det man gör kan verka obetydligt för en själv så kan det göra stor skillnad för någon annan.
För fem år sedan så blev Pernilla mamma till lilla Love som föddes med livshotande andningsproblem. Senare fick Pernilla både utmattningssymptom och bröstcancer.

Trots allt detta så ville Pernilla göra något för andra, en beundrans värd handling. Hon har nu startat en adventskalender för utmattade föräldrar. Med råd och tips i varje lucka på hur man kan få vardagen att gå ihop. Den hjälper föräldrar att fokusera på vad som gör att man mår bra. Ta del av Pernillas adventskalender på en utmattademamma.se eller på Facebook.

Några andra hjältar i vardagen var alla dem som på lördagen den 3:e december trotsade kylan för att delta på manifestationen för LSS och personlig assistans. Många bra talare kunde man höra som: Bengt Westerberg tidigare ledare för Liberalerna och en av grundarna till LSS lagen. Nora Eklöf från unga rörelsehindrade berättade om hur hon nu förlorat sin assistans. Jonas Franksson höll ett inspirerande tal och fick åhörarna med sig. Detta var bara några av alla dem som höll tal på manifestationen. Tyvärr var det många som ville komma men inte kunde pga av neddragen assistans heller i många fall indragna beslut.

Niklas //sekreterare