Författare: Assistansjuristerna

I en nyligen avkunnad dom uttrycker förvaltningsrätten i Linköping att kommunikation som kräver ingående kunskap endast utgör ett grundläggande behov vid kommunikation med myndighets- och sjukvårdsärenden samt vid samtalsämnen som anses vara integritetsnära. Detta framkommer ur en dom meddelad kort efter en muntlig förhandling där saken gällde assistansersättning efter att en klient fått avslag ifrån Försäkringskassan. Avslaget berodde på att klienten inte uppnådde gränsen på 20 timmar per vecka avseende grundläggande behov (enligt Försäkringskassans bedömning uppgick sökandes grundläggande behov till ca 14 timmar per vecka).

Vår klient yrkade på ett behov av kommunikation avseende 3 timmar om dagen. Försäkringskassan inledde den muntliga förhandlingen med att stå fast vid sin bedömning om att klientens behov av kommunikation inte krävde ingående kunskap och därför ej heller ska anses utgöra ett grundläggande behov. Efter att bevisning presenterats i form av vittnesförhör med klientens läkare, telefonsamtal med klienten spelats upp m.m. ändrade sig Försäkringskassan i den muntliga förhandlingens sista sekund och vitsordade att ingående kunskap visst krävs för att klienten ska kunna kommunicera, men att behovet bör kunna tillgodoses med 2 timmar per vecka. En slutsats man kan dra av denna vändning är att Försäkringskassan gjorde en hastig skönsmässig bedömning avseende sökandes hjälpbehov då man inte ansåg att man hade något annat val på grund av den omfattande bevisning som presenterats. En annan slutsats som kan dras är att Försäkringskassan dock var noga med att bedöma den uppskattade tiden så att kravet på 20 timmar grundläggande behov inte överskreds. Ett klassiskt fall där prestigen totalt överskuggar den utredningsplikt som myndigheten har enligt undertecknads mening.

Som ombud för klienten kändes det bra efter den muntliga förhandlingen eftersom Försäkringskassan ändå backade och vitsordade att klienten har ett grundläggande behov vid kommunikation (då det krävs ingående kunskap för att förstå klienten). Det kändes dock mindre bra när man läste den meddelade domen och insåg att förvaltningsrätten i Linköping totalt har missuppfattat vad som egentligen menas med kommunikation som kräver ingående kunskap.

Enligt förvaltningsrätten i Linköping ska man till synes dela upp sökandes kommunikation där en viss del anses vara grundläggande behov och en annan del anses vara ett övrigt behov. Enligt förvaltningsrätten tillhör kommunikation som har med myndighets- och sjukvårdskontakter att göra till den förra kategorin medan exempelvis småprat med anhöriga och vänner till den senare kategorin. Även kommunikation som rör integritetsnära samtalsområden hör enligt förvaltningsrätten i Linköping till de grundläggande behoven.

En självklar fråga som uppstår när man tar del av denna märkliga ståndpunkt är givetvis vilken rättskälla förvaltningsrätten i Linköping gör sin bedömning utifrån? Detta sätt att dela upp behovet framgår inte någonstans i varken lagtext eller förarbeten och så vitt vi på Assistansjuristerna vet har det heller inte gjorts enligt tidigare praxis. Det självklara svaret på den fråga blir därför är: ingenstans.

Förvaltningsrätten i Linköping har uppenbarligen valt att tillämpa lagen på ett helt eget sätt vilket inte kan ses som annat än anmärkningsvärt. I själva verket har lagstiftaren menat att hjälp vid kommunikation är ett grundläggande behov om det krävs ingående kunskap om: 1. Personen 2. funktionsnedsättningen som ger upphov till hjälpbehovet och 3. sättet personen kommunicerar på.

Är dessa rekvisit uppfyllda ska all kommunikation anses vara ett grundläggande behov. Det kan bara konstateras att det är väldigt tråkigt att förvaltningsrätten i Linköping inte är mer nyfikna på deras arbetsuppgifter än de faktiskt tar reda på vad lagen egentligen säger.

Johan
//jurist

Personer med olika funktionshinder får ofta uppleva ett minst sagt konstigt bemötande ibland. Jag läste nyligen en artikel som en personlig assistent hade skrivigt angående hur hon känner att folk reagerar när hon är ute med sin brukare. I det här fallet beskrev hon att när hennes brukare äter på en restaurang så kan folk bli besvärade och, det har till och med hänt att någon kommit fram och lagt en servett vid hen. Precis som för att markera att personen ifråga var besvärad av hur hennes brukare åt. Det här är så ovärdigt och lågt av personen ifråga.

Något annat som ofta händer det är att folk byter sida på gatan om en person med funktionshinder kommer. Då kan man ju tro att det är för att den som nu sitter i rullstol ska komma förbi. Men det är knappast det som är orsaken, många gånger kan det vara mycket plats ända sker detta. Det här är något som assistenten också beskriver i sin artikel. Hon menar också att vuxna gärna tystar sina barn om de har frågor istället för att svara på dem. Min egna erfarenhet är just detta, man tystar sina barn och drar iväg dom. Det som sker är att barnen blir ovettande om funktionshinder och ser detta som något konstigt som man inte ska tala om. Vilka är era erfarenheter? Skriv gärna på vår facebooksida, för vi vill gärna ta del av det.

//Niklas sekreterare

För ca tre år sedan ansöker en godman om personlig assistans för sin huvudman. Detta gjordes i februari 2014. Det hela skulle inte vara så konstigt, om det inte var för att man inte fick svar på två år. Nu kan man ju tro att det var ett enstaka misstag som ibland händer. Men tyvärr inte… Sedan sommaren 2015 är det den fjärde ansökan som tappas bort. Ärendet gick så långt att för två veckor sedan tog IVO=Inspektionen för vård och omsorg emot en lex sarah anmälan. Den kom från nämnden för personer med funktionsnedsättning som helt enkelt anmälde sig själva.

Nu kan man ju tycka att om nämnden hade gjort sitt jobb så hade man sluppit anmäla sig själva. En helt otrolig historia som lätt hade kunnat undvikas. Det hela uppmärksammades inte förrän mannen ifråga själv drog tillbaka sin ansökan, två år och tre månader efter att han lämnat in den för sin huvudmans räkning.

 

Ett annat fall var en vårdnadshavare som ansökt om korttidstillsyn för sitt barn i september 2015, tiden gick men man fick inget besked. I april 2016 hörde vårdnadshavaren av sig till nämnden för att höra vad som pågick. Med svaret att handläggaren helt glömt bort att skicka en beställning till utföraren och på så sätt hade ärendet fastnat. Det här är inte unikt för när nämnden blir tillfrågade så är det hela 3 ärenden sen sommaren 2015 som tappats bort.

Tappats bort hur kan man som kommunalnämnd tappa bort ärenden? Man tror knappt att det är sant. Nu ligger 2 hela ärenden hos IVO för utredning. Man ska undersöka om det finns ytterligare ärenden som måste utredas. Har ni blivit utsatta för något liknande? Kontakta oss på Assistansjuristerna så hjälper vi er.
Niklas
//sekreterare

Regeringens utredare av LSS säger i en intervju att antalet timmar som varje assistansberättigad får i framtiden kommer att minska. Detta trots de stora protester som varit under det gångna året. Hon har också farit med ännu större osanning vad det gäller kostnaderna för personlig assistans. Först har vi kunnat höra att det kostar 30 miljarder om året, men nu plötsligt säger hon att det koster det 70 miljarder om året.

Det här kan ju vem som helst förstå att man vinklar saker och ting så att det ska passa ens egna syften. Att regeringens speciella utredare i frågan skulle vara opartisk betvivlar jag starkt. Att hon kommer från KD ett parti som säger sig värna om assistansen, och har uttalat sig starkt emot regeringens besparingar. Det spelar tydligen ingen som helst roll. För tydligen är hon inte av samma åsikt som sina partikollegor.

Ett ytterligare slag mot personer med behov av assistans är att man nu ska se över anställningen av anhörigassistenter. Vad det betyder kan vi nog alla räkna ut. Man vill begränsa möjligheten för anhöriga att jobba som assistenter. Vilket är helt galet, då det är där den största tryggheten ligger för många med svåra funktionshinder. Niklas //sekreterare

På senare tid har HFD= Högsta förvaltningsdomstolen ställt till med lika mycket elände som regeringens hårdare assistanspolitik. Följande fall handlar om schablonbeloppet, alltså den summa som kommuner och Försäkringskassan betalar för varje beviljad assistanstimme. I vanliga fall kostar en assistanstimme 284 kr som är fastställt av regeringen. Men i det här aktuella fallet vill inte Höganäs kommun betala mer än 247kr per timme. För att inte gå in på för mycket på detaljer och krångla till saker så, kan jag säga att beslutet överklagades till Förvaltningsrätten som biföll överklagan med följande motivering:

”Ekonomiskt stöd för personlig assistans enligt LSS lämnas till skäliga kostnader. Någon i lag angiven summa eller något rekommenderat schablonbelopp finns inte för sådan ersättning. AA har valt att anlita en assistansanordnare för att få assistansen utförd och för detta betalar hon samma ersättning per timme som regeringen har fastställt som schablonbelopp för den statliga assistansersättningen. Denna ersättning utgör därmed den faktiska kostnaden för AAs personliga assistans. Eftersom kostnaden inte överstiger schablonbeloppet och det inte framkommit något som talar för en annan bedömning får den anses skälig. Det saknar då betydelse att AA inte har lämnat något underlag för att bedöma anordnarens kostnader.”

Kammarrätten kom att göra samma bedömning i det här fallet. Höganäs kommun som inte verkar ha några som helst skrupler överklagar till HFD. Då tror ju säkert alla och jag med att HFD skulle komma till samma slutsats som tidigare instanser. Men tyvärr har man en helt galen syn på saken. Man anser att kommunen bara har skyldighet att utge ersättning för verkliga kostnaderna för assistansen så vidare det anses som skäliga. Man struntar helt i att kommunen ska ha samma ersättningsskyldighet som Försäkringskassan.

 

Niklas //sekreterare

 

Nästa del av FUBs rapport handlar om bifall och avslag inom olika LSS insatser. Av 179 insatser som överklagats till Förvaltningsrätten så avslogs hela 143 st. Endast 36 fall blev ett bifall, det här är skrämmande siffror. Vi pratar om en avslagsfrekvens på hela 79,9 procent. Bara under den första perioden av 2016.

 

Om vi tar ett exempel som personlig assistans så har vi 25 bifall och hela 55 avslag. Mer en dubbelt så många avslag. Vad kan detta bero på? Hur som helst är rättsäkerheten hotad för personer med funktionshinder. En annan kategori med oroväckande siffror är bostad med särskild service där vi har en avslags procent med hela 95,5 procent. Sen har vi kontaktperson där avslags procenten ligger på 86,4 procent. Vi behöver alla vara oroliga när rättsväsendet ser ut så här. Det som är svårt att förstå är att förvaltningsdomstolarna kan vara så här. Den enskilde har inte mycket chans som det ser ut nu. Nästa gång handlar det om ärendet där den enskilde fått bifall, vilket är betydligt roligare läsning.

 

Niklas //sekreterare

Länsförbundet för barn och vuxna med utvecklingstörning har presenterat en ny rapport. Vilken jag kommer att blogga om denna vecka. Den första delen av rapporten handlar om insats och kommun. Så många som 171 domar bara mellan januari och april 2016 gällande LSS insatser. Rapporten vill visa på följande:

Vilka insatser som överklagats och i vilken omfattning Vilken/Vilka insatser avslås mest respektive minst Vilka kommuner är det som överklagar Slutligen är det någon eller några kommuner som utmärker sig mest vad det gäller antal överklagningar Av alla insatser som överklagats är personlig assistans i topp med 45,3 procent medan Råd och stöd har 0 procent och korttidsvistelse utanför det egna hemmet bara 0,5 procent. Att det är just personlig assistans som ligger i topp är inte så konstigt med tanke på senaste tidens hårdare bedömning av just den insatsen. Av 179 överklagande ärenden kom hela 84 från Stockholms Stadsdelar. Enskede är den stadsdelen med flest överklagande ärenden sedan kommer Spånga-Tensta för att följas av Skarpnäck, Skärholmen och Farsta. Nu har jag bara tagit personlig assistans, men siffrorna är skrämmande hur som helst. Detta är intressant med tanke på att tydligen spelar det roll var man bor, fast det inte ska göra det. Bedömningarna av dessa insatser ska vara lika över hela landet. Den totala listan för antalet överklagande fall toppas av Södertälje 13, Värmdö 13 och Enskede-Årsta som har hela 10 fall av 84. Andra stadsdelar som inte heller är särskilt bra är: Hässelby-Vällingby 8, Hägersten-Liljeholmen 8 samt Kungsholmen 8. Medan Södermalm tex bara har 2 fall.

 

Det här är en lite del av rapporten, mer kommer senare i veckan. God fortsättning Niklas //sekreterare

Äntligen får vi se en positiv dom som kan ha stor betydelse för bedömningen av det grundläggande behovet matsituation. För tidigare har det bara räknats som ett grundläggande behov om man inte kan föra maten till munnen på egen hand. Men nu har en 8-årig flicka fått rätt i Kammarrätten att intag av föda via sond i magen ska räknas som ett grundläggande behov, eftersom måltider enligt lag är ett grundläggande behov. Därför är också sondmatning en form av måltid som ska räknas in enligt kammarrätten.

Enligt en tidigare dom från Högsta Förvaltnings Domstolen så ska intag av föda med sond räkans som egenvård och inte ett grundläggande behov. Hur man nu kan anse att detta är helt obegripligt. Att äta så väl som att andas måste väl vara ett grundläggande behov om något. Tyvärr tycker inte Försäkringskassan att den här domen kan bli vägledande för gamla eller kommande beslut. Då detta först måste prövas i Högsta Förvaltnings Domstolen för att gälla som vägledning. Henrik Petren från RBU= Rörelsehindrade Barn och Ungdom är kritisk till Försäkringskassans uttalande om domen. Han menar att många fler kommer att bli drabbade om inte Försäkringskassan tar till sig Kammarrättens dom.

 

Niklas //sekreterare

Många personer med funktionshinder har en daglig verksamhet, där man får ett jobb och en meningsfull tillvaro. Om man flyttar vilket många människor gör, också personer med funktionshinder. Så skaffar man kanske ett nytt jobb eller en utbildning. För personer som har daglig verksamhet ser det lite annorlunda ut. Det finns en stor rädsla att förlora sin sysselsättning om man flyttar för att man inte vill stötta sig med kommunen. Man kan ju undra hur det är möjligt? Alla måste ju ha rätt till en vardag som är meningsfull och givande. Min egen erfarenhet är att kommunen ofta tycker att det är besvärligt att hjälpa till med att hitta sysselsättning till personer med funktionshinder.

Man tycker att det är enklast att personerna är sjukpensionärer. Att ha en sysselsättning eller ett jobb är oerhört viktigt för självförtroendet och självkänslan. Kan vara extra viktigt om man inte har något annat som man är bra på, eller har en stor vänkrets eller är involverad i en förening för att nämna några exempel. Att kunna delta i samhället och känna att man gör någon nytta är av stor vikt för alla människor skulle jag tro. Därför måste samhället bli bättre på att se möjligheter och inte svårigheter när det kommer till funktionshindrades möjligheter att komma in i arbetslivet, eller att få en sysselsättning. Niklas //sekreterare

I fredagskväll gick den årliga Svenska hjältar galan. På galan delas pris ut till personer som har utmärkt sig på olika sätt, först och främst genom hjältemodiga insatser på olika sätt. Vad har nu det här att göra med funktionshinder? Jo för på galan delades bl.a priset ut för årets eldsjäl. Årets eldsjäl blev Pär Johansson som var med och startade Glada Hudik teatern. För er som inte känner till Glada Hudik teatern så är det en teater, där skådespelarna har olika mentala funktionshinder.

För några år sedan så hörda jag Pär när han sommarpratade i radion, där man höra om hur han fick kämpa för att kunna starta teatern. Motstånd fanns både från myndigheter och från föräldrar. Ni tycker kanske att det är konstigt att föräldrarna inte ville att teatern skulle starta. Pär berättade att det fanns en stor rädsla att deras barn skulle förlöjligas på något sätt. Men Pär trodde hela tiden stenhårt på att det här skulle gå att genomföra. Mycket riktigt fick han rätt. På galan så fick han oerhört mycket beröm för sitt arbete både av skådespelare och andra. Det som jag tycke var bäst var att skådespelarna talade om hur mycket självförtroende dom har fått av att vara med på teatern. Så att Pär Johansson fick pris var nog inte en sekund försent.

Niklas //sekreterare