Alla som ansöker om personlig assistans blir snabbt varse om den stora ovissheten som man får gå igenom under en lång tid. Från det att ansökan kommer in till dess att Försäkringskassan alternativt kommunen, fattar ett beslut är lång. Den som söker om personlig assistans eller utökning av sin assistans får vänta flera månader på att få ett beslut. Hur lång en handläggningstid får vara när det kommer till personlig assistans finns inte reglerat.
Förvaltningsmyndigheterna ska på ett självständigt sätt, och under eget ansvar, genomföra handläggningen i de ärenden de är ansvariga för. Förvaltningslagens 7§ innehåller bestämmelser om allmänna krav på handläggning av ärenden på förvaltningsmyndigheter. Denna paragraf gäller handläggning där en enskild är part i ett ärende hos en myndighet. Förvaltningslagen har som mål att främja rättssäkerheten genom att garantera en snabb och effektiv handläggning vid förvaltningsmyndigheter i myndighetsutövning mot enskilda individer. Begreppet rättssäkerhet innefattar ett krav på förutsägbarhet för de enskilda i ärenden vid myndigheter.
Vad gäller handläggningstider uttalade konstitutionsutskottet sig på följande vis inför den nya förvaltningslagen (betänkande 1985/86:21);
”Detta är en central fråga för de enskilda människorna men även för myndigheterna. Om behandlingen i många ärenden drar ut på tiden skapas lätt stora ärendebalanser. Myndigheterna får då ägna en hel del tid åt att besvara förfrågningar om ärenden som väntar på ett avgörande. Inte sällan uppkommer dubbelarbete genom att ärendena måste läsas in av olika handläggare. Det är dock den enskilde som hårdast drabbad av att ärendehandläggningen drar ut på tiden. Att i ovisshet gå och vänta under lång tid på ett myndighetsbeslut som kanske gäller frågor som har avgörande betydelse för en persons ekonomi eller personliga förhållanden kan förorsaka otrygghet och personligt lidande, kanske också ekonomiska förluster. Det gäller här inte en ren servicefråga utan handlar i hög grad också om den enskilda människans rättssäkerhet”.
Här tycker jag att man fångar den centrala problematiken, dvs den stora otryggheten som uppstår för den enskilde. Ibland tror jag inte handläggare och beslutsfattare själva är medvetna om vilken situation de försätter den enskilde i när de drar ut på handläggningstiden. Att det inte finns någon yttre gräns för hur länge ett ärende kan pågå sätter ingen press på handläggarna, vilket är ett stort problem. Om det fanns tydliga riktlinjer gällande handläggningstiden som handläggarna ska följa, är jag övertygad om att det skulle ske en skyndsammare handläggning, utan för den skull att kvaliteten på utredningarna sjunker.
Jag har en klient som fick vänta i över ett år på att få ett beslut, trots att vi lämnat in intyg från läkare, arbetsterapeut, skolan, logoped, fritidsverksamheter och tandläkare. När beslutet väl kom var det på en sida och var ett avslag då kommunen inte tyckte att vår klient var berättigad till personlig assistans. Detta överklagade vi till Förvaltningsrätten som sände ärendet tillbaka till kommunen för att beräkna hur många timmar assistans som vår klient skulle beviljas. Kommunen överklagade men Kammarrätten beviljade ej prövningstillstånd. I nuläget väntar vi på att kommunen ska komma med ett nytt beslut. På grund av kommunens långa handläggning plus bristfälliga utredning har vår klient snart gått miste om 2 år av en insats som hon har rätt till. Detta exempel visar tydligt att bara för att det är en lång handläggningstid blir det inte utförliga utredningar.
Under mässan Leva och fungera som ägde rum i Göteborg tidigare i år ställde vi frågan om handläggningstider till Försäkringskassans representanter. De hade ingen klar gräns och menade på att om en gräns på exempelvis tre månader skulle sättas upp, skulle inget ärende handläggas snabbare än det, vilket alltså skulle få en dålig effekt. Av egen erfarenhet kan jag säga att ett ärende aldrig handläggs snabbare än tre månader, vare sig kommunen eller Försäkringskassan. Tre månader är dessutom relativt lång tid och jag är övertygad om att handläggare på såväl kommuner som Försäkringskassan skulle kunna färdigställa utförliga och genomarbetade utredningar på denna bestämda tid bara det fanns tydligare riktlinjer att arbeta efter.
LSS-lagens intentioner är att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för den som omfattas av lagens personkrets. Målet är att den funktionshindrade får möjlighet att leva som andra. Denna grundläggande rättighet kommer inskränks på grund av långa handläggningstider, vilket såklart är mycket allvarligt.
//Niklas
Jurist
