Författare: assistansbloggen.se

Det händer då och då att vi är med och hjälper en redan assistansberättigad klient att ansöka om tillfällig utökning från kommunen för att kunna genomföra en semesterresa. Det kan t.ex. bero på att det inte finns lika mycket hjälpmedel på semesterorten eller att terrängen är otillgänglig. Inte sällan får den enskilde avslag på sin ansökan från kommunen med hänvisning till att det går utöver goda levandsvillkor. Har man dessutom tidigare någon gång rest utomlands är det ännu svårare till bifall.
När en person söker om utökad assistans inför semesterresan så bedömer myndigheterna inte bara huruvida det faktiskt finns ett ökat behov under resan utan också om resan i sig måste göras för att uppnå goda levnadsvillkor. Myndigheter verkar mena att det ankommer på dem att bestämma om den enskilde ska få resa eller inte. Frågan är inte om det är goda levnadsvillkor att resa utomlands eller ej, frågan är om det behövs en tillfällig utökning p.g.a. att den enskilde kommer att befinna sig i ej anpassade miljöer under en viss tid. LSS har ett tydligt syfte; att ge personer med funktionsnedsättning möjlighet att leva sitt liv som andra. Dessa personer har rätt att behandlas som alla andra. Den enskilde har ofta sparat ihop pengar och finansierar resan själv. Denne vill likt andra personer i samma ålder som inte har någon funktionsnedsättning, kunna resa utomlands för sina egna pengar.

Målet för verksamheten enligt LSS och bestämmelserna i socialförsäkringsbalken är att människor med omfattande funktionshinder ska kunna skapa sig ett värdigt liv, så likt andra människors som möjligt och i gemenskap med andra människor. På så sätt främjas människors jämlikhet i levnadsvillkoren och fulla delaktighet i samhällslivet. Verksamheten ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmande och integritet.
(Socialutskottets betänkande 1992/93:SoU19 Stöd och service till vissa
funktionshindrade, s. 8)

Det märkliga är dock den bedömning som domstolen sedermera gör när den enskilde väljer att överklaga beslutet för att ha möjlighet att åka på semester. Då tar domstolen in samma rekvisitetet ”goda levnadsvillkor”, och domstolen lägger sig i huruvida den enskilde behöver åka på semester för att uppnå goda levnadsvillkor. Domstolen ska inte lägga sig i huruvida resan i sig är nödvändig för att uppnå goda levnadsvillkor eller inte utan ska endast avgöra frågan ”när den enskilde åker på semester, behöver den enskilde då utökning av den personliga assistansen för att uppnå goda levnadsvillkor”?
En person utan funktionshinder får aldrig den frågan, om man behöver åka på semestern för att uppnå goda levandsvillkor. Vill man åka så gör man bara det. Samma rättigheter måste kunna råda för personer med funktionshinder. Här måste en förändring av tankesättet till för att möjliggöra för personer med funktionsnedsättning att kunna få möjlighet att åka på utlandsresor.
//Niklas
Jurist

I en intervju den 22 oktober kunde man höra finansministern säga att assistansersättningen är ett av de områden som ska sparas på för att klara flyktingkrisen. Det blev naturligtvis stora protester inom brukarrörelsen.

Att på detta sätt ställa två i samhället utsatta grupper mot varandra är katastrof. Det måste finnas många områden som det kan sparas in på, där inte människors liv och självständighet kommer i kläm.

LSS är en rättighetslag och inget man kan spara in på. Tror inte att finansministern skulle vilja få rätten att kunna gå på toaletten och klä på sig indragen för att det kostar för mycket. Oerhört tragiskt att intentionerna med lagen aldrig kommer på tal utan bara den ökade kostnaden.

Så jag hoppas att finansministern och regeringen tänker en extra gång innan dem sparar in på assistansersättningen. För alla kan plötsligt bli i behov av assistans.

Niklas Pajuste
sekreterare