Lite då och då kan vi läsa olika artiklar om den personliga assistansen och i en av dessa så står det om Åsa Regnér som är barn, äldre och jämställdhetsminister. Hon vill skära ner på kostnaderna gällande personlig assistans. 1994 infördes den personliga assistansen och idag är det ca 16 000 människor som fått ett lite drägligare liv på grund av detta. Men trots att det är en rättighetslag så blir vi ständigt påminda om att det alldeles för mycket pengar. Nu har regeringen även tillsatt en utredning för att kunna minska kostnaderna och bli av med fusket som finns även i denna bransch dock ej så stort som i många andra branscher men det skrivs väldigt mycket om det när det händer.
Åsa Regnér påstår att det inte handlar om försämrad kvalitet men hur menar hon då? Eftersom assistansersättningen går till framför allt löner så drabbar det visst kvaliteten om schablonbeloppet inte ens täcker den årliga löneökningen. Detta i sin tur gör att det blir svårare att få externa assistenter så då måste nära och kära alltid finnas till hand för att det ska fungera. Är det så här det ska vara?
Ulrika Berntsen
Regionchef i Syd
