Välkommen tillbaka till påsk!

hemavansol

Det har varit en ovanligt varm sportlovsvecka, varm på fler än ett sätt.

Milt väder, runt nollstrecket, men också mycket värme och gemenskap här på SMU-gården och i vår egen grupp.

hemavan9

Stämningen har varit familjär och mycket tillåtande, här blandas elever med gäster och personal som fixar och ordnar allt vi behöver från skoterpulkor till skattkistor.

Härom kvällen hade ett glatt gäng samlats till stickcafé i matsalen, och det kändes minst sagt som en riktig mysfaktor till fikat.

Vi har varit ett glatt och härligt gäng, alla barnen har hittat nya kompisar och njutit av skidskolan, om än med lite träningsvärk i benen.

hemavan7

I går passade vi på att ta en skotertur upp på fjället för att njuta av utsikten och smarriga våfflor i Viterskalsstugan, kvällen avslutades med femkamp i snödrivorna där det mest populära var att göra snögubbar av föräldrarna.

hemavan8

Idag tackar vi för oss och åker hem var och en till sitt. Under vecka 16, påsklovsveckan, reser vi hit på skidresa igen.

Välkommen att följa med du också, på återseende SMU-gården och Hemavan!

Hälsningar Agnetha

Full fart i fjällen!

hemavan4

Fjälluft är stärkande, men vissa dagar är mer intensiva än andra.

Idag började vi storstilat med utförsåkning och skidskola, sedan blev det fiske direkt efter lunch.

Det milda vädret håller i sig här uppe i Hemavan, och lagom till fisketuren började det regna. Små, ihärdiga droppar som gör snön så där extra tung.

hemavan5

Men vad gör det, när man väl kommit sig ut, borrat sina hål isen, elden är tänd , kaffekitteln puttrar och hoppet i pulkabacken äntligen är färdigbyggt?

Då trivs man ändå.

 

hemavan6

Full fart framåt kan vi säga, och fast fångsten uteblev så fick vi färsk röding till middag. Inte vår förtjänst alltså, utan en tröst från vår snälla husmor.

Kan ni tänka er att just idag är Hemavans simhall så full av badgäster, att man får köa för att komma sig in?

En person ut, en person in, man kan tro att vi är på ett populärt hak i Stockholms nattliv och inte i fjällen en tisdag eftermiddag. Men vi gillade läget och kom tillbaka lite senare, och då fanns det gott om plats att bada!

Tillbaka i kvällningen satte vi fart på gänget igen, skattjakt på tre plan, ut och in ur rummen snodde vi som en lång ringlande människoorm, och se till slut hittade vi den, skatten alltså.

Om någon gillade den?

Mmm, skulle tro det.

Hälsningar Agnetha

Snygga svängar & en uppstoppad björn

hemavan1

Första dagen i skidbacken var lyckosam för de allra flesta.

3

Flera av oss var nybörjare i backen, men med duktiga instruktörer gick det mesta utmärkt.

För Amanda, 14 år och nybörjare, gick det extra bra.

-Det här är det roligaste jag gjort i hela mitt liv, jag körde slut på grabbarna, sa hon nöjt efter att ha svängt sig elegant i den röda pisten.

5

Även de allra yngsta stod på skidor, och i repliften sprang regionchef Rose-Marie upp och ner, vem behöver träna på gym?

Men måndagen innehöll mycket mer än skidåkning. Vera och Herman kom på besök och guidade oss runt i Hemavans Naturum, där man kan se såväl uppstoppade björnar som lodjur, och få veta en massa om traktens alla djur.

1

Bland djuren på Naturum dök Vera och Herman upp till alla barns förtjusning.

 

Efter husmors goda middag blev det pulkaåkning för vissa i lilla skidbacken, medans våra duktiga ungdomar satte fart och ordnade en fest i brasrummet.

Storbildsfilm, läskbar och spelhörna, sedan satt vi där med våra popcornburkar och njöt. Hoppborgen som gått varm under aftonen fick vila, istället satsade tjejerna på danslek och killarna på bastu och när partyt var över orkade vi inte annat än hoppa i säng.

I morgon är en ny dag, med nya möjligheter, som en av papporna uttryckte det när hans dottern tjutit sig upp och ner i skidbacken,

Hälsningar Agnetha

 

Mot Hemavan i strålande sol!

fjall_are

Så var vi då på väg norrut efter en tidig morgon och med fullpackad bil där slalomskidor trängs med hoppborg och varma ytterkläder. Längs Blå vägen rullar vi på i god marschfart, och en bit framför susar regionchef Rose-Marie med sin röda skoter på släp.

fonster

Det är en strålande vacker och lagom kall marsmorgon, minus 10 grader och det är mest nyfikna älgar och oberörda renar som kantar vår väg.

När jag var liten skaldade min farmor om Blå vägen så vackert att hon vann en Norgeresa:

”Från kust till kust, från land till land, går Blå Vägen som ett pärleband”

Och visst hade hon rätt, Blå Vägen är en vacker sträcka även vintertid, och kanske hjälper det till att vi har fem härliga skiddagar i Hemavanfjällen att se fram emot?

-Nu kommer jag, säger dottern belåtet till sin finklädda Barbiedocka, för naturligtvis ska hon med till fjällen. Lite olämpligt klädd kan jag tycka, i liten topp och lårhöga stövlar, men är man gjord av det rätta virket, plast vill säga, så klarar man det mesta.

Sonen hänger över sitt nya spel i ett hörn av bilen och är helt förlorad för omvärlden.  Han lyssnar förstås till musik samtidigt i sin lurar, och emellanåt utbrister han ”epic” och vem som helst kan förstå att inte är det utsikten han tjusas av.

Själv njuter jag av en latte framför datorn och tycker att mobil uppkoppling är ett fantastiskt påfund, hur gjorde vi förr, innan vi var så multimediala?

-Vi glömde termosen, säger maken lakoniskt och mina funderingar kring tidsandan får ett abrupt slut.

Från och med nu kommer det mesta att handla om mer jordnära ting som yllesockor, knixiga svängar och varma underställ.

backe

Tillsammans med den friska fjälluften och alla härlig deltagare på vår resa, så kommer det att bli ett reningsbad för kropp och knopp, det är jag helt övertygad om.

På återseende i morgon;

Hälsningar Agnetha

Gemenskap på Stockholmskontoret

Här kommer en hälsning från Stockholm från Alla hjärtans dag. Kunder och assistenter träffades på kontoret för att fika, pyssla och umgås tillsammans. Det är alltid lika trevligt att träffas. Jag blir så imponerad av all kreativitet! Tack för att ni kom!

alla1
Vi kalasade på tårta, smörgåstårta, godis och läsk

alla2
Självklart hjälptes alla åt att göra en egen VH tårta. Det blev choklad, banan, strösel, rån, gelehjärtan och grädd fyllning. Mycket kärlek och omsorg . Mums!

alla3
Efter vårt goda tårtbak, så satt vi igång med att designa våra egna  ”Alla Hjärtans Askar”.  Dessa kan man fylla med pärlor eller ett hemligt meddelande. Vi målade även tavelramar och hjärtan i alla dess former.

Hjärtekramar från Stockholmskontoret och Jill!

Ett lyft för redan duktiga assistenter

skoter

VH assistans har under många år arbetat aktivt för att höja statusen på yrket personlig assistent, då vi tycker att det är ett kvalificerat arbete som kräver sin kvinna eller man, och rätt person på rätt arbetsplats.

Värdegrundsfrågor, integritet, kunskap, personlighet, framtoning, konflikthantering, arbetsmiljö, yrket inrymmer många olika delar och aspekter, inte sällan arbetar man i någons privata hem och i familj, med allt vad det innebär av hänsynstaganden och rollfördelning.

Ett sätt att höja yrkesstatusen är för oss att höja kunskapsnivån, och därför satsar vi alltid mycket på utbildningar och föreläsningar i våra olika regioner.

Om några veckor kommer vi här i norr att genomföra något som vi kallat för kunskapslyftet för våra assistenter, där tanken är att vi erbjuder ett smörgåsbord av olika kortare utbildningar, där man själv kan välja att delta endast under vissa delar, eller vara med på samtliga.  På så sätt blir det enkelt för den enskilde assistenten att komplettera sin utbildning, eller för nyanställda att få en kunskapsbas på en gång.

renskinn

I mitt förra blogginlägg lovade jag också att berätta om våra skidresor i regionen, då vi åker till skidcentrumet Hemavan två gånger i vår, under vecka 10 och vecka 16, som här uppe är sport- och påsklovstider.

Hemavan är norra Sveriges största skidort, med egen flygplats och bra kommunikationer, exempelvis tar bussturen Lapplandspilen resenärer från Stockholm upp till Hemavan flera gånger  veckan.

Vi kommer att bo centralt och anpassat på SMU-gården med helpension, och vi kommer förstås att åka utför, med oss i bagaget har vi skidhjälpmedel och på plats väntar skidinstruktörer för de som vill gå i skidskola.

Men vi tänker göra mycket mer än så, fisketurer, skotersafari, bad, tävlingar och utomhusliv – på kvällarna kopplar vi av i stugvärmen och umgås. Vi träffar nya människor, knyter kanske vänskapsband för livet, njuter av gemenskap och många timmars friluftsliv.

Under påskveckan blir det extra kul, med äggjakt och annat bus i snön. Vi hoppas förstås på fint väder och vi som heller latar oss än susar fram i pisten, ser fram emot att sola på ett renskinn i första bästa snödriva.

Välkommen att hänga med oss till Hemavan, man behöver inte var kund hos VH assistans för att delta!

Och vill ni veta mera eller anmäla er till någon av fjällresorna till Hemavan, så ring Rose-Marie på 0950-170 29.

Hälsningar Agnetha

Gott och blandat

gott

Gott och blandat

 

 

Bland det roligaste i mitt jobb tycker jag mötet med människor är, unga, gamla och alla däremellan. Det allra bästa och trivsammaste att mötas är under våra aktiviteter och resor.

dumle

Jag går alltid hem upplyft och berikad från våra träffar och tänker på hur mycket samvaro och kontakten med nya människor betyder, egentligen.

Alltid lär jag mig något nytt, alltid får jag höra minst en spännande levnadshistoria eller en fängslande reseberättelse, alltid möter jag någon som jag sedan tänker på med extra värme.

De allra flesta människor är lätta att tycka om, och även om vi alla är olika så kan vi både glädjas, förskräckas och kanske också ibland sörja tillsammans.

gelehallon

Nu ligger en vår fylld av aktiviteter framför oss i våra regioner. Här uppe i norr har vi bland mycket annat satsat på en föreläsningsserie under våren med aktuella ämnen och spännande föreläsare, och varje kväll avslutas med något extra.

Först ut var en resekväll med provning av kaffe från världens hörn, läs mer om det i ett tidigare blogginlägg.

Om ett par veckor blir det föreläsning om personlig assistans, om hur man kan anpassa sin assistans, om rättigheter, om hur man gör när man vill arbeta med sitt eget barn, och mycket annat.  Innan vi går hem ska vi få lära oss laga sushi, intressant.

chokladrussin

Men vi satsar också på utbildningar för vår fina personal, alla fantastiska personliga assistenter som utför sitt jobb på bästa sätt, året om. Här i norr ska vi få ett kunskapslyft, men om det och om vår fjällresa tänker jag berätta nästa gång.

Jag hoppas vi ses på en aktivitet nära dig!

Resfeber och kaffeprovning

kaffe

Igår började VH assistans serie av föreläsningar på Umeåkontoret under namnet ”Vår i luften”. Först ut var vår rese- och eventansvariga medarbetare från Stockholm, Caroline, som pratade om årets kommande resor. Jag fick i alla fall ett sug i magen att få ge mig iväg till alla resmål – Dubai, Mallorca och Gran Canaria bara för att nämna några. Inte blir det bättre av Umeåvädret som retas med några ynka plusgrader som troligtvis kommer förvandlas till minus 10 så snart som imorgon. Är du intresserad av någon av våra resor? Kontakta Caroline på 08-679 99 29.

vattenskidor

Efter den mycket intressanta föreläsningen hade vi besök av Costassom hade med sig en uppsjö av olika spännande kaffesorter vi fick prova på. Min favorit var Hacienda La Esmeralda från Panama.

kaffe2

Ha det bra tills nästa gång!

/Didrik

Jämlikhet för alla – del 2

Försäkringskassan vänder ut och in på sig för att garantera största möjliga objektivitet och likformighet i rättstillämpningen. Man utvecklar behovsbedömningsinstrument och metodstöd i den egna Vägledningen, som är höjd över all lag och praxis, där det anges hur handläggaren ska tänka och agera i alla lägen. Viktigt är dock att handläggaren, som inte är juridiskt bildad, inte glömmer att göra enegen bedömning av det uppgivna hjälpbehovet mot bakgrund av en lika omfattande och spretande praxis. Vad tycker du? Hur bedömerdu det uppgivna hjälpbehovet? Vilken bevisning bedömer du att dubehöver för att bedöma hjälpbehovet? Handläggaren agerar i princip ensam, och presenterar slutligen sitt förslag till beslut inför den alltmer hemliga beslutsfattaren. Beslutsfattaren fick man tidigare träffa, i ett sammanträdesrum där nämnden samlades för att besluta i just ditt ärende. Så är det fortfarande i kommunerna. Konspirationerna skenar när man betänker hur det kan gå till numera.

Vid ett hembesök i veckan fick jag återigen höra, det jag så ofta får höra, att ”det är inte jag som fattar beslut, jag inhämtar bara information och sammanställer det till beslutsfattaren”. Att kunna säga vid hembesöket, att beslutsfattaren är den som slutligen skriver under beslutet, måste innebära en lättnad för samvetet. Liksom för beslutsfattaren, som sätter sig med förslaget och konstaterar att man ju bara har detta att gå på, och det som inte handläggaren valt att presentera för mig kan ju inte vara värt att veta. Det blir som en cykel av samvetsrensning.

Tätt följt av detta kom den nya klassikern: ”numera räknar man jag, tyvärr får jag väl säga, bara aktiv tid för praktiskt hjälpbehov, det är den information jag fått i ett IM”. Ett IM är ett internt meddelande. Försäkringskassan skickar ofta ut interna meddelanden till handläggaren för att ge vägledning i hur man ska bedöma olika saker. Dessa IM skapar en praxis inom Försäkringskassan. Ibland kommer sig ett IM av nya signaler i domstolspraxis eller bland politiska beslut, men ibland tycks de komma sig av sig själva, och utifrån hur man inom Försäkringskassan bestämmer sig för att saker ska tolkas. Jag ser en fara i dessa IM, och att handläggaren är villigare att tala om ett IM, än om ett nytt Regeringsrättsavgörande eller vad som angivits i en proposition. ”Vi vet ju inte ännu hur vi ställer oss till Regeringsrättens uttalande, vi avvaktar vad som står i kommande IM angående detta.”

Jag upplever det som att Försäkringskassan arbetar med ett dubbeleggat svärd. En sidan är vetenskaplig in absurdum – där vardagen styckas upp i sekunder och aktiviteter, andra sidan är fullständigt godtycklig, där tycke och tillit spelar den avgörande rollen. För mig är detta ohållbart, utifrån rådande konventioner och lagstiftning. Samt även med hänvisning till rådande förvaltningsprinciper och rättskällelära. Vi har lite kvar att göra.

/Jessica

Jämlikhet för alla – del1

Som nationell jurist ser jag som ni vet mycket som får mig att tänka på hur det egentligen står till med jämlikheten i Sverige. På juridiska kallas det likformighet i rättstillämpningen och det tas om rätt till en objektiv bedömning. I verkligheten märker man dock snabbt att jämlikhet, likformighet och objektivitet är begrepp som är mer eller mindre fridlysta, så ovanliga som de tycks vara.

Det görs skillnad på fina och fula funktionhinder. Exempelvis har vi märkt att det finns liten kunskap om och lite hjälp att få som vuxen person med Down´s syndrom. Inom vuxenhabiliteringen ser man sällan dessa personer, då de ”så ofta hamnar på olika boenden” och då hänvisas till kommunala habiliteringen. Inom den kommunala habiliteringen lägger man å sin sida inte ned resurser på att utreda den egentliga funktionsförmågan, psykiska välmåendet och utvecklingsmöjligheterna.

Det är även besvärligt att anföra att man lider av någon diagnos inom det neuropsykiatriska spektrat. Du är ju då kanske motoriskt högfungerande, behöver inte alls rullstol och kan spela avancerade datorspel. Det finns ingen plats i LSS för dig. Att man då tydligt kan peka på både förarbeten och rättspraxis – som skriker motsatsen – spelar ingen roll. Autism är inget funktionshinder, det är mest resultat av för mycket socker och dålig uppfostran.

Trafikskador är luriga. De går ju sällan att i detalj utreda. Det kan vara svårt att säga vilken kota som trycker på vilken nerv och vad som orsakar just det symptomet eller vad utvecklingen kan tänkas bli. Dessa begränsningar beror på att vi inte kommit därhän i vår vetenskapliga forskning. Men ändock fick jag i dagarna motta besked om indragen assistansersättning p g a att personen plötsligt inte längre ansågs ha ett varaktigt funktionshinder, inte heller ansågs hon färdigbehandlad och de exakta orsakerna till de påstådda problemen sägs nu vara luddiga. Bristande bevisning om frågor som omöjligen kan bevisas.

Även geografiskt gäller det att tänka till innan man föder ett funktionshindrat barn eller själv drabbas av ett funktionshinder. Det är helt klart en fördel att bo i Stockholm. Du bör helt undvika södra och västra Sverige, där inte ens den mest uppenbart funktionshindrade har en chans mot vissa lokalkontor och handläggare. Även i domstol hamnar du där i underläge.

Försäkringskassan talar om behovsbedömningsinstrument för att säkerställa att inte olika handläggare gör olika bedömningar. Problemet ligger dock inte i vilket material man tar med sig till hembesöket, vilket förhörsdokument eller frågeformulär du använder dig av. Problemet ligger i vilken människosyn man har med sig in på ett möte med en person med ett omfattande funktionshinder. ”Tror” du inte på whiplashskador eller Aspergers syndrom, eller anser du att personer med Down´s syndrom är ”gulliga” så kommer det att vara avgörande för hur du handlägger ärendet. Anser du att assistans är till endast för svenskfödda? Eller bara för personer utan egna ekonomiska medel och som inte har det för fint hemma? Anser du att assistans endast bör utföras av externa personer och inte av anhöriga? Tror du att 30 % av de som idag är assistansberättigade ”fuskar”? Saknar du helt egen erfarenhet av CP-skador och beskriver de habiliteringsinsatser med träning och stretchning som ordineras av flertalet experter som ”en önskelista”? Gör du skillnad på tvångsskadebeteenden där man slår sig hårt över axeln och där man slår sig över bröstet och tycker att endast det senare är värt att förhindra? Kan du inte se anledningen till varför en utvecklingsstörd pojke skulle behöva kommunicera med personer utanför skolan och familjen? Är du tävlingsinriktad och stridslysten som person snarare än objektiv och balanserad?

Då bör du som handläggare, kommunal personal inom skola, habilitering och boende eller som rådman i domstol, byta arbete. Att arbeta med dessa frågor, och besluta om dessa insatser för personer för vilka det får oerhört långtgående konsekvenser, är ett enormt ansvar och kräver yttersta professionalitet och kompetens inom ALLA möjliga diagnoser och funktionshinder.

Vi arbetar vidare med att garantera största möjliga rättvisa och framförallt jämlikhet för våra brukare. Och jag vill apropå det, passa på att meddela att jag nu har fått en ny kollega. Hon heter Sara Rittenberg och är utbildad socionom. Sara har sitt säte i Malmö, är ursprungligen från Umeå, och kommer liksom jag finnas överallt i landet. Vår tanke är att hon ska hantera ansökningsprocesser för att möjliggöra för mig att fokusera mer på domstolsprocesser. Som socionom hoppas vi på att kommunikationen i ansökningsskedet förbättras, då det har visat sig att många handläggare uppfattar det som ”aggressivt” att skicka en jurist i första skedet. Vidare har Sara en massa kunskap om vad psykiatri och habilitering, etc. sysslar med och kommer snart att bli en mästare på mitt favoritområde – nämligen medicinska intyg!

Vi hörs snart igen!

Jessica