Inlägg

Publicerat

Klientmöte och ändring av beslut

För några veckor sedan fick jag kontakt med en ny klient som behövde hjälp i ett ärende med Försäkringskassan. Efter kontakt med vårdnadshavarna för klient fick jag lite mer information om ärendet och någon vecka därefter möttes vi för ett klientmöte.

Fallet var så att en flicka som befinner sig i tonårsåldern har tidigare haft ett beslut från Försäkringskassan med i genomsnitt 70 timmar assistans i veckan. Helt plötsligt så beslutar Försäkringskassan att ompröva det beslutet (dvs. inte vid tvåårsomprövningen) och kommer fram till att det ska ändras genom att det ska minskas med i genomsnitt 55 timmar per vecka. Klientens vårdnadshavare blir självklart chockade när det får reda på detta eftersom de inte förstår varför denna ändring har skett. De hade inte heller blivit kommunicerad ändringen från Försäkringskassan utan det upptäcktes först i samband med att de fick mindre assistansersättning utbetalt. Det var efter detta som jag fick kontakt med klienten och hennes vårdnadshavare. Vi pratade igenom ändringen som hade skett och konstaterade att det var väldigt märkligt. De var väldigt orolig med tanke på att flickan verkligen behöver sin assistans.
Efter det här så försökte jag få kontakt med berörd handläggare på Försäkringskassan som dessvärre hade slutat, men jag blev hänvisade till en annan handläggare istället. Vi förde en dialog gällande beslutet som hade tagits och på vilka grunder det var gjort. Hon förklarade att det handlade om att flickan hade blivit beviljad korttidsboende av kommun ett visst antal dygn per år, och man kan inte få dubbla insatser (dvs. både kortidsboende och assistansersättning). Det är självklart kan ha dubbla insatser, men så var inte fallet här. Flickan hade visserligen blivit beviljad boende från kommunen, men hon hade inte fått någon plats på ett sådant boende. Vilket innebar att Försäkringskassan fattade ett beslut på felaktiga grunder eftersom hon därmed inte har dubbla insatser. Försäkringskassan hade alltså dragit bort timmar för något som i själva verket inte hade. Vilket jag också påpekade för handläggaren. Hon svarade att hon måste kolla igenom det och att det verkade som att de hade skett ett missförstånd.
I veckan så hade jag som sagt ett klientmöte med en av vårdnadshavarna när där jag förklarade situationen och att Försäkringskassan hade tagit beslutet på felaktigt antagna grunder. Hon blev väldigt glad och hoppades att beslutet skulle kunna ändras eftersom en indragning av tid hade betytt att klienten inte skulle kunna leva sitt liv som andra tonåringar utan funktionshinder. Bl.a. skulle det innebära att hon skulle få stå över mycket fritidsaktiviteter på dagarna och framförallt inför kommande sommarlov. Det innebär också att föräldrarna måste ställa upp som assistenter utan lön, eftersom hon annars inte skulle kunna ha någon hjälp i hennes daglig livsföring. Det i sin tur påverkar resterande familjemedlemmar eftersom t.ex. syskon inte kan få den tid de behöver från en förälder. Ja det är verkligen mycket som händer när timmar dras in, en hel familjs liv ställs på sin spets. För en klient som befinner sig i tonåren är det dessutom kanske inte alltid så roligt att ha sina föräldrar med sig överallt utanför hemmet, det är ju i den åldern som man vill prova på att vara självständig.
Väl tillbaka på kontoret följande dag får jag goda nyheter då det dimper ner ett brev från Försäkringskassan. Brevet innehållet ett nytt beslut där de ändrar det tidigare felaktigt fattade beslutet!! Jag blev så glad när jag fick ringa och berätta detta för klienten och föräldrarna!.
Ibland går det att lösa saker och ting på ett enkelt sätt via dialog, vilket känns otroligt skönt! Dock så kan man undrar hur många gånger det sker sådana här felaktiga beslut (för det måste ju hända pga. mänsklig faktor) men att de ersättningsberättigade väljer att inte göra något åt det, kanske för att de inte har orken att ta tag i processen om rätten till assistans igen, eller för att de tror att om det står så i beslutet så är det väl det som gäller? För hade inte vi påpekat detta så hade nog aldrig Försäkringskassan märkt att det var felaktigt från första början.
Publicerat

Hässleholmförsöket- Utredning om fusk?

I dessa artiklar från HD-Sydsvenskan den 3:e och 4:e maj kan vi läsa om det så kallade Hässleholmsförsöket.

Hemligt vårdprojekt ska avslöja simultanter

CP-skadad fuksutreddes i Hässleholmsförsöket

I artikeln från den 4 maj framkommer det att den 11 september 2014, träffas försäkringsmedicinska experter från hela Europa för att utbyta erfarenheter gällande personer som genom att överdriva eller fejka ett funktionshinder för att försöka lura till sig ersättning, så kallad ”simulering”. Det var vid detta sammanträde som Hässleholmsförsöket började uppdagas.

En av föredragshållarna, som är VD på Malmöbaserade Beteendemedicinskt center, Bemce, förklarar mer ingående om ”simulering” och vad som han upptäckt under undersökningar som genomförts. Han berättar att de undersökt 400 fall, där de använt en utarbetad checklista för att upptäcka dessa fuskare. Checklistan har även reviderats i efterhand som arbetet har fortskridit. Han påpekar vidare att Sverige länge har blundat för problemet med ”simulering” och därför har det tidigare knappt framtagits några tester, formulär eller checklistor för att upptäcka fenomenet. När föredragshållaren får frågan om var dessa metoder har beprövats så ”dubbelkollar” han med en man i publiken om de kan berättat om  ”testet i Skåne”. Efter detta berättas att den som ska utredas på uppdrag av Försäkringskassan läggs in ett dygn på ett sjukhus i Skåne där den inlagde får träffa olika specialister, så som arbetsterapeut, sjukgymnast, läkare och en psykolog.  Dessvärre vet in försäkringstagaren om att denne observeras mellan dessa utredningstillfällen. Detta för att de anser att personer beteer sig annorlunda när de inte är medvetna om att de observeras. I efterhand när HD-Sydsvenskan kontaktar honom vill föredragshållaren inte bekräfta att detta stämmer, eller att han har pratat om detta på föreläsningen. Han nekar även att han har deltagit i ”Projekt Skåne”.

HD-Sydsvenskans granskning visar att det finns ett pilotprojekt som genomförs på Hässleholms sjukhus med hjälp av föreläsaren och hans kollegor på Bemce. Vilket stardade med att förra regeringen gav Försäkringskassan i uppdrag att redovisa åtgärder för bättre kontroll och mer rättsäker hantering av assistansutredningarna. Ett av syftet med uppdragen var att klargöra om de utredningar som Försäkringskassan gör nu är tillräckliga som underlag för att de ska kunna besluta om hjälpbehovet. Det efterfrågades även förslag ”som leder till att försäkringsmedicinska utredningar blir möjliga”.
avpixlöat

Fall från verkligheten

I artikeln från HD-sydsvenskan den 5 maj kan vi läsa om CP-skadade Ahmed Baticha som var en av dem som blev observerad i det så kallade Hässleholmsförsöket. Ahmeds CP-skada påverkar hans muskelkontroll vilket gör att han behöver hjälp med det mesta i sin dagliga livsföring. Försäkringskassan kom fram till att hans behov uppgick till 18 timmar och 22 minuter, vilket innebar att det saknades 1 timme och 38 minuter för att han skulle ha rätt till assistans.

Ahmed blev därefter kallad till Hässleholmssjukhus, där han skulle få träffa läkare, sjukgymnast och arbetsterapeut under 27 timmar. Då han tidigare gjort liknande utredningar hos andra läkare och arbetsterapeuter osv. tyckte han att det var märkligt att han blev kallad till detta, men tänkte att de kanske inte litade på varandra. Under dessa 27 timmar vet han alltså inte om att han deltar i ett pilotprojekt som har för avsikt att utreda om deltagarna simulerar eller kraftigt överdriver sina symptom för att kunna ta del av olika socialförsäkringar. Han vet alltså inte att han också observeras mellan utredningar från arbetsterapeuter, läkare osv.

….

Detta gör en så arg när man läser om sånt här, när är det nog? Visst att det har skett assistansbedrägerier i Sverige, tråkigt nog går det utöver alla som verkligen är i behov av personlig assistans. De som är i behov av personlig assistans är betydligt betydligt fler till antalet än de få bedrägeriförsök som har skett. Dock har dessa fåtal försök uppmärksammats stort i media. Jag håller absolut med om att de som inte har rätt till personlig assistans inte heller ska beviljas det, men utredningar om detta ska dock inte drabba den enskilde som har ett behov.

Försäkringskassan har själv lämnat en kommentar med anledning av Sydsvenskans artiklar den 3 och 4 maj 2015. Den kan läsas här. De förklarar att det så kallade ”Hässleholmsförsöket” handlade om att en teambaserad utredning har efterfrågats, och att det behövs kompletta underlag för att fatta rättsäkra beslut med hög kvalitet, syftet var inte att bedöma om individer missbrukar försäkringen.

Även om de inte uttryckligen skriver att det handlar om att utreda fusk, så innebär det indirekt det. Eftersom detta försök innebär att man inte litar på de tidigare intyg som försäkringstagare har lämnat in för att styrka sin rätt till t.ex. assistans. Allting som de hittills har gjort är helt plötsligt inte tillräckligt för att göra en rättsäker bedömning. Det enda som fattas är alltså en observation där man verkligen kan se om det som tidigare har lämnats in stämmer, en hemlig observation dessutom

. Hur ska den enskilde om läkare, arbetsterapeuter osv. kommer fram till att vad de har observerat under dessa 27 timmar inte motsvara de behov som den enskilde har ansökt, kunna bevisa de behov som denne har? Vilket väger tyngst, intyg och behovsbeskrivning över den hjälp som behövs som den enskilde själv har lämnat in, eller observation som har vidtagits av Försäkringskassan? Det är nog ganska lätt att svara på detta, den enskilde får nog ganska svårt att motbevisa det som framkommer under dessa 27 timmar, och vari ligger rättsäkerheten i det?

Man kan fråga sig hur mycket ska personer med funktionsnedsättningar behöva genomgå för att få rätt till personlig assistans, något som de har rätt till för att kunna leva ett självständigt och framförallt värdigt liv? Vari ligger värdigheten i detta egentligen?

//Liselotte
Assistansjuristerna

Publicerat

Utvecklingen av LSS

I Kalibers program på Sveriges radio LSS – frihetsreformen där funktionshindrade blir Svarte Petter är ett intressant inslag om hur tillämpningen av LSS har utvecklats till att människor i behov av hjälp bollas mellan olika myndigheter.

I programmet uppkommer det många intressanta aspekter gällande rätten till personlig assistans. Vi får bl.a. höra om Jonas som har en CP-skada gör honom rullstolsburen och han har begränsad styrka i armarna och svårt med finmotoriken i fingrarna och han behöver hjälp över hela dagen. När lagen om LSS trädde i kraft 1993 så fick den stor betydelse för honom. Den gjorde det möjligt för honom att leva ett liv precis som för alla andra. Precis som det ska vara, och som också är huvudsyftet bakom lagen. Dock har det skett en förändring av tillämpningen av lagen mot slutet av 2000-talet, vilket har medfört att syftet att kunna leva sitt liv som alla andra, har hamnat i skym undan. Det har blivit allt fler avslag vid omprövningar av personlig assistans och assistansersättning, och även allt fler avslag vid nyansökningar. Här kan det läsas om statistiken kring avslagen. Så som jag har skrivit om förut i inlägget ”allt fler avslag” så har domen RÅ 2009 ref. 57 och tolkningen av denna stor betydelse i detta. Domen gällde en person som kunde äta själv, men behövde hjälp med att laga och duka fram maten och i bland också skära den på tallriken. Domstolen ansåg då att grundläggande behov handlar om den del av hjälpen som är privat eller känslig för den personliga integriteten, och kom därför fram till att mannens behov av hjälp med maten inte skulle räknas som ett grundläggande behov. I Försäkringskassans vägledning till hur handläggarna ska tolka och tillämpa lagen har de dragit många strikta slutsatser om vad som anses utgöra grundläggande behov. Här nedan är några exempel:

Att föra maten till munnen är ett grundläggande behov, att laga mat, duka fram eller hälla upp dryck i glaset är det inte. 
Att gå på toaletten, tvätta sig, raka sig eller sminka sig är grundläggande behov. Men att ta sig till toaletten behöver inte vara ett grundläggande behov. 
Att ta på sig underkläder, byxor eller tröja är ett grundläggande behov, men inte att ta på sig ytterkläder eller skor.
Detta har gjort att bedömningarna blir allt striktare och det är väldigt integritetskränkande när man i en ansökan om personlig assistans gå igenom minut för minut vilken hjälp man behöver. Har aldrig varit med om att det inom något annat rättsområde görs en sådan kartläggning av en annan människas liv som dessutom har att göra med det mest integritetsnära som går att tänka sig. Det är intressant att höra hur enhetschefen på Försäkringskassan i reportaget uttalar att ”Man kommer ibland ner i minuter, men ofta är det större tidssjok det handlar om” när det gäller bedömningen av de grundläggande behoven. Detta kan jag iallafall säga att det stämmer inte alls,  eftersom det alltid handlar om att räkna minuter och att försäkringskassan ger beslut om avslag på ibland 40 minuter ifrån den ”magiska”gränsen på 20 timmar. Vilket enligt min mening är helt otroligt.
Vidare i detta reportage pratas det om vikten av intyg och vilka bedömningar som en arbetsterapeut måste göra för att kunna styrka att behov av hjälp behövs i den dagliga livsföringen. I Jonas fall så hade arbetsterapueten velat vara med vid duschningen för att kunna utfärda ett intyg om hans behov i samband med dusch. Detta är ytterst integritetskränkande. Kommunens handläggare hade dessutom uttalat att ett intyg utan en sådan observation inte väger lika tungt. När Kaliber pratar med en enhetschef från en kommun och frågar om detta, så menar hon att hon inte känner till att de arbetar på detta vis. Men då vill jag bara tillägga att tyvärr är situationen så, då jag har läst olika beslut där kommun eller Försäkringskassa anser att vissa behov inte har lyckats styrka därför att en arbetsterapeut har observerat dem.
Det är skrämmande vilken vändning det har tagit när det gäller att ansöka om en rättighet som ska ge personer med funktionsnedsättningar att leva sitt liv som alla andra. Istället får de kämpa och lägga fram allt om deras liv in i den minsta detalj för att kanske ha en chans att få rätt till personlig assistans.
Från Försäkringskassans håll har det varit tal om att att de ska jobba för att personer med funktionsnedsättning ska ges en enklare vardag. Vilket kan läsas om i deras pressmeddelande här ”Enklare vardag”. Det innebär främst förändringar i kontakten med Försäkringskassan, men inte så mycket om deras bedömningar. På mässan i leva och fungera i Göteborg pratade jag och mina kollegor med Försäkringskassan angående dessa förenklingar i vardagen. En talesperson sade att de bl.a. ska försöka se till helheten av hjälpbehov istället för att gå in på minuter och att vid omprövningar så ska uppföljningar göras via telefonsamtal. Detta låter nog bra i tanken men frågan är hur det blir i verkligheten. För det första så kommer det förmodligen vid helhetsbedömningar ändå tillämpas någon slags ”schabloniserad-bedömning” av behoven och det kan innebära en ganska stelbent tillämpning med hänsyn till den enskilda individens behov. För det andra så kan uppföljningar via telefonsamtal minska rättssäkerheten för den enskilde vid omprövningar. Den enskilde ges då inte möjlighet att förbereda sig på samma sätt med t.ex. juridiska ombud, och det kan vara oroväckande om beslut ska grundas på frågor ställda via telefon. Det lämnas stort utrymme för att svara ”fel” på handläggarens frågor pga. missuppfattningar.

Som sagt så verkar tillämpningen av LSS och hur det ska förbättras vara svårt, trots att det i verkligheten inte borde vara det. Utgångspunkt bör fortfarande tas i syftet med lagen, dvs. att möjliggöra för personer med funktionsnedsättningar att leva som andra och möjlighet att styra över sitt eget liv och vara fullt delaktig. För att besluta om detta bör man inte behöva komma ner på räknandet av minuter och frågan huruvida någon faktiskt kan föra gaffeln till munnen eller inte.

//Liselotte Olofsson
Jurist
Assistansjuristerna

Publicerat

Elevassistent och personlig assistans i skolan

Samma vecka som vi på assistansjuristerna åkte ner till Mässan i Göteborg, så passade jag och min kollega på att göra ett stopp efter vägen för ett hembesök hos en klient. Det gällde en ansökan om personlig assistans i skolan.

Enligt LSS och reglerna om assistansersättning SFB framkommer att den som vistas i t.ex. skolan inte har rätt till personlig assistans eller assistansersättning om det inte föreligger särskilda skäl för det. Detta eftersom behoven för barn med funktionsnedsättningar normalt ska tillgodoses inom ramen för den kommunala verksamheten och personlig assistans ska därför inte ersätta den personal som behövs för att bedriva verksamheten. Detta eftersom kommunen är enligt socialtjänstlagen skyldig att ge det stöd som de enskilda behöver för att kunna delta i verksamheten. Kommunen ska t.ex. se till att verksamheten har de resurser som behövs för att den enskilde ska kunna delta i verksamheten, så som t.ex. specialpedagogiskt stöd eller elevassistans. Även i skollagen regleras vilka rättigheter och skyldigheter som barn, elever och deras vårdnadshavare har samt de krav som ställs på huvudmannen för verksamheten. Se mer om det här.
Från huvudregeln att personlig assistans inte beviljas för tid då barnet vistas i skolan finns det undantag om det föreligger särskilda skäl, se 106 kap. 25 § SFB. Detta kan gälla exempelvis:
• i situationer där den försäkrades funktionshinder skapar särskilda
svårigheter att kommunicera med andra än med sin eller sina personliga
assistenter
• när det med hänsyn till personens hälsotillstånd är viktigt att den
personliga assistenten finns till hands
• i situationer där funktionshindret gör det särskilt angeläget att den
assistansberättigade har ett starkt begränsat antal personer knutna till sig
• om funktionsnedsättningen är sådan att personen behöver tillgång till
någon som har ingående kunskap om honom eller henne och hälsotillståndet.
Se mer om detta i förarbeten, prop. 1995/96:146 s, 15.
De tre sista punkterna var de som främst var av intresse vid hembesöket. Det gällde ett barn som är 8 år, och behöver aktiv tillsyn hela tiden. Då det annars finns risk för att barnet skadar sig och ramlar och kan bryta olika kroppsdelar. För tillfället har barnet en elevassistent i skolan som ska vara knutet endast till barnet pga. dennes behov av ständig tillsyn. Dock så fungerade det inte så bra med detta eftersom elevassistenten används som en slags extra lärare för alla i skolan. Vilket innebär att barnet inte får den tillsyn som behövs och utsätts därmed för allvarliga situationer. Tanken med en elevassistent är att den ska finnas med hela tiden där eleven befinner sig. I detta fall var det tyvärr inte så. I detta fall så var assistenten istället behjälplig åt lärarna, t.ex. att kopiera papper, eller hjälpa andra elever som var extra stökiga, vilket innebär att ständig fokus inte var på den som behövde det mest. Barnet med funktionshinder fick även sitta inne på rasterna eftersom elevassistenten antingen behövde rast eller tyckte att de inte hann gå ut eftersom hon först hade hjälpt barnet på toaletten. Hur ska man då kan få ha samma livskvalité som sina jämnåriga?!
När man läser kanske man tänker att det är bättre att byta elevassistent bara och få en ny istället, som sköter sina arbetsuppgifter på bättre sätt. Dock är det inte så enkelt, efter som skolan själv anser att allt fungerar bra, när det i själva verket inte alls gör det. Kanske tycker de så eftersom de får en extra hjälpperson för hela klassen, något som förmodligen behövs när skolklasserna blir allt större och större. Tråkigt bara att det sker på bekostnad av en persons behov av hjälp i sin vardag för att få ett meningsfullt och välfungerande liv!
Inte heller är skolan villig till att uttala sig om att behovet av personlig assistans behövs, vilket i själva verket är situationen som är förhanden. Detta är i och för sig lite märkligt anser jag eftersom det skulle innebär att de sparar pengar då de inte behöver bekosta det själva. Jag har i flertalet fall märkt att skolorna inte är villiga till att det ska ansökas om detta, vilket är märkligt eftersom det finns flera uppenbara fall där det behövs.
Som sagt så blir man upprörd när man hur en enskild individ sätts åt sidan på det här sättet.
//Liselotte Olofsson
Jurist
Assistansjuristerna
Publicerat

Godtyckliga bedömningar

Detta inlägg handlar om en reflektion jag gjorde under mässan leva och fungera 2015 i Göteborg. Jag upplevde att mässan var en väldigt nyttig och lärorik mötesplats. Med besök i olika montrar bl.a. för olika assistansbolag och även besök på föreläsningar, gjorde att tisdagen den 14 april blev en dag full med intryck.

Det var särskilt ett samtal i en monter som tillhörde ett assistansbolag som i efterhand har fått mig att reflektera mycket över hur det är att ansöka om personlig assistans och assistansersättning. Under samtalet talade vi om den ”juridiska-delen” vad gäller ansökningar om personlig assistans och assistansersättning. Jag påpekade under samtalet att trots syftet med lagstiftningarna om personlig assistans och assistansersättning, så är det tyvärr så att det blir allt fler avslag och att juridisk hjälp behövs allt oftare. Dock var detta något som företrädaren från assistansbolaget minsann aldrig hade uppmärksammat och de hade aldrig några problem med avslag på ansökningar. Tyvärr är inte verkligheten så som hon beskrev den då det har uppmärksammats i bl.a. media ett flertal gånger om att det blir allt fler avslag på ansökningar om personlig assistans eller assistansersättning. Se t.ex. här.
Givetvis var jag nyfiken hur det kom sig att denna kvinna inte hade märkt av de ökade avslagen vid ansökningar. Hennes svar var kort och gott att hon hade en god relation med handläggarna på kommunen eller Försäkringskassan.
Detta fick mig att reagera, och även fundera i efterhand på ansökningar om assistans. Huruvida relationen till handläggaren som ska bedöma om assistans eller inte är god, har ingen som helst betydelse för vilket behov av assistans man har. Behovet för den enskilde är detsamma oavsett hur bra eller dåligt man känner en handläggare, hur trevlig eller otrevlig man är som person osv. Bedömningarna av rätten till assistans blir väldigt godtyckliga om det ska baseras på vilka relationer handläggarna har till dem som ansöker. För att undvika det finns det en lag som ska vara lika för alla, och bedömningen ska göras i det enskilda fallet. Det finns även verkliga exempel på personer som flyttar från en kommun till en annan för att kunna få rätt till assistans. Enligt min mening har något gått snett om det ska vara på detta sätt, att man behöver söka sig till ”snällare och bättre” handläggare för att kunna beviljas något som man enligt lagen har rätt till. Självklart är en ansökan om assistans alltid en bedömning i det enskilda fallet, och det är svårt att jämföra med andra fall. Men någon enhetlighet bör ändå finnas i bedömningarna. Dock verkar det tyvärr inte alltid så när man hör andras berättelser.
Här kan ni läsa en artikel som handlar om bristande rättssäkerhet gällande personlig assistans.
// Liselotte Olofsson
Jurist
Assistansjuristerna
Publicerat

Leva och Fungera 2015 torsdag 16 april

Torsdagen började med en taxi resa till mässan för min del. Där måste jag passa på att ge en eloge till Taxi Göteborg för fin service. Väl framme vid mässan så fick jag några intressanta samtal om assistans.

Senare på dagen var det dax att lyssna på Britt Cleassons föreläsning.Hur det är att vara syskon till någon med ett funktionshinder. Den fick mig att tänka på allt som mina egna syskon fått avstå under min uppväxt. Samt hur dom många gånger ställt upp och hjälpt mig i olika situationer då jag saknat assistans. Kände också igen mig i hur mycket de anhöriga får kämpa, för att vi med funktionshinder under våra uppväxt år ska få den hjälp vi har rätt till. För innan LSS-lagen kom fanns ju nästan ingen avlastning alls för de anhöriga till funktionshindrade.

Sist måste jag visa något som gjorde mig glad på mässan då jag besökte synskadades riskförbund. Eftersom jag spelat schack i många år blev jag oerhört glad och imponerad av dessa herrar. Inget är omöjligt det var dagens lärdom.

Leva och Fungera mässan är slut och som vanligt var den oerhört lärorik. För Leva och Fungera är precis också vad assistans handlar om. Vilket vi på assistansjuristerna arbetar för varje dag.

Niklas Pajuste

sekreterare

Assistansjuristerna

Publicerat

Leva och fungera onsdag 15 april 2015 – dag 2

Då var det dags för dag 2 på mässan och idag med tema ”att vara anhörig”.  Ett ämne som diskuterades flitigt under dagen var föräldraansvaret. Många föräldrar förstår inte hur kommuner och Försäkringskassan kan hänvisa till föräldraansvaret och sedan ge avslag för deras barns ansökan. Jag pratade med en mamma till en 9-årig son med ett funktionshinder om just detta. Sonen var de yngsta av fyra syskon och genom det kunde mamman tydligt se vad de andra barnen hade klarat av utan problem vid en viss ålder som sonen inte klarade av utan behövde fullständig hjälp med. Trots detta hade de fått avslag med hänvisning till föräldraansvaret. Familjen hade inte orken att överklaga utan hon gick istället ner i arbetstid för att kunna ta hand om sin son och ge honom den hjälp som han behöver. När man hör hennes historia funderar man kring hur handläggare kan ta det så lätt och bara hänvisa till föräldraansvaret? Bedömningen av föräldraansvaret ska innebära att en jämförelse görs mellan de individuella hjälpbehov som barnet som söker assistans har, och det behov som är normalt hos andra barn i samma ålder. Återfinns barnets behov bland de hjälpbehov, som normalt sett föreligger bland barn i samma ålder, är det inte assistansberättigande. I detta fall återfanns hjälpbehoven definitivt inte hos barn i motsvarande ålder utan funktionshinder.

Jag lyssnade även på Magdelena Carsis föreläsning, vars son Alexander var med om en svår trafikolycka som förändrade hela familjens liv. Först var det osäkert om han skulle överleva men efter lång tid på sjukhus lyckades läkarna rädda hans liv. Då började kampen för ett  värdigt liv och rätt rehabilitering, något som var långt ifrån enkelt. Detta var en föreläsning som berörde en fullsatt lokal.

Mässan hade ett stort aktivitetstorg där mässbesökarna fick prova på olika aktiviteter, exempelvis paracykel, racerunning och rullstolshandboll. Här möttes man av väldigt engagerade instruktörer som informerade kring de olika aktiviteterna och peppade de som prövade på att själva utöva aktiviteterna. Man får en helt annan bild och förståelse för detta då man själv får möjligheten att testa det själv. Det är inte bara något man skriver om, man vet nu också hur det är att själv utöva det.

  IMG_0168

En annan föreläsning som jag lyssnade till var Axel Lexbergs. Han pluggar möbeldesign på HDK och under våren gör han sitt examensarbete om hjälpmedelsdesign och då främst rullstolar. Han undersöker hur man kan göra rullstolar lite mer personliga och gärna något som gör att brukaren kan känna någon form av stolthet kring rullstolen. Detta var en populär föreläsning där många fick möjlighet att efteråt ställa frågor kring olika möjligheter till just sina idéer kring design.

Efter att ha varit på mässan under två dagar inser man hur många personer det finns som verkligen brinner för möjligheten att kunna hjälpa andra på alla möjliga vis för att kunna leva ett liv med så goda levandsvillkor som möjligt. Det är vanligt att personer med funktionsnedsättningar klumpas ihop, som om de vore en enda homogen grupp, när det i själva verket är så att det är individer som har helt skilda funktionsnedsättningar och även lever helt skilda liv, precis som med personer utan funktionsnedsättningar. Viktigt att komma ihåg är att alla är enskilda individer!

Niklas Fjällström

Jurist

Assistansjuristerna

Publicerat

Leva och Fungera 2015 onsdag 15 april

Då var årets Leva och Fungera mässa slut för den här gången. Mässan för min del började på onsdag eftermiddag, med att jag först försökte få en överblick över var alla utställare fanns.Sen åkte jag runt och pratade assistans och vikten av det arbete som vi på assistansjuristerna gör för den enskilde. På den här bilden pratar jag med Vintersol om deras resor. Fick då veta att många av deras kunder har svårt att resa pga för få assistanstimmar. Valfrihet och egen bestämmande finns många gånger inte för oss som har assistans. Utan man är utelämnad till andra att bestämma vad man faktiskt kan göra.

Träffade många utställare och assistansbolag, och alla är lika oroade över det som händer idag med LSS-lagen, och den osäkerhet som finns för brukarna. När mässan nästan var slut för dagen träffade jag RBU, och berättade min historia. Om hur jag blev av med min assistans och hur jag tack vare assistansjuristerna fick den tillbaka.

Onsdag kvällen avslutades med en mycket trevlig middag, tillsammans med alla kollegor från olika delar av landet.

//Niklas Pajuste
ekreterare
Assistansjuristerna

Publicerat

Att använda tecken – Leva och fungera tisdag den 14 april

En av föreläsningarna som jag besökte på mässan Leva och fungera under tisdagen den 14 april var Att använda tecken. En föreläsare från DART, som är ett kommunikations- och dataresurscenter för personer med funktionsnedsättning, föreläste om hur kommunikation med tecken går till.

Jag tyckte det var intressant att lära mig lite mer om kommunikation genom tecken, eftersom många av de klienter som vi har endast kommunicerar på detta sätt. Kommunikation via tecken kan ske på tre olika sätt, antingen genom teckenspråk, tecken som AKK (alternativ kommunikation) eller tecken som stöd. De två sistnämnda är inte detsamma som teckenspråk. Tecknen är detsamma men det är grammatiken som skiljer sig åt. Föreläsningen fokuserade mycket på hur tecken som kommunikation har utvecklats genom tiden, och det poängterades även att numera så finns det inte så mycket forskning som för språkutvecklingen gällande kommunikation via tecken framåt, vilket jag tycker var intressant. Eftersom det finns så pass många som använder använder tecken som alternativ kommunikation eller som stöd pga. funktionsnedsättning så är det underligt att det inte utvecklas vidare. Det verkar också som att det finns lite kännedom om denna typ av kommunikation bland bl.a. handläggare för personlig assistans eller assistansersättning.
En annan sak som jag också tyckte var särskilt intressant från föreläsningen var att precis som med talat språk så anpassas kommunikationen till barnens ålder. Ibland förekommer det att barn har ”egna” tecken eller är ”otydliga” i sina tecken, men det kan ofta bero på att de har motoriska svårigheter som begränsar deras förmåga att göra tecknet fullt ut som en vuxen, det kan även ha att göra med att barn uppfattar tecken spegelvänt om de ser en annan person göra det. Detta gör att jag tror att det finns mycket mer att lära om kommunikation via tecken, bara för att ”alla” tecken redan finns, så innebär det inte att man har lärt sig färdigt om språket. Personer med olika funktionsnedsättningar och med kommunikationssvårigheter, har förmodligen olika inlärningsgrad och att allting måste anpassas till den enskilda individen.
Här kan det läsas lite mer om DART och tecken som AKK.
Publicerat

Leva och fungera tisdag 14 april 2015

IMG_0174

Då var det tid för mässan Leva och fungera i Göteborg. Mässan, som anordnas vartannat år, är en stor mötesplats för alla med funktionsnedsättningar, alla som arbetar inom hjälpmedel, assistans, service och tjänster för brukare i alla åldrar. Man märker snabbt när man går runt bland alla montrar och lyssnar på seminarier och föreläsningar vilket oerhört engagemang som många har och vilken positiv inställning som finns med filosofin allt är möjligt. Det som däremot oroar de flesta är hur lagen om personlig assistans har utvecklats och det tuffa klimat som nu råder samt den stora osäkerheten det försätter brukarna i. Det är inte bara fler avslag vid nyansökan utan också vid omprövningar händer det att personer som tidigare har haft assistans förlorar sin assistans ersättning vid försäkringskassans 2-årsomprövning.

Att personlig assistans är en lysande reform råder det inget tvivel om men vad är personlig assistans med god kvalitet? Det var något som diskuterades vid ett av alla seminarier som mässan bjöd på. Det som de flesta ansågs som den viktigaste faktorn för en kvalitativ assistans var självbestämmande och delaktighet efter sin egen förmåga. En bra kvalitet på assistansen uppnås när den assistansberättigade själv upplever att man kan leva på det sätt som man själv väljer och att den personliga assistansen möjliggör detta utan att medföra begränsningar. Att kunna göra val som i andras ögon kanske inte är det allra bästa, exempelvis dricka alkohol, äta onyttig mat eller ha för tunna kläder på sig på vintern tas som exempel. Det är ett tydligt sätt att få känna sig ”som alla andra. Här ses det som viktigt att den personliga assistenten inte ska ses som en ”förälder” eller ”övervakare” och se till att valen som den assistansberättigade gör är de rätta. Man märker tydligt hur många olika sätt det finns att lägga upp sin assistans på och det är väldigt viktigt att alla får möjlighet att göra det på just sätt.

Friheten att kunna göra utlandsresor är också något som värderas högt. Här får man snabbt intrycket av att många känner att det var betydligt enklare tidigare att få tillfälliga utökningar av assistanstimmar från kommunen för att en sådan resa ska vara möjlig. Samma svar fick jag när jag besökte Vintersols och Sommarsols montrar, de märker tydligt att det blivit betydligt svårare för enskilda att få möjlighet att kunna resa. Vi diskuterade kring många kommuners numera klassiska beslutsformulering vid avslag; ”du får fördela om timmarna”. Denna formulering är såklart helt orimlig, hur ska man kunna ta från de timmar som man ständigt behöver för att kunna göra något extra utöver det normala? Själva grunden i en tillfällig utökning är just att det rör sig om en tillfällig aktivitet som kräver mer assistanstimmar.

Efter den första dagen på mässan kan man konstatera att det är en grymt bra mötesplats för alla typer av människor. Det vore nyttigt för hela befolkningen att närvara vid sådana här tillställningar för att få en bättre insikt kring hur det är att leva med ett funktionshinder samt att få bort de fördomar som finns i samhället idag.

Niklas Fjällström

Jurist

Assistansjuristerna