Assistans TV

Hur har media påverkat utveckling inom personlig assistans? I många fall negativt för den assistansberättigade.

Varför skriver jag om det här? Jo för en tid sedan så hörde jag ett radioprogram som handlade om läget inom LSS. Där programledaren inte kunde uppfattas som helt opartisk i frågan. De frågor som ställdes var väldigt konstigt vinklade och kändes inte helt positiva till reformen.

Det gick till stor del ut på att prata om fusk inom personlig assistans samt att kostnaderna ökade kraftigt. Men det värsta var att programledaren, avslutar programmet med att det är skattebetalarna som får stå för de ökade kostnaderna. Jag tycker att det här är att vända den allmänna opinionen mot LSS reformen. Inte ett ord sades om allt positivt som den här reformen för med sig. Vilket jag tagit upp i tidigare blogginlägg.

Vilka erfarenheter har du av medias rapportering om personlig assistans? Jag tycker att media måste rapportera objektivt om assistans, vilket jag inte tycker att det gör idag.

Nu har det startats ett upprop på Facebook om att media ska rapportera objektivt kring personlig assistans. Hoppas att detta ger resultat.

Niklas
sekreterare

 

I dagarna blev det känt att en handläggare på Försäkringskassan har lämnat ut sekretessskyddade uppgifter om 3000 assistansberättigade personer till ett assistansbolag.  Så här står det i offentlighets och sekretesslagen:

2 kap. Lagens tillämpningsområde

1 § Förbud att röja eller utnyttja en uppgift enligt denna lag eller enligt lag eller förordning som denna lag hänvisar till gäller för myndigheter.

Ett sådant förbud gäller också för en person som fått kännedom om uppgiften genom att för det allmännas räkning delta i en myndighets verksamhet

1. på grund av anställning eller uppdrag hos myndigheten,
2. på grund av tjänsteplikt, eller
3. på annan liknande grund.

Det värsta i hela historien är att Försäkringskassan inte har polisanmält handläggaren. Oerhört allvarligt att en statlig myndighet kan begå sekretessbrott utan att något händer.

Vi på Assistansjuristerna ser väldigt allvarligt på det som har hänt och alla som vill kan kontakta oss för att göra en polisanmälan. Nästa fråga är: Varför reagerar inte media mer på det här? Det tycker jag är en skrämmande utveckling för personer med assistans. Är inte personer med funktionshinder lika mycket värda som medborgare?

Samt vilka signaler sänder det här till andra handläggare inom statliga myndigheter? Att tydligen är det där med sekretess något som man kan tumma på om känner för det. Nej en myndighet som hela tiden försöker stävja fusk inom personlig assistans, måste vara redo att ta itu med felaktigheter och brott som begås i dem egna leden.

Niklas

/sekreterare

Definitionen av begreppet psykiskt funktionshinder har varit omdiskuterad sedan Högsta Förvaltningsdomstolen i dom från den 25 juni 2015 beslutade att det femte grundläggande behovet ”annan hjälp som kräver ingående kunskaper om den enskilde” endast omfattar personer med ett psykiskt funktionhinder. Följdfrågan blev således hur man skall tolka begreppet psykiskt funktionshinder? Vilka omfattas av begreppet? Utgår man ifrån diagnosen eller det funktionsmässiga? Frågorna var således många men svaren få.

Försäkringskassan har efter domstolens beslut valt att avvakta med handläggningen av ärenden i de fall det är av avgörande betydelse om personen har en psykisk funktionsnedsättning och det är tveksamt om personen har en sådan nedsättning. Det var således fortsatt oklart för Försäkringskassan, trots att domen kom i juni 2015, vilka som omfattas av det kriteriet. Fram tills före jul då Försäkringskassan gjorde ett rättsligt ställningstagande. Detta kan ni läsa här.

I Försäkringskassans ställningstagande anges bland annat att begreppet bör definieras utifrån funktion och inte utifrån diagnos. Det anges samtidigt att vid bedömningen av funktionsnedsättningen så kommer man att utgå ifrån WHO:s International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). Med psykisk funktionsnedsättning avses alltså en nedsättning av någon psykisk funktion, som anges i ICF. Denna kan ni läsa här (sid 51-55).

Personligen anser jag att det är väldigt märkligt att man inte tidigare definierat begreppet psykiskt funktionshinder, detta trots att begreppet psykiskt funktionshinder används i LSS 1 § 3. Ställningstagandet saknar den tydlighet som man önskade efter att HFD:s dom kom. I dagsläget får vi helt enkelt vänta tills praxis tydliggör definitionen av begreppet ännu mer, eftersom det i dagsläget fortfarande är inte är helt klart vilka personer som omfattas av begreppet psykiskt funktionshinder.

// Mattias

Var är rättsäkerheten för personer med funktionshinder? Vem stöttar och hjälper de anhöriga? Ingen…
Kompetensen hos myndigheter vad det gäller LSS är oerhört dålig, när myndigheter skickar runt ett ärende mellan sig för att slippa att ta itu med problemet.

Då är det något som är väldigt fel.

Precis det här hände den 22 årige man med down syndrom och autism som tvångsomhändertogs av samma myndigheter som skall skydda och ta hand om honom. Ingen tar ansvar för det som hänt, utan alla skyller på varandra. Mannens släktingar har sedan dess kämpat och gjort allt i sin makt för att få honom tillbaka, men utan resultat.

Hur kan man tvångsomhänderta en annan människa utan dennes vilja? Vi lever trots allt i Sverige 2016. Utvecklingen är oroväckande och tragisk när dom ända som står på den enskildes sida  är de anhöriga.
Vad skulle personer med funktionshinder göra utan anhöriga, som kämpar mot myndigheter och sjukhus för att den enskilde ska få rätt hjälp och vård. Det är en resurs som många gånger kan vara skillnaden mellan liv och död för en funktionshindrad.
Niklas Pajuste sekreterare

Per Lodenius från Centerpartiet vill att de med oförändrade funktionsnedsättningar inte ska behöva ha så omfattande omprövningar. Vilket för oss med medfödda funktionshinder måste ses som oerhört positivt.
Men vad händer när ny rättspraxis gör sig gällande?  Kommer personer med ett oförändrat funktionshinder ändå att ha en enklare bedömning och inte riskera att förlora sin assistans? Inte enligt Per Lodenius. För han tycker att rättspraxis ligger utanför individnivån även om det drabbar individen. Då finns det faktiskt inte så mycket positivt i hans tankegångar. För allt det här innebär att även om man som jag som lever med ett medfött funktionshinder, som aldrig blir bättre utan snarare sämre med tiden. Så kan jag aldrig vara garanterad någonting.
Tanken att värna om LSS och dess intentioner är bra, men då måste det göras på ett sätt så att det garanterar ett rättsäkert samhälle för alla individer.
Men en annan tanke som Per har är att ha en och samma handläggare på Försäkringskassan för alla ärenden. Då kommer den personen att lära känna dig vilket måste vara positivt. Men negativt om du får en handläggare som saknar förståelse och empati.

Per Lodenius är mycket kritisk till finansminsterns uttalande om att ställa funktionshindrade och flyktingar mot varandra. Han säger att kostnaderna för personlig assistans ökar och man måste se varför och om det är berättigat. För statskassan är begränsad. Men om det inte finns pengar för att människor ska kunna leva ett värdigt liv och vara delaktiga samhället så kan man börja ifrågasätta politikernas prioriteringar.
Maj Karlsson från Vänsterpartiet gjorde en liknelse med flyktingpolitiken, där först regeringen gick ut och sa att det inte finns något tak för hur många Sverige kan ta emot enligt asylrätten. Senare så ändrar sig regeringen och plötsligt införs ett tak. Samma sak håller nu på att hända med personlig assistans, som är en rättighetslagstiftning och inte får vara begränsad av kostnader. Trots detta vill politikerna spara in på och stoppa kostnadsökningarna.
För att återgå till Per Lodenius så vill han ha ett blocköverskridande beslut om personlig assistans så att det är starkt och håller över tid. På frågan om handikapporganisationernas  medverkan, så är han positiv och anser att det är viktigt att de får vara med och påverka den kommande utredningen. Eftersom det är ju trots allt de som är berörda.

Niklas Pajuste sekreterare   

Rätten till personlig assistans är för många något näst intill livsavgörande, åtminstone sett till möjligheten att leva livet fullt ut efter sina förutsättningar. Klimatat har blivit tuffare på senare år och flera som varit beviljade insatsen personlig assistans/assistansersättning har fått den indragen av kommunen och Försäkringskassan. Om man har drabbats av en indragning finns en möjlighet att få behålla insatsen under tiden prövning sker i domstolen, detta via ett så kallat beslut som inhibition. Det är ett beslut som fattas av aktuell domstol efter att den enskilde yrkat på det.

I 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) finns den bestämmelse om inhibition som är av intresse. Det föreskrivs där att en domstol som har att pröva besvär kan förordna att det överklagade beslutet, om det annars skulle lända till efterrättelse omedelbart, tills vidare inte skall gälla.

Det huvudsakliga syftet med inhibition är att domstolen skall ha möjlighet att förhindra verkställighet av ett beslut som får stora och svåra konsekvenser för den enskilde som svårligen kan repareras i efterhand. Indragning av assistansersättning bör kunna ses som ett typexempel på ett sådant beslut där inhibition regelmässigt bör övervägas p.g.a. de stora konsekvenser beslutet får för stödanvändaren. När ställning skall tas till om ett inhibitionsförordnande skall meddelas måste alltid en viss prövning av sakfrågan i målet göras. Vilken grad av sannolikhet för att överklagandet skall bifallas som bör krävas för att inhibition skall meddelas framgår inte av lagtexten. Svaret på den frågan kan i viss mån variera beroende på vilka intressen som står emot varandra i målet, se vidare RÅ 1996 ref 24.

När det gäller fall rörande personlig assistans innebär inhibitionsbeslutet att en för den enskilde mycket betydelsefull social förmån som staten tillhandahåller tills vidare ska betalas ut trots att ett avslagsbeslut fattats av Försäkringskassan eller kommunen. LSS-ärenden är bedömningsmål och kan ge olika/osäkra utslag. Många ärenden om assistans som överklagas till förvaltningsrätten har en handläggningsperiod på 12–18 månader. Med detta i tanken förstår man hur avgörande ett inhibtionsbeslut kan vara för den enskilde. Detta är något som jag anser att domstolarna ska lägga extra tyngd vid och jag ger verkligen varje enskild person som fått ett vaslagsbeslut att yrka om inhibition.

//Niklas

Jurist