Kategori: Veronicas mammablogg

Jag vill börja dagens inlägg med att tacka Ulrika Ekblom i Umeå som sytt en jättefin drömmössa åt William.

Han fick också ett jättefint blöjfodral! För ett år sedan visste jag inte ens att det fanns, men hur kan man vara utan ett?

Nu är det ordning och reda i barnvagnen med blöjor, tvättlappar och soppåse.

 

Imorgon kommer Williams mormor upp och skall fira midsommar med oss hemma hos Agnetha med familj. Det blir en lång resa ända från Stockholm till Lycksele kommun!

 

Innan midsommar skall jag också hinna sjösätta min båt som är på service för tillfället, ser verkligen fram emot att åka på älven igen!

Nu skall jag iväg på vattengympa! Kanske mer ett undantag än regel. 😉

/Veronica

 

 

 

 

 

Hej!

Idag har vi spelat in nya avsnitt till podcasten med Anna och Wilma, det var jätteroligt. Vi har redan lagt upp flera avsnitt av podcasten på www.hedenmarkhallgren.se, där vi pratar om hur det är att vara en mamma med funktionshinder, klicka på länken så kan du lyssna nu!

Vi har även gjort en serie videos på www.assistans.tv där du kan kan kolla på oss.

 

Det är så kul att podcasta, idag var Annas dotter Wilma vår speciella gäst och programledare! Vi pratade mycket om hur hon ser på att ha en mamma med personlig assistans och hon frågade hur det var för mig att ha ett funktionshinder och vara mamma. Det var väldigt kul och lärorikt att få ett nytt perspektiv på det hela.

I höst skall jag, William, Anna och Wilma föreläsa i Lycksele. Den 7 november närmare bestämt, på kvällen kommer Måns Zelmerlöw spela! Ser verkligen fram emot den kvällen. Du kan läsa mer och boka biljetter till konferensen och showen på www.assistansifamiljen.se

/Veronica

William låg på barn-IVA i en och en halv vecka, på lätt-IVA i tre och en halv vecka och sedan två veckor på permission, dvs sju veckor under sjukhusets vingar, innan vi fick åka hem.

Det var oerhört skönt att komma hem, och jag oroade mig inte alls för hemgången. Första dygnen hade han ett andningslarm, och under hans första promenad i vagnen utomhus passade han på att rycka ut sonden. Färdigsondat, konstaterade jag.

Då kom vi överens med sjukhuset om att testa ifall han klarade sig utan sond. I genomsnitt skulle han ha 50 ml mjölkersättning, åtta gånger per dygn, dvs var tredje timme.
Jag ammar inte alls pga av min sjukdom, eftersom amningen urkalkar skelettet och då blir risken för benbrott ännu större.

Det visade sig att det gick mycket bättre än vad jag trodde med mathållningen. William älskar mat precis som sin mamma. Skillnaden är att vi har olika viktökningstakt, William ligger på 100 procents viktökning på sex veckor, från 1.600 gr i födelsevikt till 3.200 gr dagen efter utskrivning.
Lyckligtvis ökar jag själv inte lika mycket i vikt. William har en teknik som bygger på att äta-rapa, äta-rapa, äta-rapa- sova. Ibland blir han jättetrött efter att ha ätit, ibland blir han jättepigg efter måltiden och behöver stimulans.
Då plockar jag fram hans lekfilt och leksak, och så ligger han och böjer, sträcker sig, lyfter huvudet och är frustrerad.

Nu äter William 100 ml per måltid och fortsätter växa. Barnvagnspromenaderna har blivit fler, William sover gott om natten men vaknar vid tvåtiden och vid femtiden och är hungrig. Hans sover tillsammans med mig i ett ”babynest” i sängen.

/Veronica

Vem behöver barnvakt, när man har en hundkompis? Joy och William verkar ha samma behov, äta, sova, bajsa, sova igen etc dygnet runt. Joy vill springa ibland, William sprattlar på sin filt.
Det är så roligt att se att Joy är så snäll mot William, och förstår att han är liten och att man måste vara rädd om honom. Undrar vad William tänker när han ligger där på golvet och leker med sin leksak varje dag. Jag tror att de två kommer att ha skoj tillsammans och leka mycket med varandra när William väl börjar krypa och gå.

 

Hälsningar Veronica

I går var vi i kyrkan för första gången, William och jag. Det var skolavslutning och William fann sig väl till rätta i sin sele, han reagerade inte alls på musiken och applådåskorna från alla stolta föräldrar.
Jag funderar en hel del kring Williams dop, i vilken kyrka det ska ske, med vilken präst, vilken musik som ska spelas, och hur dopklänningen ska se ut. Vi har en dopklänning i familjen som vi syskon blivit döpta i, men numera vet vi inte riktigt var den är. Används ju inte varje dag om man säger så, ungefär 34 år sedan sist.
Efter dopet ska det bli stort välkomstkalas för William. Jag vill gärna ha tips på lite annorlunda kalas, vad man ska bjuda på och var man ska hålla till, underhållning och upptåg. Vem har den bästa lokalen?
Det finns en punkt på programmet som redan är bestämd, och det är att jag inte ska sjunga. Det är ett löfte, eftersom jag helt saknar sångröst.
När ska William döpas, vilken ålder är den bästa, han får inte vara för liten men jag vill heller inte vänta för länge.

Nu har vi varit på kontoret, och träffat våra arbetskamrater, William och jag. När han sov passade jag på att hålla ett par möten och sedan bjöd vi på sommartårta.
Enligt mitt recept ska en traditionell sommartårta bakas så här:
Först gräddar man egna sockerkaksbottnar, skär dem när de kallnat och så lägger man ett första lager med mosad banan.

Nästa lager ska vara mosade jordgubbar med vaniljkräm och tutti-frutti, dvs frukcoctail från burk, garnera med färska jordgubbar och vispad grädde – klart!


Den här veckan har jag varit och bassängtränat, det gör jag numera två gånger per vecka för att hålla mig i form, både nyttigt och avkopplande.

Jag har också varit ute på promenad med William i bärselen för första gången, det funkade jättebra. Hjälpmedelscentralen har hjälp mig och sytt om en Baby-Björn, det blev verkligen superbra med smarta lösningar för att öppna och stänga selen. William fick även ha filt som vindskydd, vilket gjord oss båda minst sagt varma och lätt rödrosiga.

Vi har fått in många olika namnförslag på gosedjuren som ska döpas så småningom, vad sägs om Bullen, Miranda, Långeman, Plutten, Kalle kanin, Brum, Brumma, Nalle, Skipper, Delfi och Teddy – ja, listan är lång. Vilket namn röstar du på?
Vår hund Joy har kommit hem efter att ha varit utlokaliserad hos Alice och Roland Stolt i Piteå, bästa hundvakterna någonsin! Stort tack Alice och Roland, Joy kommer gärna tillbaka till er. Och välkommen hem, Joy.

Det är mycket som är nytt för Joy, hans hundkompis Elle har gått bort, hon dog samma vecka som William föddes. Nu har han fått en ny liten kamrat, som han tycker mycket om – han vill pussa William hela tiden i öronen och på fötterna, mindre uppskattat av William kan vi säga.

Hej hej! Det är inte bara jag och William som kommit hem från sjukhuset. Vi har fått jättemånga fina presenter från många fina människor och vi är mycket tacksamma! Vi har dock ett problem, vi har nu en massa mjuka familjemedlemmar som saknar namn. Lämna en kommentar med vad du tycker att djuren skall heta, eller mejla mig på veronica@veronica.se

I går blev vi utskrivna för sjukhuset och vi tittar tillbaka på Williams första levnadsveckor.
Här kommer bildspel, håll till godo:

Det är en hel vetenskap att välja barnvagn, så jag ville inte beställa innan då jag inte visste hur skulle gå.

Så jag köpte en på blocket två dagar innan vi skulle skrivas ut

Så för er som går i barnvagnstankar vill jag tipsa om:
www.alltombarnvagnar.com
Www.barnvagnsbloggen.se

Hejdå från oss!

Tillsammans med två sköterskor och med två smärtstillande sprutor i handen och två assistenter i hasorna så kördes jag i sängen via vindlande kulvertar till Barn 4.
Läkaren från IVA hade ringt till avdelningen och frågat om William skulle få komma upp till mig, men personalen tyckte det var för medicinskt osäkert att släppa iväg honom på äventyr, så därför begav jag mig ut på en tur i landstingskorridorerna.
När jag kom in i rummet såg jag fyra små kuvöser och längst bort i ena hörnet var det en kuvös som det stod William på. Då steg spänningen, nu skulle jag för första gången få träffa min son.
Det var ett fantastiskt ljuvligt möte, att få se honom…

Jag tyckte inte alls att han var så liten, jag tyckte han var rätt stor, och söt förstås.
Han fick komma ut ur sin kuvös med hjälp av en sköterska som la honom på min mage. Han hade andningsstöd med hjälp av Cpap, precis som jag hade. Sådan moder, sådan son.
Det var en fantastisk, ofattbar känsla att känna hans hud mot min.
Det var ett efterlängtat möte, att vi kommit så långt att vi fick träffas.
Det var ingen självklarhet att vi båda skulle klara oss ända hit, igenom graviditet och förlossning.