Jag tänkte starta mitt första blogginlägg för 2016 och berätta om mitt besök på ett barnhem på Sri Lanka. Under jul och nyår har jag varit på Sri Lanka med min familj. Ett av våra många besök var på ett barnhem i Colombo. Här bor det både barn och vuxna. De flesta har något funktionshinder. På Sri Lanka lämnar man sina barn på gatan om man inte vill ha dem eller till polisen som kontaktar de få barnhem som finns för att se om de kan få en plats där. Många av de barn vi mötte har bott där i flera år och så kommer det att fortsätta. De bor tillsammans 6-10 personer i varje rum. Inte speciellt mysigt. En del barn låg kvar i sängen medan de andra åt för det finns för lite personal och en del barn krävde väldigt mycket omvårdnad men ingen som kunde tillgodose deras behov.
Ett barn vi mötte var utåtagerande och då lät man ett annat barn sitta och ”vakta” henne så hon inte sprang iväg. Vi gick runt och pratade med alla barnen och det som de blev allra mest glada för var beröring och så tyckte de att det väldigt roligt att ta kort.
Det jag kom fram till är att även om det finns mycket kvar att göra i Sverige angående rätten till personlig assistans så har vi kommit väldigt långt fram när man jämför med tex Sri Lanka och det känns aldrig som de kommer att komma i närheten av detta utan här får man hoppas att det finns fler eldsjälar som öppnar fler barnhem för det behövs verkligen.
Ulrika Berntsen
Regionchef