Författare: assistansbloggen.se

Försäkringskassan presenterade en ny rapport till regeringen om assistansersättningens utveckling. Man började med att ta upp att de totala antal assistanstimmar har femdubblats sedan lagen kom 1994.

Även att assistansanvändarna ökat sedan 1994 vilket inte är så konstigt då man räknade på att ca 7000 skulle vara i behov av assistans när lagen kom. En oerhörd underskattning av behovet.

Två lagändringar bidrar till ökningen enligt Försäkringskassan. Det är införandet av ett femte grundläggande behov som är: ”annan hjälp som kräver ingående kunskap” och det andra är att man nu mera kan få behålla sin assistansersättning efter 65 år.

– När det gäller ökningen av genomsnittligt antal timmar per person är förklaringen även rättspraxis och tillämpning av lagen, kommenterar Birgitta Målsäter vid Försäkringskassan. Vilket känns helt fel, snarare har tillämpningen av lagen gjorts på ett felaktigt sätt som gjort att fler förlorar sin assistans.

Birgitta Målsäter vid Försäkringskassan vill ha en översyn av lagen, som klargör vilka behov som ska tillgodoses med assistansersättning och vilka som ska tillgodoses av andra instanser.

Gå gärna in och läsa hela Försäkringskassans rapport på: https://www.forsakringskassan.se/wps/portal/omfk/!ut/p/a1/04_Sj9CPykssy0xPLMnMz0vMAfGjzOJNPFycDd2dDbz9_UxMDBxDndy9gw2cjAN8TIEKIoEKDHAARwNC-sP1o8BK8JhQkBthkO6oqAgAdXjvaA!!/?1dmy&urile=wcm%3Apath%3A%2FContentSE%2Fnyheter%2Fny_rapport_om_assistansersattningen 

I den här rapporten har Försäkringskassan bara tagit upp en skenande utveckling av kostnader. Om man vill få en annan bild av assistansersättning så kan man läsa en artikel skriven av Veronica Hedenmark styrelseordförande för VH Assistans och VD Agnetha Wiklund-Hélen: http://m.gp.se/nyheter/debatt/1.2930059-en-ofortjant-attack-mot-assistansbranschen 

God Jul och Gott nytt år

Niklas Pajuste

sekreterare

Kommunen bekostar alltid de 20 första timmarna även för dem som har assistansersättning
enligt LASS. Kommunerna har även ett basansvar för personlig assistans. Det
innebär bl.a. att kommunen alltid ska stå beredd att ombesörja och tillhandahålla
personlig assistans eller ge ekonomiskt ersättning för att enskilda ska kunna ordna
insatsen på annat sätt t.ex. anställa personliga assistenter själv eller anlita ett företag
eller kooperativ (prop. 1992/93:159 s. 70 och 73). Kommunen har ett basansvar enligt LSS 9a § att tillgodose hjälpbehoven när behovet faktiskt inte tillgodoses på annat sätt.

I ett ärende som Assistansjuristerna driver mot en kommun i Stockholmsområdet, som berör en tjej som bor på ett boende med assistans dygnet runt och som många år haft insatsen från kommunen under helger för att kunna hälsa på sin familj och komma ut och ägna sig åt fritidsaktiviteter. Kommunen bestämde vid hennes 18-årsdag att dra in denna insats, vilket kom som en stor chock för familjen. Beslutet överklagades och ligger just nu i Förvaltningsrätten. Vi mottog i veckan ett yttrande från kommunen där de bland annat skriver att ”enligt Assistansjuristerna har kommunen ett basansvar enligt LSS” vilket de menar inte föreligger. Det är skrämmande att se hur stora kunskapsbrister det finns bland handläggare och tjänstemän som jobbar med dessa frågor dagligen.

Av 5-7 §§ LSS framgår att verksamheten enligt lagen ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. Målet ska vara att den enskilde får möjlighet att leva som
andra. Vidare ska verksamheten bedrivas i samarbete med andra berörda samhällsorgan
och myndigheter. Den ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt
och integritet. Den enskilde ska i största möjliga utsträckning ges inflytande och
medbestämmande över insatser som ges och genom insatserna tillförsäkras goda
levnadsvillkor. Insatserna ska vara varaktiga och samordnade.

Dessa grundläggande principer hamnar kommer inte i första hand för många kommuner, det gör istället pengar. Att kommuner t.ex. väljer att inte genomföra beslut som en följd av de behöver spara pengar eller använda det till andra saker i deras kommunala verksamhet. Bristen på pengar är ett ständigt återkommande problem som i sin tur ger upphov till en rad andra problem. Oavsett hur det ekonomiska läget måste den enskilde individen kunna förvänta sig att handläggarna är insatta i lagens mest grundläggande principer.

//Niklas
Jurist