Författare: assistansbloggen.se

Ett allmänt ombud inom socialförsäkringen utses av regeringen och har till uppgift att överklaga beslut som Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten har fattat.  Besluten kan överklagas både till fördel och till nackdel för den försäkrade. Det huvudsakliga syftet med det allmänna ombudet är att få till stånd prejudicerande domar för att på så sätt få en enhetlig rättstillämpning. Ombudet skall samtidigt ha en självständig roll i förhållande till Försäkringskassan. Den självständiga rollen har dock varit starkt ifrågasatt.

I ett tidigare blogginlägg redogjorde min kollega Niklas för Högsta Förvaltningsdomstolens dom i målnummer 3527-14 och vilka konsekvenser den kan innebära för assistansberättigade. Det målet drevs av det allmänna ombudet för Socialförsäkringen Birgitta Smedberg efter tips ifrån Försäkringskassan. Som ni kanske läst tidigare så kommer utfallet av domen att drabba många assistansberättigade personer negativt eftersom deras funktionshinder helt enkelt faller utanför de kriterier som ställs för det femte grundläggande behovet ingående kunskaper. Det är dock inte domen som är kärnfrågan, utan det är det allmänna ombudets roll i hela processen.

Kritiken gäller det allmänna ombudets självständighet i rättsprocessen eftersom den självständiga ställningen är oklar med tanke på att ombudet för ärenden för både privatpersoner och försäkringskassan men sitter på samma kontor som Försäkringskassan. I detta fall har regeringen inte respekterat myndigheternas självständiga ställning.

Många politiska röster har höjts gällande kostnaderna för assistansen och finansministern har även uttalat att dessa kostnader måste skäras ner. Samtidigt driver det allmänna ombudet ärenden i domstol mot personer som har haft rätt till assistansersättning i över 20 år och som nu på grund av detta riskerar att bli av med ersättningen. Även om man inte kan dra några ordentliga slutsatser utav detta så är det inte omöjligt att det föreligger ett samband mellan ombudets rättsprocesser och regeringens uttalade vilja att skära ner på assistansen. Konsekvenserna av att det allmänna ombudet driver ärenden, som innebär en sådan radikal tolkningsförändring av lagen som i den tidigare nämnda domen, blir således att kostnaderna för assistansen minskar. Det allmänna ombudet har i samband med domen i HFD påverkat utvecklingen av lagen och kommer säkerligen att göra det även i framtiden. Det innebär i förlängningen att vi troligen kommer att se en märkbar finansmässig skillnad i assistansersättningen, i samband med den rättsliga utvecklingen.

// Mattias

Det är en myt att Sverige är ledande i världen vad det gäller funktionshinderfrågor. Många länder som tex Australien har kommit mycket längre inom många områden. Menar Professor Magnus Tideman från Halmstad som är expert på handikappvetenkap. Magnus Tideman  jobbar även på ett universitet i Melbourne med funktionshinderfrågor.

Australien håller på att lansera en lag liknande LSS lagen i Sverige. Men skillnaden mellan Australien och Sverige är att i Australien skulle aldrig privata aktörer få tjäna pengar på assistans. Australien har en helt annan syn på funktionshindrade och det är väldigt många organisationer som hjälper personer med funktionshinder utan något som helst vinstintresse. Ett av problemen enligt professor Tideman är att funktionshinderrörelsen i Sverige är splittrad, man måste ena sig i några frågor så att man med större kraft kan driva igenom dem menar han.

Han delar också den oro som många känner beträffande den nya LSS utredning som ska komma. Det finns en stor risk att det blir ytterligare försämringar om inte hela funktionshinderrörelsen går samman och säger att detta är våra minimikrav. Hela intervjun med Magnus Tideman hittar man på assistanskoll.se

Niklas Pajuste

sekreterare, Assistansjuristerna

Veckan innan jul läste jag om ett fall där den enskilde haft ledsagning med 12,5 timmar i veckan sedan 1999. 2001 fick han ett beslut som sade att han hade rätt till ledsagning i samma utsträckning som tidigare så länge behov finns och inget ändras. Socialnämnden beslutade några år senare sig för att halvera den enskildes rätt till ledsagning. Till endast 6 timmar i veckan med motiveringen att mannen i fråga flyttat in med sin flickvän och inte längre använt sina timmar som tidigare. Till saken hör att flickvänen också har en SOL insats och kan inte hjälpa honom.

I den aktuella kommunen finns bara 3 ledsagare, men bara en av dessa känner sig mannen trygg med. Detta har medfört att när den personen inte kan jobba så har han fått hjälp av släkt och vänner.  Vilket har resulterat i att han inte utnyttjat sina timmar. Till saken hör att den enskilde har ett gravt mentalt funktionshinder som gör att han inte förstår värdet av pengar, hur man åker buss eller hur man klarar sig förövrigt i samhället.

Socialnämndens beslut överklagades till Förvaltningsrätten som ansåg att den enskilde hade rätt till sina timmar. Att på dessa grunder halvera beslutet var fel. För trygghet är väldigt viktigt både om man har ledsagare eller personlig assistent.

/Niklas Pajuste, sekreterare