Det har varit en nyttig erfarenhet som lärt mig massor, framförallt om den ljudlösa kommunikation som kroppsspråk och ansiktsuttryck står för, och om vilken betydelse ett enda litet n eller r i slutet av ett ord kan ha.
Vårt sätt att samtala är en del av vårt sätt att bemöta andra människor, och just bemötande är bland det viktigaste som finns, inte minst när man arbetar med personlig assistans. Ett bra bemötande kan bland mycket annat vara skillnaden mellan en bra eller dålig arbetsinsats, ett vunnet förtroende eller ett avfärdande, en kul eller miserabel dag.
Själv är jag väldigt förtjust i det gamla hederliga kärleksbudskapet, som lite fritt tolkat säger ”bemöt andra som du själv vill bli bemött”. Jag försöker leva efter det, både som yrkesmänniska och privatperson, även om det inte alltid är enkelt. Jag tycker nämligen oerhört illa om när någon brister i respekt mot andra, kanske för att respektlöshet innebär att man passerar en gräns som aldrig går att gå tillbaka över. Ett respektlöst bemötande går varken att ta tillbaka eller göra ogjort.
Och handen på hjärtat, vem vill ha kollegor som inte är kamratliga, kompisar som aldrig erbjuder en väntjänst, eller grannar som är ohjälpsamma?