Hej på er!
Idag har jag och William varit på kontoret. Som jag nämnt i tidigare inlägg så hjälper assistenterna mig med William. De håller honom så att jag kan komma nära, de ser även till att jag får ha ögonkontakt med honom. Om han blir lyft så lyfter assistenterna så de har Williams rygg mot deras mage, detta för att jag i ska se varandra
Som ni ser på bilderna så matar jag William. Men jag orkar oftast bara mata halva måltiden. Sen får jag värk i handlederna och då får assistenterna ta över. Det kan även vara svårt när William rör sig mycket, det är lätt hänt att han hamnar lite får långt ifrån.
För att ta mig till och från jobbet åker jag färdtjänst. Tyvärr är det så att man bara kan beställa färdtjänst från punkt A till punkt B. Det innebär att om jag skulle vilja handla på vägen hem så går inte det. Man måste beställa varje ny delresa och det blir rätt dyrt i längden. En resa kan kosta 38 eller ibland upp till 58 kronor.
Det betyder att när jag åker från jobbet till dagis kostar det 38 kronor, sedan från dagis till jobbet 38 kronor till, sedan från jobbet till dagis 38 kronor, dagis till affären 38 kronor och affären hem 38 kronor. Om man gör lite snabb matte blir det ungefär 190 kronor om dagen, fem dagar i veckan = 1000 kronor. På en månad kostar det alltså 4000 kronor. Det finns inget busskort att köpa, vilket jag tycker är vådligt dåligt. Det är något som man inte har tänkt på, att även de som åker färdtjänst kan ha barn och ha ett jobb. Det skiljer sig från kommun till kommun hur man har löst det. I exempelvis Stockholm finns ett busskort att köpa.
Det är så konstigt, för vi bor ändå i samma land, men får helt olika ekonomiska förutsättningar.
Avslutningsvis vill jag bara kommentera denna händelse:
Det bygger på att en liten flicka har en allvarlig medicinsk sjukdom. Hon har varit beviljad personlig assistans dygnet runt och har haft i fem år, hon har 28 fattade beslut bakom sig. Sedan beslutade kommunen att man ska skulle spara pengar. I början på februari i år beslutade en inhyrd konsult vid namn Beatrice Nordebrink, hon fattade avslag mot flickan. Allt fungerade bra innan de hyrde in konsulten, men sedan var det någon som sjukskrevs. Konsulten har fattat ett beslut fast hon inte har fått, hon är inte anställd av kommunen.
Det kan inte vara rimligt, att gå från att vara beviljad assistans dygnet runt till noll, precis som att det skulle ha inträffat något slags medicinskt mirakel. Vad hände med barnperspektivet – att man alltid ska tänka på barnets bästa?
Förskolan har nu skrivit ett intyg om att hon inte har kunnat fortsätta gå i förskolan, det innebär att hon går miste om att träffa sina kompisar. Mamman kan inte fortsätta sitt vanliga arbete, för hon måste ta hand om flickan. Framtiden för familjen är helt enkelt oviss. Med LSS-lagstiftaren skulle man garantera att man fick kontinuitet i sitt liv, vad hände egentligen med det?
Fortsättning följer…