Min inspiration till inlägget den här veckan:
Enligt FN:s barnkonvention ska barns mänskliga rättigheter uppfyllas och inget barn får disrimineras på grund av etnicitet, religion, funktionsnedsättning eller kön, något som vi ofta återkom till då vi studerade internationellt socialt arbete under min studietid vid Örebro Universitet. Inte minst blev detta aktuellt och väldigt påtagligt då jag genomförde min praktiktermin i Peru och dagligen fick besöka organisationer som arbetade för barns rättigheter i samhället. Vi fick under våra besök på ideella organisationer ofta höra talas om barn med funktionsnedsättningar som på grund av skam och okunskap ur såväl ett familje- som samhällsperspektiv, stängdes in i hemmen utan någon som helst kontakt med omvärlden och därmed förvägrades och alla möjligheter till utveckling och deltagande i samhället. Ett faktum som var både hjärtskärande och fullständigt overkligt att förstå för mig som kommer från ett land där alla barn har en självklar del i samhället, oavsett funktionsnedsättning eller inte. Det fanns såklart även många positiva exempel i form av ideella organisationer som arbetar både målinriktat och anpassar sina insatser helt utifrån barnens behov och ser alla möjligheter för barnen att utvecklas framför de hinder som ofta målades upp för oss från myndigheter då vi fick möjlighet att diskutera med t ex politiker om varför inte staten gjorde mer för att tillförsäkra dessa barn deras mänskliga rättigheter. I många fall ger ideella organisationer barn med funktionsnedsättningar i Peru en möjlighet att utvecklas, glädjas åt livet och ge de hopp inför framtiden och kanske framförallt att de få vara en del av samhället precis som vilket annat barn som helst. Det är just själva synliggörandet av barn med funktionsnedsättningar och deras behov som jag upplevde var något som man behöver arbeta väldigt målinriktat med för att dessa barns mänskliga rättigheter inte ska bli ett gott exempel då de följs utan en självklar del av ett samhälle där alla människor får delta och ingen diskrimineras.
Vi på VH assistans genomförde under 2013 ett mycket viktigt projekt till förmån för barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättningar genom ett samarbete med Vaggans barnhem och ålderdomshem i Riga. Bland annat samlade vi in leksaker, kläder och skor och andra saker som barnen, ungdomarna och de vuxna var i behov av och som överlämnades vid besök vid barnhemmet samt ålderdomshemmet under hösten 2013. Vi anordnade även barnkalas på barnhemmet samt disco på boendet för de vuxna för att barnen, ungdomarna och vuxna skulle få känna sig just som vilka barn, ungdomar och vuxna som helst och att deras funktionshinder inte skulle vara ett hinder för de att kunna delta på aktiviteter som barn, ungdomar och vuxna utan funktionshinder gör. Att uppmärksamma barn, ungdomar och vuxna i Riga med funktionshinder som i många fall bor större delen av sina liv på institutioner, är ett viktigt arbete som gör skillnad inte bara då arbetet utförs på plats på dessa boenden utan även i ett större perspektiv då vi i Sverige får vetskap om hur förhållandena för dessa barn, ungdomar och vuxna är samt att vi kan bidra till förändring på sikt genom projekt och samarbeten med barnhem och ålderdomshem och på så sätt visa på hur viktigt det är att personer med funktionshinder oavsett ålder eller nationalitet har samma mäskliga rättigheter världen över.
Mot bakgrund av detta valde jag att inrikta mig på hur inte bara hur vi på VH assistans arbetar för barn med funktionshinder och deras rättigheter utan även att bredda mig ytterligare och skriva om UNICEF:s arbete till förmån för barn med funktionsnedsättning runtom i världen. Sammantaget tror jag vi alla kan vara överens om att det finns ett omfattande och framförallt viktigt arbete att utföra för dessa barn, såväl genom arbete hemma i Sverige som världen över.
Innan jag leder er in på UNICEF:s viktiga arbete till förmån för barn med funktionsnedsättningar ville jag presentera några av FN:s barnkonvention och de artiklar som är mest relevanta för det arbete som UNICEF genomför för dessa barn. Ha gärna dessa i åtanke när ni läser nedanstående text om UNICEF:s arbete världen över för barn med funktionsnedsättning:
Artikel 2 : Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras.
Artikel 3: Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.
Artikel 6: Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling.
Artikel 19: Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet.
Artikel 23 : Ett barn med funktionsnedsättning har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv och hjälp att delta i samhället på lika villkor.
Artikel 28: Varje barn har rätt till utbildning. Grundskolan ska vara gratis.
Cirka 200 miljoner barn i världen lever med någon form av funktionsnedsättning, enligt en UNESCO-rapport om marginaliserade barn. Med anledning av skam och stigmatisering registrerar inte alla föräldrar sina barn med funktionsnedsättning, så siffran är en uppskattning. Synfel, hörselskador och kognitiv utvecklingsstörning är de vanligaste formerna av funktionshinder. I utvecklingsländerna har många fått sina skador på grund av problem som vi i Sverige inte behöver oroa oss för – undernäring, vitaminbrist eller fosterskador som orsakats av brist på mödrahälsovård och kvinnlig könsstympning.
Barn som föds med funktionsnedsättning förvägras ofta sina grundläggande rättigheter, enligt FN:s konvention om barnets rättigheter och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Bakgrunden till att barnen diskrimineras i utvecklingsländer beror på att ansvariga myndigheter saknar kunskap och resurser att ge stöd åt barn med funktionsnedsättning, trots att de har förbundit sig att garantera dessa rättigheter.
Att barn med funktionsnedsättning utsätts för dylik diskriminering gäller dock enbart inte utvecklingsländer, även i rika länder möter barn med funktionsnedsättning och deras familjer hinder och motstånd av varierande grad. Barnens förmågor ignoreras, deras kapacitet underskattas och deras behov prioriteras inte. Grundproblemet till att barn inte får delta fullt ut i samhället är oftast inte själva funktionsnedsättningen, utan fördomar och diskriminerande normer som hindrar deras möjligheter att utvecklas och leva som andra barn.
Många av barnen i utvecklingsländerna går miste om sin skolgång. I exempelvis Sudan får endast vart tionde barn med funktionsnedsättning möjlighet att gå i skolan. Barnen saknar även andra former av samhällsservice och skydd, vilket gör att de redan från födseln stigmatiseras och är dömda till ett liv i utanförskap och fattigdom.
I samhällen där funktionsnedsättning förknippas med skam leder detta till att barnen stigmatiseras. Det påverkar också hur föräldrar till barn med funktionsnedsättningar ser på sina barns möjligheter att utvecklas samt på deras framtid. Det är därmed en stor anledning till att det är föräldrarna som fattar beslutet att inte låta sina barn få tillgång till utbildning.
I utvecklingsländer är det sorgligt nog vanligt att barn med funktionsnedsättning blir övergivna av sina föräldrar och gömda på institutioner där de riskerar vanvård, kränkningar och övergrepp. En konkret metod att förebygga detta är att införa bidrag till barnens familjer.
UNICEF:s arbete inriktar sig på att öka förståelsen och kunskapen om barn med funktionsnedsättningar och integrerar detta perspektiv i allt sitt arbete världen över. För att få till en hållbar förbättring för utsatta barn och förändra de attityder som finns gentemot barn med funktionsnedsättning arbetar UNICEF nära myndigheter, både på lokal-, regional- och nationell nivå. UNICEF stödjer myndigheterna genom projekt och långsiktiga program för att barn med funktionsnedsättning ska inkluderas i samhället. Unicef arbetar bland annat med följande kärnpunkter för att nå framgång på lång sikt och skapa bättre möjligheter för barn med funktionsnedsättningar internationellt:
- Barn som föds med funktionsnedsättning behöver bli registrerade vid födseln samt att det antal som registreras behöver öka.
- Stärka lagstiftningen kring barn med funktionsnedsättning
- Kartlägga situationen och behoven hos barn med funktionsnedsättning
- Utöka möjligheterna för barnen att få specialpedagogik och utbildning
- Ge barnen bättre tillgång till vård och stöd
- Ge barnen bättre tillgång till dagcenter och alternativa boenden
- Öka kunskapen om barns rättigheter, både hos beslutsfattare och hos allmänhet, för att minska diskrimineringen
- Öka samordningen och kapaciteten hos myndigheter och organisationer som arbetar med dessa frågor
UNICEF ger förutom detta även stöd till lokala organisationer och arbetar nätverksbaserat för barn med funktionsnedsättning i utvecklingsländer, för att stärka deras synlighet, organisering och deltagande i samhället.
Målet med UNICEFs arbete för barn med funktionsnedsättning på sikt är att stärka lagstiftningen, sätta fokus på barnens rättigheter och förmågor, öka kapaciteten hos ansvariga myndigheter, och se till att berörda familjer får bättre stöd utifrån varje enskilt barns behov.
Just UNICEF Sverige stödjer två projekt som vänder sig till barn med funktionsnedsättning i utvecklingsländer och dessa projekt genomförs i Sudan och Vietnam.
Varma hälsningar från Helena, Verksamhetsledare, Stockholm.
