I juli i år fyllde den amerikanska diskrimineringslagen som grundades för att värna om funktionsnedsattas rättigheter 25 år. Lagen ska syfta till att medborgare med funktionsnedsättningar ska tillförsäkras samma rättigheter som medborgare utan funktionsnedsättningar inom den offentliga sektorn, kommunala och statliga boenden, kommersiella anläggningar samt vid användandet av kommunala transportmedel. Lagen förbjuder att medborgare med funktionsnedsättning diskrimineras just på grund av sin funktionsnedsättning och i och med en lagändring som trädde i kraft 1990 utökades lagens omfattning och tillämpning på ett betydande sätt inte minst nationellt men även internationellt. Lagen gav nu även medborgare med funktionsnedsättning rättigheten att stämma butiksinnehavare, verksamheter inom den offentliga sektorn samt restauranger för bristande tillgänglighet i den fysiska miljön. Diskrimineringslagen bidrog på så sätt inte bara till att samhället blev mer tillgängligt för personer med funktionsnedsättning utan även att funktionsnedsattas rättigheter skärptes vad det gäller möjligheten till att delta på lika villkor som andra medborgare i samhället. Ett exempel på hur detta visade sig var bland annat att rörelsehindrade personer började synas både i tv samt i reklamfilmer. Vissa företag marknadsförde även att de var tillgängliga för personer med funktionsnedsättningar. Ett annat exempel på vilken genomslagskraft diskrimineringslagen haft inom arbetslivet för personer med funktionsnedsättningar är det faktum att sanktionssystemet inom ramen för lagens tillämpning är såväl effektfullt som välutvecklat. Bland annat togs 25 000 anmälningar om bristande tillgänglighet inom arbetslivet av Equality Employment of Opportunity Commission (EEOC). Anmälningarna ledde i sin tur till att 20% av dessa fall fick ett framgångsrikt utfall i form av att 820 miljoner kronor betalades ut som kompensation för brister vad det gäller tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Jämförelsevis avskrevs 99 % av alla anmälningar i Sverige som Diskrimineringsombudsmannen (DO) tar emot. Ett ärende gällande bristande tillgänglighet inom arbetlivet i Sverige har dock drivits juridiskt sedan diskrimineringslagen även kom att omfatta förbud mot diskriminering inom arbetslivet för personer med funktionedsättning sedan 1999( DO:2015)
Tillämpningen av lagen har visat sig vara särskilt framgångsrik i USA i och med att staten årligen bidrar med ca 100 miljoner kronor som ska finansiera bland annat information och rådgivning till näringslivet samt småföretagare för att de ska få kännedom om vilka förändringar de behöver genomföra för att leva upp till lagens krav på samhällelig tillgänglighet inom arbetslivet. Informationsskyldigheten samt uppdraget i sig att ge information och rådgivning om lagens tillämpning och krav inom arbetslivet utför bland annat Justitiedepartementet. Det finns även tio stycken regionala informationscentra spridda i USA som erbjuder information och rådgivning. Även dessa är statligt finansierade. (Amerikanska regeringens hemsida för diskrimineringslagen:2011). För att dra en parallell till hur stora statliga resurser som finansierar informationsspridning av den svenska diskrimineringslagen till förmån för personer med funktionsnedsättning så har DO tilldelats 2,7 miljoner kronor för att informera myndigheter, företag, enskilda och organisationer under perioden 2015-2017 om lagens nya bestämmelse som innebär att bristande tillgänglighet inom arbetslivet ska anses vara en form av diskriminering( DO:2015).
Jag vill med detta avsluta med en kort reflektion angående de skillnader som finns mellan den svenska och den amerikanska diskrimineringslagstiftningen samt kanske framförallt tillämpningen av dessa. Kanske är det så att vi i Sverige inte har en politisk tradition av att driva igenom samhällsförändringar och som i det här fallet en rättighetslagstiftning i tillräckligt hög grad eller med rätt angripssätt? I USA har bland annat Apple utvecklat mjukvaror där tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning finns utvecklade för att tjäna såväl ett privat intresse som arbetslivet. Ett så pass framgångsrikt och internationellt företag som Apple, bidrar genom sitt goda exempel ,vilket borde vara en självklarhet, till att inkludera personer med funktionsnedsättning i samhället, överlag och specifikt inom arbetslivet. Jag tänker också att vi kanske har en del att lära av USA:s modell gällande hur stora statliga finanseringar som tilldelas myndigheter till förmån för hur diskrimineringslagen kan tillämpas för att få en större genomslagskraft. Detta inte minst vad det gäller arbetet med att sprida information om lagen samt dess betydelse, för att på så sätt öka medvetenheten om vad diskrimineringslagen innebär samt att det är en rättighetslag som ska vara en självklar del i ett modernt samhälle där man värnar om alla människors lika värde och rättigheter.
Allt gott!
Höstkram från Helena, Verksamhetsledare på VH assistans i Stockholm.