En blogg om personlig assistans
Idag har William badat i sin jacuzzi från IKEA, den saknar bubblor men verkar fungera ändå.
Nu är William två och en halv månad, när han är 3 månader kan han börja babysimm, men det finns dessvärre ingen kurs just nu som vi kan gå på. William gillar verkligen att bada, så länge vattnet är lite varmt!
/Veronica
Att vara ny på jobbet är alltid spännande! Allt man ska lära sig, alla nya människor man träffar, nya rutiner, dataprogram man ska kunna och så vidare. Men oj vad kul det är! Jag älskar att lära mig nya saker – från känslan av att allt är nytt, till känslan att ha koll!
Jag arbetar som verksamhetsledare i Stockholm, vilket innebär att jag är kontaktperson åt ett antal kunder som har sin personliga assistans via VH-assistans, samt deras assistenter.
Arbetet innebär allt från rekrytering och budgetarbete till personalmöten och att ordna utbildningar. Jag gillar blandningen mellan att organisera, planera och utbilda, till att finnas där och lyssna när uppkomna situationer behöver redas ut.
Jag får dagligen träffa och prata med inspirerande människor som gör att ingen dag är den andra lik, vilket gör att det är riktigt roligt att gå till jobbet!
Somriga hälsningar, Eva
Det finns inte så jättemycket hjälpmedel för föräldrar med funktionshinder, för några år sedan fanns det ett kunskapscenter i Göteborg för föräldrar med funktionshinder. Men det har de tyvärr lagt ned.
Jag vet att det finns höj och sänkbara skötbord och sängar man kan öppna grindarna på. Det som William har fått är speciella fästen till min permobil så jag kan fästa hans Baby Björn-sele, men själva selen har jag köpt själv. Han har även en matstol som är högre än en vanlig matstol,
eftersom min permobil är högre än vad som fungerar med vanliga matstolar.
Här är en bra sida med texter och tips: Mamma, pappa, lam
/Veronica
Här är ett vernissage av bilder som vi satte upp på sjukhuset. De är nu hemma tillsammans med oss och ger många glada minnen.
Nu till nästa babyfråga: William använder blöjan av märket Libro. Tygblöjor är nog inget för oss, även om det är miljövänligare så måste man ibland tänka praktiskt.
Vilken erfarenhet har du? Vad tycker du? Tygblöja, pappersblöja? Vilket märke? Lämna en kommentar eller mejla
veronica@veronica.se
Stockholm stad
Den enskilde, som är 10 år gammal, ansöker om personlig assistans hos Stockholm stad. I beslutet som han får godtar handläggaren 2 timmar per vecka, oavsett skol- eller lovvecka, för fritidsaktiviteter. Det innebär att den enskilde får möjlighet att ägna sig åt fritidsaktiviteter 17 minuter per dag.
Idag har jag och William varit på shoppingtur! Jag handlade nästan inga saker innan William föddes eftersom jag inte visste hur det skulle gå. Jag hade ingen vagn eller något annat, utan köpte det samma vecka som William skrevs ut från sjukhuset.
Hittade även den här roliga listan på 100 babyprodukter att hämta inspirations ifrån:
http://www.popsugar.com/moms/Must-Have-Baby-Gear-25058694#photo-25058694
Vad är ditt bästa shoppingtips till en bäbis? Lämna en kommentar!
/Veronica
Jag är uppväxt med musik genom min pappa, men ingen i vår familj kan spela något instrument, däremot tror jag att jag hört alla Sveriges dansbandslåtar (men det blev ju folk av mig ändå – nästan).
Mister Music trillade ned i brevlådan varje månad, det var svensktoppen varje lördag och omröstningen varje söndag. Melodikrysset lärde mig dock ingenting.
William och jag lyssnar också på musik tillsammans. Fast idag får jag iallafall välja, däremot har inte William sådan tur.
Du kan lyssna på vår lista här:
Jag lyssnade även på musik när jag var gravid, men jag sjöng aldrig för William för då hade han nog kommit ut mycket tidigare! Så det blir ingen skönsång på kvällen, man måste inse sina begränsningar.
Vilka barnvisor kan du tipsa om kära läsare? Lämna en kommentar eller mejla veronica@veronica.se
Tack!
/Veronica
Att vara anhörig till någon som har ett funktionshinder är ofta en kamp och en oro för saker som dem allra flesta tar förgivet.
Jag lever med ett medfött funktionshinder OI-Benskörhet.
Vilket innebär att man har väldigt lätt att få frakturer.
När jag växte upp var min mamma alltid orolig när jag var i skolan, eftersom risken för frakturer var extra stor i skolan med alla barn.
Då det räckte att någon ramlade heller på annat sätt kom i fysisk kontakt med mig, för att jag skulle få en fraktur.
Att som förälder behöva var orolig och få en klump i magen varje gång telefonen ringer tror jag inte alla kan förstå.
För några dagar sedan läste jag ett inlägg på Facebook som en mamma hade skrivit. Hon har ett barn med flera olika diagnoser och varje gång de ringde från skolan, så var de tvungna att börja med orden att barnet mådde bra. En dag så svarade hon och nu fick hon inte höra den vanliga frasen. Hennes beskrivning av hur den dagen såg ut var nog typisk för hur många föräldrar måste ha det. Den oro och ångest som måste komma när man får det där samtalet, att allt inte är som det brukar. Särskilt som barnet kan ha diagnoser där läget fort kan bli kritiskt.
Föräldrar och syskon till en funktionshindrad får många gånger göra avkall på saker som vanliga familjer ser som det mest naturliga i världen. Semestrar, utflykter och andra aktiviteter blir ofta inte den avkoppling som man kan förvänta sig. För att tala av egen erfarenhet så var det ofta väldigt mycket jobbigare de gånger man åkte iväg på semester. Vilket gjorde att det aldrig blev riktigt den semester som man ville ha. Idag ser det ju tack och lov lite bättre ut för familjer med funktionshindrade barn, om dem vill åka på semester. Även om tillgängligheten på många platser fortfarande är väldigt dålig.
Niklas Pajuste
Sekreterare, Assistansjuristerna