Den var ljuvlig, han sov hela vägen. Man ska lära sina barn att inte vara rädda, William var kolugn och snusade på, jag däremot var hur rädd som helst. Turbulent blev det också – ännu värre.
Jag fick jättebra hjälp av markpersonalen på Umeå flygplats att komma ombord på planet. Väl i sätet fick vi bra service av Norwegians personal. Det är så stor skillnad på flygning och flygning, och allt beror på vilken personal som jobbar. Det kan gå snabbt och lätt utan bekymmer, men också bli hur omständligt som helst.
Oftast blir det problem vid incheckning, fast elrullstolar funnits i många år, efter 1993 finns det inga syrabatterier till elrullar, ändå frågar man detta vid incheckningen varje gång – 22 år senare.
Som till exempel vid hemresan så fick vi inte ta igenom babysittern genom säkerhetskontrollen på Arlanda. Helt omotiverat, William är ju så liten att han sitter bäst i en babysitter.
Jag reser med två assistenter och hade sökt utökning för resan, men kommunen kunde inte ta beslut innan resan. Beslutet kommer efter resan, så det är väldigt svårt att kunna lägga scheman och planera in personalen.
Nästa resa ska vi prova på att åka tåg, när vi ska besöka morfar i Falun.
/Veronica
