![\"minsyster\"](\"http:\/\/media.assistansbloggen.se\/2015\/06\/minsyster.jpg\")
<\/a><\/p>\nHej! Jag \u00e4r en snart 14 \u00e5rig tjej, och upp till 8 \u00e5rs \u00e5lder s\u00e5 hade jag en syster med funktionshinder. Jag och min syster hade ett speciellt band, ett speciellt spr\u00e5k. Jag brukade prata med henne, ta hand om henne, sjunga f\u00f6r henne och spela instrument f\u00f6r henne. Det k\u00e4ndes som att jag och min familj var de som tog hand om henne allra b\u00e4st. Hon k\u00e4mpade in till det sista och hon har det mycket b\u00e4ttre d\u00e4r hon \u00e4r nu och det \u00e4r jag 110% s\u00e4ker p\u00e5. Jag var sj\u00e4lv som en assistent till Lisbet. Att ha assistenter runt sig hela tiden kunde vara b\u00e5de jobbigt och roligt. Om jag ska vara helt \u00e4rlig s\u00e5 var jag s\u00e4llan r\u00e4dd f\u00f6r att hon var s\u00e5 stark och duktig s\u00e5 jag t\u00e4nkte aldrig p\u00e5 att hon kanske skulle somna in. Jag t\u00e4nker ofta p\u00e5 min syster men pratar inte s\u00e5 ofta om det. N\u00e4r jag saknar henne som allra mest s\u00e5 s\u00e4tter jag p\u00e5 lugn musik, g\u00e5r en sv\u00e4ng och bara g\u00e5r. Det \u00e4r s\u00e5 sk\u00f6nt att vara ute med musik i h\u00f6rlurarna f\u00f6r det v\u00e4cker upp s\u00e5 m\u00e5nga k\u00e4nslor och man f\u00e5r en egen tid att t\u00e4nka p\u00e5 roliga minnen med mera. Assistenterna som vi hade var oftast v\u00e4ldigt duktiga med Lisbet och jag trivdes ocks\u00e5 med dem. Men har alltid haft en k\u00e4nsla att jag en 4-8 \u00e5ring var den b\u00e4sta assistenten hon kunde f\u00e5! F\u00f6r \u00e4ven fast hon inte kunde prata, s\u00e5 kunde vi kommunicera och vi hade som ett eget litet spr\u00e5k. Hon tyckte v\u00e4ldigt mycket om n\u00e4r jag sj\u00f6ng och spelade och se hennes leende och \u00f6gon lysa upp var den st\u00f6rsta gl\u00e4djen man kunde f\u00e5! Att se henne le kunde f\u00f6ra dagen komplett. Hon var min allra b\u00e4sta v\u00e4n och jag saknar henne s\u00e5 otroligt mycket! De sista dagarna spenderade vi p\u00e5 sjukhuset och jag f\u00f6rstod inte s\u00e5 mycket. Under den tiden s\u00e5 var jag n\u00e4stan i chock och jag bara l\u00e5g i en s\u00e4ng bredvid henne. Jag \u00e5t inte, jag var n\u00e4stan som f\u00f6rlamad. N\u00e4r jag hade kommit in i sjukhusrummet n\u00e4r hon hade somnat in s\u00e5 var det som att v\u00e4rlden snurrade runt. Jag f\u00f6rstod ingenting men jag blev otroligt ledsen. Att ha haft ett syskon med funktionshinder har varit tufft men vi har haft m\u00e5nga roliga stunder och minnen! Det \u00e4r lite det man f\u00e5r r\u00e4kna med. Det \u00e4r tufft men om man tar hand om varandra s\u00e5 fungerar det och man kan skapa m\u00e5nga roliga stunder tillsammans.<\/p>\n
VH assistans aktiviteter har varit s\u00e5 otroligt roliga och l\u00e4rdomsrika! Jag har tr\u00e4ffat m\u00e5nga nya m\u00e4nniskor och andra med funktionshinder och jag trivdes med dem! Jag trivdes med personalen p\u00e5 VH assistans! Alla var s\u00e5 otroligt omt\u00e4nksamma och roliga! Jag sov \u00f6ver hemma hos Veronica en g\u00e5ng och vi hade det j\u00e4tteroligt! Bara umgicks, \u00e5t chips och vi hade det j\u00e4ttemysigt! Jag tappade tillochmed en tand! Veronica var ocks\u00e5 som en b\u00e4stis och det \u00e4r hon \u00e4n idag! Hon bryr sig verkligen om sina medm\u00e4nniskor och de som har funktionshinder! VH assistans personal och Veronica \u00e4r helt fantastiska och de k\u00e4mpar f\u00f6r funktionshindrade m\u00e4nniskors r\u00e4ttigheter!<\/p>\n
Tack! \/ Alma<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Hej! Jag \u00e4r en snart 14 \u00e5rig tjej, och upp till 8 \u00e5rs \u00e5lder s\u00e5 hade jag en syster med funktionshinder. Jag och min syster hade ett speciellt band, ett speciellt spr\u00e5k. Jag brukade prata med henne, ta hand om henne, sjunga f\u00f6r henne och spela instrument f\u00f6r henne. Det k\u00e4ndes som att jag och … <\/p>\n