![\"IMG_7869\"](\"http:\/\/media.assistansbloggen.se\/2015\/06\/IMG_7869.jpg\")
<\/a><\/p>\nDet var ett planerat snitt och inte n\u00e5got trauma, och d\u00e5 kan man f\u00f6rst\u00e5s f\u00f6rbereda allt p\u00e5 ett helt annat s\u00e4tt. Vid tre tillf\u00e4llen gick jag igenom med narkosl\u00e4karen hur allt skulle ske, vilken bed\u00f6vning jag skulle f\u00e5, hur uppvaket skulle vara och att jag skulle ligga ett dygn p\u00e5 IVA.
\nL\u00e4karna best\u00e4llde mina gamla journaler fr\u00e5n tidigare s\u00f6vningar f\u00f6r att se om komplikationer uppst\u00e5tt, och hur man skulle g\u00f6ra f\u00f6r att minska riskerna denna g\u00e5ng. N\u00e4r man f\u00f6der med kejsarsnitt s\u00e5 g\u00e5r l\u00e4karen djupt in i v\u00e4vnaden, och detta kr\u00e4ver stark sm\u00e4rtlindring. Eftersom jag har skolios (sned ryggrad) s\u00e5 kan bed\u00f6vningen vara sv\u00e5r att reglera, den kan exempelvis g\u00e5 f\u00f6r l\u00e5ngt upp i kroppen och sl\u00e5 ut lungorna, d\u00e4rf\u00f6r blev det s\u00f6vning f\u00f6r mig.
\nDirekt efter att man s\u00f6vts intuberas man, och barnet m\u00e5ste plockas ut direkt. N\u00e4r narkosmedlet sprutas in i mamman blir barnet ocks\u00e5 p\u00e5verkat, det finns ingen f\u00f6rdr\u00f6jningseffekt utan medlet g\u00e5r direkt in i blodbanan \u00e4ven p\u00e5 barnet, s\u00e5 ju snabbare det kommer ut desto b\u00e4ttre.
\nI f\u00f6rlossningssalen arbetade tv\u00e5 narkosl\u00e4kare, tre f\u00f6rlossningsl\u00e4kare och en AT-l\u00e4kare, samt fyra sk\u00f6terskor, eller kanske s\u00e5g jag dubbelt?
\nEn och en halv timme tog det i operationssalen bara f\u00f6r att s\u00e4tta kanyler, mina k\u00e4rl sprack hela tiden. I vanliga fall kopplar man upp patienten med en elektrisk manschett f\u00f6r att kunna direktkolla blodtrycket under hela ingreppet, men om man g\u00f6r det p\u00e5 mig, s\u00e5 g\u00e5r min arm av.
\nD\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste l\u00e4karna hitta ett s\u00e4tt att f\u00e5 samma information, och det gjorde man genom att en liten elektrod sattes in i k\u00e4rlet f\u00f6r att sedan kopplas till en monitor.
\nFyra olika portar satte de ocks\u00e5 in ifall de snabbt skulle beh\u00f6va ge mig flera olika l\u00e4kemedel samtidigt. De stasade av n\u00e5gra st\u00f6rre blodk\u00e4rl ifall en st\u00f6rtbl\u00f6dning skulle uppst\u00e5. De hade av den anledningen \u00e4ven best\u00e4llt mera blod om det skulle beh\u00f6vas.
\nDet var m\u00e5nga beredskapsplaner som jag visste fanns, men som vi inte gick n\u00e4rmare in p\u00e5. Jag k\u00e4nde mig trygg och f\u00f6rvissad om en god och stor kunskap som fanns samt ett stort engagemang f\u00f6r att allt skulle bli s\u00e5 bra som m\u00f6jligt f\u00f6r mig. Det r\u00e5dde en v\u00e4ldig sk\u00e4rpa i rummet.
\nAlla andra f\u00f6rberedelser gjordes, de kopplade upp hj\u00e4rta och puls, samtliga elektroder kopplades upp, droppet sattes, och sedan s\u00e5 ringdes l\u00e4karna in till salen.
\nOperationen kunde b\u00f6rja, en kvinnlig l\u00e4kare ledde teamet. Hon kollade n\u00e4rvaron, alla presenterade sig f\u00f6r mig, och sedan kollade hon att alla stod p\u00e5 sina olika platser i rummet f\u00f6r de hade egna fastst\u00e4llda positioner. Det var mycket v\u00e4lorganiserat.
\nHon kontrollerade \u00e4ven att alla visste vad de skulle g\u00f6ra och i vilken ordning det skulle ske.
\nSedan fr\u00e5gade hon om barnteamet fanns p\u00e5 plats utanf\u00f6r salen och var beredda att ta emot William. Det visade sig att det fanns inget barnteam d\u00e4r ute, s\u00e5 precis n\u00e4r jag skulle s\u00f6vas och l\u00e4karen st\u00e4ller en kontrollfr\u00e5ga, tack och lov, s\u00e5 fick alltihop avbrytas. Sk\u00f6terskorna fick g\u00e5 och ringa efter barnteamet som varit d\u00e4r innan men som p\u00e5 grund av f\u00f6rseningen p\u00e5 n\u00e4stan tv\u00e5 timmar, snittet var planerat till kl 9.00 och nu var den 10.50, hade hunnit avl\u00e4gsna sig.
\n-\u00c4r alla klara och beredda, fr\u00e5gade ansvarig l\u00e4kare, d\u00e5 s\u00e4tter vi i g\u00e5ng.
\nHon r\u00e4knade: \u201d1, 2, 3\u201d, och poff ! s\u00e5 var jag borta.<\/p>\n
<\/a>
\nP\u00e5 grund av min skelettsjukdom och min bensk\u00f6rhet s\u00e5 \u00e4r assistenterna alltid med vid operationer, det \u00e4r dem som v\u00e4nder och lyfter \u00f6ver mig, etc.
\nN\u00e4r jag vaknade s\u00e5 m\u00e5dde jag v\u00e4ldigt bra, jag var klar i huvudet direkt och hann inte ens fr\u00e5ga hur det var med William, utan de ber\u00e4ttade p\u00e5 en g\u00e5ng att allt g\u00e5tt bra. Han var nere p\u00e5 barn 4, d\u00e4r han var v\u00e4l omh\u00e4ndertagen. De hade f\u00e5tt hj\u00e4lpa honom ig\u00e5ng med andningen och de visade ett foto p\u00e5 honom, och hans f\u00f6delsekort d\u00e4r det stod f\u00f6delsetiden, kl 11.10, att han var 42 cm l\u00e5ng, och v\u00e4gde 1.625 gr.
\nVi hade kommit \u00f6verens om att direkt n\u00e4r jag vaknade skulle jag f\u00e5 veta hur det var med William oavsett vilket besked de skulle l\u00e4mna och oavsett mitt tillst\u00e5nd skulle de f\u00f6rs\u00f6ka prata med mig. Jag visste n\u00e4mligen inte om jag skulle ha sv\u00e5rt att andas n\u00e4r jag vaknade och d\u00e4rf\u00f6r hamna i respirator.<\/p>\n<\/a>
\nNyf\u00f6dda barns m\u00e5ende graderas efter en sifferskala p\u00e5 1-10, efter en minut, efter tre minuter och efter \u00e5tta minuter. S\u00e5 h\u00e4r s\u00e5g Williams siffror ut:
\nEfter en minut, siffran 2
\nEfter tre minuter, siffran 4
\nEfter \u00e5tta minuter, siffran 7
\nHan fick d\u00e4rf\u00f6r andningshj\u00e4lp och hamnade i cpap (uttalas seppup).
\nDet visade sig senare att William inte hade \u00e4rvt min sjukdom. Men jag hade \u00e4lskat honom lika mycket \u00e4nd\u00e5, oavsett vilket.
\nJag \u00e4r s\u00e5 glad \u00f6ver att min r\u00e4dsla inte fick ta \u00f6verhanden \u00f6ver min barnl\u00e4ngtan, f\u00f6r d\u00e5 hade William inte funnits i dag.<\/p>\n