En blogg om personlig assistans
Hofors kommun
Den enskilde ansöker om personlig assistans enligt LSS hos Hofors kommun med hjälp av ett ombud. Handläggaren under handläggningen av ansökan ignorerat fullmakten som vårdnadshavarna har lämnat till ombudet och genomfört oanmälda hembesök hos den enskilde. Hon har sedan ej besvarat frågor från ombudet. Samma procedur har skett i två ärenden.
Funkofobi är en term som används för att beskriva den systematiska diskriminering som drabbar personer med funktionsnedsättning. Har man avvikande funktionalitet blir man ofta utestängd i dagens samhälle. Själv har jag lagt märke till att många allmänna platser och fastigheter inte ens tänkt på att de kan behöva en ramp för enklare tillgång om en person sitter i rullstol. Samtidigt handlar det inte enbart om det materiella. Media släpper till exempel bara fram vissa typer av berättelser.
Konsekvensen av funkofobi är att de funktionsnedsatta upplever att samhället begränsar deras liv i mycket stor utsträckning. Det kan gälla otillgängliga platser, segregerad utbildning och djupt rotade fördomar. Christine Bylund har forskat på området och kommit fram till många viktiga slutsatser. Hon menar att otillgängligheten hindrar funktionsnedsatta från att fysiskt synas i vissa rum. Universitet och kommunhus är väldigt betydelsefulla i förändringsarbetet, men ofta har funktionsnedsatta mycket svårt att göra sig hörda på sådana platser.
Enligt Christine Bylund brukar samhället också kategorisera de funktionsnedsatta och generellt sett är det två olika roller som erbjuds. Antingen är man hjälten eller vårdpaketet. Hjälten är den som ses som en inspiration. Reaktionen blir lätt att de är oerhört duktiga även när de utför enkla uppgifter. Media brukar bidra till sensationalismen och resultatet brukar bli en föreställning om att det handlar om individens eget ansvar att gaska upp sig, istället för att synliggöra de verkliga problemen. Vårdpaketet är när allt fokus läggs på medicinska behov såsom assistansprövningar, sjukgymnastik och läkare. Ingen av dessa två roller tar någon hänsyn till vad den funktionsnedsatta personen själv vill göra med sitt liv.
Även FN har uppmärksammat att Sverige har ett strukturellt problem med funkofobi. De pekar bland annat på att det har blivit svårare att få assistansersättning för vissa grundläggande behov. Jag håller med om att samhället borde lägga mer energi på just vad de funktionsnedsatta upplever att de själva behöver. Tyvärr är perspektivet i dagens samhälle snarare att tillgänglighet och assistans är särlösningar. Man reducerar de funktionsnedsatta till ett problem. Precis som Christine Bylund säger blir till exempel en person som använder rullstol reducerad till en rullstol istället för en man eller en kvinna som vill kunna leva ett fullvärdigt liv. Gå in på http://www.svd.se/funktionshindrad-varken-hjalte-eller-vardpaket för att läsa mer.
/Åѕа
Stockholm stad
Den enskilde, som är 10 år gammal, ansöker om personlig assistans hos Stockholm stad. I beslutet som han får godtar handläggaren 2 timmar per vecka, oavsett skol- eller lovvecka, för fritidsaktiviteter. Det innebär att den enskilde får möjlighet att ägna sig åt fritidsaktiviteter 17 minuter per dag.
Att vara anhörig till någon som har ett funktionshinder är ofta en kamp och en oro för saker som dem allra flesta tar förgivet.
Jag lever med ett medfött funktionshinder OI-Benskörhet.
Vilket innebär att man har väldigt lätt att få frakturer.
När jag växte upp var min mamma alltid orolig när jag var i skolan, eftersom risken för frakturer var extra stor i skolan med alla barn.
Då det räckte att någon ramlade heller på annat sätt kom i fysisk kontakt med mig, för att jag skulle få en fraktur.
Att som förälder behöva var orolig och få en klump i magen varje gång telefonen ringer tror jag inte alla kan förstå.
För några dagar sedan läste jag ett inlägg på Facebook som en mamma hade skrivit. Hon har ett barn med flera olika diagnoser och varje gång de ringde från skolan, så var de tvungna att börja med orden att barnet mådde bra. En dag så svarade hon och nu fick hon inte höra den vanliga frasen. Hennes beskrivning av hur den dagen såg ut var nog typisk för hur många föräldrar måste ha det. Den oro och ångest som måste komma när man får det där samtalet, att allt inte är som det brukar. Särskilt som barnet kan ha diagnoser där läget fort kan bli kritiskt.
Föräldrar och syskon till en funktionshindrad får många gånger göra avkall på saker som vanliga familjer ser som det mest naturliga i världen. Semestrar, utflykter och andra aktiviteter blir ofta inte den avkoppling som man kan förvänta sig. För att tala av egen erfarenhet så var det ofta väldigt mycket jobbigare de gånger man åkte iväg på semester. Vilket gjorde att det aldrig blev riktigt den semester som man ville ha. Idag ser det ju tack och lov lite bättre ut för familjer med funktionshindrade barn, om dem vill åka på semester. Även om tillgängligheten på många platser fortfarande är väldigt dålig.
Niklas Pajuste
Sekreterare, Assistansjuristerna
Västerås kommun
Den enskilde ansöker om personlig assistans hos Västerås kommun. När handläggaren sänder över utredningen för kommunicering, för att den enskilde ska få möjlighet att lämna synpunkter på utredningen, är det den enskildes egen behovsbeskrivningen som handläggaren skrivit av till sina papper och ingenting om vilken bedömning som hon gjort. Trots att det rörde sig om en kopia rakt av så förekom det flera felaktigheter. Så istället för att kunna lämna synpunkter på utredningen får den enskilde med ombud sitta och rätta den ansökan som man själv sänt in 6 månader tidigare.
För en tid sedan lästa jag en artikel om mänskliga rättigheter för människor som är beroende av personlig assistans. Författaren av artikeln Christine Bylund tar upp många viktiga frågor.
Det som jag ser som den viktigaste är att mänskliga rättigheter, som är en viktig fråga för FN och även för Sverige, inte gäller för människor med funktionshinder idag. Vilken annan människa i samhället skulle acceptera att få sitt liv kartlagt och uppräknat i timmar och minuter. Att behöva redovisa hur långtid det tar på toaletten, heller i duschen. Inte nog med det att du ingående ska tala om vad du behöver hjälp med på toaletten och i duschen, vilket jag tror att dem allra flesta skulle tycka var oerhört integritetskränkande. Så finns det även fall där brukaren i fråga inte blivit trodd, utan varit tvungen att ha handläggaren med sig i duschen för att visa hur lång tid det faktiskt tar.
Efter all denna genomgång av ditt liv så skall du vänta och hoppas att få leva ett liv som alla andra i två år till. Vilket beslut skall man få efter nästa omprövning. Är en källa till oro och ångest hos den assistansberättigade. För på de senaste åtta åren hela 300 personer fått minskad heller helt indragen assistans. Trots att FN gett kritik till Sverige över den utveckling som skett inom personlig assistans, så kan vi inte se någon märkbar förbättring.
Det här kan inte vara mänskliga rättigheter att behöva lägga ut sitt liv för en myndighet heller kommun, för att kunna sköta sin hygien, få mat i magen, kläder på kroppen och kanske i bästa fall ha ett socialt liv. Jag hoppas att vi får se en förbättring i framtiden för alla beroende av assistans, hemtjänst och andra insatser.
Niklas Pajuste
Sekreterare, Assistansjuristerna
Lycksele kommun
Den enskilde inkom med en ansökan om personlig assistans enligt LSS till Lycksele kommun i maj 2013. Hembesök genomfördes i januari 2015, 2 veckor efter att en handläggare för ansökan hade utsetts. Den enskilde fick ett avslagsbeslut i februari månad 2015.
Bild från aftonbladet.se
Den 11 juni publicerade aftonbladet en liten notis om att en människa dött, pga. att personen ifråga varit för sjuk för att öppna dörren när hemtjänsten ringde på. Orsaken till dödsfallet var att hemtjänst personalen gick därifrån, och sedan glömde bort att återvända. För att faktiskt se till den brukare som de skulle hjälpa.
Nu avled istället den här personen som var svårt sjuk i lunginflammation. Händelsen har Lex Sarah anmälts enligt uppgift från aftonbladet. Då kommer man till frågan hur många brukare far illa pga att dom får hemtjänst istället för personlig assistans.
Det som vi ofta möter i vårt arbete på assistansjuristerna är att många kommuner väljer att ge ”assistans i hemtjänst liknande form” som dem så fint kallar det. Men detta har inget med personlig assistans att göra. Utan är helt och hållet hemtjänst fast med ett finare ord.
Du har inget självbestämmande, ingen valfrihet och ingen fritid. Du är hänvisad till att sköta ditt liv på bestämda tider. Fritidsaktiviteter kan du bara göra som lever med hemtjänst om du har fått ledsagning, detsamma gäller vid besök till läkare och annan vårdinrättning. Därför kan aldrig hemtjänst vara en väg till delaktighet i samhället.
Niklas Pajuste
Sekreterare
Assistansjuristerna
Hofors kommun
Den enskilde inkom med en ansökan om personlig assistans enligt LSS till Hofors kommun i april 2012. Denna ansökan avslogs i sin helhet av LSS-handläggaren som ansåg att karaktären av hjälpbehov inte var av sådan karaktär eller omfattning att det förelåg behov av personlig assistans. Den enskilde överklagade beslutet via sitt ombud Assistansjuristerna till Förvaltningsrätten i Falun. I juli 2013 gjorde den enskilde en ny ansökan om personlig assistans till Hofors kommun, vilket fick samma utfall.
I februari 2014 fattade Förvaltningsrätten i Falun en dom angående båda dessa ansökningar. De återförvisade ärendet till socialnämnden i Hofors för prövning av insatsens omfattning. Socialnämnden i Hofors överklagade till både Kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen men fick inget prövningstillstånd där.
Den enskilde fick beslut i september 2014, alltså nästan 2,5 år efter att den första ansökan ingavs.
Den 2 juni deltog jag och min kollega Åsa Valter i en konferens om kvalité inom personlig assistans. Konferensen var indelad i två olika delar, och ägde rum i World Trade Center i Stockholm.
Varav den första hade en panel bestående av representanter från Socialstyrelsen, Försäkringskassan, föreningen STIL, Assistansanordnarna, föreningen JAG,KFO och IFA.
Vad är kvalité i personlig assistans, och vad är det som krävs för att uppnå detta. Det var några av många frågor som togs upp, där man fick olika syn på dessa frågor från panelen.
Både från hur användaren ser på kvalité och hur myndigheter tycker att målet för bra assistans ska säkerställas.
Min egen uppfattning är att idag när så många inte får assistans, heller får kämpa för att få hjälp. Så borde frågan ha varit hur kan vi se till att LSS lagens intentioner stärks och efterlevs.
Även om naturligtvis kvalité också är viktigt för den enskilde användaren. Del två av konferensen var till stor del inriktad på att fråga ut de tre politiska representanter, som anslutit till panelen.
Tre partier var representerade: Moderaterna, Folkpartiet och Socialdemokraterna. Frågor som att ta bort 20 timmars gränsen för grundläggande behov, samt att öka schablonavgiften m.m var stora och viktiga frågor från publiken. Tyvärr svarade partierna ganska lika, och inget tyder på att assistansfrågor står särskilt högt i kurs när budgeten klubbas igenom. Vad innebär då detta för den enskilde användaren? Mycket troligt är att situationen kommer vara oförändrad och verkligheten för personer beroende av assistans, kommer vara otrygg och osäker. Varje omprövning är för många en ångestladdad och orolig tid. Kommer jag som användare att kunna vara delaktig i samhället dom närmaste åren, heller är jag hänvisad till hemtjänst och punktinsatser.