Kategori: Juridikbloggen

Många människor har en hobby eller utövar en sport.

Att som funktionshindrad kunna utöva en hobby eller sport på lika villkor som en person utan funktionshinder, är ju inte alltid helt lätt.

För mig personligen så upptäckte jag schack, där jag kunde både spela och tävla på samma villkor som mina kompisar.

Vilket gav mig ett bättre självförtroende samt att jag fick en samhörighet med andra som delade samma intresse.

Nu kan ju inte alla spela schack, även om jag önskade att fler funktionshindrade gjorde det.

Jag tror det är viktigast är att hitta en hobby eller en sport att utöva, oavsett om man kan delta på lika villkor som alla andra. Man får sätta upp sina egna mål med det man vill göra och utgå från dem.

För alla har olika förutsättningar och att jämföra sig med andra mår man bara dåligt av. Det är i alla fall min erfarenhet.

/Niklas Pajuste

 

Alla som ansöker om personlig assistans blir snabbt varse om den stora ovissheten som man får gå igenom under en lång tid. Från det att ansökan kommer in till dess att Försäkringskassan alternativt kommunen, fattar ett beslut är lång. Den som söker om personlig assistans eller utökning av sin assistans får vänta flera månader på att få ett beslut. Hur lång en handläggningstid får vara när det kommer till personlig assistans finns inte reglerat.

Förvaltningsmyndigheterna ska på ett självständigt sätt, och under eget ansvar, genomföra handläggningen i de ärenden de är ansvariga för. Förvaltningslagens 7§ innehåller bestämmelser om allmänna krav på handläggning av ärenden på förvaltningsmyndigheter. Denna paragraf gäller handläggning där en enskild är part i ett ärende hos en myndighet. Förvaltningslagen har som mål att främja rättssäkerheten genom att garantera en snabb och effektiv handläggning vid förvaltningsmyndigheter i myndighetsutövning mot enskilda individer. Begreppet rättssäkerhet innefattar ett krav på förutsägbarhet för de enskilda i ärenden vid myndigheter.

Vad gäller handläggningstider uttalade konstitutionsutskottet sig på följande vis inför den nya förvaltningslagen (betänkande 1985/86:21);

”Detta är en central fråga för de enskilda människorna men även för myndigheterna. Om behandlingen i många ärenden drar ut på tiden skapas lätt stora ärendebalanser. Myndigheterna får då ägna en hel del tid åt att besvara förfrågningar om ärenden som väntar på ett avgörande. Inte sällan uppkommer dubbelarbete genom att ärendena måste läsas in av olika handläggare. Det är dock den enskilde som hårdast drabbad av att ärendehandläggningen drar ut på tiden. Att i ovisshet gå och vänta under lång tid på ett myndighetsbeslut som kanske gäller frågor som har avgörande betydelse för en persons ekonomi eller personliga förhållanden kan förorsaka otrygghet och personligt lidande, kanske också ekonomiska förluster. Det gäller här inte en ren servicefråga utan handlar i hög grad också om den enskilda människans rättssäkerhet”.

Här tycker jag att man fångar den centrala problematiken, dvs den stora otryggheten som uppstår för den enskilde. Ibland tror jag inte handläggare och beslutsfattare själva är medvetna om vilken situation de försätter den enskilde i när de drar ut på handläggningstiden. Att det inte finns någon yttre gräns för hur länge ett ärende kan pågå sätter ingen press på handläggarna, vilket är ett stort problem. Om det fanns tydliga riktlinjer gällande handläggningstiden som handläggarna ska följa, är jag övertygad om att det skulle ske en skyndsammare handläggning, utan för den skull att kvaliteten på utredningarna sjunker.

Jag har en klient som fick vänta i över ett år på att få ett beslut, trots att vi lämnat in intyg från läkare, arbetsterapeut, skolan, logoped, fritidsverksamheter och tandläkare. När beslutet väl kom var det på en sida och var ett avslag då kommunen inte tyckte att vår klient var berättigad till personlig assistans. Detta överklagade vi till Förvaltningsrätten som sände ärendet tillbaka till kommunen för att beräkna hur många timmar assistans som vår klient skulle beviljas. Kommunen överklagade men Kammarrätten beviljade ej prövningstillstånd. I nuläget väntar vi på att kommunen ska komma med ett nytt beslut. På grund av kommunens långa handläggning plus bristfälliga utredning har vår klient snart gått miste om 2 år av en insats som hon har rätt till. Detta exempel visar tydligt att bara för att det är en lång handläggningstid blir det inte utförliga utredningar.

Under mässan Leva och fungera som ägde rum i Göteborg tidigare i år ställde vi frågan om handläggningstider till Försäkringskassans representanter. De hade ingen klar gräns och menade på att om en gräns på exempelvis tre månader skulle sättas upp, skulle inget ärende handläggas snabbare än det, vilket alltså skulle få en dålig effekt. Av egen erfarenhet kan jag säga att ett ärende aldrig handläggs snabbare än tre månader, vare sig kommunen eller Försäkringskassan. Tre månader är dessutom relativt lång tid och jag är övertygad om att handläggare på såväl kommuner som Försäkringskassan skulle kunna färdigställa utförliga och genomarbetade utredningar på denna bestämda tid bara det fanns tydligare riktlinjer att arbeta efter.

LSS-lagens intentioner är att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för den som omfattas av lagens personkrets. Målet är att den funktionshindrade får möjlighet att leva som andra. Denna grundläggande rättighet kommer inskränks på grund av långa handläggningstider, vilket såklart är mycket allvarligt.

//Niklas

Jurist

 

Hur bemöter man någon i rullstol eller permobil (elrullstol)?

Om man aldrig har träffat en person som sitter i rullstol,

och själv inte är funktionshindrad så förstår jag att man kanske blir nervös och inte vet hur man ska agera.

Men svaret är enkelt man bemöter någon i rullstol precis som vem som helst. Man tar i hand och hälsar som vanligt.

Man tar ögonkontakt, men man ställer sig inte på knä.

Utan föreslår då hellre att vid ett längre samtal kan gå någonstans där det finns stolar.

För om man ställer sig på knä så får den som sitter i rullstol en känsla av att vara ett barn och blir på så sätt förminskad.

Sen finns det många som pratar direkt till assistenten, över huvudet på personen som sitter i rullstol.

Säkert för att man kanske känner sig osäker och inte vet hur man ska göra heller vad man ska säga. Det händer ibland då man är i en affär, att den som står i kassan pratar direkt till assistenten.

Tycker att bemötandet i affärer blivit bättre på senare år, tidigare var det väldigt ofta som expediter och andra pratade över huvudet på en.

Mitt råd är: Hur skulle du själv vilja bli bemött om du satt i rullstol.

/Niklas Pajuste

En 17-årig pojke med autism bedöms inte ha behov av personlig assistans trots att han vid upprepade tillfällen har uppvisat utåtagerande aggressivt beteende. Han har bland annat brutit klasskamraters fingrar, hållit sin fyraåriga bror i strypgrepp och slagit till andra elever i sin klass. Hans läkare, en expert på individer med autism, har sagt att det är den mest tydligt autistiska pojke hon sett.

Tänk er in i att behöva ha främmande människor i ert hem.

Olika personer varje dag som är med dig överallt, när du ska på toaletten, när du ska äta eller se på TV osv. Något privatliv är inte att tala om!
Nu låter ju det här som det enbart skulle vara jobbigt men det kan också vara roligt, lärorikt och intressant då man får lära känna väldigt olika människor.
Att ha assistenter är ju en nödvändighet för många, mig själv inräknad. Utan dem skulle jag inte klara mig, samt blir oerhört isolerad. Eftersom man skall tillbringa mycket tid tillsammans är det väldigt viktigt att personkemin stämmer när man ska välja en assistent.

Jag tror att en viktig egenskap för den som jobbar som assistent är att personen skall kunna sätta sig in i brukarens situation. Kan man inte det så blir det väldigt svårt att göra ett bra jobb.
Så empati, förståelse och humor är tre viktiga egenskaper som jag gärna ser att mina assistenter har.

/Niklas Pajuste
Sekreterare

I media har det de senaste åren lagts stort fokus på att lyfta fram dem som fuskar eller på annat sätt inte är ärliga assistansanvändare.
Det här drabbar ju, som alltid när man har med kriminalitet och oärlighet att göra, de som är mest utsatta. Naturligtvis ska de som inte är i behov av assistans och lurar till sig ersättning inte komma undan.

Men medias rapportering måste bli bättre! Många gånger framstår det som om alla fuskar när man läser en sådan artikel. Tyvärr har detta gjort att en del människor inte ser hela sanningen, utan tror att alla funktionshindrade fuskar och utnyttjar systemet vilket naturligtvis inte stämmer. För väldigt många av oss så är skillnaden mellan att ha assistans och att inte ha någon skillnaden mellan liv eller död.

För en tid sedan var det en artikel om en kille som fick sin rullstol slängd på spåret i tunnelbanan av en person som anklagade honom för att han utnyttjade systemet. Att ordet funkofobi kommit in i ordlistan speglar hur samhället ser på personer med funktionshinder.

/Niklas

Lycksele kommun

Den enskilde har ansökt om personlig assistans hos Lycksele kommun. Kommunen har i sin bedömning kommit fram till att de grundläggande behoven klart överstiger 20 timmar per vecka. Den enskilde överklagar beslutet då det inte överensstämmer med ansökan på ett flertal punkter.

En muntlig förhandling hålls i Förvaltningsrätten i Umeå och den enskildes ombud frågor kommunens företrädare, handläggaren och enhetschefen för LSS-enheten, när de anmälde till Försäkringskassan att de grundläggande behoven är över 20 timmar? Kommunens företrädare svarar då att det inte gjorts och ställer sig frågande till varför man skulle göra det? Den enskildes ombud upplyser då kommunen om 15§ 8p i LSS där det framgår att kommunen ska anmäla till Försäkringskassan när den enskilde kan antas ha rätt till assistansersättning.

Helt nyligen avslutades Almedalsveckan på Gotland.
En vecka där partiledare från samtliga partier talar och möter allmänheten. Men hur är det då för personer med funktionshinder, har de samma möjlighet att delta som alla andra. Svaret är tyvärr nej. Tillgängligheten under veckan var vad jag förstår väldigt dålig, vilket resulterade i att Almedalsveckan blev anmälda till DO=(Diskrimineringsombudsmannen.)

Detta är allvarligt då personer med funktionshinder inte kan träffa våra politiker, för att påverka och lyfta fram frågor som rör assistans och tillgänglighet m.m.
Tyvärr är det här inget unikt problem för personer i elrullstol heller vanlig rullstol. Skall man besöka en restaurang heller annan allmän plats måste man ofta ställa väldigt mycket frågor, för att vara säker på att man kan komma in i lokalen.
Det har nu kommit en ny lag som gör att personer med funktionshinder kan göra en anmälan till DO om det är brister i tillgänglighet, när man ska besöka offentliga lokaler. Vilket jag hoppas gör att tillgängligheten blir bättre i framtiden.

/Niklas Pajuste

Liv heller död, det är precis vad assistans handlar om många gånger.
I söndags läste jag en artikel i Aftonbladet om multihandikappade Daniel som kämpar för sitt liv på sjukhus.
Som inte det var nog så drar Försäkringskassan in hans personliga assistans.
För enligt Försäkringskassan får en person som vistas på sjukhus bara ha assistenter i 4 veckor, sedan ska sjukhuset ta över vård och hjälp.
Oavsett om sjukhuset har den kunskap som krävs eller ej för att på bästa sätt hjälpa den enskilde.

Daniels funktionshinder kräver att han har personer omkring sig som känner honom och kan hjälpa honom på rätt sätt, så att hans tillstånd inte blir än mer kritiskt. Att han nu förlorar rätten till assistans kan snabbt bli allvarligt och få en dödlig utgång. Nu kommer iallafall Daniel att få behålla sina assistenter tillfälligt, då landstinget och hans assistansbolag går in och delar på kostnaden.
Men vad händer sen?

Niklas Pajuste

Sekreterare

Assistansjuristerna

Enligt lagen om personlig assistans, LSS, kan inte antalet assistanstimmar utökas eller beviljas för en person som har fyllt 65 år. Insatsen ska alltså vara beviljad före 65-årsdagen och det beslut som fattas då får personen i fråga sedan behålla livet ut. Detta innebär att om exempelvis X person skulle drabbas av en stroke när x är 64 år har X möjlighet till att få personlig assistans, sker detta ett år senare finns inte den möjligheten. Detta ser jag som en åldersdiskriminering samt i direkt strid med LSS intentioner.

Diskriminering är, i sin bredaste definition, när en person eller grupp av personer gör åtskillnad mellan olika människor, inte på grund av meriter eller kvaliteter utan på grund av mer grundläggande egenskaper till exempel delar av den diskriminerades identitet. Det övergripande målet för LSS är att den enskilde ska få möjlighet att leva som andra i sin ålder, trots funktionshindret. Syftet är alltså att åstadkomma jämlika levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. Genom insatserna ska man förebygga och minska följderna av funktionshindret. Denna rätt gäller således inte när du fyllt 65.

Jag var under våren i kontakt med en av mina klienter som var väldigt stressad kring just denna situation. Han var nära att fylla 65 och vi hade just fått ett beslut om personlig assistans. Beslutet som han fick täcker hans behov helt okej men han var i behov av betydligt mer dubbel assistans. Vi överklagade beslutet och väntar i nuläget på beslut kring detta från Förvaltningsrätten. Klienten har de senaste åren blivit betydligt sämre och hans behov har ökat kraftigt. Han är rädd att denna utveckling ska fortgå, vilket i så fall kommer bli ett problem för honom. Varför ska inte han ha samma möjlighet som personer under 65 år att ansöka om utökning av personlig assistans? Personer som har slitit hela sitt yrkesliv måste ha samma rätt att kräva sina rättigheter, och en rättighet är precis vad personlig assistans enligt LSS är.

Ska hemtjänsten gå in och tillgodose behoven? Assistans är mer kostnadseffektivt än hemtjänst per timme. Dessutom ska insatser grundas på behov som den enskilde själv finner angelägna att få tillgodosedda för att kunna leva ett så självständigt och oberoende liv som möjligt, så likt ett liv som andra personer utan funktionshinder i samma ålder i sin omgivning.

Jag var även i samtal med en annan klient som hade en nära vän som ville ansöka om personlig assistans och verkligen hade behovet för det. Men personen i fråga var över 65 år vilket innebär att han får fortsätta med sitt beslut om hemtjänst som han inte alls är nöjd med och det funkar inte alls som han önskar.

Slutsatsen är alltså att det är av stor vikt att lagen ska gälla lika för alla och att man oavsett ålder ska ha rätt att bli beviljad personlig assistans samt möjlighet att ansöka om utökningar. Ingen som uppfyller de övriga kraven för att få personlig assistans (personkrets + hjälpbehovet) ska nekas möjligheten att denna rätt prövad.

//Niklas
Jurist
Assistansjuristerna